Göran Persson

För politikern född 1960, se Göran Persson i Simrishamn . För 1500-talsrådgivaren med samma namn, se Jöran Persson .

Göran Persson
Persson 2005
Sveriges statsminister
Tillträdde 22 mars 1996 – 6 oktober 2006
Monark	Carl XVI Gustaf
Vice	Lena Hjelm-Wallén Margareta Winberg Marita Ulvskog Lars Engqvist Bo Ringholm
Föregås av	Ingvar Carlsson
Efterträdde av	Fredrik Reinfeldt
Ledare för Socialdemokraterna
Tillträdde 15 mars 1996 – 17 mars 2007
Föregås av	Ingvar Carlsson
Efterträdde av	Mona Sahlin
Finansminister
Tillträdde 7 oktober 1994 – 22 mars 1996
premiärminister	Ingvar Carlsson
Föregås av	Anne Wibble
Efterträdde av	Erik Åsbrink
Skolminister
Tillträdde 26 januari 1989 – 4 oktober 1991
premiärminister	Ingvar Carlsson
Föregås av	Bengt Göransson
Efterträdde av	Beatrice Ask
1991-10-30 Riksdagsledamot för Södermanlands län
I tjänst 1979-10-11 – 11 juni 1985
I tjänst – 2007-04-30
Personuppgifter
Född	( 1949-01-20 ) 20 januari 1949 Vingåker , Sverige
Politiskt parti	Socialdemokratisk
Makar	Gunnel Claesson . . ( m. 1978; div. 1994 <a i=5>). ​ Annika Barthine . . ( m. 1994; div. 2003 <a i=5>). ​ Anitra Steen . ( m. 2003 <a i=3>). ​
Barn	Anna Linnea
Bostad(er)	Övre Torp, Södermanland
Alma mater	Högskolan i Örebro
Underskrift
militärtjänst
Trohet	Sverige
Filial/tjänst	svenska armén
År i tjänst	1973-1974

Hans Göran Persson ( svenskt uttal: [ˈjœ̂ːran ˈpæ̌ːʂɔn] ; född 20 januari 1949) är en svensk politiker som var Sveriges statsminister 1996–2006 och ledare för det svenska socialdemokratiska partiet 1976–2000.

Persson valdes in i Sveriges riksdag första gången 1979, representerande Södermanlands län men lämnade 1985 för att tjänstgöra som kommunalråd i Katrineholm , vilket han gjorde 1985 till 1989. 1991 omvaldes han till riksdagen och representerade samma valkrets. . Han var skolminister 1989-1991 i Ingvar Carlssons första och andra kabinett . Från 1994 till 1996 var Persson finansminister i Carlssons tredje regering .

Efter att Ingvar Carlsson meddelat att han avgår från statsministerposten valdes Persson till ny statsminister. Persson började som statsminister där han lämnade posten som finansminister – genom att fortsätta att gå i spetsen för regeringens insatser för att lindra Sveriges kroniska budgetunderskott . År 1994 var det årliga underskottet cirka 13 procent av landets bruttonationalprodukt (BNP). Men efter att ha genomfört välfärdssänkningar och skattehöjningar föll den till prognostiserade 2,6 procent av BNP 1997, vilket placerade Sverige i en position att kvalificera sig för Europeiska ekonomiska och monetära unionen . Kostnaden var dock hög: arbetslösheten steg, höll sig ihållande runt 13 procent, för att sedan plötsligt falla till cirka 6,5 ​​procent samma år. I riksdagsvalet 1998 fick Socialdemokraterna ännu färre röster än i riksdagsvalet 1991 , då de röstades bort. Persson skulle kunna sitta kvar som statsminister med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet .

I riksdagsvalet 2002 ökade socialdemokraterna sitt antal mandat i riksdagen. Efter nederlaget vid riksdagsvalet den 17 september 2006 begärde Persson omedelbart avgång och förklarade att han hade för avsikt att avgå som partiledare efter partikongressen i mars 2007.

