Erdmann Copernicus

Erdmann Copernicus (född på 1520-talet i Gransee , Markgreviatet av Brandenburg ; † 25 augusti 1573 i Frankfurt (Oder) ) var en tysk poet , kompositör och jurist huvudsakligen verksam i markgrevskapet eller kurfursten i Brandenburg , en föregångare till Preussen .

I likhet med den obesläktade astronomen Nicolaus Copernicus (1473–1543) finns hans namn dokumenterat i flera delvis latiniserade varianter: Erdmann/Erdmannus/Ertmannus/Erdmanus Kopernikus/Copernicus.

Liv

Han anslöt sig den 4 maj 1545 till universitetet i Wittenberg i Sachsen som Ertmannus Copernicus Granselensis och tog examen den 25 februari 1546 som magister i filosofi. För vinterhalvåret 1546-47 återvände han till Brandenburg för att fortsätta sina studier vid det statliga universitetet i Frankfurt (Oder), kallat Alma Mater Viadrina efter floden Oder . Flyttade uppströms 1811 och slogs samman med universitetet i Breslau där andra världskriget satte stopp för det 1945, det återupprättades 1991 i Frankfurt/Oder som European University Viadrina .

Efter att ha varit rektor i New Town- distriktet Brandenburg an der Havel fortsatte Copernicus 1556 juridikstudier vid University of Wittenberg tills han utsågs till professor i Frankfurt/Oder på rekommendation av Philipp Melanchthon . Eftersom de var populära bland studenter, vädjade de till Joachim II Hector, kurfurste av Brandenburg (1505-1571) med verser på latin om en höjning av Copernicus lön.

Den 21 april 1573, efter att ha varit universitetets vicerektor under vinterterminen, befordrades han till juris doktor och även till universitetschef för sommarterminen 1573, då han dog. Hans psalmer publicerades postumt 1575.

Arbete

  • Hymni Ambrosii, Sedulii, Propertii et aliorum, quator vocum.
  • Dikter: Gedichte. I: Petrus Albinus , 1535–1598. Meißnische Land vnd Berg-Chronica. Dresden. 1589 (Commend. poems 448 ) av Erdmannus Copernicus microformguides.gale.com (PDF; 1,1 MB).
  • Johannes Schosser: Elegia Viadri ad albim continens gratulationem … Eichorn, 1560.
  • Ludolph Schrader: Gamēlion Erdmani Copernici scriptum, … Eichorn, 1560.
  • Oratio de prima ivris origine progressionibus & incrementis … , Eichorn, 1561.
  • Michael Haslobius, Henricus Iagow: In honorem clarissimi viri … Eichorn, 1563.

Litteratur

  • Heinz Scheible (red.): Melanchthons Briefwechsel. Kritische und kommentierte Gesamtausgabe. Band 11: Personen. Teil: A–E. Frommann-Holzboog, Stuttgart u. a. 2003, ISBN 3-7728-2257-6, S. 301.
  • Johann Heinrich Zedler : Grosses vollständiges Universal-Lexicon på wikisource
  • Robert Eitner : Biographisch-bibliographisches Quellen-Lexikon der Musiker und Musikgelehrten Christlicher Zeitrechnung bis Mitte des neunzehnten Jahrhunderts. 1900. Akademische Druck- u. Verlaganstalt, Graz 1959 ( Erdmann Copernicus finns tillgänglig för gratis nedladdning på Internet Archive ).
  • François-Joseph Fétis : Biographie universelle des musiciens: et bibliographie generale de la musique. Firmin-Didot, Paris 1875–1883, Band II, S. 355 ( gallica.bnf.fr ).
  • Ernst Ludwig Gerber : Neues historisch-biographisches Lexikon der Tonkünstler, welches Nachrichten von dem Leben und den Werken musikalischer Schriftsteller, berühmter Komponisten, Sänger, Meister auf Instrumenten, kunstvoller Dilettanten, Musikverleger, auch Orgel- und Instrumentenmacher älter ausen allen Nationen Zeiter . Erster Theil A–D , M. Kühnel, Leipzig 1812, Sp. 777 books.google.de
  • Christian Gottlieb Jöcher : Allgemeines Gelehrten-Lexicon ("General Dictionary of the Learned") i fyra volymer, utgiven 1733–1751, arkiv

externa länkar

  1. ^ Die Musikforschung. Band 6, Gesellschaft für Musikforschung, Bärenreiter-Verlag, 1953, S. 42 ( books.google.com ).
  2. ^ Copernicus (Erdmannus) zuletzt Rector Magnificus zu Frankfurt ad O., geb. daselbst, wurde auf Melanchthons Empfehlung erst Doktor und Professor der Rechte daselbst, wobey er den Studenten so beliebt wurde, daß sie etliche Male beym Churfürsten Joachim II. um die Verbesserung seines Gehaltes in lateinischen Versen nachsuchten. Er starb am 25. Aug. 1573 in der höchsten Würde der dasigen Akademie, nachdem er von seiner arbeit in den Druck gegeben hatte: Hymni Ambrosii, Sedulii, Propertii et aliorum à 4 voc. 1575,8. Walther och Jöcher.