Electricity (Supply) Act 1922
| Act of Parliament | |
| |
| Lång titel | En lag om ändring av lagen med avseende på leverans av el |
|---|---|
| Citat | 12 & 13 Geo. 5 c. 46 |
| Territoriell utsträckning | England och Wales, Skottland (exklusive Irland) |
| Datum | |
| Kungligt samtycke | 4 augusti 1922 |
| Annan lagstiftning | |
| Gottgörelse | Electricity (Supply) Act 1919 |
| Upphävd av | Electricity Act 1989 |
Status: Upphävd | |
Electricity (Supply) Act 1922 (12 & 13 Geo. 5. c. 46) var en lag från Storbritanniens parlament som ändrade lagen om leverans av el. Denna lag tolkades som en med Electricity (Supply) Acts 1882 till 1919, och citerades som Electricity (Supply) Acts 1882 till 1922. Den fastställde elmyndigheternas befogenheter att låna pengar för konstruktion och drift av elproduktion och överföringssystem; den ändrade några delar av Electricity (Supply) Act 1919 som rör eldistrikt och gemensamma elmyndigheter; den gav elmyndigheter befogenhet att tillhandahålla försörjning till järnvägsföretag; och etablerade metoder för att återkräva kostnader för olika lagstadgade organ.
Bakgrund
The Electricity (Supply) Act 1919 Den hade föreskrivit inrättandet av Electricity Commissioners (avsnitt 1–3) och deras skyldighet att fastställa eldistrikt (avsnitt 5). I lagen föreskrevs även inrättande av gemensamma elmyndigheter (8 §).
Elkommissarierna hade börjat arbeta i januari 1920 och hade identifierat femton eldistrikt över hela landet. Inrättandet av gemensamma elmyndigheter (JEA) var dock problematiskt. JEA:er inrättades på frivillig basis och de stöddes till stor del av lokala myndigheters elföretag. Men kraftbolagen trodde att JEA:erna skulle ta över deras funktioner och motsatte sig därför deras etablering.
En av avsikterna med 1922 års lag var därför att tillåta JEA att ha lämpliga ekonomiska befogenheter och att skydda kraftbolagens intressen.
Efter antagandet av 1919 års lag fanns det flera större frågor som påverkade den effektiva driften av den brittiska elförsörjningsindustrin. Under genomgången av elpropositionen (försörjning) genom riksdagen 1919 hade de konservativa motsatt sig propositionens förslag om bildande av distriktselektricitetsnämnder med sina obligatoriska köpbefogenheter för att ta över produktionen och tillhandahålla sammankopplingar. Medlemmar av det konservativa partiet var misstänksamma mot "system som luktade förstatligande", och mer allmänt emot statliga ingripanden i industriella angelägenheter, inskränktes elkommissionärernas tvångsbefogenheter.
Perioden från 1919 till 1926 har karakteriserats som "diagnosen om misslyckande" för den brittiska elförsörjningsindustrin. Elkommissionärerna medgav att deras verksamhet endast hade haft begränsad framgång, eftersom de hade varit inblandade i oändliga omgångar av offentliga utredningar. Brist på tvångsbefogenheter och kommunal stolthet hade återigen föranlett samarbete mellan lokala myndigheter. Det fanns också oro för kraftbolagens och större lokala myndigheters dominans.
Medan 1922 års lag handlade om några av dessa frågor, togs problemen med integration och samarbete upp senare av Electricity (Supply) Act 1926.
Lagens bestämmelser
Electricity (Supply) Act 1922 fick kungligt medgivande den 4 augusti 1922.
Lagen omfattade 31 paragrafer enligt följande.
- Avsnitt 1 gav gemensamma elmyndigheter (JEA) befogenhet att låna pengar för att köpa anläggningar, utföra arbeten eller som rörelsekapital.
- Avsnitt 2 tillät JEA:er eller lokala myndigheter att upprätta en sjunkande fond för nya arbeten.
- Avsnitt 3 gav elkommissionärerna befogenhet att tillåta JEA att ge ut aktier.
- Avsnitt 4 gav JEA:er befogenhet att ge ut aktier för att betala inköpspriset för produktionsanläggningar eller transmissionsledningar.
- 5 § bemyndigade företag att ge ekonomiskt bistånd till ett JEA eller annat organ.
- 6 § gav företag befogenhet att hyra ut företag till JEA.
- Avsnitt 7 fick elkommissionärerna att täcka sina utgifter genom att debitera JEA:er eller kraftbolag.
- Avsnitt 8 tillät betalningsmetoder för köpeskilling som betalas till lokala myndigheter.
- Avsnitt 9 tillät JEA:er att använda transmissionsledningar.
- Avsnitt 10 tillät JEA att göra sig av med verk som inte krävs.
- Avsnitt 11 tillät JEA:er eller begravningsföretag att fortsätta vägavgångar.
- 12 § tillät företag att fortsätta driva kraftverk efter övergång till ett JEA.
- I 13 § ställs villkor för begränsningar att ta en leverans av el.
- Avsnitt 14 gjorde det möjligt för elkommissionärer att upphäva befogenheterna att köpa företag.
- 15 § tillät en bredare utövande av befogenheter och skyldigheter.
- 16 § begränsade JEA:s makt över kraftbolag.
- 17 § fick elkommissionärerna begränsa elföretagens försörjningsområde.
- 18 § sätter gränser för de uttagna priserna.
- Section 19 ändrade Section 5 i Electricity (Supply) Act 1919, angående fastställande av eldistrikt.
- Avsnitt 20 ändrade avsnitt 6 i Electricity (Supply) Act 1919, angående inrättandet av gemensamma elmyndigheter.
- Avsnitt 21 ändrade avsnitt 16 i Electricity (Supply) Act 1919.
- I 22 § definieras metoder för debitering och revidering av priser.
- 23 § föreskrivs om beredskapsförsörjning av el.
- I 24 § föreskrivs att leveranser ska ges till järnvägsföretag.
- 25 § fick personer som inte är företag leverera el.
- 26 § medgav betalning av skuldebrev.
- 27 § föreskrivs om avveckling av företag.
- Avsnitt 28 specificerade London County Councils utgifter.
- Avsnitt 29 föreskriver betalning till skotska lokala myndigheter.
- Avsnitt 30 tillämpade lagen på Skottland.
- 31 § Byggande och omfattning.
Lagens tillämpning
1922 års lag resulterade i upprättandet av JEA, men endast fyra bildades, nämligen:
- North Wales & South Cheshire JEA, bildat 1923
- London and Home Counties JEA, bildat 1925
- West Midlands JEA, bildat 1925
- North West Midlands JEA, bildat 1928.
Senare akter
Electricity (Supply) Act 1926 (16 & 17 Geo. 5. c. 51) inrättade Central Electricity Board .
Electricity Act 1947 (10 & 11 Geo. 6, c. 54) förstatligade den brittiska elförsörjningsindustrin. Elkommissarierna, kraftbolagen och de gemensamma elmyndigheterna avskaffades. Äganderätten till elproduktion och överföringsanläggningar tilldelades den brittiska elmyndigheten .