Sedan han lämnade kontoret har Persson varit konsult för den Stockholmsbaserade PR-byrån JKL. Han gav ut en bok i oktober 2007, "Min väg, mina val" (Min väg, mina val). 2008 utsågs han av regeringen till Sveaskogs styrelseordförande . Han har varit medlem i Europeiska rådet för tolerans och försoning sedan 2007 och ledamot i World Resources Institutes styrelse sedan 2010.

Privatliv

Persson föddes i Vingåker i Södermanland , i ett arbetarhem . Han har de senaste åren avslöjat att han ville bli präst som ung; han sökte sig dock till högskolan i Örebro där han tog kurser i samhällsvetenskap (huvudsociologi). Han avlade 80 högskolepoäng (120 högskolepoäng ) i ämnet innan han lämnade högskolan 1971 utan att ta examen. Eftersom högskolan senare fick legitimation som ett fullständigt universitet gav det omdöpta Örebro universitet honom en hedersdoktor. i medicin i februari 2005, en utmärkelse som väckte viss kontrovers.

Han gifte sig första gången med Gunnel (född Claesson) 1978, med vilken han har två döttrar. De skildes 1995. Den 10 mars 1995 gifte han sig med Annika Barthine, som han skilde sig från i december 2002. Den 6 december 2003 gifte Persson sig med Anitra Steen , som blev hans tredje fru. 2004 köpte Persson och Steen den 190 hektar stora jordbruksfastigheten Övre Torp vid sjön Båven i Södermanland . Under 2006 påbörjade paret bygget av ett stort hus på fastigheten.

Utöver sitt modersmål svenska talar Persson även engelska.

Han har behållit sin kristna tro och är medlem i Sveriges Kristna Socialdemokrater .

Hälsoproblem

Den 8 juli 2002 ramlade Persson när han cyklade vid Harpsund och bröt vänster nyckelben . Efter denna olycka kunde han inte lyfta sin vänstra arm under en tid och nästan svimmade under ett tal i Almedalen den 10 juli 2002 och efter ett möte med Storbritanniens premiärminister Tony Blair den 15 juli 2002. Med honom under olyckan var Pär Nuder , finansminister, och Sten Olsson, statssekreterare. Pär Nuder skrev i sin bok Stolt men inte nöjd ("stolt men inte nöjd"), utgiven 2008, att Persson hade ramlat när han cyklade för att han var full efter att ha konsumerat stora mängder alkoholdrycker . Persson sa som svar på dessa påståenden: "Jag kan inte exakt rekapitulera händelsen men jag kan säga så mycket att jag är förvånad över att Pär Nuder kommer ihåg något".

I september 2003 fick Persson diagnosen höftledsartros och operation rekommenderades. Han valde att gå igenom Sveriges offentliga sjukvård istället för att söka privat behandling; han sattes upp på en väntelista och fick slutligen en höftprotesoperation i juni 2004. Under den 9-månadersperioden gick han haltande och enligt uppgift var han på starka smärtstillande medel ; han var tvungen att ställa in flera officiella resor på grund av smärtan han hade.

Politisk karriär

Statsminister Göran Persson talar vid första maj -evenemanget 2006, på Norra Bantorget i Stockholm

Persson var i tjänst i mer än tio år, vilket gjorde honom till Sveriges näst längsta kontinuerligt regerande statsminister näst efter Tage Erlander . Han är känd för sin oratoriska skicklighet, avstår ofta från förberedda tal eller förbereder dem utan hjälp av sin personal. Under sin tid har han råkat ut för flera chockerande incidenter, såsom Göteborgskravallerna i juni 2001, mordet på Sveriges utrikesminister Anna Lindh i september 2003, tsunamikatastrofen i Asien i december 2004 under Annandagen och konflikten kring publiceringen av satiriska Muhammed-teckningar i danska tidningar, vilket leder till hot om våld mot skandinaver och brännande av ambassader i Mellanöstern och Sveriges utrikesminister Laila Freivalds avgång .

I början av sjuttiotalet arbetade han för Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund ( SSU ), och var ledamot i riksstyrelsen 1972 till 1975. Senare tjänstgjorde han som kommunfullmäktigepolitiker i den lilla kommunen Katrineholm . 1979 valdes han till riksdagsledamot, men gick tillbaka till lokalpolitiken för att tjänstgöra som kommunalråd i Katrineholm från 1985 till 1989.

