Ett kort stopp på vägen från Auschwitz
 Första upplagan
| |
| Författare | Göran Rosenberg |
|---|---|
| Originaltitel | Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz |
| Land | Sverige |
| Språk | svenska |
| Publicerad | 2012 |
| Utgivare | Albert Bonniers Förlag |
| Utmärkelser | Augustpriset 2012 |
Ett kort stopp på vägen från Auschwitz ( svenska : Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz ) är en bok från 2012 av den svenske författaren Göran Rosenberg , omväxlande beskriven som en roman och en facklitteratur narrativ bok.
Från och med 2014 har boken översatts till nio språk och sålts i mer än 200 000 exemplar.
Den vann Augustpriset 2012 och Prix du Meilleur Livre Étranger 2014.
Synopsis
Boken börjar med ett kapitel som heter "Platsen" där en 24-årig man den 2 augusti 1947 anländer med tåg till industristaden Södertälje . Han börjar arbeta på en lastbilsfabrik. Strax efter ansluter sig en kvinna som författaren kallar min blivande mamma till mannen. Ursprungligen från Łódź , Polen, hade mannen och kvinnan inlett ett förhållande i Łódź-gettot , sedan separerats i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau 1944 och återförenats i Alingsås innan de flyttade till Södertälje. De får en lägenhet och deras första barn föds; den senare är författaren, som kallar sig "barnet". De döper honom till Göran, det vanligaste namnet i Sverige, och inte efter hans judiska farfar, Gershon, och de börjar prata med varandra på svenska kanske för att få honom att passa in på platsen. Kapitlet fokuserar vidare på "Barnets upplevelse i Södermanland, vilket mestadels är positivt. Han lär sig att tona ned sin utländska bakgrund och vid ett tillfälle, skriver han om en av sina lärare, "Jag lät aldrig herr Winqvist få reda på att jag kunde några ord jiddisch".
De följande kapitlen, kallade "Väggen", "Karusellen" och "Vägen", berättar om den upplevelse mannen hade i Auschwitz, som författaren föreställt sig, informerad av den historiska historien, förutom mannens tidigare liv i Polen , och allmänna berättelser från Polen och Sverige under andra världskriget. Det slutar med att mannen, som nu heter David Rosenberg, anländer till Malmö den 18 juli 1945. Kapitlet "Stoppet" beskriver David Rosenbergs första år i Sverige, samt historien om hans hustru Hala Staw under kriget och efteråt i Polen. Hon anländer till Sverige i augusti 1946.
David reser till Łódź 1958 och stannar i tre veckor, men tycker att staden är deprimerande. Han letar utan framgång efter sin fars och andra familjemedlemmars gravar.
1956 ansöker David till Tyskland om ekonomisk ersättning och undersöks av Herbert Lindenbaum, en läkare som representerar Tyskland. Läkaren tvivlar delvis på sanningshalten i Davids påstående och hävdar delvis att han överdriver sina psykologiska problem. Han beskriver Rosenberg som lider av Rentenneurose [pensionsneuros], en psykologisk sjukdom motiverad av önskan om försäkringsförmåner och ansökan avslås. Han gör en ny ansökan och under de följande åren flera läkare, många säger att hans arbetsförmåga är nedsatt med 60 % på grund av psykisk ohälsa som kan relateras till krigsupplevelserna. En ny läkare som representerar Tyskland, Herbert Lebram, drar slutsatsen att hans arbetsförmåga har minskat permanent med 20 %. På grundval av detta avslogs ansökan återigen, eftersom ersättningar krävde en minskning av arbetsförmågan med minst 25 %. Boken återger dessa viktiga detaljer som exemplifierar hur Tyskland på 1950-talet efter kriget ytterligare utsatte, om än inte så i samma utsträckning, judiska européer som det redan hade gjort så orätt under 1940-talet.
Under tiden har David Rosenbergs hälsa försämrats. Han är sjukskriven från sitt arbete på grund av depression från december 1959.
