Geoffrey de Mandeville, Earl of Essex

Geoffrey de Mandeville II, 1:e earl av Essex (död september 1144) var en framstående figur under kung Stephens regeringstid . Hans biograf, 1800-talshistorikern JH Round , kallade honom "den mest perfekta och typiska presentationen av den feodala och anarkiska ande som stämplar Stephens regeringstid". Den karakteriseringen har varit omtvistad sedan det senare 1900-talet.

Tidig karriär

Han efterträdde sin far, William , någon gång före 1129, möjligen så tidigt som 1116. En viktig del av familjens arv i Essex var i kungens händer. William hade ådragit sig en skuld till kronan, kanske delvis på grund av en stor böter som togs ut 1101 av Henry I på grund av hans missnöje över den viktiga politiska fången Ranulph Flambards flykt när William var ansvarig för Tower of London . Kungen innehade också den betydande egendomen efter Geoffreys morfar Eudo le Dapifer som Geoffrey gjorde anspråk på.

Geoffrey fick Eudos land och sin fars kontor under de två tävlande om den engelska tronens skiftande tidvatten efter kung Henrik I:s död 1135. Han stödde till en början Stephen, som någon gång 1140 (mest troligt i maj samma år) gjorde honom till jarl av Essex . År 1140 eller 1141 hade Stephen återlämnat de lukrativa herrgårdarna i Essex till honom.

Han grundade ett benediktinsk kloster (senare Walden Abbey ) i Walden, Essex och byggde ett slott där. Han bidrog också till Hurley Priory i Berkshire, som hade grundats av hans farfar Geoffrey de Mandeville I.

Efter nederlaget och tillfångatagandet av Stephen vid Lincoln tidigt 1141, erkände Earl Geoffrey, liksom många baroner, Stephens rival kejsarinna Matilda som sin suveräna dam. Hon bekräftade hans vårdnad av tornet, efterskänkte de stora skulder som hans far hade ådragit sig till kronan, beviljade honom de normandiska länderna Eudo le Dapifer och utnämnde honom till sheriff av Essex och Hertfordshire , Middlesex och London .

När Stephen släpptes i december samma år, återvände Earl Geoffrey till sin ursprungliga trohet. Det har varit mycket vetenskaplig debatt om dateringen av de charter han fick av kung Stephen och kejsarinnan Matilda. Beroende på ordningen och tidpunkten för dessa dokument verkar antingen Geoffrey ha spelat ut den ena mot den andra för att få vad han ville eller så uppvaktades hans stöd av de rivaliserande tronansökarna. Kungen arresterade jarlen 1143 och, hotad av avrättning, överlämnade Geoffrey sina slott Pleshey och Saffron Walden samt vårdnaden om Tower of London till Stephen. Som reaktion startade Earl Geoffrey ett uppror.

Förbjuden verksamhet och död

Åren 1143–44 upprätthöll Earl Geoffrey sig själv som en rebell och en bandit i fenlandet och använde Isle of Ely och Ramsey Abbey som sitt högkvarter. Han belägrades av kung Stephen och mötte sin död när han attackerade Burwell Castle i september 1144 till följd av ett pilsår som mottogs i en skärmytsling. Eftersom han hade dött bannlyst, nekades hans kropp till en början begravning vid klostret han hade grundat, Walden Priory . Insvept i bly, accepterades det så småningom av Templarsamfundet i London för begravning i Temple Church i London. Hans son Geoffrey III ordnade att en bild skulle placeras på golvet, där den fortfarande kan ses idag.

Temple Church skadades svårt av bombningar under andra världskriget och dess gravvalv genomsöktes av plundrare. Många kistor krossades och ben kastades på golvet, men Geoffrey de Mandevilles skalle stals, vilket misstänkte en privat samlare för stölden.

Betydelse

Hans karriär är intressant av flera anledningar. De charter han fick av kung Stephen och kejsarinnan Matilda illustrerar engelska baroners ambitioner. De viktigaste eftergifterna är beviljande av ämbeten och jurisdiktioner, vilket fick till följd att Mandeville nästan blev en vicekung med full makt i Essex och Hertfordshire, Middlesex och London, men dessa var baserade på ämbeten och jurisdiktioner som hans förfäder hade haft. Hans karriär som fredlös exemplifierar de värsta excesserna i inbördeskrigen 1140–1147, och det är möjligt att Mandevilles gärningar inspirerade den retoriska beskrivningen av denna period i Peterborough Chronicle , när "männen sade öppet att Kristus och hans helgon var sovande". Han hade tagit Ramsey Abbey (nära Peterborough ) 1143, utvisat munkarna och använde Ramsey som bas för razzior i den omgivande regionen och plundrade Cambridge och andra mindre bosättningar.

