Ola Ullsten

Ola Ullsten
Ola Ullsten
Sveriges statsminister
Tillträdde 18 oktober 1978 – 12 oktober 1979
Monark	Carl XVI Gustaf
Vice	Sven Romanus
Föregås av	Thorbjörn Fälldin
Efterträdde av	Thorbjörn Fälldin
Utrikesminister
Tillträdde 12 oktober 1979 – 8 oktober 1982
premiärminister	Thorbjörn Fälldin
Föregås av	Hans Blix
Efterträdde av	Lennart Bodström
Sveriges vice statsminister
Tillträdde 1 augusti 1980 – 8 oktober 1982
premiärminister	Thorbjörn Fälldin
Föregås av	Ingemar Mundebo
Efterträdde av	Ingvar Carlsson
Tillträdde 7 mars 1978 – 18 oktober 1978
premiärminister	Thorbjörn Fälldin
Föregås av	Per Ahlmark
Efterträdde av	Sven Romanus
Personliga detaljer
Född	Stig Kjell Olof Ullsten ( 1931-06-23 ) 23 juni 1931 Teg , Sverige
dog	28 maj 2018 (2018-05-28) (86 år) Öja , Sverige
Politiskt parti	det liberala folkpartiet
Makar)	Evi Esko . . ( m. 1961; div. 1981 <a i=5>). ​ Louise Beaudoin . . ( m. 1989 <a i=3>). ​
Barn	Med Evi Esko: Maria Ullsten Katarina Ullsten Med Louise Beaudoin: Nicolas Beaudoin-Ullsten Christian Beaudoin-Ullsten

Stig Kjell Olof "Ola" Ullsten (23 juni 1931 – 28 maj 2018) var en svensk politiker och diplomat som var Sveriges statsminister 1978–1979 och ledare för Folkpartiet Liberalerna 1978–1983. Han var även vice statsminister . Minister kort 1978 och sedan igen från 1980 till 1982 och tjänstgjorde som utrikesminister från 1979 till 1982.

Bakgrund och tidig karriär

Ullsten föddes i Teg , Västerbotten , en liten stad som i slutändan skulle annekteras som en del av länshuvudstaden Umeå . Han är son till skogsinspektören Carl Augustin Ullsten (14 augusti 1892 – 27 mars 1977) och skolläraren Kristina Ullsten (f. Röström; 27 februari 1900 – 23 mars 1993). Ullsten gick våren 1958 med i Liberala Ungdomen i Sverige och Folkpartiet .

I sin ungdom gjorde han flera resor till USA och tog 1959 en aktiv del i den framgångsrika kampanjen för att välja den liberale republikanen Nelson Rockefeller till guvernör i New York . Han var chef för Liberala Ungdomen i Sverige mellan 1962 och 1964 och valdes in i riksdagen 1964.

Ministeriella och politiska utnämningar

Vid bildandet 1976 av den första icke-socialistiska regeringen i Sverige på 40 år utsågs han till minister för internationell utveckling. När Liberalernas partiledare Per Ahlmark avgick 1978 valdes Ullsten till partiledare.

Sveriges statsminister

Sveriges center- högerkoalitionsregering bröts senare 1978, främst på grund av oenighet om energipolitiken. Ullsten efterträdde sedan posten som Sveriges statsminister och ledde en minoritetsregering bestående av liberala partiet och oberoende ministrar. Efter koalitionens framgångsrika överlevnad i riksdagsvalet 1979 avgick han som statsminister till förmån för Thorbjörn Fälldin, hans föregångare.

Senare karriär

Han fortsatte sedan som utrikesminister under Thorbjörn Fälldins nya trepartiregering 1979 till 1982. Han har senare varit svensk ambassadör i Kanada , även ackrediterad till Bahamas 1984 till 1989 och Italien , även ackrediterad till Albanien från 1989 till 1995.

Privatliv

1961 gifte han sig med Evi Esko (29 oktober 1931 – 2 januari 1992), dotter till lärarna Roman Esko och Elsa Tammik. De skilde sig 1981 och 1989 gifte Ullsten sig med Louise Beaudoin (född 1954).

Ullsten dog den 28 maj 2018 vid 86 års ålder av naturliga orsaker.

Utmärkelser

Ullsten tilldelades Illis kvorum av Sveriges regering 2001.

Bibliografi

• Folkpartiet och reformerna : liberala riksdagsinitiativ 1902-1960 (1960)
• Riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete ( 1978)
• Liberaler om utveckling (1978)
• Sverige och utvecklingsländerna (1979)
• Vad ska vi göra med kulturpolitiken? : anföranden och kommentarer kring den svenska kulturpolitikens "fem-årsdag" ( 1979)
• Lättsinnet i siffror : en sammanfattning av socialdemokraternas ställningstaganden till de 15 viktigaste besparingsförslagen ( 1982)
• Kämpande liberalism : anförande (1982)
• Ola Ullsten : partiledaren, demokraten, internationalisten, folkpartisten, statsministern, idédebattören (1983)
• Så blev det (2013)

Se även

• Ullstens kabinett