EU:s upphovsrättspraxis
Detta är en lista över rättspraxis från Europeiska unionens domstol (CJEU) inom området upphovsrätt och närstående rättigheter .
PR = Begäran om förhandsavgörande (enligt artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt )
FF = Talan om fördragsbrott
DA = Direkt åtgärd
Leveransdatum | Referens | Typ av fall | Formulering av slutsats |
---|---|---|---|
1971-06-08 | Fodral 78/70 (Deutsche Grammophon) | PR | 1. Det strider mot bestämmelserna som föreskriver den fria rörligheten för produkter inom den gemensamma marknaden för en tillverkare av ljudinspelningar att utöva den exklusiva rätten att distribuera de skyddade artiklarna, som tillerkänns honom enligt lagstiftningen i en medlemsstat, i en sådan sätt att förbjuda försäljning i detta tillstånd av produkter som släppts ut på marknaden av honom eller med hans samtycke i en annan medlemsstat enbart på grund av att sådan distribution inte ägde rum inom den första medlemsstatens territorium. 2. a) En tillverkare av ljudinspelningar som innehar en exklusiv rätt till distribution enligt nationell lagstiftning intar inte en dominerande ställning i den mening som avses i artikel 86 i fördraget enbart genom att utöva denna rätt. Situationen är annorlunda när han med hänsyn till omständigheterna i ärendet har befogenhet att hindra upprätthållandet av effektiv konkurrens på en betydande del av den relevanta marknaden. b) Skillnaden mellan det kontrollerade priset och priset på den produkt som återimporteras från en annan medlemsstat är inte nödvändigtvis tillräcklig för att avslöja missbruk av en dominerande ställning. Det kan dock, om det är omotiverat av objektiva kriterier och om det är särskilt marknadsmässigt, vara en avgörande faktor vid sådant missbruk. |
1980-03-18 | Mål 62/79 (Coditel I) | PR | Fördragets bestämmelser om friheten att tillhandahålla tjänster hindrar inte att en innehavare av uppföranderätten till en biograffilm i en medlemsstat åberopar sin rätt att förbjuda visningen av filmen i denna stat, utan dennes auktoritet, genom att medel för kabelspridning om den sålunda visade filmen plockas upp och sänds efter att ha sänts i en annan medlemsstat av en tredje part med samtycke från den ursprungliga innehavaren av rättigheten. |
1981-01-20 | Fall 55+57/80 (Musik-Vertrieb Membran) | PR | Artiklarna 30 och 36 i fördraget måste tolkas så att de utgör hinder för tillämpningen av nationell lagstiftning enligt vilken ett upphovsrättsförvaltningsbolag som har befogenhet att utöva upphovsrätten till kompositörer av musikverk som återges på grammofonskivor eller andra ljudupptagningar i en annan medlemsstat har rätt att åberopa rätt att, när dessa ljudinspelningar distribueras på den nationella marknaden efter att ha satts i omlopp i den andra medlemsstaten av eller med samtycke från ägarna av dessa upphovsrätter, kräva betalning av en avgift motsvarande den royalty som normalt betalas för marknadsföring på den nationella marknaden minus de lägre royalties som betalas i tillverkningsmedlemsstaten. |
1981-01-22 | Mål 58/80 (Dansk Supermarked v. Imerco) | PR | 1. Artiklarna 30 och 36 i EEG-fördraget skall tolkas så att de rättsliga myndigheterna i en medlemsstat inte får förbjuda, på grundval av en upphovsrätt eller ett varumärke, saluföring på denna stats territorium av en produkt till vilken av dessa rättigheter gäller om produkten lagligen har marknadsförts på en annan medlemsstats territorium av innehavaren av sådana rättigheter eller med dennes samtycke. 2. Artikel 30 i EEG-fördraget ska tolkas som att import till en medlemsstat av varor som lagligen saluförts i en annan medlemsstat inte som sådan kan klassificeras som en otillbörlig eller otillbörlig affärsmetoder, dock utan att det påverkar tillämpningen av importstatens lagstiftning mot sådana förfaranden på grund av omständigheterna eller metoderna för att erbjuda sådana varor till försäljning till skillnad från importen; och Att ett avtal mellan enskilda som syftar till att förbjuda import av sådana varor inte får åberopas eller tas i beaktande för att klassificera marknadsföringen av sådana varor som en otillbörlig eller otillbörlig affärsmetod. |
1982-10-06 | Mål 262/81 (Coditel II) | PR | Ett avtal enligt vilket innehavaren av upphovsrätten till en film ger en exklusiv rätt att visa filmen under en viss period inom en medlemsstats territorium omfattas inte som sådant av förbuden i artikel 85 i fördraget. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen i förekommande fall att pröva om det sätt på vilket den exklusiva rätten enligt avtalet i ett visst fall utövas är beroende av en situation på det ekonomiska eller rättsliga området som är föremål för eller verkan av som syftar till att förhindra eller begränsa distributionen av filmer eller att snedvrida konkurrensen på den filmmarknaden, med hänsyn till denna marknads särskilda särdrag. |
1988-05-17 | Mål 158/86 (Warner Brothers) | PR | Artiklarna 30 och 36 i EEG-fördraget förbjuder inte tillämpningen av nationell lagstiftning som ger en upphovsman rätt att göra uthyrning av videokassetter beroende av hans tillstånd, när videokassetterna i fråga redan har satts i omlopp. med hans samtycke i en annan medlemsstat vars lagstiftning gör det möjligt för upphovsmannen att kontrollera den första försäljningen, utan att ge honom rätt att förbjuda uthyrning. |
1989-01-24 | Mål C-341/87 (Patricia) | PR | Artiklarna 30 och 36 i EEG-fördraget skall tolkas så att de inte hindrar tillämpningen av en medlemsstats lagstiftning som tillåter en producent av ljudinspelningar i den medlemsstaten att åberopa ensamrätt att mångfaldiga och distribuera vissa musikverk som han är ägaren att förbjuda försäljning, inom den medlemsstatens territorium, av ljudinspelningar av samma musikaliska verk när dessa inspelningar importeras från en annan medlemsstat där de lagligen saluförts utan medgivande från nämnda ägare eller dennes licenstagare och i vilken producenten av dessa inspelningar hade åtnjutit skydd som under tiden har löpt ut. |
1989-07-13 | Mål 395/87 (Tournier) | PR | (1) Artiklarna 30 och 59 i fördraget måste tolkas så att de inte hindrar tillämpningen av nationell lagstiftning som behandlar offentligt framförande av ett skyddat musikverk som ett intrång i upphovsrätten genom ljudinspelningar utan betalning av royalties, där royalties redan har skett. betalats till upphovsmannen, för mångfaldigande av verket, i en annan medlemsstat. (2) Artikel 85 i EEG-fördraget måste tolkas så att den förbjuder alla samordnade förfaranden från nationella upphovsrättsförvaltningsorganisationer i medlemsstaterna som har till syfte eller verkan att varje förening vägrar att ge direkt tillgång till dess repertoar till användare som är etablerade i en annan. Medlemsstat. Det ankommer på de nationella domstolarna att avgöra huruvida några samordnade åtgärder från sådana förvaltningsbolag faktiskt har ägt rum. (3) Ett nationellt sällskap för förvaltning av upphovsrätten till musikverk vägrar att ge användarna av inspelad musik tillgång endast till den utländska repertoar som den representerar har inte till syfte eller verkan att begränsa konkurrensen på den gemensamma marknaden såvida inte tillgång till en del av den skyddade repertoaren skulle helt och hållet kunna tillvarata musikens upphovsmäns, kompositörers och utgivares intressen utan att därigenom öka kostnaderna för hantering av kontrakt och övervakning av användningen av skyddade musikaliska verk. (4) Artikel 86 i fördraget måste tolkas så att ett nationellt upphovsrättsförvaltningsbolag som har en dominerande ställning på en väsentlig del av den gemensamma marknaden inför orättvisa handelsvillkor där royalties som det tar ut på diskotek är avsevärt högre än de som tas ut. i andra medlemsstater, jämförs satserna på en konsekvent basis. Så skulle inte vara fallet om upphovsrättsförvaltningsföreningen i fråga kunde motivera en sådan skillnad med hänvisning till objektiva och relevanta skillnader mellan upphovsrättsförvaltningen i den berörda medlemsstaten och upphovsrättsförvaltningen i de andra medlemsstaterna. |
1993-10-20 | Mål C-92+326/92 (Phil Collins) | PR | 1. Upphovsrätt och närstående rättigheter faller inom fördragets tillämpningsområde i den mening som avses i artikel 7 första stycket; Den allmänna principen om icke-diskriminering som föreskrivs i denna artikel är därför tillämplig på dem. 2. Artikel 7 första stycket i fördraget skall tolkas så att det hindrar en medlemsstats lagstiftning från att neka upphovsmän och artister från andra medlemsstater, och de som gör anspråk på enligt dem, den rätt som denna lagstiftning ger medborgarna. i den staten, att förbjuda saluföring inom dess nationella territorium av ett fonogram som tillverkats utan deras samtycke, om framförandet har givits utanför dess nationella territorium. 3. Artikel 7 första stycket i fördraget skall tolkas så att principen om icke-diskriminering som den fastställer kan åberopas direkt vid en nationell domstol av en upphovsman eller utövande konstnär från en annan medlemsstat, eller av dem som gör anspråk på under dem, att göra anspråk på fördelarna med skydd som är reserverat för nationella upphovsmän och artister. |
1995-04-06 | Mål C-241+242/91 (Magill) | DA | (Överklaganden ogillas) |
1997-11-04 | Mål C-337/95 (Dior mot Evora) | PR | 1. När en fråga om tolkningen av rådets första direktiv (89/104/EEG) av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om varumärken tas upp i ett förfarande i en av Beneluxmedlemsstaterna angående tolkning av den enhetliga Beneluxlagen om varumärken, måste en domstol mot vars beslut det inte finns något gottgörelse enligt nationell lagstiftning, vilket är fallet med både Beneluxdomstolen och Hoge Raad der Nederlanden, göra en hänvisning till EG-domstolen enligt artikel 177 tredje stycket i EG-fördraget. Denna skyldighet förlorar emellertid sitt syfte och töms således på sin sak när den fråga som ställts i huvudsak är densamma som en fråga som redan har varit föremål för ett förhandsavgörande i samma nationella förfarande. 2. Enligt en korrekt tolkning av artiklarna 5 och 7 i direktiv 89/104, när varumärkesmärkta varor har släppts ut på gemenskapsmarknaden av innehavaren av varumärket eller med dennes samtycke, en återförsäljare, förutom att vara fri att sälja dessa varor. varor, är också fri att använda varumärket för att uppmärksamma allmänheten på ytterligare kommersialisering av dessa varor. 3. Innehavaren av ett varumärke får inte åberopa artikel 7.2 i direktiv 89/104 för att motsätta sig användningen av varumärket av en återförsäljare som vanligtvis saluför varor av samma slag, men inte nödvändigtvis av samma kvalitet , som de varumärkesmärkta varorna, på sätt som är sedvanliga inom återförsäljarens handelssektor, i syfte att uppmärksamma allmänheten på den fortsatta kommersialiseringen av dessa varor, såvida det inte fastställs att användningen, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i fallet, av varumärket i detta syfte allvarligt skadar varumärkets anseende. 4. Enligt en korrekt tolkning av artiklarna 30 och 36 i EG-fördraget får innehavaren av ett varumärke eller innehavare av upphovsrätt inte motsätta sig att de används av en återförsäljare som vanligtvis marknadsför artiklar av samma slag, men inte nödvändigtvis av samma kvalitet , som skyddade varor, på sätt som är brukligt inom återförsäljarens handelssektor, i syfte att uppmärksamma allmänheten på den fortsatta kommersialiseringen av dessa varor, såvida det inte fastställs att användningen, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i fallet, av dessa varor för detta ändamål allvarligt skadar deras anseende. |
1998-04-28 | Fodral C-200/96 (Metronome Musik) | PR | Granskningen av den ställda frågan har inte avslöjat någon omständighet som kan påverka giltigheten av artikel 1.1 i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och om vissa upphovsrättsrelaterade rättigheter i området immateriella rättigheter . |
1998-09-22 | Mål C-61/97 (Laserdisken I) | PR | Det strider inte mot artiklarna 30 och 36 i EG-fördraget eller mot rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om hyresrätt och utlåningsrätt och om vissa rättigheter närstående till upphovsrätt inom området för immateriella rättigheter för innehavaren av en exklusiv uthyrningsrätt att förbjuda att kopior av en film bjuds ut för uthyrning i en medlemsstat även om erbjudandet av dessa kopior för uthyrning har godkänts på en annan medlemsstats territorium. |
1999-06-29 | Fodral C-60/98 (Fjärilsmusik) | PR | Artikel 10.3 i rådets direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter utesluter inte en bestämmelse i nationell lagstiftning som den bestämmelse som i italiensk lag nr 52 av 6 februari 1996 , i dess lydelse enligt italiensk lag nr 650 av den 23 december 1996, fastställer en begränsad period under vilken ljudinspelningsmedier får distribueras av personer som på grund av att rättigheterna enligt den tidigare lagstiftningen för dessa medier upphört att gälla kunna reproducera och marknadsföra dem innan den lagen trädde i kraft. |
1999-10-12 | Mål C-213/98 (kommissionen mot Irland) | FF | [Genom att inte inom föreskriven tid anta de lagar och andra författningar och administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att följa rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och om vissa upphovsrättsrelaterade rättigheter inom området för immateriella rättigheter har Irland underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv. |
1999-11-25 | Mål C-212/98 (kommissionen mot Irland) | FF | [Genom att inte inom föreskriven tid anta de lagar och andra författningar och administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att följa rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa regler om upphovsrätt och upphovsrättsnära rättigheter som gäller för satellitsändning och vidaresändning via kabel har Irland underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv. |