I april 1960 blir han patient på Sundby lasarett i Strängnäs där han behandlas för depression. Han får elektrochock och mediciner men detta återges kort i boken snarare än porträtteras. Den 22 juli 1960 begår han självmord genom att drunkna i en närliggande sjö. Återigen, detta är inte utarbetat i texten, utan nämns på ett objektivt sätt, och läsaren får fylla i känslan kopplad till detta faktum.
I ett kort efterord berättar Göran Rosenberg om sitt arbete med att skriva boken. Genom hela boken dras även läsarens uppmärksamhet till skrivprocessen och forskningen och utredningen bakom den processen. Boken i sig uppmärksammar gränserna för kunskap om det förflutna, liksom vikten av att försöka förstå vad som hände. På så sätt bidrar det till en känsla av att det finns en pågående process av att komma överens - varje generation måste hitta och skriva sina förintelseberättelser. Det finns inte en fullständig berättelse om Förintelsen utan en växande uppsättning fragment som förbättrar vårt grepp om vad som hände under denna mest skamliga era av europeisk historia och dess omedelbara efterdyningar.
Bakgrund, analys och recensioner
Medan boken i Sverige gavs ut som en dokumentärroman har den i andra länder beskrivits som en facklitteratur. Boken bygger på författarens minnen och forskning, samt minnen av hans mamma Hala Rosenberg, systern Lillian Rosenberg-Roth och hans kusiner. Familjemedlemmar lämnade också dokumentation. Brevväxlade mellan författarens föräldrar medan Hala var i Polen och David i Sverige citeras i boken som viktigt bakgrundsmaterial, liksom andra familjebrev, bland annat från Göran som barn. Några familjebilder ingår, bland annat en av Göran som småbarn med båda sina föräldrar framför ett flerfamiljshus som används på omslaget till en upplaga. Boken använder sig även av journaler. Dessutom använder författaren svenska och utländska offentliga källor, som historieböcker och gamla tidningar. Som en del av förberedelserna inför att skriva boken reste Rosenberg till Tyskland och Polen.
Historien om hans föräldrar berättas genom rösten från författaren, som refererar till sig själv som "Barnet". Recensenter har beskrivit boken som lika mycket om författaren Göran Rosenberg som om hans far David Vissa recensenter drar också paralleller mellan den skepsis och främlingsfientlighet som David Rosenberg upplevde i efterkrigstidens Europa med flyktingars erfarenheter i det samtida Sverige och Europa.
Boken fick många positiva recensioner. Skriver i Financial Times Philippe Sands beskriver boken som "ett mäktigt och underbart verk om minne och erfarenhet, utsökt utformat, vackert skrivet, humant, generöst, förödande, men ändå på något sätt också hoppfullt". Hester Vaizey i The Independent hittade historien
helt oförglömlig, som blåser liv i de smärtsamma upplevelserna av ett par som, liksom många andra fördrivna judar i Europa i slutet av andra världskriget, var inställda på att göra en framgång för överlevnad efter att världen hade vänt dem ryggen. Det är en skrämmande påminnelse om hur konsekvenserna av kriget länge överlevde vapenvilan.
I en mer kritisk recension ser Thomas Harding i New Statesman boken som en facklitteratur och finner att den förlitar sig för mycket på spekulationer. Han skriver att "Rosenbergs påstående om författarintegritet i början av boken undergrävs genomgående. Han spekulerar; och går sedan vidare och återger en romanförfattares beskrivning av livet i en boskapskärra, och kliver därmed in i fiktionens värld". Läsare uppmanas av denna narrativa teknik att överväga hur vi når en korrekt skildring av tidigare tider och situationer som är lika omfattande och fruktansvärda som Förintelsen.
Bibliografi
- Rosenberg, Göran (2012). Kort vistelse på vägen från Auschwitz . Forlaget Press. ISBN 82-03-22389-3 .
- Första engelska översättningen av Sarah Death (London: Granta, 2014) ISBN 978-1-84708-778-2 .
- Intervju med författaren Göran Rosenberg om denna bok: Vi är alla på väg från Auschwitz
- Författarens webbsida finns här