Nationell politik

1989 utnämndes han till skolminister i Utbildningsdepartementet under Ingvar Carlssons första kabinett, fram till valet 1991 då Socialdemokraterna röstades bort. Persson var en av hjärnorna bakom "Persson-planen" som presenterades 1994 med inriktning på rådande ekonomiska situation. Sverige led fortfarande av lågkonjunkturen som började under början av nittiotalet, höga arbetslöshetssiffror och ett enormt budgetunderskott. Statsminister Carl Bildt förlitade sig då på en bräcklig koalition mellan Moderaterna och tre andra liberala eller konservativa partier med en ansträngd grad av samarbete. Valutgången 1994 blev en framgång för Socialdemokraterna då de fick över 45 procent av rösterna.

Efter återkomsten till regeringen 1994 utnämndes Persson till finansminister, en post han innehade fram till 1996. Som finansminister var mycket av hans jobb inriktat på att uppnå en sund ekonomisk balans i ekonomin. Persson framhåller ofta att han "städat" efter regeringen Bildt.

Under sin tid på finansdepartementet följde han 10 "bud" som ledstjärna i sitt jobb. Bland dessa "bud" var särskilt ett som blev känt i Sverige, " den som står i skuld är inte fri" ( på svenska : "Den som är satt i skuld är icke fri") .

Partiledare och statsminister

1996 valdes Persson framför Mona Sahlin , vice statsminister, att leda landet efter att Carlsson gick i pension. Persson började där han slutade som finansminister – med att fortsätta att gå i spetsen för regeringens arbete för att lindra Sveriges kroniska budgetunderskott. År 1994 var det årliga underskottet cirka 13 procent av BNP. Men efter att ha genomfört välfärdssänkningar och skattehöjningar föll den till beräknade 2,6 procent av BNP 1997, vilket satte Sverige i en position att kvalificera sig för den europeiska ekonomiska och monetära unionen. Kostnaden var dock hög: arbetslösheten steg, höll sig ihållande runt 13 procent, för att sedan plötsligt falla till cirka 6,5 ​​procent samma år.

Från 1998 till 2002

I valet 1998 fick socialdemokraterna ännu färre röster än i valet 1991 , då de röstades bort. Tack vare stöd som i första hand kom från Gröna och Vänsterpartierna lyckades han behålla sitt uppdrag men fick förlita sig på stöd från minst två partier i riksdagen. Senare samma år aviserade regeringen förslag om långtgående nedskärningar av Sveriges militärutgifter.

År 1999 sågs av socialdemokraterna som upprättelsen för den hårda finanspolitik som förts sedan de tillträdde 1994: BNP-tillväxten uppskattades till cirka 3,6 procent, långt över det europeiska genomsnittet, inflationen förblev dämpad och budgeten var i överskott för första gången på 1990-talet. Partiet föreslog inkomstskattesänkningar för 2000.

År 2000 verkade en stark ekonomi, fallande arbetslöshet och internets inverkan blåsa nytt liv i den ”svenska modellen” av ett välfärdssamhälle, ett som hade verkat död och begravt under den djupa lågkonjunkturen i början av 1990-talet: tillväxten nådde 4 procent och arbetslösheten sjönk till den lägsta nivån på flera år. Socialdemokraterna lyckades dock inte dra nytta av den ekonomiska högkonjunkturen. Opinionsmätningar visade att partiet kämpar för att återgå till sin godkännandenivå på 36 procent efter valet. Istället fick det mindre Vänsterpartiet, en socialdemokratisk allierad, stöd med sitt program för ökade offentliga utgifter och motstånd mot svenskt medlemskap i den europeiska gemensamma valutan.

Ekonomiskt hade sprängningen av dot-com-boomen 2001 markanta konsekvenser för Sverige. Ericsson, världens största tillverkare av mobil telekommunikationsutrustning, avskaffade tusentals jobb, liksom landets en gång snabbt växande internetkonsultföretag och dot-com-start-ups.