2000-02-03 | Mål C-293/98 (Egeda mot Hoasa) | PR | Frågan huruvida en hotellanläggnings mottagning av satellit- eller marksända tv-signaler och deras distribution via kabel till de olika rummen på detta hotell är en "kommunikationshandling till allmänheten" eller "mottagning av allmänheten" regleras inte av rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa regler om upphovsrätt och upphovsrättsnära rättigheter tillämpliga på satellitsändningar och vidaresändning via kabel, och måste följaktligen beslutas i enlighet med nationell lagstiftning. |
2000-04-13 | Mål C-348/99 (kommissionen mot Luxemburg) | FF | [Genom att underlåta att anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser har Storhertigdömet Luxemburg misslyckats att fullgöra sina skyldigheter enligt detta. |
2003-02-06 | Mål C-245/00 (SENA mot NOS) | PR | 1. Begreppet skälig ersättning i artikel 8.2 i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om hyresrätter och utlåningsrättigheter och om vissa upphovsrättsrelaterade rättigheter på området för immateriella rättigheter måste tolkas enhetligt i alla medlemsstaterna och tillämpas av varje medlemsstat. Det ankommer på varje medlemsstat att inom sitt eget territorium fastställa de mest lämpliga kriterierna för att, inom de gränser som anges i gemenskapsrätten och i synnerhet direktiv 92/100, säkerställa att detta gemenskapsbegrepp följs. 2. Artikel 8.2 i direktiv 92/100 hindrar inte en modell för att beräkna vad som utgör skälig ersättning till utövande konstnärer och fonogramframställare som arbetar med hänvisning till variabla och fasta faktorer, såsom antalet timmar fonogram som sänds, tittar- och lyssnartätheter som uppnåtts av de radio- och tv-sändare som representeras av sändningsorganisationen, de taxor som fastställts genom avtal på området för framföranderätter och sändningsrätter för musikaliska verk som skyddas av upphovsrätt, de taxor som fastställts av de allmänna radio- och TV-organisationerna i Medlemsstater som gränsar till den berörda medlemsstaten och de belopp som betalas av kommersiella stationer, förutsatt att denna modell är sådan att en lämplig balans kan uppnås mellan utövande konstnärers och producenters intressen av att få ersättning för sändningen av ett visst fonogram , och tredje parts intresse av att kunna sända fonogrammet på rimliga villkor och att det inte strider mot någon princip i gemenskapsrätten. |
2003-10-16 | Mål C-433/02 (kommissionen mot Belgien) | FF | Genom att underlåta att tillämpa bestämmelserna om den offentliga utlåningsrätten som föreskrivs i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om hyresrätt och utlåningsrätt och om vissa upphovsrättsrelaterade rättigheter på området för immateriella rättigheter , Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 1 och 5 i det direktivet. |
2004-04-29 | Mål C-418/01 (IMS Health) | PR | 1. För att undersöka huruvida ett företag i en dominerande ställning vägrar att bevilja licens för en tegelkonstruktion som skyddas av en immateriell rättighet som det äger utgör missbruk, ska graden av användares deltagande i utvecklingen av denna struktur och utgifterna, särskilt i fråga om kostnader, från potentiella användare för att köpa studier om regional försäljning av läkemedel som presenteras på basis av en alternativ struktur är faktorer som måste beaktas för att avgöra om den skyddade strukturen är oumbärlig för marknadsföring av sådana studier. 2. Ett företag som innehar en dominerande ställning och äger en immateriell äganderätt i en tegelstruktur som är oumbärlig för presentationen av regionala försäljningsuppgifter om läkemedel i en medlemsstat vägrar att ge en licens att använda denna struktur till ett annat företag som också önskar tillhandahålla sådana uppgifter i samma medlemsstat, utgör ett missbruk av en dominerande ställning i den mening som avses i artikel 82 EG om följande villkor är uppfyllda: – Det företag som begärde licensen avser att på marknaden för tillhandahållande av uppgifterna i fråga erbjuda nya produkter eller tjänster som inte erbjuds av innehavaren av den immateriella äganderätten och för vilka det finns en potentiell konsumentefterfrågan. – Avslaget är inte motiverat av objektiva överväganden. – vägran är sådan att den förbehåller innehavaren av den immateriella äganderätten marknaden för tillhandahållande av uppgifter om försäljning av läkemedel i den berörda medlemsstaten genom att eliminera all konkurrens på denna marknad. |
2004-11-09 | Mål C-46/02 (Fixtures v. Oy Veikkaus) | PR | Uttrycket "investering i ... att erhålla ... innehållet" i en databas i artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsskydd för databaser måste förstås som hänvisar till de resurser som används för att söka upp befintligt oberoende material och samla in dem i databasen. Det täcker inte de resurser som används för att skapa material som utgör innehållet i en databas. I samband med upprättandet av en spelschema för att organisera fotbollsliga matcher, täcker den därför inte de resurser som används för att fastställa datum, tider och lagpar för de olika matcherna i ligan. |
2004-11-09 | Mål C-338/02 (Fixtures v. Svenska Spel) | PR | Uttrycket "investering i ... att erhålla ... innehållet" i en databas i artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsskydd för databaser måste förstås som hänvisar till de resurser som används för att söka upp befintligt oberoende material och samla in dem i databasen. Det täcker inte de resurser som används för att skapa material som utgör innehållet i en databas. I samband med upprättandet av en spelschema för att organisera fotbollsliga matcher, täcker den därför inte de resurser som används för att fastställa datum, tider och lagpar för de olika matcherna i ligan. |
2004-11-09 | Mål C-444/02 (Fixtures v. OPAP) | PR | Termen "databas" enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser avser varje insamling av verk, data eller annat material, kan separeras från varandra utan att värdet av deras innehåll påverkas, inklusive en metod eller system av något slag för att hämta vart och ett av dess ingående material. En spelschema för en fotbollsliga som den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen utgör en databas i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 96/9. Uttrycket "investering i ... att erhålla ... av innehållet" i en databas i artikel 7.1 i direktiv 96/9 måste tolkas som att hänvisa till de resurser som används för att söka upp befintligt oberoende material och samla in det i databasen. Det täcker inte de resurser som används för att skapa material som utgör innehållet i en databas. I samband med upprättandet av en spelschema för att organisera fotbollsliga matcher, täcker den därför inte de resurser som används för att fastställa datum, tider och lagpar för de olika matcherna i ligan. |
2004-11-09 | Mål C-203/02 (British Horseracing) | PR | 1. Uttrycket "investering i ... att erhålla ... innehållet" i en databas i artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsliga skydd av databaser måste förstås som hänvisar till de resurser som används för att söka upp befintligt oberoende material och samla in dem i databasen. Det täcker inte de resurser som används för att skapa material som utgör innehållet i en databas. Uttrycket "investering i ... verifiering ... av innehållet" i en databas i artikel 7.1 i direktiv 96/9 måste tolkas som att det avser de resurser som används i syfte att säkerställa tillförlitligheten hos informationen i den databasen, för att övervaka riktigheten av det material som samlades in när databasen skapades och under dess drift. De resurser som används för verifiering under skapandet av material som sedan samlas in i en databas faller inte inom denna definition. De resurser som används för att upprätta en förteckning över hästar i ett lopp och för att utföra kontroller i detta sammanhang utgör inte en investering i att erhålla och kontrollera innehållet i den databas i vilken denna förteckning finns. 2. Begreppen "utvinning" och "återanvändning" enligt definitionen i artikel 7 i direktiv 96/9 ska tolkas som att de hänvisar till varje otillåten handling av tillägnande och spridning till allmänheten av hela eller en del av innehållet i en databas. Dessa villkor innebär inte direkt tillgång till den berörda databasen. Det faktum att innehållet i en databas gjordes tillgängligt för allmänheten av dess skapare eller med dennes samtycke påverkar inte tillverkarens rätt att förhindra utvinning och/eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av innehållet av en databas. 3. Uttrycket "väsentlig del, utvärderad ... kvantitativt, av innehållet i [en] databas" i artikel 7 i direktiv 96/9 avser mängden data som extraheras från databasen och/eller återanvänds och måste bedömas i förhållande till den totala volymen av innehållet i databasen. Uttrycket "väsentlig del, kvalitativt utvärderad ... av innehållet i [en] databas" hänvisar till omfattningen av investeringen i att erhålla, verifiera eller presentera innehållet i ämnet för utvinnings- och/eller återupptagningshandlingen. användning, oavsett om ämnet utgör en kvantitativt betydande del av det allmänna innehållet i den skyddade databasen. Varje del som inte uppfyller definitionen av en väsentlig del, utvärderad både kvantitativt och kvalitativt, faller inom definitionen av en oväsentlig del av innehållet i en databas. 4. Förbudet i artikel 7.5 i direktiv 96/9 avser otillåtna utvinnings- eller återanvändningshandlingar vars kumulativa effekt är att rekonstruera och/eller göra tillgänglig för allmänheten utan tillstånd från tillverkaren av databasen, hela eller en väsentlig del av innehållet i den databasen och därigenom allvarligt skada tillverkarens investering. |
2005-07-14 | Mål C-192/04 (Lagardere) | PR | 1. När det gäller en sändning av det slag som är aktuell i detta mål, rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa regler om upphovsrätt och närstående rättigheter som gäller för satellitsändningar och vidaresändning via kabel utesluter inte att avgiften för användning av fonogram inte bara regleras av lagen i den medlemsstat inom vars territorium sändningsföretaget är etablerat utan även av lagstiftningen i den medlemsstat där den markbundna sändaren av tekniska skäl sänder till den första Staten är belägen. 2. Artikel 8.2 i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om hyresrätter och utlåningsrättigheter och om vissa upphovsrättsnära rättigheter på området för immateriella rättigheter måste tolkas så att, för att fastställa skäligheten ersättning som nämns i den bestämmelsen, har sändningsföretaget inte rätt att ensidigt dra av beloppet av royaltyen för användning av fonogram som ska betalas i den medlemsstat där det är etablerat beloppet för den royalty som betalats eller begärts i den medlemsstat inom vars territorium marksändare som sänder till den första staten är lokaliserad. |
2006-04-27 | Mål C-180/05 (kommissionen mot Luxemburg) | FF | (Inofficiell översättning: Genom att inte tillämpa bestämmelserna om allmän utlåningsrätt enligt direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om hyresrätt och utlåningsrätt och om vissa rättigheter närstående upphovsrätt på området för immateriella rättigheter, har Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 1 och 5 i det direktivet.) |
2006-06-01 | Mål C-169/05 (Uradex) | PR | Artikel 9.2 i rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa regler om upphovsrätt och upphovsrättsnära rättigheter som är tillämpliga på satellitsändningar och vidaresändning via kabel ska tolkas som att, om en insamling samhället anses ha mandat att förvalta rättigheterna för en upphovsrättsinnehavare eller innehavare av närstående rättigheter som inte har överfört förvaltningen av sina rättigheter till en upphovsrättsorganisation, att samhället har befogenhet att utöva denna rättighetshavares rätt att bevilja eller vägra auktorisation till en kabeloperatör för vidaresändning via kabel och följaktligen är dess uppdrag inte begränsat till förvaltningen av de ekonomiska aspekterna av dessa rättigheter. |
2006-07-06 | Mål C-53/05 (kommissionen mot Portugal) | FF | Genom att undanta alla kategorier av offentliga utlåningsinstitutioner från skyldigheten att betala ersättning till upphovsmän för offentlig utlåning har Republiken Portugal underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 1 och 5 i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om hyresrätt och utlåningsrätt samt om vissa upphovsrättsrelaterade rättigheter inom området immateriella rättigheter . |
2006-07-13 | Mål C-61/05 (kommissionen mot Portugal) | FF | [Genom att i nationell lagstiftning skapa en hyresrätt även till förmån för producenter av videogram har Republiken Portugal underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2.1 i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om hyresrätter och utlåningsrätt och om vissa rättigheter närstående upphovsrätt inom området för immateriella rättigheter , senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället . [Genom att skapa tvivel i nationell lagstiftning om vem som är ansvarig för att betala ersättningen till utövande konstnärer vid överlåtelse av hyresrätten, har Republiken Portugal underlåtit att följa artikel 4 i direktiv 92/100, ändrat genom direktiv 2001 /29, jämförd med artikel 2.5 och 2.7 i denna. |
2006-09-12 | Mål C-479/04 (Laserdisken II) | PR | 1. Behandlingen av den första frågan visar inte någon information som kan påverka giltigheten av artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället . 2. Artikel 4.2 i direktiv 2001/29 ska tolkas så att den utgör hinder för nationella bestämmelser om konsumtion av spridningsrätten för originalet eller kopiorna av ett verk som släppts ut på marknaden utanför Europeiska gemenskapen av rättighetshavaren eller med hans samtycke. |
