Estadio Chile (dikt)
| Estadio Chile | |
|---|---|
| av Víctor Jara | |
 Stadion med samma namn, där Jara skrev dikten och dog
| |
| Översättare | Joan Jara |
| Skriven | 1973 |
| Språk | spanska |
Vi är fem tusen av oss här i den här lilla delen av staden. Vi är fem tusen. Jag undrar hur många vi är totalt i städerna och i hela landet? ... Hur svårt det är att sjunga när jag måste sjunga om skräck. Skräck som jag lever, skräck som jag dör. Att se mig själv bland så mycket och så många ögonblick av oändlighet där tystnad och skrik är slutet på min sång.
Víctor Jara, "Estadio Chile" (översatt från spanska)
" Estadio Chile ", eller " Somos Cinco Mil ", är det vanliga namnet på en titellös dikt och sång som krediteras Víctor Jara och skrevs dagarna före hans död. Jara torterades och dödades av den chilenska armén under flera dagar i Santiagos Estadio Chile (som döptes om till Estadio Víctor Jara 2004) under den chilenska statskuppen 1973 .
Historia
Víctor Jara fängslades i Estadio Chile bland tusentals andra under den chilenska militärkuppen 1973 mot Unidad Popular- regeringen, där Jara var en ikon. Jara, en populär folksångare, sjöng för de andra fångarna för att upprätthålla moralen. Tillsammans med andinska och chilenska folksånger sjöng han ett "manifest" som komponerades sin andra kväll där. Milisen kände igen honom för hans sång och berömmelse och tog bort honom från mängden. Vakterna slet av hans naglar, krossade hans händer och beordrade honom att spela gitarr.
Han hittades död en vecka senare med tecken på brutal behandling och skottskador. "Manifestet" överlevde både genom de fångar som memorerade sången och papperslapparna som innehöll Jaras handskrivna text. Jaras fru, Joan, presenterade sin forskning om sin mans sista dagar i sina essäer och 1984 memoarer An Unfinished Song . Dikten sträcker entrén till museet för minne och mänskliga rättigheter i Santiago .
Tolkning
I The Meaning of Human Suffering jämför Dr Joel Gajardo-Velasquez den sista raden i dikten med korsets budskap: att Jara kunde se "det nya som kommer att födas trots, och förmodligen särskilt på grund av , hans personliga tragedi", som "lidande utan hopp är död utan uppståndelse".
Svar
Naín Nómez placerade dikten som den första i en serie halvanonyma verk som distribueras för hand och utformade för att utmana det nya chilenska tillståndet efter kuppen 1973. Han citerade dikten som ett exempel på poesía de la conciencia utanför den avantgardistiska traditionen. I Resisting Alienation skriver Christopher Michael Travis att dikten "på ett gripande sätt underskattar effekten av ' Auschwitz ' på konstnärliga uttryck". Valerie Alia skrev i Media Ethics and Social Change att Jaras dikt i sig berättade historien om kuppen och Jaras egen obrutna ande före hans död.