Bruttonationalproduktstillväxten på 3,6 procent 2000 förväntades ha sjunkit till cirka 1,5 procent 2001, och endast en mindre återhämtning förutspåddes för 2002. Regeringen hoppades att skattesänkningar, subventioner på barnomsorgskostnader och löner höjningar skulle öka konsumenternas förtroende med real disponibel inkomst att öka med 5,4 procent. Exporten förväntades också ta fart under 2002, hjälpt av den svenska kronans svaghet, som nådde rekordlåga nivåer mot både dollarn och euron 2001.

valet 2002

I valet 2002 ökade Socialdemokraterna sitt antal mandat i riksdagen framför allt på Vänsterpartiets bekostnad. Persson fortsatte att leda en minoritetsregering istället för att bilda koalition, trots tidigare krav från sina stödpartier att delta i regeringen.

valet 2006

Efter nederlaget vid riksdagsvalet den 17 september 2006 lämnade Persson omedelbart in en begäran om avgång, och förklarade sina avsikter att avgå som partiledare efter en särskild partikongress i mars 2007. Den 13 april 2007 meddelade Persson också sin avgång ur förbundet. Riksdagen (där han hade tjänstgjort 1979–1985 och från 1991) efterträddes av Caroline Helmersson Olsson från hemlandet Vingåker .

Efter att ha lämnat kontoret

I oktober 2007 släppte Persson sina memoarer, "Min väg, mina val" (Min väg, mina val). [1] I mars 2007 sändes en dokumentärserie bestående av fyra entimmesavsnitt på SVT , som beskriver Perssons tid i tjänst. Dokumentären blev kontroversiell på grund av Perssons negativa kommentarer om både sina partimedlemmar och personal och mot sina politiska motståndare.

Persson lämnade sin plats i riksdagen i april 2007. I maj 2007 meddelade han att han i framtiden kommer att arbeta som konsult för den Stockholmsbaserade PR-byrån JKL. I april 2008 installerades han som styrelseordförande för Sveaskog, en skogsföretagsgrupp som ägs av svenska staten. Han innehade posten till 2015. 2019 blev han ordförande i Swedbank , en av Sveriges största banker.

I slutet av 2008 blev han medlem av Europeiska rådet för tolerans och försoning, en ideell organisation som bildades för att övervaka tolerans i Europa och förbereda rekommendationer om att bekämpa främlingsfientlighet och intolerans på kontinenten.

I mars 2010 valdes Persson in i styrelsen för World Resources Institute .

Utrikespolitik

Göran Persson (mitten) med George W. Bush och Romano Prodi på Gunnebo Slott nära Göteborg , 14 juni 2001.

När det gäller Sveriges medlemskap i Europeiska unionen har Persson varit en förespråkare för en utökad svensk roll i organisationen. Under Sveriges ordförandeskap i EU under första halvåret 2001 ledde Persson med hjälp av utrikesminister Anna Lindh organisationen och bidrog till den utvidgning som skedde 2004. Han förordade ett svenskt inträde i Ekonomiska och monetära unionen (EMU) . ), men i en folkomröstning 2003 röstade en majoritet av svenskarna emot att gå med i EMU.

ITF: Holocaust Education, Remembrance and Research

Statsminister Persson inledde 1998 internationella samtal om upprättandet av en mellanstatlig organisation för utbildning om förintelsen, vilket resulterade i grundandet av Task Force for International Cooperation on Holocaust Education, Remembrance and Research ( ITF). ITF har nu 27 medlemsstater. Han hade redan tagit upp frågan om förintelsens utbildning inom Sveriges riksdag och initierat en nationell informationskampanj med syftet att ”fakta om Förintelsen ska utgöra plattformen för en diskussion om demokrati, tolerans och det faktum att varje människa var lika värdefull. ' Kampanjen hade titeln Levande historia, eller Levande Historia.

Heder och utmärkelser

• Raoul Wallenberg Award (USA, 2001)
• Hedersdoktor från Dankook University i Seoul (Sydkorea, 2004)
• Hedersdoktor vid Örebro universitet (2004)
• Sophiepriset , "för sitt politiska ledarskap inom klimatpolitikens område" (Norge, 2007 )
• HM The King's Medal , 12:e storleken med kedja (2009)
• Korsorden av Terra Mariana , första klass (Estland, 2011)

externa länkar

• Regeringskansliet – Göran Persson