2006-10-26 | Mål C-198/05 (kommissionen mot Italien) | FF | (Inofficiell översättning: Genom att undanta alla kategorier av offentliga utlåningsinstitutioner från den offentliga utlåningsrätten i den mening som avses i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om hyresrätter och utlåningsrättigheter och om vissa rättigheter närstående till upphovsrätt på det intellektuella området egendom har Republiken Italien underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 1 och 5 i det direktivet). |
2006-10-26 | Mål C-36/05 (kommissionen mot Spanien) | FF | Genom att undanta nästan alla, om inte alla, kategorier av anläggningar som tillhandahåller offentlig utlåning av upphovsrättsskyddade verk från skyldigheten att betala ersättning till upphovsmän för den utlåning som genomförts, har Konungariket Spanien underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 1 och 5 i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrningsrätt och utlåningsrätt och om vissa upphovsrättsnära rättigheter inom området för immateriella rättigheter . |
2006-12-07 | Mål C-306/05 (Rafael Hoteles) | PR | 1. Även om enbart tillhandahållandet av fysiska anläggningar inte i sig utgör kommunikation i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället , att ett hotells distribution av en signal med hjälp av TV-apparater till kunder som bor i dess rum, oavsett vilken teknik som används för att överföra signalen, utgör kommunikation till allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i detta direktiv. 2. Hotellrummens privata karaktär hindrar inte att överföring av ett verk med hjälp av TV-apparater utgör kommunikation till allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29. |
2007-01-11 | Mål C-175/05 (kommissionen mot Irland) | FF | [B] genom att undanta alla kategorier av offentliga låneinstitut, i den mening som avses i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om hyresrätter och utlåningsrättigheter och om vissa rättigheter närstående upphovsrätt inom området immateriella rättigheter, från skyldigheten Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 1 och 5 i detta direktiv. |
2007-01-31 | Mål C-32/07 (kommissionen mot Spanien) | FF | (Inofficiell översättning: Genom att inte inom föreskriven tid anta de lagar och andra författningar och administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om följerätt till förmån för upphovsman till ett originalkonstverk har Konungariket Spanien underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv). |
2008-01-29 | Mål C-275/06 (Promusicae) | PR | Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter av informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”direktivet om elektronisk handel”), direktiv 2001/29 / Europaparlamentets och rådets EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället , Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om verkställighet av immateriella rättigheter och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och skydd av privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation ) ålägga medlemsstaterna att i en situation som den i målet vid den nationella domstolen föreskriva en skyldighet att lämna ut personuppgifter för att säkerställa ett effektivt skydd av upphovsrätten i samband med civilrättsliga förfaranden. Gemenskapsrätten kräver emellertid att medlemsstaterna, vid införlivandet av dessa direktiv, är noga med att förlita sig på en tolkning av dem som gör det möjligt att uppnå en rimlig avvägning mellan de olika grundläggande rättigheter som skyddas av gemenskapens rättsordning. Vid genomförandet av åtgärderna för att införliva dessa direktiv måste myndigheterna och domstolarna i medlemsstaterna inte bara tolka sin nationella lagstiftning på ett sätt som är förenligt med dessa direktiv utan också se till att de inte förlitar sig på en tolkning av dem som skulle strider mot dessa grundläggande rättigheter eller med andra allmänna gemenskapsrättsliga principer, såsom proportionalitetsprincipen. |
2008-02-21 | Mål C-328/07 (kommissionen mot Luxemburg) | FF | (Inofficiell översättning: Genom att underlåta att inom föreskriven tid anta de lagar och andra författningar och administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om upprätthållande av immateriella rättigheter , Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv). |
2008-04-17 | Mål C-456/06 (Peek & Cloppenburg) | PR | Begreppet spridning till allmänheten, på annat sätt än genom försäljning, av originalet av ett verk eller en kopia av detta, i enlighet med artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/ 29/EG av den 22. maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, gäller endast när det sker en överföring av äganderätten till det föremålet. Som ett resultat av detta kan varken att ge allmänheten rätt att använda reproduktioner av ett upphovsrättsskyddat verk eller att ställa ut dessa reproduktioner för allmänheten utan att faktiskt bevilja en rätt att använda dem utgöra en sådan form av distribution. |
2008-05-15 | Mål C-341/07 (kommissionen mot Sverige) | FF | (Inofficiell översättning: Genom att underlåta att inom föreskriven tid anta de lagar och andra författningar och administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om upprätthållande av immateriella rättigheter , Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv). |
2008-06-05 | Mål C-395/07 (kommissionen mot Tyskland) | FF | (Inofficiell översättning: Genom att underlåta att inom föreskriven tid anta de lagar och andra författningar och administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om upprätthållande av immateriella rättigheter , Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv). |
2008-09-09 | Mål C-24/08 (kommissionen mot Portugal) | FF | (Åtgärden avbröts och målet innan EU-domstolen avslutades). |
2008-10-09 | Mål C-304/07 (Directmedia) | PR | Överföring av material från en skyddad databas till en annan databas efter en visning på skärmen av den första databasen och en individuell bedömning av materialet i den första databasen kan utgöra ett "utdrag" i den mening som avses i artikel 7 i direktivet Europaparlamentets och rådets 96/9 av den 11 mars 1996 om det rättsliga skyddet för databaser, i den mån – vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa – denna åtgärd innebär överföring av en väsentlig del, kvalitativt bedömd eller kvantitativt, av innehållet i den skyddade databasen, eller till överföringar av oväsentliga delar som, genom sin upprepade eller systematiska karaktär, skulle ha resulterat i rekonstruktion av en väsentlig del av detta innehåll. |
2009-01-20 | Mål C-240/07 (Sony v. Falcon) | PR | 1. Den skyddstid som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/116/EG av den 12 december 2006 om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter är också tillämplig, i enlighet med artikel 10.2 i detta. , om föremålet i fråga inte vid något tillfälle har skyddats i den medlemsstat där skyddet söks. 2. Artikel 10.2 i direktiv 2006/116 ska tolkas så att de skyddsvillkor som föreskrivs i det direktivet är tillämpliga i en situation där verket eller föremålet i fråga den 1 juli 1995 skyddades som sådan i minst en medlemsstat enligt den medlemsstatens nationella lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter och där innehavaren av sådana rättigheter avseende verket eller föremålet, som är medborgare i en icke-medlemsstat, gynnats, från det skydd som ges i dessa nationella bestämmelser. |
2009-01-21 | Fall C-98/08 (Canal Satellite Digital) | PR | (Nationellt mål avgjordt och mål före EU-domstolen avslutat). |
2009-02-19 | Mål C-557/07 (LSG mot Tele2) | PR | 1. Gemenskapsrätten – särskilt artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om upprätthållande av immateriella rättigheter , jämförd med artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation) – hindrar inte medlemsstaterna från att införa en skyldighet att till privat tredje part lämna ut personuppgifter som rör internettrafik för att göra det möjligt för dem att väcka civilrättsliga förfaranden för upphovsrättsintrång. Gemenskapsrätten kräver dock att medlemsstaterna, när de införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter av informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, i den interna Market (”Direktiv om elektronisk handel”) , Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället samt direktiv 2002/58 och 2004/48 åberopar de en tolkning av dessa direktiv som gör det möjligt att uppnå en rättvis balans mellan de olika grundläggande rättigheterna. Vid tillämpningen av åtgärderna för att införliva dessa direktiv måste myndigheterna och domstolarna i medlemsstaterna inte bara tolka sin nationella lagstiftning på ett sätt som överensstämmer med dessa direktiv, utan måste också se till att de inte förlitar sig på en tolkning av dessa direktiv som skulle komma i konflikt med dessa grundläggande rättigheter eller med andra allmänna principer i gemenskapsrätten, såsom proportionalitetsprincipen. 2. Åtkomstleverantörer som endast ger användarna tillgång till Internet, utan att erbjuda andra tjänster såsom e-post, FTP eller fildelningstjänster eller utövar någon kontroll, vare sig de iure eller de facto, över de tjänster som användarna använder sig av, måste anses som ”förmedlare” i den mening som avses i artikel 8.3 i direktiv 2001/29. |
2009-03-05 | Mål C-545/07 (Apis-Hristovich EOOD mot Lakorda) | PR | 1. Avgränsningen av begreppen "permanent överföring" och "tillfällig överföring" i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsskydd för databaser grundar sig på kriteriet av den tid under vilken material som extraherats från en skyddad databas lagras på ett annat medium än den databasen. Den tidpunkt då det sker ett utdrag, i den mening som avses i artikel 7, från en skyddad databas, tillgänglig elektroniskt, är när det material som är föremål för överföringshandlingen lagras på ett annat medium än den databasen. Begreppet utvinning är oberoende av det syfte som eftersträvas av gärningsmannen i fråga, av eventuella ändringar som han kan göra i innehållet i det material som överförs på detta sätt och av eventuella skillnader i strukturell organisation av de berörda databaserna. Det faktum att de fysiska och tekniska egenskaper som finns i innehållet i en skyddad databas som skapats av en viss person också förekommer i innehållet i en databas som skapats av en annan person kan tolkas som bevis på utdrag i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/ 9, om inte detta sammanträffande kan förklaras av andra faktorer än en överföring mellan de två berörda databaserna. Det faktum att material som skapats av en databas från källor som inte är tillgängliga för allmänheten också förekommer i en databas som gjorts av en annan person är inte i sig tillräckligt för att bevisa förekomsten av ett sådant utdrag utan kan utgöra indicier för detta. Karaktären hos det datorprogram som används för att hantera två elektroniska databaser är inte en faktor vid bedömningen av förekomsten av utdrag i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9. 2. Artikel 7 i direktiv 96/9 ska tolkas så att, om det finns en mängd material som består av separata moduler, måste volymen av det material som påstås utvinnas och/eller återanvändas från en av dessa moduler, för att bedöma huruvida det har skett utvinning och/eller återanvändning av en väsentlig del, kvantitativt utvärderad, av innehållet i en databas i den mening som avses i den artikeln, jämföras med det totala innehållet i den modulen, om den senare i sig utgör en databas som uppfyller villkoren för skydd av sui generis-rätten. I annat fall, och i den mån materialsamlingen utgör en databas som skyddas av denna rättighet, måste jämförelsen göras mellan volymen av det material som påstås extraheras och/eller återanvänds från databasens olika moduler och dess totala innehåll. Det faktum att det material som påstås extraheras och/eller återanvänds från en databas som skyddas av sui generis-rätten har erhållits av tillverkaren av databasen från källor som inte är tillgängliga för allmänheten kan, beroende på mängden mänskliga, tekniska och/eller ekonomiska resurser som tillverkaren använder för att samla in det aktuella materialet från dessa källor påverkar klassificeringen av dessa material som en väsentlig del, kvalitativt utvärderad, av innehållet i den berörda databasen, i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9. Det faktum att en del av materialet i en databas är officiellt och tillgängligt för allmänheten befriar inte den nationella domstolen från en skyldighet att bedöma om det har skett utdrag och/eller återanvändning av en väsentlig del av innehållet i den. databas, för att kontrollera om det material som påstås extraheras och/eller återanvändas från databasen utgör en väsentlig del, kvantitativt utvärderad, av dess innehåll eller, i förekommande fall, om de utgör en väsentlig del, utvärderad kvalitativt, av databasen i den mån de representerar, när det gäller erhållande, verifiering och presentation därav, en betydande mänsklig, teknisk eller finansiell investering. |
2009-07-16 | Mål C-5/08 (Infopaq I) | PR | 1. En handling som inträffar under en datafångstprocess, som består i att lagra ett utdrag av ett skyddat verk som omfattar 11 ord och skriva ut det utdraget, är sådan att den delvis omfattas av begreppet mångfaldigande i den mening som avses i artikel 2 i direktivet Europaparlamentets och rådets 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, om de sålunda återgivna elementen är uttryck för deras upphovsmans intellektuella skapelse; Det ankommer på den nationella domstolen att göra detta. 2. Handlingen att skriva ut ett utdrag på 11 ord under en datafångstprocess som den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen uppfyller inte villkoret att vara av övergående karaktär enligt artikel 5.1 i direktiv 2001/ 29 och därför kan denna process inte genomföras utan samtycke från de relevanta rättighetshavarna. |
