Finschs pygmépapegoja
| Finschs pygmépapegoja | |
|---|---|
| klassificering | |
| Rike: | Animalia |
| Provins: | Chordata |
| Klass: | Aves |
| Beställa: | Psittaciformes |
| Familj: | Psittaculidae |
| Släkte: | Mikropsitta |
| Arter: |
M. finschii
|
| Binomialt namn | |
|
Micropsitta finschii ( Ramsay , 1881)
|
|
|
|
| Range i rött | |
Finschs pygmépapegoja ( Micropsitta finschii ), även känd som smaragdpygmépapegojan och grön pygmépapegoja , är en medlem av papegojfamiljen Psittacidae som bor i tropiska regnskogsregioner på öarna i Papua Nya Guinea , Salomonöarna och Bismarcks skärgård .
Det gemensamma namnet och det vetenskapliga namnet firar den tyske etnografen, naturforskaren och kolonialforskaren Friedrich Hermann Otto Finsch (8 augusti 1839 - 31 januari 1917, Braunschweig).
Beskrivning
Finschs pygmépapegoja kännetecknas av ett grönt huvud och hals (vilket är unikt bland arter av släktet Micropsitta ). Den typiska längden på en grön pygmépapegoja är 9,5 cm (3,7 tum) med en medelvikt på 12 g (0,42 oz). Manliga och kvinnliga individer kan identifieras genom små skillnader i färg. Till exempel, hos en underart har hanarna en blå fläck runt den nedre delen av näbben, medan honans fläck är rosa. De fem erkända underarterna lever var och en i olika intervall inom artens övergripande utbredning och var och en har olika egenskaper mellan könen.
Taxonomi
Finschs pygmépapegoja är en medlem av släktet Micropsitta (pygmépapegojor). Släktet Micropsitta ingår i underfamiljen Psittacinae (äkta papegojor och allierade) av familjen Psittacidae (äkta papegojor). Arten, Micropsitta finschii , är vidare indelad i fem underarter
- M. f. aolae finns i Guadalcanal, Malaita, Florida (ö, inte delstat) och Russell (centrala Salomonöarna). Vuxna har en mörkare grön överkropp och har en blå fläck på kronan.
- M. f. finschii finns i Ugi, San Cristobal och Rennell (södra Salomonöarna). Hanar har blått runt underkäken (näbben) och en orange fläck i mitten av buken. Honor saknar den orange fläcken och har rosa fjädrar runt underkäken.
- M. f. nanina finns i Santa Isabel, Bugotu och Choiseul (norra Salomonöarna), såväl som på Bougainville Island. Vuxna har en blå lapp på kronan.
- M. f. tristrami finns i Vella Lavella, Gizo, Kolombangara, New Georgia, Rubiana och Rendova (i västra Salomonöarna). Vuxna har inga blå fläckar eller orange bukfläckar.
- M. f. viridifroner finns i Lihir och Tabar, New Hannover, Nya Irland och i Bismarcks skärgård (i östra Papua Nya Guinea). Vuxna har en stor blå fläck på kronan, samt blå runt ansiktets sidor.
Livsmiljö
Papegojorna finns i tropiska regnskogar (upp till en höjd av 900 m (3 000 fot)). Fåglarna observeras oftast i skogens inre och i älvkantsvegetation. De är trädlevande och har observerats häckande i gamla trädmyr-/termithögar. Fåglarna bygger en tunnel in i högen, som även används som rastplats. Fåglarna beskrivs som rikliga i sina livsmiljöer.
Beteende
Diet
Fåglarna hittar mat genom att klättra trädbark vertikalt eller genom att klättra längs botten av grenar medan de hänger upp och ner. Under födosök och utfodring används stjärtfjädrarna som ett stöd mot trädets yta. Papegojan livnär sig på svampar och lavar som finns på trädbarken, såväl som frön från casuarinaträdet där den är vanligt förekommande. Vissa fåglar associerar tydligen till långsamma blandade fågelflockar.
Vokaliseringar
Sången om Finschs pygmépapegoja är en serie upprepade visslingar. Varje visselpipa består av ett "tweet-tweet"-ljud, där den andra "tweet" är förlängd och har högre tonhöjd. Andra ljud som produceras inkluderar gällt gnisslande och pladder.
Fortplantning
Finschs pygmépapegojor finns ofta i par eller små grupper (tre till sex individer). Grupperna inkluderar ofta socialt monogama (upp till ett år) parande par. Häckningssäsongen är från mars till maj, och en typisk koppling har ett eller två ägg. Båda föräldrarna tar hand om den altriska avkomman, och interaktioner mellan föräldrar och avkomma är ofta förlängda. Information om specifika inkubationstider och uppfödningstider för kycklingar är inte tillgänglig, eftersom individer i fångenskap har en låg överlevnadsgrad.