Grödtolerans mot havsvatten
Grödtolerans mot havsvatten är förmågan hos en jordbruksgröda att motstå den höga salthalten som induceras av bevattning med havsvatten , eller en blandning av sötvatten och havsvatten . Det finns grödor som kan växa på havsvatten och demonstrationsgårdar har visat genomförbarheten. Nederländernas regering rapporterar ett genombrott i livsmedelsförsörjningen eftersom specifika sorter av potatis, morötter, rödlök, vitkål och broccoli verkar trivas om de bevattnas med saltvatten.
Saltgård Texel
Saltfarmen Texel, en gård på ön Texel , Nederländerna, testar salttoleransen hos grödor under kontrollerade fältförhållanden. Det finns 56 försöksområden på 160 m 2 vardera som behandlas i åtta repliker med sju olika saltkoncentrationer. Dessa koncentrationer erhålls med intensiva dagliga droppbevattningar på 10 eller mer mm (dvs. mer än 10 liter per m 2 per dag) med vatten med en saltkoncentration uttryckt i elektrisk konduktivitet (EC) på 2, 4, 8, 12, 16, 20 och 35 dS/m. Intervallet av EC-värden erhålls genom att blanda sötvatten med lämplig mängd havsvatten med en salthalt motsvarande ett EC-värde på ca 50 dS/m. Efter plantering fick grödor gro under sötvattensförhållanden innan saltbehandlingen startade.
Markens salthalt
Jordens salthalt uttrycks i den elektriska ledningsförmågan hos extraktet av en mättad jordpasta (ECe i dS/m).
Författaren Schleiff presenterade en klassificering av salttolerans för grödor baserad på ECe i dS/m som kan sammanfattas enligt följande:
Salttolerans ECe (dS/m) ^) |
Toleransklassificering |
---|---|
< 2 | väldigt känslig |
2 – 4 | känslig |
4 – 6 | lite känslig |
6 – 8 | måttligt tolerant |
8 – 10 | tolerant |
> 10 | mycket tolerant |
^) Grödan presterar bra (ingen skördeminskning) upp till den marksalthalt som anges i tabellen. Över den nivån går avkastningen ner.
Den största skillnaden mot klassificeringen publicerad av Richards i USDA Agriculture Handbook nr 60, 1954 är att klasserna är smalare med steg på 2 dS/m istället för 4.
Modellering
Saltgården Texel använder Maas–Hoffman-modellen för grödans reaktion på markens salthalt. Modellen använder en svarsfunktion som börjar med en horisontell linje ansluten vidare till en nedåtlutande linje. Anslutningspunkten kallas även tröskel eller tolerans. Upp till tröskeln påverkas inte grödan av markens salthalt medan skörden över den börjar minska. Modellen anpassas till data genom styckvis linjär regression.
Resultat
Beskära | Variation ^ ) | Tröskel *) (ECe i dS/m) |
Klass |
---|---|---|---|
Potatis x ) | Mignonne # ) | 4.1 | lite känslig |
Akilles | 2.9 | känslig | |
Foc | 2.1 | känslig | |
Träffade | 1.9 | väldigt känslig | |
"927" | 3.4 | känslig | |
Morot | Cas | 4.5 | lite känslig |
Ner | 3.6 | känslig | |
Nat | < 1 | väldigt känslig | |
Ben | < 1 | väldigt känslig | |
"101" | 3.0 | känslig | |
"102" | 5.0 | lite känslig | |
Pri | 2.1 | känslig | |
Lök | Alo | 2.4 | känslig |
Röd | 5.9 | lite känslig | |
San | 3.2 | känslig | |
Hyb | 3.4 | känslig | |
Sallad | Batavia H | < 1 | väldigt känslig |
Batavia S | 2.3 | känslig | |
Butterhead L | 1.8 | väldigt känslig | |
Kål | Vitkål # ) | 4.6 | lite känslig |
Broccoli | 5.6 | lite känslig | |
Korn | Que 2014 | 3.3 | känslig + ) |
Que 2015 | 1.7 | väldigt känslig + ) |
^ ) Många sortnamn äro ovanliga då de består av endast 3 bokstäver *) Man vet inte vad resultatet skulle ha blivit om planteringen inte skett under sötvattensförhållanden utan under salthaltiga förhållanden. # ) Grafer med punktdiagram visas i rapporten endast för dessa två sorter. De uppvisar avsevärd variation både i Y (avkastning) och X (ECe) riktning. x ) För potatis är endast ett jämförbart värde känt i litteraturen, nämligen för den mycket känsliga sorten vit ros med ett tröskelvärde på 1,7 dS/m + ) För korn nämner US Salinity Laboratory däremot ett tröskelvärde på ECe = 8 dS /m, vilket gör den till en tolerant gröda
Sammanfattning
Den högsta toleransen finns för löksorten "Red" som klassas som lätt känslig. Alla grödor klassificeras i intervallet från mycket känslig över känslig till lätt känslig. Det finns ingen gröda som klassificeras som tolerant, inte ens måttligt tolerant.
S-kurva modell
I Texel-rapporten användes även Van Genuchten-Gupta-modellen (som ger en S-kurva) för att hitta markens salthalt vid 90 % skördegräns. Skälen till detta gavs inte.
Linser
Mediterranean Agronomic Institute, Valenzano, Bari, Italiens sydkust odlade 5 sorter av linser bevattnade med havsvatten med olika salthaltsnivåer. Saltvatten framställdes genom att blanda färskvatten (EC = 0,9 dS/m) med havsvatten (EC = 48 dS/m) för att uppnå salthaltsnivåer på 3,0, 6,0, 9,0 och 12,0 dS/m. [ citat behövs ] Några av resultaten visas i följande tabell:
Salthalt (dS/m) |
Relativ plantlängd i % (kontroll = 100%) per sort |
||||
---|---|---|---|---|---|
ILL4400 | ILL5582 | ILL5845 | ILL5883 | ILL8006 | |
3 | 98 | 83 | 82 | 98 | 96 |
6 | 70 | 43 | 78 | 90 | 83 |
9 | 57 | 48 | 63 | 52 | 62 |
12 | 36 | 40 | 38 | 30 | 43 |
Halofyter
Halofyter , eller saltälskande växter, kan bevattnas med rent havsvatten i syfte att odla fodergrödor. Ett försök gjordes av Glenn et al. att använda halofyter för utfodring av får och man kom fram till att djuren trivdes bra.
Genom att sätta avkastningen för en alfalfa (lusern) fodergröda som bevattnas med färskvatten (2 kg/m 2 ) till 100 %, erhölls följande resultat för avkastningen av halofytiska grödor som bevattnas med havsvatten:
Beskära | Relativ avkastning (%) |
---|---|
Atriplex lentiformis , Vaktelbuske | 90 |
Pickleweed , Turtleweed | 89 |
Suaeda , havsblite | 88 |
Glasört , Salicornia | 87 |
Sesuvium , Havsportulak | 85 |
Distichlis palmeri , Palmers gräs | 65 |
Atriplex cinerea , kustsaltbuske | 45 |