2010-03-18 | Mål C-136/09 (Organismos Sillogikis mot Divaniakropous) | PR | Hotellägaren, genom att installera tv-apparater i sina hotellrum och genom att ansluta dem till hotellets centrala antenn, utför därigenom, och utan mer, en kommunikationshandling till allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001 / Europaparlamentets och rådets 29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället . |
2010-04-15 | Mål C-518/08 (Salvador Dalí) | PR | Artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om följerätt till förmån för upphovsmannen till ett originalkonstverk måste tolkas så att den inte utgör hinder för en bestämmelse i nationell lag, såsom den bestämmelse som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, som förbehåller förmånen av följerätten endast för konstnärens arvingar i lag, med uteslutande av testamentariska legatarier. Under dessa omständigheter ankommer det på den hänskjutande domstolen att, vid tillämpningen av den nationella bestämmelse som införlivar artikel 6.1 i direktiv 2001/84, ta vederbörlig hänsyn till alla relevanta regler för att lösa lagkonflikter i fråga om överlåtelse vid succession av följerätten. |
2010-10-21 | Mål C-467/08 (Padawan) | PR | 1. Begreppet "skälig ersättning", i den mening som avses i artikel 5.2 bi Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället , är ett självständigt begrepp i unionsrätten som måste tolkas enhetligt i alla medlemsstater som har infört ett undantag för privat kopiering, oavsett vilken befogenhet som ges medlemsstaterna att bestämma, inom de gränser som anges i unionsrätten, särskilt genom det direktivet, formen, närmare bestämmelser för finansiering och indrivning och nivån på denna skäliga ersättning. 2. Artikel 5.2 bi direktiv 2001/29 ska tolkas så att den "skäliga balansen" mellan de berörda personerna innebär att skälig ersättning ska beräknas på grundval av kriteriet om skada som orsakats upphovsmän till skyddade verk genom införandet av undantaget för privatkopiering. Det är förenligt med kraven i denna "rättvisa balans" att tillhandahålla personer som har digital reproduktionsutrustning, anordningar och media och som på grundval av detta, i lag eller i praktiken, gör denna utrustning tillgänglig för privata användare eller tillhandahåller dem kopieringstjänster är personerna skyldiga att finansiera den skäliga ersättningen, i den mån de kan föra över den faktiska bördan för att finansiera den på privata användare. 3. Artikel 5.2 bi direktiv 2001/29 ska tolkas så att det behövs en koppling mellan tillämpningen av den avgift som är avsedd att finansiera skälig kompensation för digital återgivningsutrustning, anordningar och media och den avsedda användningen av dem för privatkopiering. Följaktligen är den urskillningslösa tillämpningen av avgiften för privatkopiering, särskilt med avseende på utrustning, anordningar och media för digital återgivning som inte gjorts tillgängliga för privata användare och uppenbart reserverade för annan användning än privatkopiering, oförenlig med direktiv 2001/29. |
2010-11-30 | Mål C-387/09 (Magnatrading) | PR | (Hänvisningen har återkallats på grund av domen i mål C-467/08 (Padawan)). |
2010-12-22 | Mål C-393/09 (BSA) | PR | 1. Ett grafiskt användargränssnitt är inte en uttrycksform för ett datorprogram i den mening som avses i artikel 1.2 i rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram och kan inte skyddas av upphovsrätt. som ett datorprogram enligt det direktivet. Icke desto mindre kan ett sådant gränssnitt skyddas av upphovsrätt som ett verk genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället om detta gränssnitt är dess författares egen intellektuella skapelse. 2. Tv-sändning av ett grafiskt användargränssnitt utgör inte överföring till allmänheten av ett upphovsrättsskyddat verk i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29. |
2011-01-27 | Mål C-168/09 (Flos) | PR | 1. Artikel 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om rättsligt skydd för mönster skall tolkas så att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som utesluter mönster från upphovsrättsligt skydd i denna medlemsstat var skyddade av en mönsterrätt som registrerats i eller med avseende på en medlemsstat och som blev allmän egendom före dagen för denna lagstiftnings ikraftträdande, även om de uppfyller alla krav för att vara berättigade till upphovsrättsligt skydd. 2. Artikel 17 i direktiv 98/71 skall tolkas så att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som – antingen under en avsevärd period av tio år eller helt – utesluter mönster från upphovsrättsligt skydd som, trots att de uppfyller alla krav för att vara berättigade till upphovsrätt. skydd, blev allmän egendom före dagen för denna lagstiftnings ikraftträdande, vilket är fallet när det gäller tredje part som har tillverkat eller marknadsfört produkter baserade på sådana mönster i den staten – oavsett datum då dessa handlingar utfördes genomförde. |
2011-06-16 | Fall C-462/09 (Opus Supplies) | PR | 1. Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället , särskilt artikel 5.2 b och 5.5. därav, ska tolkas så att den slutanvändare som på privat basis utför mångfaldigandet av ett skyddat verk i princip ska anses vara ansvarig för att betala den skäliga ersättning som föreskrivs i artikel 5.2. (b). Det är dock öppet för medlemsstaterna att införa en avgift för privatkopiering som ska tas ut av de personer som tillhandahåller reproduktionsutrustning, utrustning och media för den slutanvändaren, eftersom de kan föra över avgiftens belopp i det pris som betalas av slutanvändaren för den tjänsten. 2. Direktiv 2001/29, särskilt artikel 5.2 b och 5.5 i detta, ska tolkas så att det åligger den medlemsstat som har infört ett system med avgifter för privatkopiering som ska tas ut av tillverkaren eller importören. av medier för reproduktion av skyddade verk, och inom vars territorium den skada som orsakas upphovsmän genom att köpare som är bosatta där använder deras verk för privata ändamål inträffar, för att säkerställa att dessa upphovsmän faktiskt får den skäliga ersättning som är avsedd att kompensera dem för den skadan. Enbart den omständigheten att den kommersiella säljaren av reproduktionsutrustning, apparater och media är etablerad i en annan medlemsstat än den där köparna är bosatta har ingen betydelse för denna skyldighet att uppnå ett visst resultat. Det ankommer på den nationella domstolen, när det är omöjligt att säkerställa återvinning av den skäliga ersättningen från köparna, att tolka nationell rätt så att den tillåter återkrav av denna ersättning från den betalningsansvarige som agerar på affärsmässig grund. |
2011-06-30 | Fall C-271/10 (VEWA) | PR | Artikel 5.1 i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om hyresrätt och utlåningsrätt samt om vissa upphovsrättsnära rättigheter inom området för immateriella rättigheter utgör hinder för en lagstiftning, såsom den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, som upprättas ett system enligt vilket ersättningen till upphovsmännen vid offentlig utlåning beräknas uteslutande efter antalet låntagare som är registrerade hos offentliga inrättningar, på grundval av ett schablonbelopp som fastställs per låntagare och per år. |
2011-10-04 | Fall C-403+429/08 (Premier League) | PR | 1. ”Olaglig anordning” i den mening som avses i artikel 2 ei Europaparlamentets och rådets direktiv 98/84/EG av den 20 november 1998 om rättsligt skydd för tjänster som bygger på eller består av villkorad tillgång måste tolkas som att de inte täcker utländska avkodningsanordningar (enheter som ger tillgång till ett programföretags satellitsändningstjänster, tillverkas och marknadsförs med detta programföretags tillstånd, men används, utan hänsyn till dess vilja, utanför det geografiska område för vilket de har varit utfärdade), utländska avkodningsanordningar som anskaffats eller möjliggörs genom tillhandahållande av falskt namn och adress eller utländska avkodningsanordningar som har använts i strid med en avtalsenlig begränsning som tillåter att de endast används för privata ändamål. 2. Artikel 3.2 i direktiv 98/84 hindrar inte nationell lagstiftning som förhindrar användningen av utländska avkodningsanordningar, inklusive sådana som anskaffats eller möjliggörs genom tillhandahållande av falskt namn och falsk adress eller sådana som används i strid med en avtalsbegränsning som tillåter deras användning endast för privata ändamål, eftersom sådan lagstiftning inte faller inom det område som samordnas av detta direktiv. 3. Om en korrekt konstruktion av artikel 56 FEUF: – den artikeln utesluter lagstiftning i en medlemsstat som gör det olagligt att importera till och sälja och använda utländska avkodningsanordningar i denna stat som ger tillgång till en krypterad satellitsändningstjänst från en annan medlemsstat som omfattar föremål som skyddas av lagstiftningen i den medlemsstaten. första staten; – denna slutsats påverkas varken av att den utländska avkodningsanordningen har anskaffats eller möjliggjorts genom att en falsk identitet och en falsk adress lämnats i avsikt att kringgå den aktuella territoriella begränsningen, eller av att den används för kommersiella ändamål även om den var begränsad till privat användning. 4. Klausulerna i ett exklusivt licensavtal som ingåtts mellan en innehavare av immateriella rättigheter och ett programföretag utgör en konkurrensbegränsning som är förbjuden enligt artikel 101 i EUF-fördraget om de ålägger programföretaget att inte tillhandahålla avkodningsanordningar som ger tillgång till rättighetsinnehavarens skyddade föremål. i syfte att använda dem utanför det territorium som omfattas av det licensavtalet. 5. Artikel 2 ai Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas som att mångfaldiganderätten sträcker sig till övergående fragment av verken i minnet av en satellitavkodare och på en TV-skärm, förutsatt att dessa fragment innehåller element som är uttryck för upphovsmännens egen intellektuella skapelse, och enheten som består av de fragment som reproduceras samtidigt måste undersökas för att avgöra om den innehåller sådana element. 6. Återgivningshandlingar som de som är aktuella i mål C-403/08, som utförs i minnet av en satellitdekoder och på en TV-skärm, uppfyller villkoren i artikel 5.1 i direktiv 2001/29 och kan därför utföras utan tillstånd från berörda upphovsrättsinnehavare. 7. "kommunikation till allmänheten" i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29 ska tolkas så att den omfattar sändning av sändningsverken, via en TV-skärm och högtalare, till kunder som befinner sig i en offentlig lokal. 8. Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa regler om upphovsrätt och upphovsrättsnära rättigheter som är tillämpliga på satellitsändningar och vidaresändning via kabel måste tolkas som att det inte har någon betydelse för lagligheten av handlingar av reproduktion utförd i minnet av en satellitdekoder och på en TV-skärm. |
2011-10-13 | Fall C-431+432/09 (flygfält) | PR | Artikel 2 i rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa regler om upphovsrätt och upphovsrättsnära rättigheter som är tillämpliga på satellitsändningar och vidaresändning via kabel måste tolkas som att en leverantör av satellitpaket ska erhålla tillstånd från berörda rättighetshavare för dess ingripande i direkt eller indirekt sändning av TV-program, såsom den sändning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, om inte rättighetsinnehavarna har kommit överens med den berörda sändningsorganisationen om att de skyddade verken också kommer att förmedlas till allmänheten genom denna leverantör, under förutsättning, i den senare situationen, att leverantörens ingripande inte gör dessa verk tillgängliga för en ny allmänhet. |
2011-11-24 | Fodral C-70/10 (Scarlet Extended) | PR | Direktiv:
sammanläst och tolkad i ljuset av de krav som härrör från skyddet av de tillämpliga grundläggande rättigheterna, måste tolkas som att det utesluter ett föreläggande mot en internetleverantör som kräver att den installerar ett system för filtrering – All elektronisk kommunikation som går via dess tjänster, särskilt sådana som involverar användning av peer-to-peer-programvara. – som gäller alla sina kunder utan åtskillnad. – som en förebyggande åtgärd. – uteslutande på dess bekostnad; och – under obegränsad tid, som kan identifiera på den leverantörens nätverk förflyttning av elektroniska filer som innehåller ett musikaliskt, film- eller audiovisuellt verk för vilket sökanden påstår sig ha immateriella rättigheter, i syfte att blockera överföringen av filer som delas av som gör intrång i upphovsrätten. |
2011-11-24 | Fodral C-283/10 (Circ & Variete Globus București) | PR | Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, och närmare bestämt artikel 3.1 i detta, måste tolkas som en hänvisning endast till överföring till en allmänhet som inte är närvarande på den plats där meddelandet kommer från, med undantag för all överföring av ett verk som utförs direkt på en plats som är öppen för allmänheten med hjälp av någon form av offentligt framförande eller direkt presentation av arbete. |