Äktenskap och avkomma

Geoffrey gifte sig med Rohese de Vere (ca 1110–1167 eller senare), dotter till Aubrey de Vere II och syster till den första earlen av Oxford . Han hade fyra söner:

• Arnulf/Ernulf de Mandeville, oäkta, stödde sin far i uppror och förvisades kort efter jarlens död. Han återvände till England, förmodligen under kung Henrik II: s regeringstid, och där bevittnade flera charter utfärdade av hans halvbröder, den 2:a och 3:e jarlen av Essex.
• Geoffrey III, 2:e jarl av Essex (d. 1166) Genom ett nytt bidrag från Henrik II skapades han till jarl av Essex.
• William II, 3:e jarl av Essex och greve av Aumale (d. 1189)
• Robert (d. före 1189)

Earls of Essex släktträd (senare skapelser)

William de Mandeville (d. före 1130) EARL OF ESSEX (första skapelsen), 1140 William de Say I Beatrice ("Beatrix") de Say (d. 1197) Geoffrey de Mandeville (d. 1144) 1:e earl av Essex William de Say II (d. 1184) Geoffrey de Saye I (d. 1214) Geoffrey de Mandeville (d. 1166) 2:e earl av Essex William de Mandeville (d. 1189) 3:e earl av Essex Earldom of Essex utdöd, 1189 EARL OF ESSEX (andra skapelsen), 1199 Geoffrey Fitz Peter ( ca 1162 –1213) 1:e earl av Essex Beatrice de Say Geoffrey de Saye II (1155–1230) Hawise ("Alice") de Clare Geoffrey FitzGeoffrey de Mandeville ( ca 1191–1216 ) 2:a greven av Essex William FitzGeoffrey de Mandeville (d. 1227) 3:e earl av Essex Maud Fitzgeoffrey Maud de Mandeville Henry de Bohun (1176–1220) 1: e jarl av Hereford Earldom of Essex utdöd, 1227 EARL OF ESSEX (tredje skapelsen), 1239 Humphrey de Bohun (1204–1275) 1:e earl av Essex 2 : e earl av Hereford Humphrey de Bohun (d. 1265) Edvard I (1239–1307) Humphrey de Bohun ( ca 1249 –1298) 2:e earl av Essex 3 :e earl av Hereford Edvard II (1284–1327) Elizabeth av Rhuddlan (1282–1316) Humphrey de Bohun (1276–1322) 3:e jarl av Essex 4 :e jarl av Hereford Edvard III (1312–1377) John de Bohun (1306–1336) 4th Earl of Essex 5th Earl of Hereford Humphrey de Bohun (1309–1361) 5:e jarlen av Essex 6 :e jarlen av Hereford William de Bohun ( ca 1312 –1360) 1: e jarl av Northampton Humphrey de Bohun (1342–1373) 6:e jarlen av Essex 7 :e jarlen av Hereford Earldomen av Essex utdöd, 1373 EARL OF ESSEX (fjärde skapelsen), 1376 Thomas av Woodstock (1355–1397) Earl av Essex Eleanor de Bohun ( ca 1366–1399 ) Mary de Bohun ( ca 1369/1370 –1394) Henrik IV (1367–1413) Earldom of Essex förverkat, 1397 William Bourchier (1374–1420) Anne av Gloucester (1383–1438) EARL OF ESSEX (femte skapelsen), 1461 Henry Bourchier ( ca 1404/1406 –1483) 1:e earl av Essex William Bourchier Viscount Bourchier Anne Woodville (1438–1489) Elizabeth Woodville ( ca 1437–1492 ) Edvard IV (1442–1483) John Devereux ( ca 1464–1501 ) Cecily Bourchier (d. ca 1492/1493 ) Henry Bourchier ( ca 1467/80 –1540) 2:e greven av Essex Elizabeth av York (1466–1503) Earldom of Essex förverkade 1540 EARL OF ESSEX (sjätte skapelsen), 1540 Walter Devereux (1488–1558) Henrik VIII (1491–1547) Thomas Cromwell (1485–1540) Earl av Essex EARL OF ESSEX (sjunde skapelsen), 1543 Earldom of Essex förverkade 1540 Richard Devereux (d. 1547) William Parr (1513–1571) Earl of Essex 1 :a markis av Northampton Catherine Parr (1512–1548) Earldom of Essex förverkat 1553, återställt 1559, utdöd 1571 EARL OF ESSEX (åttonde skapelsen), 1572 Walter Devereux (1541–1576) 1:e earl av Essex Robert Devereux (1565–1601) 2:a earlen av Essex Robert Devereux (1591–1646) 3:e earl av Essex Arthur Capell (1604–1649) 1:e baron Capell av Hadham Earldom of Essex utdöd, 1646 EARL OF ESSEX (nionde skapelsen), 1661 Arthur Capell (1631–1683) 2:e baron Capell av Hadham 1:e earl av Essex Henry Capell (1638–1696) 1:e baron Capell av Tewkesbury Algernon Capell (1670–1710) 2:e earlen av Essex William Capell (1697–1743) 3:e earlen av Essex Frances Hanbury-Williams ( ca 1735–1759 ) William Capell (1732–1799) 4:e greven av Essex Harriet Bladen (1735–1821) George Capel-Coningsby (1757–1839) 5:e greven av Essex John Thomas Capell (1769–1819) William Capell (1775–1854) Arthur Algernon Capell (1803–1892) 6:e greven av Essex Algernon Capell (1807–1886) Adolphus Capell (1813–1899) Edward Capell Arthur de Vere Capell (1826–1879) Viscount Malden Charles Capell (1845–1924) Horatio Bladen Capell (1839–1933) Arthur Capell George Devereux de Vere Capell (1857–1916) 7:e greven av Essex Arthur Algernon de Vere Capell (1891–1950) Horace Charles George Arthur Capell (1868–1953) Algernon Essex Capell (1869–1952) Henry Addison Devereux Capell (1873–1925) Terence Capell Earldom of Essex återupplivades, 1989 Algernon George de Vere Capell (1884–1966) 8:e greven av Essex Robert Capell (1920–2005) 10:e earl av Essex Bladen Ozro Capell (1897–1959) Algernon Arthur Capell Robert Capell Sjätte i raden William Capell Sjunde och sist i raden Reginald Capell (1906–1981) 9:e greven av Essex Paul Capell (född 1944) 11:e earl av Essex Bladen Horace Capell (1922–1978) Colin Capell Earldom of Essex vilande, 1981 William Jennings Capell (född 1952) Presumtiv arvinge Clint Capell Trea i raden Craig Capell fjärde i raden Kevin Capell (född 1982) Tvåa i raden Dylan Capell Femte i raden