2011-12-01 | Fodral C-145/10 (målare) | PR | 1. Artikel 6.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område måste tolkas så att den inte utgör hinder för dess tillämpning enbart på grund av att talan mot flera tilltalade för väsentligen identiska upphovsrättsintrång görs på nationella rättsliga grunder som varierar beroende på de berörda medlemsstaterna. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av alla omständigheter i målet, bedöma huruvida det föreligger en risk för oförenliga domar om dessa åtgärder avgörs separat. 2. Artikel 6 i rådets direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter måste tolkas så att ett porträttfotografi enligt denna bestämmelse kan skyddas av upphovsrätt om, vilket det Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra i varje enskilt fall, är ett sådant fotografi en intellektuell skapelse av författaren som återspeglar hans personlighet och uttrycker hans fria och kreativa val vid framställningen av fotografiet. Eftersom det har fastställts att det aktuella porträttfotografiet är ett verk, är dess skydd inte sämre än det som åtnjuts av något annat verk, inklusive andra fotografiska verk. 3. Artikel 5.3 ei Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället , läst mot bakgrund av Artikel 5.5 i det direktivet ska tolkas så att medierna, såsom tidningsutgivare, inte på eget initiativ får använda ett upphovsrättsskyddat verk genom att åberopa ett syfte om allmän säkerhet. Det är dock tänkbart att ett tidningsutgivare i särskilda fall kan bidra till att ett sådant mål uppfylls genom att publicera ett fotografi av en person efter vilken en sökning har inletts. Det bör krävas att sådana initiativ tas, för det första, inom ramen för ett beslut eller en åtgärd som vidtagits av de behöriga nationella myndigheterna för att säkerställa den allmänna säkerheten och, för det andra, genom överenskommelse och i samordning med dessa myndigheter, för att undvika risken för ingripande i de åtgärder som vidtagits av dem, utan att dock en särskild, aktuell och uttrycklig vädjan från säkerhetsmyndigheternas sida om publicering av ett fotografi i utredningssyfte är nödvändigt. 4. Artikel 5.3 di direktiv 2001/29, tolkad mot bakgrund av artikel 5.5 i detta direktiv, ska tolkas så att den inte utgör hinder för dess tillämpning när en pressreportage som citerar ett verk eller annat skyddat ämne- materia är inte ett litterärt verk som skyddas av upphovsrätt. 5. Artikel 5.3 di direktiv 2001/29, tolkad mot bakgrund av artikel 5.5 i det direktivet, ska tolkas så att dess tillämpning är föremål för skyldighet att ange källan, inklusive namnet på författaren eller artisten, på verket eller annat skyddat föremål som citeras. Om emellertid detta namn inte har angetts vid tillämpningen av artikel 5.3 ei direktiv 2001/29, måste denna skyldighet anses ha uppfyllts om endast källan anges. |
2012-01-17 | Fall C-302/10 (Infopaq II) | PR | (1) Artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället måste tolkas som att rättsakterna av tillfällig mångfaldigande som utförts under en "datainsamlingsprocess", såsom de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, – uppfylla villkoret att dessa handlingar måste utgöra en integrerad och väsentlig del av en teknisk process, trots att de initierar och avslutar denna process och inbegriper mänskligt ingripande. – uppfylla villkoret att dessa mångfaldigande måste ha ett enda syfte, nämligen att möjliggöra laglig användning av ett skyddat verk eller ett skyddat föremål. – uppfylla villkoret att dessa handlingar inte får ha en självständig ekonomisk betydelse förutsatt att genomförandet av dessa handlingar inte gör det möjligt att generera en extra vinst som går utöver den som härrör från den lagliga användningen av det skyddade verket och, för det andra, den tillfälliga reproduktionen leder inte till en ändring av det verket. 2) Artikel 5.5 i direktiv 2001/29 ska tolkas så att, om de uppfyller alla villkor som anges i artikel 5.1 i det direktivet, de handlingar av tillfällig mångfaldigande som utförs under en "datainsamling". en process, såsom den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, måste anses uppfylla villkoret att mångfaldigandehandlingen inte får strida mot ett normalt utnyttjande av verket eller på ett oskäligt sätt skada rättighetshavarens berättigade intressen. |
2012-02-09 | Mål C-277/10 (Luksan) | PR | 1. Artiklarna 1 och 2 i rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa regler om upphovsrätt och upphovsrättsnära rättigheter tillämpliga på satellitsändningar och vidaresändning via kabel samt artiklarna 2 och 3 i direktiv 2001/ Europaparlamentets och rådets 29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället i förening med artiklarna 2 och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG rådet av den 12 december 2006 om hyresrätt och utlåningsrätt och om vissa upphovsrättsrelaterade rättigheter på området för immateriella rättigheter och med artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/116/EG av den 12 december 2006 om den skyddstiden för upphovsrätten och vissa närstående rättigheter , måste tolkas så att rättigheter att utnyttja ett filmverk som de som är i fråga i målet vid den nationella domstolen (återgivningsrätt, satellitsändningsrätt och varje annan rätt till kommunikation till allmänheten genom framställning tillgänglig för allmänheten) tillkommer enligt lag, direkt och ursprungligen, till huvuddirektören. Följaktligen ska dessa bestämmelser tolkas så att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som tilldelar dessa utnyttjanderättigheter enligt lag uteslutande till producenten av verket i fråga. 2. Unionsrätten ska tolkas så att den ger medlemsstaterna möjlighet att fastställa en presumtion om överlåtelse, till förmån för producenten av ett biografiskt verk, av rättigheter att utnyttja det biografiska verket som de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen ( rätt till sändning via satellit, mångfaldiganderätt och varje annan rätt till kommunikation till allmänheten genom att göra det tillgängligt för allmänheten), förutsatt att en sådan presumtion inte är en ovedersäglig sådan som hindrar huvudregissören för det verket från att komma överens om något annat. 3. Europeiska unionsrätten måste tolkas så att huvudregissören i sin egenskap av upphovsman till ett kinematografiskt verk, enligt lag, direkt och ursprungligen måste ha rätt till den skäliga ersättning som föreskrivs i artikel 5.2 bi direktiv 2001/29 enligt undantaget "privatkopiering". 4. Europeiska unionsrätten ska tolkas så att den inte ger medlemsstaterna möjlighet att fastställa en presumtion om överlåtelse, till förmån för producenten av ett filmverk, av rätten till skälig ersättning som tillkommer verkets huvudregissör, oavsett om att presumtionen är formulerad i ovedersägliga termer eller kan frångås. |
2012-02-16 | Mål C-360/10 (SABAM mot Netlog) | PR | Direktiv:
sammanläst och tolkad i ljuset av de krav som härrör från skyddet av de tillämpliga grundläggande rättigheterna, måste tolkas som att det hindrar en nationell domstol från att utfärda ett föreläggande mot en värdtjänstleverantör som kräver att den installerar ett system för filtrering: – information som lagras på dess servrar av dess tjänstanvändare; – som gäller alla dessa användare utan åtskillnad. – som en förebyggande åtgärd. – uteslutande på dess bekostnad; och – under obegränsad tid, som kan identifiera elektroniska filer som innehåller musikaliska, kinematografiska eller audiovisuella verk för vilka sökanden för föreläggandet hävdar att han innehar immateriella rättigheter, i syfte att förhindra att dessa verk görs tillgängliga för allmänheten i strid med upphovsrätten . |
2012-02-26 | Mål C-510/10 (DR & TV2 mot NCB) | PR | 1. Uttrycket "med hjälp av sina egna faciliteter" i artikel 5.2 di Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället måste ges en oberoende och enhetlig tolkning inom ramen för EU-rätten. 2. Artikel 5.2 di direktiv 2001/29, tolkad mot bakgrund av skäl 41 i ingressen till det direktivet, ska tolkas så att en radio- och TV-organisations egna faciliteter inkluderar utrustning från tredje man som agerar på på uppdrag av eller under den organisationens ansvar. 3. För att fastställa om en inspelning gjord av ett sändningsföretag, för dess egna sändningar, med hjälp av en tredje part, omfattas av undantaget i artikel 5.2 di direktiv 2001/29 När det gäller kortvariga inspelningar ankommer det på den nationella domstolen att bedöma huruvida denna part, under omständigheterna i tvisten i målet vid den nationella domstolen, kan anses agera specifikt "på uppdrag av" sändningsorganisationen eller åtminstone "under den organisationens ansvar". När det gäller om den parten kan anses agera "under sändningsorganisationens ansvar" är det väsentligt att gentemot andra personer, bland annat de upphovsmän som kan komma att skadas av en olaglig inspelning av deras verk, sändningsorganisationen är skyldig att betala ersättning för eventuella negativa effekter av tredje mans handlingar och försummelser, såsom ett juridiskt oberoende externt tv-produktionsbolag, i samband med inspelningen i fråga, som om sändningsorganisationen själv hade utfört dessa handlingar och gjort dessa utelämnanden. |
2012-03-01 | Fall C-406/10 (Football Dataco I) | PR | 1. Artikel 1.2 i rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram ska tolkas så att varken ett datorprograms funktionalitet eller programmeringsspråket eller formatet på datafiler som används i ett datorprogram för att utnyttja vissa av dess funktioner utgör en form av uttryck för det programmet och är som sådant inte skyddade av upphovsrätten till datorprogram i enlighet med detta direktiv. 2. Artikel 5.3 i direktiv 91/250 ska tolkas så att den som har erhållit en kopia av ett datorprogram under licens har rätt att utan tillstånd från innehavaren av upphovsrätten observera, studera eller testa programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger till grund för någon del av programmet, i det fall då personen utför handlingar som omfattas av licensen och laddningar och körningar som är nödvändiga för användningen av datorprogrammet, och på villkor att den personen inte gör intrång i de exklusiva rättigheterna för ägaren av upphovsrätten i det programmet. 3. Artikel 2 ai Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så att återgivningen , i ett datorprogram eller en användarmanual för det programmet, av vissa delar som beskrivs i användarmanualen för ett annat upphovsrättsskyddat datorprogram kan utgöra ett intrång i upphovsrätten i den senare handboken om – detta är en fråga för den nationella domstolen att fastställa – att återgivningen utgör ett uttryck för det intellektuella skapandet av författaren till användarmanualen för det upphovsrättsskyddade datorprogrammet. |
2012-03-15 | Mål C-135/10 (Marco Del Corso) | PR | 1. Bestämmelserna i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter, som utgör bilaga 1C till avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO), undertecknat i Marrakech den 15 april 1994 och godkänt genom rådets beslut 94/800/EG av Den 22 december 1994 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar, när det gäller frågor inom dess behörighet, av de överenskommelser som nåddes i Uruguayrundans multilaterala förhandlingar (1986–1994) och av Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO) föreställningar och fonogramfördrag . 20 december 1996 är tillämpliga i Europeiska unionens rättsordning. Eftersom den internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer, producenter av fonogram och sändningsorganisationer, antagen i Rom den 26 oktober 1961, inte utgör en del av Europeiska unionens rättsordning, är den inte tillämplig där; det har dock indirekta effekter inom Europeiska unionen. Individer får inte förlita sig direkt varken på den konventionen eller på avtalet eller fördraget som nämns ovan. Begreppet "kommunikation till allmänheten" som förekommer i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om hyresrätter och utlåningsrättigheter och om vissa upphovsrättsrelaterade rättigheter på området för immateriella rättigheter och direktiv 2001/29/EG av Europaparlamentet och rådet av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället måste tolkas mot bakgrund av motsvarande begrepp i konventionen, avtalet och fördraget som nämns ovan och i på ett sådant sätt att det är förenligt med dessa avtal, med hänsyn till det sammanhang i vilket dessa begrepp återfinns och syftet med de relevanta bestämmelserna i avtalen när det gäller immateriella rättigheter. 2. Begreppet "överföring till allmänheten" i den mening som avses i artikel 8.2 i direktiv 92/100 ska tolkas så att det inte omfattar gratis sändning av fonogram inom privata tandläkarmottagningar yrkesmässig ekonomisk verksamhet, såsom den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, till förmån för patienter med dessa metoder och som de åtnjuter utan något aktivt val från deras sida. En sådan överföring ger därför inte fonogramframställarna rätt till betalning av ersättning. |
2012-03-15 | Mål C-162/10 (Phonographic Performance v. Ireland) | PR | 1. En hotelloperatör som tillhandahåller tv-apparater och/eller radioapparater i gästrum till vilka den distribuerar en sändningssignal är en "användare" som gör en "kommunikation till allmänheten" av ett fonogram som kan spelas i en sändning i enlighet med artikel 8.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 om hyresrätt och utlåningsrätt och om vissa upphovsrättsnära rättigheter inom området för immateriella rättigheter . 2. En hotelloperatör som i gästrum tillhandahåller TV-apparater och/eller radioapparater till vilka den distribuerar en sändningssignal är skyldig att betala en skälig ersättning enligt artikel 8.2 i direktiv 2006/115 för sändning av ett fonogram, utöver det betalas av sändaren. 3. En hotelloperatör som tillhandahåller i gästrum, inte tv-apparater och/eller radioapparater till vilka den distribuerar en sändningssignal, utan andra apparater och fonogram i fysisk eller digital form som kan spelas på eller hörs från sådana apparater, är en "användare " göra en "överföring till allmänheten" av ett fonogram i den mening som avses i artikel 8.2 i direktiv 2006/115/EG. Den är därför skyldig att betala "skälig ersättning" enligt denna bestämmelse för sändningen av dessa fonogram. 4. Artikel 10.1 ai direktiv 2006/115, som föreskriver en begränsning av rätten till skälig ersättning enligt artikel 8.2 i det direktivet vid "privat bruk", tillåter inte Medlemsstaterna ska befria en hotelloperatör som gör en "överföring till allmänheten" av ett fonogram i den mening som avses i artikel 8.2 i det direktivet från skyldigheten att betala sådan ersättning. |
2012-04-19 | Fall C-461/10 (Bonnier) | PR |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genereras eller behandlas i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG måste tolkas som att det inte hindrar tillämpningen av nationell lagstiftning baserad på artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om upprätthållande av immateriella rättigheter som, för att identifiera en internetabonnent eller -användare , tillåter en internetleverantör i civilrättsliga förfaranden att åläggas att ge en upphovsrättsinnehavare eller dennes företrädare information om den abonnent till vilken internetleverantören har uppgett en IP-adress som påstås ha använts vid ett intrång, eftersom denna lagstiftning inte omfattas av materiellt tillämpningsområde för direktiv 2006/24. Det saknar betydelse för målet vid den nationella domstolen att den berörda medlemsstaten ännu inte har införlivat direktiv 2006/24, trots att fristen för detta har löpt ut. Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom den elektroniska kommunikationssektorn (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation ) och 2004/48 ska tolkas som inte utesluter en nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, i den mån denna lagstiftning gör det möjligt för den nationella domstol vid vilken en ansökan om utlämnande av personuppgifter har väckts av en person som har rätt att agera, att väga de motstridiga intressen som är involverade. , på grundval av de faktiska omständigheterna i varje enskilt fall och med vederbörlig hänsyn till kraven i proportionalitetsprincipen. |
2012-05-02 | Mål C-406/10 (SAS Institute v. World Programming) | PR | 1. Artikel 1.2 i rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram ska tolkas så att varken ett datorprograms funktionalitet eller programmeringsspråket eller formatet på datafiler som används i ett datorprogram för att utnyttja vissa av dess funktioner utgör en form av uttryck för det programmet och är som sådant inte skyddade av upphovsrätten till datorprogram i enlighet med detta direktiv. 2. Artikel 5.3 i direktiv 91/250 ska tolkas så att den som har erhållit en kopia av ett datorprogram under licens har rätt att utan tillstånd från innehavaren av upphovsrätten observera, studera eller testa programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger till grund för någon del av programmet, i det fall då personen utför handlingar som omfattas av licensen och laddningar och körningar som är nödvändiga för användningen av datorprogrammet, och på villkor att den personen inte gör intrång i de exklusiva rättigheterna för ägaren av upphovsrätten till det programmet. 3. Artikel 2 ai Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så att återgivningen , i ett datorprogram eller en användarmanual för det programmet, av vissa delar som beskrivs i användarmanualen för ett annat upphovsrättsskyddat datorprogram kan utgöra ett intrång i upphovsrätten i den senare handboken om – detta är en fråga för den nationella domstolen att fastställa – att återgivningen utgör ett uttryck för det intellektuella skapandet av författaren till användarmanualen för det upphovsrättsskyddade datorprogrammet. |
2012-06-21 | Fall C-5/11 (Donner) | PR | En näringsidkare som riktar sin reklam mot medlemmar av allmänheten som är bosatta i en viss medlemsstat och skapar eller gör tillgängligt för dem ett specifikt leveranssystem och betalningsmetod, eller låter en tredje part göra det, vilket gör det möjligt för dessa medlemmar av allmänheten att ta emot leverans av exemplar av upphovsrättsskyddade verk i samma medlemsstat gör, i den medlemsstat där leveransen äger rum, en "distribution till allmänheten" enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets direktiv 2001/29/ EG och av rådet av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället . Artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF ska tolkas så att de inte hindrar en medlemsstat från att väcka åtal enligt nationell straffrätt för brottet medhjälp till förbjuden spridning av kopior av upphovsrättsskyddade verk där kopior av sådana verk finns. distribueras till allmänheten på den medlemsstatens territorium i samband med en försäljning, särskilt riktad till allmänheten i den staten, som genomförs i en annan medlemsstat där dessa verk inte är skyddade av upphovsrätt eller det skydd som de ges inte är verkställbart eftersom mot tredje part. |
2012-07-03 | Fodral C-128/11 (UsedSoft) | PR | 1. Artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/24/EG av den 23 april 2009 om rättsskydd för datorprogram ska tolkas så att rätten till spridning av en kopia av ett datorprogram är uttömd om den upphovsrättsinnehavare som har godkänt, även kostnadsfritt, nedladdning av denna kopia från internet till en databärare, mot betalning av en avgift avsedd att göra det möjligt för honom att erhålla en ersättning som motsvarar den ekonomiska värdet av kopian av det verk som han är innehavare av, en rätt att använda denna kopia under en obegränsad period. 2. Artiklarna 4.2 och 5.1 i direktiv 2009/24 ska tolkas så att, vid återförsäljning av en användarlicens som medför återförsäljning av en kopia av ett datorprogram som laddats ner från upphovsrättsinnehavarens webbplats , efter att licensen ursprungligen har beviljats den första förvärvaren för en obegränsad tid mot betalning av en avgift som är avsedd att göra det möjligt för rättighetsinnehavaren att få en ersättning som motsvarar det ekonomiska värdet av denna kopia av hans verk, den andra förvärvaren av licensen, liksom varje efterföljande förvärvare av den, kommer att kunna åberopa konsumtionen av spridningsrätten enligt artikel 4.2 i det direktivet, och därmed betraktas som lagliga förvärvare av en kopia av ett datorprogram inom enligt artikel 5.1 i det direktivet och åtnjuta den rätt till mångfaldigande som föreskrivs i denna bestämmelse. |
2012-07-12 | Mål C-138/11 (Compass-Datenbank) | PR | En offentlig myndighets verksamhet som består i att i en databas lagra uppgifter som företag är skyldiga att rapportera på grundval av lagstadgade skyldigheter, att tillåta intresserade personer att söka efter dessa uppgifter och/eller att förse dem med utskrifter av dem inte utgör en ekonomisk verksamhet och denna offentliga myndighet är därför inte att betrakta som ett företag i den mening som avses i artikel 102 FEUF inom ramen för denna verksamhet. Det faktum att dessa sökningar och/eller tillhandahållande av utskrifter görs mot ersättning enligt lag och inte direkt eller indirekt fastställts av den berörda enheten, är inte sådant att det ändrar den rättsliga klassificeringen av denna verksamhet . Dessutom, när en sådan offentlig myndighet förbjuder all annan användning av de uppgifter som på så sätt samlas in och görs tillgängliga för allmänheten, genom att förlita sig på det sui generis-skydd som beviljats den som tillverkare av databasen i enlighet med artikel 7 i direktiv 96/9/ EG Europaparlamentet och rådet av den 11 mars 1996 om det rättsliga skyddet av databaser eller andra immateriella rättigheter, utövar den inte heller någon ekonomisk verksamhet och är därför inte att anse inom ramen för denna verksamhet, som ett företag i den mening som avses i artikel 102 FEUF. |
2012-10-18 | Mål C-173/11 (Football Dataco II) | PR | Artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsskydd för databaser ska tolkas som att sändning av en person med hjälp av en webbserver i medlemsstat A , av uppgifter som tidigare laddats upp av den personen från en databas som skyddas av sui generis-rätten enligt det direktivet till en annan persons dator i medlemsstat B, på den personens begäran, i syfte att lagra i den datorns minne och visa på dess skärm, utgör en handling av "återanvändning" av uppgifterna av den person som skickar dem. Den handlingen äger rum, åtminstone i medlemsstat B, där det finns bevis av vilka man kan dra slutsatsen att handlingen avslöjar en avsikt från den person som utför handlingen att rikta in sig på allmänheten i medlemsstat B, vilket ankommer på den nationella domstolen att bedöma. |
2013-03-07 | Fodral C-607/11 (TV Catch Up) | PR | 1. Begreppet "kommunikation till allmänheten", i den mening som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället , måste tolkas som att det omfattar en vidaresändning av de verk som ingår i en marksänd tv-sändning – om vidaresändningen görs av en annan organisation än det ursprungliga sändningsföretaget, – genom en internetström som görs tillgänglig för abonnenterna på den andra organisationen som kan ta emot den vidaresändningen genom att logga in på dess server, – även om dessa abonnenter befinner sig inom mottagningsområdet för den markbundna tv-sändningen och lagligen kan ta emot sändningen på en tv-mottagare. 2. Svaret på den första frågan påverkas inte av att en vidaresändning, såsom den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, finansieras genom reklam och därför är av vinstdrivande karaktär. 3. Svaret på den första frågan påverkas inte av att en vidaresändning, såsom den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, görs av en organisation som agerar i direkt konkurrens med det ursprungliga programföretaget. |
2013-05-22 | Mål C-416/12 (Wikom Elektrik mot VG Media) | PR | (Referensen återkallad på grund av domen i mål C-607/11 (TV Catch Up)). |
2013-06-27 | Fall C-457-460/11 (VG Wort) | PR | 1. När det gäller perioden från och med den 22 juni 2001, det datum då Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället träder i kraft fram till den 22 december 2002, den dag då detta direktiv skulle ha införlivats med nationell rätt, påverkas inte handlingar för användning av skyddade verk eller andra föremål av detta direktiv. 2. Inom ramen för ett undantag eller en begränsning enligt artikel 5.2 eller 5.3 i direktiv 2001/29 har en handling genom vilken en rättighetshavare kan ha tillåtit mångfaldigande av sitt skyddade verk eller annat föremål inte berör den skäliga ersättningen, oavsett om den är obligatorisk eller frivillig enligt den relevanta bestämmelsen i det direktivet. 3. Möjligheten att tillämpa tekniska åtgärder enligt artikel 6 i direktiv 2001/29 kan inte göra att villkoret om skälig ersättning enligt artikel 5.2 bi det direktivet blir otillämpligt. 4. Begreppet "reproduktioner utförda genom användning av någon form av fotografisk teknik eller genom någon annan process med liknande verkan" i den mening som avses i artikel 5.2 ai direktiv 2001/29 ska tolkas så att den inbegriper reproduktioner utförda med hjälp av en skrivare och en persondator, där de två är sammanlänkade. I detta fall är det öppet för medlemsstaterna att införa ett system där skälig ersättning betalas av personer som har en anordning som på ett icke-autonomt sätt bidrar till den enda processen för reproduktion av de skyddade arbete eller annat föremål på det givna mediet, i den mån dessa personer har möjlighet att föra över kostnaden för avgiften på sina kunder, förutsatt att det totala beloppet av den skäliga ersättningen som är skyldig som kompensation för den skada som de lidit av författaren i slutet av den enstaka processen får inte skilja sig väsentligt från det belopp som fastställts för en reproduktion som erhålls med hjälp av en enda anordning. |
2013-07-11 | Mål C-521/11 (Amazon v. Austro-Mechana) | PR | 1. Artikel 5.2 bi Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så att det utesluter inte lagstiftningen i en medlemsstat som urskillningslöst tillämpar en privatkopieringsavgift vid den första utsläppandet på marknaden inom dess territorium, för kommersiella ändamål och mot vederlag, av inspelningsmedier som är lämpliga för mångfaldigande, samtidigt som det ger en rättighet till återbetalning av erlagda avgifter för det fall att den slutliga användningen av dessa medier inte uppfyller kriterierna i denna bestämmelse, om det, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje nationellt system och de gränser som fastställs i detta direktiv, För den nationella domstolen att kontrollera motiverar praktiska svårigheter ett sådant system för att finansiera skälig ersättning och rätten till återbetalning är effektiv och gör inte återbetalningen av de erlagda avgifterna alltför svåra. 2. Artikel 5.2 bi direktiv 2001/29 ska tolkas så att, inom ramen för ett system för finansiering av skälig ersättning enligt denna bestämmelse genom en privatkopieringsavgift som ska bäras av personer som först släppa ut inspelningsmedier lämpliga för reproduktion på marknaden inom den berörda medlemsstatens territorium för kommersiella ändamål och mot vederlag, hindrar denna bestämmelse inte att den medlemsstaten upprättar en motbevisbar presumtion om privat användning av sådana medier där de saluförs till fysiska personer, där de praktiska svårigheterna att avgöra om syftet med användningen av det aktuella mediet är privat motiverar upprättandet av en sådan presumtion och under förutsättning att den fastställda presumtionen inte leder till påförande av privatkopieringsavgiften i de fall då slutlig användning av dessa medier omfattas uppenbarligen inte av det fall som avses i den bestämmelsen. 3. Artikel 5.2 bi direktiv 2001/29 ska tolkas så att rätten till skälig ersättning enligt denna bestämmelse eller den privatkopieringsavgift som är avsedd att finansiera denna ersättning inte kan uteslutas på grund av att hälften av de medel som erhålls i form av sådan ersättning eller avgift betalas inte direkt till dem som har rätt till sådan ersättning, utan till sociala och kulturella institutioner som inrättats till förmån för de berättigade, förutsatt att dessa sociala och kulturella inrättningar faktiskt gynnar de berättigade och De detaljerade arrangemangen för driften av sådana anläggningar är inte diskriminerande, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera. 4. Artikel 5.2 bi direktiv 2001/29 ska tolkas så att den skyldighet som en medlemsstat åtar sig att vid utsläppandet på marknaden, för kommersiella ändamål och mot vederlag, betala för inspelningsmedier som är lämpliga för mångfaldigande, får en privatkopieringsavgift avsedd att finansiera den skäliga ersättningen enligt denna bestämmelse inte uteslutas på grund av att en jämförbar avgift redan har betalats i en annan medlemsstat. |