Historisk fiction

• En redogörelse för Geoffreys fredlösa handlingar och intagandet av Ramsey Abbey tillhandahåller delar av bakgrunden till två av Ellis Peters " Broder Cadfael "-böcker, The Potter's Field och The Holy Thief .
• I sin roman Knight in Anarchy från 1969 beskriver George Shipway Humphrey de Visdelous liv när han följer de Mandeville till sin undergång .
• Geoffrey de Mandeville är en karaktär i den historiska skönlitterära boken When Christ and His Saints Slept, av Sharon Kay Penman .

Källor

• C. Warren Hollister, "The Misfortunes of the Mandevilles", History , vol. 58, s. 18–28, 1973
• de Pontfarcy, Yolande (1995). "Si Marie de France était Marie de Meulan". Cahiers de Civilization Médiévale Année (på franska). 38–152.
• RHC Davis, JO Prestwich, "The Treason of Geoffrey de Mandeville", The English Historical Review , vol. 103, nr. 407, sid. 283-317, 1988; Prestwich, "Geoffrey de Mandeville: A Further Comment", EHR , vol. 103, nr. 409, s. 960-966; Prestwich, Davis, "Last Words on Geoffrey de Mandeville", EHR , vol. 105, nr. 416, s. 670–672, 1990.
• Denna artikel innehåller text från en publikation som nu är allmän egendom : Davis, Henry William Carless (1911). " Mandeville, Geoffrey de ". I Chisholm, Hugh (red.). Encyclopædia Britannica . Vol. 17 (11:e upplagan). Cambridge University Press. sid. 560.
• JH Round, Geoffrey de Mandeville, a Study of the Anarchy (London, 1892)
• George Shipway Knight in Anarchy (Cox & Wyman Ltd., London, 1969)

externa länkar

• "English Anarchy & Geoffrey de Mandeville – Scourge of the Fens" http://www.ecoln.com/mandevil.html