2013-12-19 | Mål C-202/12 (Innoweb) | PR | Artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsskydd för databaser ska tolkas så att en operatör som tillhandahåller en dedikerad metasökmotor på Internet, t.ex. eftersom det som är i fråga i målet vid den nationella domstolen återanvänder hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas som skyddas enligt artikel 7, om denna dedikerade metamotor: – ger slutanvändaren ett sökformulär som i huvudsak erbjuder samma funktionalitet som sökformuläret på databaswebbplatsen. – "översätter" förfrågningar från slutanvändare till sökmotorn för databasplatsen "i realtid", så att all information i den databasen söks igenom. och – presenterar resultaten för slutanvändaren med hjälp av formatet på sin webbplats, och grupperar dubbletter i ett enda blockobjekt men i en ordning som återspeglar kriterier som är jämförbara med de som används av sökmotorn på den berörda databasplatsen för att presentera resultat. |
2014-01-23 | Fall C-355/12 (Nintendo) | PR |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället måste tolkas så att begreppet " effektiv teknisk åtgärd", t.ex. syftena med artikel 6.3 i det direktivet, kan omfatta tekniska åtgärder som i huvudsak omfattar att utrusta inte bara hussystemet som innehåller det skyddade verket, såsom videospelet, med en igenkänningsanordning för att skydda det mot handlingar som inte är godkända av innehavaren av eventuell upphovsrätt, men även bärbar utrustning eller konsoler avsedda att säkerställa tillgång till dessa spel och deras användning. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida andra åtgärder eller åtgärder som inte är installerade i konsoler skulle kunna orsaka mindre ingrepp i tredje parts verksamhet eller begränsningar av denna verksamhet, samtidigt som de ger ett jämförbart skydd för rättighetshavarens rättigheter. Följaktligen är det relevant att bland annat ta hänsyn till de relativa kostnaderna för olika typer av tekniska åtgärder, till tekniska och praktiska aspekter av deras genomförande, och till en jämförelse av effektiviteten hos dessa olika typer av tekniska åtgärder när det gäller skyddet. av rättighetsinnehavarens rättigheter, men denna effektivitet behöver dock inte vara absolut. Denna domstol ska också pröva syftet med anordningar, produkter eller komponenter som kan kringgå dessa tekniska åtgärder. I detta avseende kommer de bevis för användning som tredje man faktiskt gör av dem, mot bakgrund av de aktuella omständigheterna, att vara särskilt relevant. Den nationella domstolen kan särskilt pröva hur ofta dessa anordningar, produkter eller komponenter faktiskt används utan hänsyn till upphovsrätten och hur ofta de används för ändamål som inte gör intrång i upphovsrätten. |
2014-02-13 | Mål C-466/12 (Svensson) | PR | 1. Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället , ska tolkas så att bestämmelsen på en webbplats med klickbara länkar till verk som är fritt tillgängliga på en annan webbplats utgör inte en "kommunikationshandling till allmänheten", som avses i den bestämmelsen. 2. Artikel 3.1 i direktiv 2001/29 ska tolkas så att den hindrar en medlemsstat från att ge upphovsrättsinnehavare ett bredare skydd genom att föreskriva att begreppet kommunikation till allmänheten omfattar ett bredare utbud av verksamheter än de som avses i tillhandahållande. |
2014-02-27 | Fall C-351/12 (OSA) | PR | 1. Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället måste tolkas så att den utgör hinder för nationell lagstiftning som utesluter rätten för upphovsmän att tillåta eller förbjuda överföring av sina verk, av en spa-anläggning som är en verksamhet, genom avsiktlig distribution av en signal med hjälp av TV- eller radioapparater i anläggningens patienters sovrum. Artikel 5.2 e, 5.3 b och 5.5 i detta direktiv kan inte påverka denna tolkning. 2. Artikel 3.1 i direktiv 2001/29 ska tolkas så att den inte kan åberopas av en upphovsrättsorganisation i en tvist mellan enskilda i syfte att åsidosätta nationell lagstiftning som strider mot denna bestämmelse. Den nationella domstolen som behandlar ett sådant mål är emellertid skyldig att så långt det är möjligt tolka denna lagstiftning mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte att uppnå ett resultat som är förenligt med det mål som eftersträvas med direktivet. 3. Artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden och artiklarna 56 FEUF och 102 FEUF ska tolkas så att de inte utgör hinder för nationell lagstiftning, såsom den tvisten i målet vid den nationella domstolen, som förbehåller utövandet av den kollektiva förvaltningen av upphovsrätten för vissa skyddade verk inom den berörda medlemsstatens territorium till en enda upphovsrättsorganisation och därigenom förhindrar användare av sådana verk, såsom spaanläggningen i huvudmål, från att dra nytta av de tjänster som tillhandahålls av ett annat upphovsrättsbolag etablerat i en annan medlemsstat. Artikel 102 i EUF-fördraget måste dock tolkas som att det upphovsrättsskyddande samfundet tar ut avgifter för dess tjänster som är avsevärt högre än de som tas ut i andra medlemsstater (en jämförelse av avgiftsnivåerna har gjorts på en konsekvent basis) eller Påförandet av ett pris som är för högt i förhållande till det ekonomiska värdet av den tillhandahållna tjänsten är ett tecken på missbruk av en dominerande ställning. |
2014-03-27 | Fodral C-314/12 (UPC Telekabel) | PR | 1. Artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så att en person som gör skyddat föremål tillgängligt för allmänheten på en webbplats utan rättighetsinnehavarens samtycke, i den mening som avses i artikel 3.2 i det direktivet, använder tjänsterna från internetleverantören för de personer som har tillgång till föremålet, som ska anses vara en mellanhand i den mening som avses i artikel 8.3 i direktiv 2001/29. 2. De grundläggande rättigheter som erkänns av EU-lagstiftningen måste tolkas som att de inte hindrar ett domstolsföreläggande som förbjuder en internetleverantör att tillåta sina kunder tillgång till en webbplats som placerar skyddat föremål på nätet utan rättighetsinnehavarnas samtycke när detta föreläggande inte specificerar åtgärder som den åtkomstleverantören måste vidta och när den åtkomstleverantören kan undvika att ådra sig tvångspåföljder för överträdelse av föreläggandet genom att visa att den har vidtagit alla rimliga åtgärder, förutsatt att (i) de vidtagna åtgärderna inte i onödan berövar internetanvändare möjligheten att laglig tillgång till tillgänglig information och (ii) att dessa åtgärder har effekten att förhindra obehörig åtkomst till det skyddade föremålet eller åtminstone göra det svårt att uppnå och allvarligt avskräcka internetanvändare som använder mottagarens tjänster av detta föreläggande från att få tillgång till det föremål som har gjorts tillgängligt för dem i strid med den immateriella äganderätten, vilket är en fråga för de nationella myndigheterna och domstolarna att fastställa. |
2014-04-10 | Mål C-435/12 (ACI Adam) | PR | 1. EU-lagstiftning, särskilt artikel 5.2 bi Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället , jämförd med punkt 5 i den artikeln, måste tolkas så att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, som inte särskiljer den situation i vilken källan från vilken en mångfaldigande för privat bruk görs är laglig från det där den källan är olaglig. 2. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om verkställighet av immateriella rättigheter ska tolkas så att det inte är tillämpligt på förfaranden, såsom de i målet vid den nationella domstolen, där betalningsskyldiga av den skäliga ersättningen väcka talan vid den hänskjutande domstolen för avgörande mot det organ som ansvarar för att uppbära denna ersättning och distribuera den till upphovsrättsinnehavarna, som försvarar denna talan. |
2014-05-07 | Mål C-458/13 (Grund) | PR | (Hänvisningen återkallad på grund av domen i mål C-355/12 (Nintendo)). |
2014-06-05 | Mål C-360/13 (Public Relations-konsulter) | PR | Artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så att kopiorna på användarens datorskärm resp. kopiorna i internet-"cachen" av den datorns hårddisk, som gjorts av en slutanvändare under visningen av en webbplats, uppfyller villkoren att dessa kopior måste vara tillfälliga, att de måste vara tillfälliga eller tillfälliga till sin natur och att de måste utgöra en integrerad och väsentlig del av en teknisk process, liksom de villkor som anges i artikel 5.5 i det direktivet, och att de därför får göras utan tillstånd från upphovsrättsinnehavarna. |
2014-06-06 | Mål C-98/13 (Martin Blomqvist) | PR | Rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullåtgärder mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och de åtgärder som ska vidtas mot varor som konstaterats ha gjort intrång i sådana rättigheter ska tolkas som att innehavaren av en immateriell äganderätten till varor som säljs till en person som är bosatt på en medlemsstats territorium via en onlineförsäljningswebbplats i ett tredje land åtnjuter det skydd som den innehavaren ger genom den förordningen vid den tidpunkt då varorna kommer in på den medlemsstatens territorium endast på grund av förvärvet av dessa varor. Det är dessutom inte nödvändigt att varorna i fråga före försäljningen har varit föremål för ett försäljningserbjudande eller reklam riktad till konsumenter i denna stat. |
2014-09-03 | Mål C-201/13 (Johan Deckmyn) | PR | 1. Artikel 5.3 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället måste tolkas som att begreppet "parodi" som förekommer i den bestämmelsen är ett självständigt unionsrättsligt begrepp. 2. Artikel 5.3 ki direktiv 2001/29 ska tolkas så att parodis väsentliga kännetecken för det första är att frammana ett befintligt verk, samtidigt som det skiljer sig märkbart från det, och för det andra att utgöra en uttryck för humor eller hån. Begreppet ”parodi”, i den mening som avses i denna bestämmelse, är inte underkastat villkoren att parodien ska uppvisa en egen originalkaraktär, förutom att uppvisa märkbara skillnader i förhållande till det originalparodierade verket; att det rimligen skulle kunna hänföras till en annan person än upphovsmannen till själva originalverket; att det ska relatera till själva originalverket eller nämna källan till det parodierade verket. Tillämpningen, i ett särskilt fall, av undantaget för parodi, i den mening som avses i artikel 5.3 ki direktiv 2001/29, måste dock skapa en rimlig balans mellan å ena sidan intressen och rättigheterna. av personer som avses i artiklarna 2 och 3 i det direktivet, och å andra sidan yttrandefriheten för användaren av ett skyddat verk som åberopar undantaget för parodi, i den mening som avses i artikel 5.3 k. ). Det ankommer på den nationella domstolen att, mot bakgrund av alla omständigheter i målet vid den nationella domstolen, avgöra huruvida tillämpningen av undantaget för parodi i den mening som avses i artikel 5.3 ki direktiv 2001/29 , under antagandet att teckningen i fråga uppfyller de väsentliga kraven för parodi, bevarar denna rättvisa balans. |
2014-10-21 | Fall C-348/13 (BestWater) | PR | (Inofficiell översättning: Enbart det faktum att ett skyddat verk, fritt tillgängligt på en webbplats, infogas på en annan webbplats via en länk med tekniken "transclusion" ("inramning"), som används i målet vid den nationella domstolen, kan inte vara beskrivs som "kommunikation till allmänheten" i den mening som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter till information samhället , i den mån det aktuella verket inte överförs till en ny allmänhet eller kommuniceras på ett specifikt tekniskt sätt som skiljer sig från den ursprungliga kommunikationen). |
2014-09-11 | Mål C-117/13 (Technische Universität Darmstadt) | PR | 1. Begreppet "köp- eller licensvillkor" som anges i artikel 5.3 n i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället måste förstås som att rättighetshavaren och en inrättning, såsom ett allmänt tillgängligt bibliotek, som avses i den bestämmelsen måste ha ingått ett licensavtal för verket i fråga som anger villkoren för den anläggningen får använda det verket. 2. Artikel 5.3 n i direktiv 2001/29, jämförd med artikel 5.2 ci det direktivet, ska tolkas så att den inte hindrar medlemsstaterna från att bevilja offentligt tillgängliga bibliotek omfattas av dessa bestämmelser rätten att digitalisera de verk som finns i deras samlingar, om sådan reproduktion är nödvändig för att göra dessa verk tillgängliga för användarna, med hjälp av särskilda terminaler, inom dessa anläggningar. 3. Artikel 5.3 n i direktiv 2001/29 ska tolkas så att den inte omfattar handlingar som utskrift av verk på papper eller lagring av dem på ett USB-minne som utförs av användare från särskilda terminaler installerade i allmänt tillgängliga bibliotek som omfattas av den bestämmelsen. Sådana handlingar kan dock, om så är lämpligt, tillåtas enligt nationell lagstiftning som införlivar de undantag eller begränsningar som föreskrivs i artikel 5.2 a eller bi det direktivet under förutsättning att, i varje enskilt fall, de villkor som fastställs av dessa bestämmelser är uppfyllda. |
2015-01-15 | Fall C-30/14 (Ryanair) | PR | Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsskydd för databaser måste tolkas så att det inte är tillämpligt på en databas som inte är skyddad vare sig av upphovsrätten eller av sui generis-rätten. enligt det direktivet, så att artiklarna 6.1, 8 och 15 i det direktivet inte hindrar upphovsmannen till en sådan databas från att fastställa avtalsenliga begränsningar av dess användning av tredje man, utan att det påverkar tillämpningen av tillämplig nationell lagstiftning. |
2015-01-22 | Fall C-419/13 (Konst och alla posters) | PR | Artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så att regeln om konsumtion av spridningsrätten enligt artikel 4.2 i direktiv 2001/29 gäller inte i en situation där en mångfaldigande av ett skyddat verk, efter att ha marknadsförts i Europeiska unionen med upphovsrättsinnehavarens samtycke, har genomgått en ändring av dess medium, såsom överföringen av denna reproduktion från en pappersaffisch till en duk, och släpps ut på marknaden igen i sin nya form. |
2015-02-26 | Mål C-41/14 (Christie's France) | PR | Artikel 1.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om följerätt till förmån för upphovsmannen till ett originalkonstverk ska tolkas så att den inte hindrar den person av vilken återförsäljningsroyalty ska betalas, betecknad som sådan i nationell lagstiftning, oavsett om det är säljaren eller en professionell konstmarknad som är involverad i transaktionen, från att komma överens med någon annan person, inklusive köparen, som den andra personen definitivt kommer att bära, i sin helhet eller dels kostnaden för royaltyen, förutsatt att ett avtalsarrangemang av detta slag inte påverkar de förpliktelser och det ansvar som den person av vilken royaltyen utgår har gentemot upphovsmannen. |
2015-03-05 | Mål C-463/12 (Copydan Båndkopi) | PR | 1. Artikel 5.2 bi Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället hindrar inte nationell lagstiftning som föreskrivs att skälig ersättning ska betalas, i enlighet med undantaget från mångfaldiganderätten för kopior som är gjorda för privat bruk, för multifunktionella medier såsom mobiltelefonminneskort, oavsett om dessa mediers huvudsakliga uppgift är att göra sådana. kopior, förutsatt att en av mediernas funktioner, oavsett om det bara är en sidofunktion, gör det möjligt för operatören att använda dem för detta ändamål. Frågan om funktionen är en huvudsaklig eller en underordnad funktion och den relativa betydelsen av mediets förmåga att göra kopior kan dock påverka storleken på skälig ersättning. I den mån skadan för rättighetshavaren kan anses vara minimal behöver tillhandahållandet av en sådan funktion inte föranleda en skyldighet att betala skälig ersättning. 2. Artikel 5.2 bi direktiv 2001/29 hindrar inte nationell lagstiftning som gör att tillhandahållandet av medier som får användas för kopiering för privat bruk, såsom minneskort för mobiltelefoner, omfattas av den avgift som är avsedd att finansiera skälig ersättning som ska betalas i enlighet med undantaget från mångfaldiganderätten för kopior för privat bruk, men gör inte leveransen av komponenter vars huvudsakliga syfte är att lagra kopior för privat bruk, såsom de interna minnena hos MP3-spelare, föremål för denna avgift , under förutsättning att dessa olika kategorier av medier och komponenter inte är jämförbara eller att den olika behandling de får är motiverad, vilket ankommer på den nationella domstolen att avgöra. 3. Artikel 5.2 bi direktiv 2001/29 ska tolkas så att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning som kräver betalning av den avgift som är avsedd att finansiera skälig ersättning, i enlighet med undantaget från mångfaldiganderätten för kopior för privat bruk. av tillverkare och importörer som säljer mobiltelefonminneskort till företagskunder och är medvetna om att dessa kort kommer att säljas vidare av dessa kunder men som inte vet om de slutliga köparna av korten kommer att vara privatpersoner eller företagskunder, under förutsättning att: – Införandet av ett sådant system är motiverat av praktiska svårigheter; – de betalningsansvariga är befriade från avgiften om de kan konstatera att de har tillhandahållit mobiltelefonminneskorten till andra personer än fysiska personer för ändamål som uppenbart saknar samband med kopiering för privat bruk, varvid undantaget inte kan begränsas till leverans av företagskunder som är registrerade hos den organisation som ansvarar för att administrera avgiften; – Systemet ger en rätt till återbetalning av denna avgift som är effektiv och inte gör det alltför svårt att återbetala avgiften och endast den slutliga köparen av ett sådant minneskort kan få återbetalning genom att lämna in en lämplig ansökan till den organisationen. 4. Artikel 5.2 bi direktiv 2001/29, tolkad mot bakgrund av skäl 35 i ingressen till det direktivet, ska tolkas så att den tillåter medlemsstaterna att i vissa fall som omfattas av undantaget från mångfaldiganderätt för kopior för privat bruk, för undantag från kravet enligt det undantaget att betala skälig ersättning, förutsatt att den skada som åsamkas rättighetshavarna i sådana fall är minimal. Det ligger inom medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning att fastställa tröskeln för sådan skada, under förutsättning att denna tröskel bland annat måste tillämpas på ett sätt som är förenligt med principen om likabehandling. 5. Direktiv 2001/29 ska tolkas så att, när en medlemsstat har beslutat, i enlighet med artikel 5.2 i det direktivet, att från det materiella tillämpningsområdet för denna bestämmelse undanta varje rätt för rättighetshavare att tillåta mångfaldigande. av deras verk för privat bruk, kan varje tillstånd som ges av en rättighetsinnehavare för användning av filer som innehåller hans verk inte ha någon betydelse för den skäliga ersättning som ska betalas i enlighet med undantaget från mångfaldiganderätten för reproduktioner gjorda i enlighet med artikel 5.2. b) i detta direktiv med hjälp av sådana filer och kan inte i sig föranleda en skyldighet för användaren av de berörda filerna att betala ersättning av något slag till rättighetshavaren. 6. Genomförandet av tekniska åtgärder enligt artikel 6 i direktiv 2001/29 för anordningar som används för att reproducera skyddade verk, såsom DVD-skivor, CD-skivor, MP3-spelare och datorer, kan inte ha någon inverkan på kravet att betala skälig ersättning i enlighet med undantaget till mångfaldiganderätten i fråga om mångfaldigande som gjorts för privat bruk med hjälp av sådana anordningar. Genomförandet av sådana åtgärder kan dock ha en effekt på den faktiska nivån på sådan ersättning. 7. Direktiv 2001/29 utgör hinder för nationell lagstiftning som föreskriver skälig ersättning, i enlighet med undantaget från mångfaldiganderätten, för reproduktioner som gjorts med hjälp av olagliga källor, det vill säga från skyddade verk som görs tillgängliga för allmänheten utan rättighetsinnehavarens medgivande. 8. Direktiv 2001/29 hindrar inte nationell lagstiftning som föreskriver skälig ersättning, i enlighet med undantaget från mångfaldiganderätten, för reproduktioner av skyddade verk som gjorts av en fysisk person av eller med hjälp av en anordning som tillhör en tredje part. |
2015-03-26 | Fall C-279/13 (C More Entertainment) | PR | Artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället måste tolkas som att den inte hindrar nationell lagstiftning som utvidgar den exklusiva rätt för de sändningsorganisationer som avses i artikel 3.2 d när det gäller kommunikation till allmänheten som sändningar av sportevenemang som direktsänds på internet, såsom de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, kan utgöra, förutsatt att sådana en förlängning undergräver inte skyddet för upphovsrätten. |
2015-05-13 | Fall C-516/13 (Dimensione Direct Sales) | PR | Artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas som att den tillåter en innehavare av en exklusiv rätt att sprida ett skyddat verk för att förhindra ett erbjudande till försäljning eller en riktad reklam av originalet eller en kopia av det verket, även om det inte är fastställt att den annonsen gav upphov till köp av det skyddade verket av en EU-köpare , i den mån denna annons uppmanar konsumenter i den medlemsstat där verket är skyddat av upphovsrätt att köpa det. |
2015-11-12 | Fall C-572/13 (Hewlett-Packard Belgien) | PR | 1. Artikel 5.2 a och artikel 5.2 bi Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället måste tolkas som att det, med hänsyn till uttrycket "skälig ersättning" i dessa bestämmelser, är nödvändigt att göra en åtskillnad beroende på om reproduktionen på papper eller liknande medium som sker genom användning av någon form av fotografisk teknik eller genom någon annan process med liknande effekter utförs av någon användare eller av en fysisk person för privat bruk och för ändamål som varken direkt eller indirekt är kommersiella. 2. Artikel 5.2 a och artikel 5.2 bi direktiv 2001/29 utgör hinder för nationell lagstiftning, såsom den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, som ger den berörda medlemsstaten rätt att tilldela en del av den skäliga ersättning som ska betalas till rättighetsinnehavarna till utgivarna av verk skapade av upphovsmän, vilka förläggare inte är skyldiga att se till att upphovsmännen, även indirekt, drar nytta av en del av den ersättning som de har fråntagits. 3. Artikel 5.2 a och artikel 5.2 bi direktiv 2001/29 utgör i princip hinder mot en nationell lagstiftning, såsom den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, som inför ett odifferentierat system för återvinning av rättvisa ersättning som även täcker kopiering av noter, och utesluter sådan lagstiftning som inför ett odifferentierat system för att återkräva skälig ersättning som även omfattar förfalskade reproduktioner från olagliga källor. 4. Artikel 5.2 a och artikel 5.2 bi direktiv 2001/29 utgör hinder för nationell lagstiftning, såsom den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, som inför ett system som kombinerar, för att finansiera skälig ersättning som ska betalas till rättighetsinnehavarna, två former av ersättning, nämligen för det första en klumpsumma som betalas före reproduktionen av tillverkaren, importören eller förvärvaren inom gemenskapen av anordningar som gör det möjligt att kopiera skyddade verk, vid den tidpunkt då sådana anordningar sätts i omlopp på nationellt territorium, och för det andra en proportionell ersättning som betalas efter denna mångfaldigande och som enbart bestäms med hjälp av ett enhetspris multiplicerat med antalet producerade exemplar, som ska betalas av de fysiska eller juridiska personer som gör dessa kopior, i den mån: – Den i förskott utbetalda engångsersättningen beräknas uteslutande med hänsyn till den hastighet med vilken produkten i fråga kan framställa kopior. – Den proportionella ersättning som återkrävs i efterhand varierar beroende på om den betalningsskyldige har medverkat vid indrivningen av denna ersättning. – Det kombinerade systemet som helhet innehåller inte mekanismer, i synnerhet för ersättning, som möjliggör en kompletterande tillämpning av kriteriet om faktisk skada och kriteriet om skada som fastställts som ett klumpsumma för olika kategorier av användare. |
2015-07-16 | Mål C-580/13 (Coty Tyskland) | PR | Artikel 8.3 ei Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om upprätthållande av immateriella rättigheter måste tolkas så att den utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i huvudmål, som på ett obegränsat och ovillkorligt sätt tillåter ett bankinstitut att åberopa banksekretess för att vägra att lämna, enligt artikel 8.1 ci det direktivet, uppgifter om namn och adress på ett konto hållare. |
2015-11-19 | Mål C-325/14 (SBS Belgium) | PR | Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället , måste tolkas som att en radio- och TV-organisation gör inte utföra en kommunikationshandling till allmänheten, i den mening som avses i denna bestämmelse, när den sänder sina programbärande signaler uteslutande till signaldistributörer utan att dessa signaler är tillgängliga för allmänheten under och som ett resultat av överföringen av dessa distributörer. att sedan sända dessa signaler till sina respektive abonnenter så att de kan se dessa program, såvida inte distributörernas ingripande bara är ett tekniskt medel, vilket det ankommer på den nationella domstolen att fastställa. |
2016-06-09 | Mål C-470/14 (EGEDA) | PR | Artikel 5.2 bi Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället måste tolkas som att den utgör hinder för ett system för skälig ersättning för privatkopiering som, i likhet med den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, finansieras över allmänna statsbudgeten på ett sådant sätt att det inte är möjligt att säkerställa att kostnaden för denna ersättning bärs av användarna av privata kopior. |
2016-09-15 | Fall C-484/14 (McFadden) | PR | 1. Artikel 12.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter av informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel '), jämförd med artikel 2 ai det direktivet och med artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett förfarande för tillhandahållande av information. på området för tekniska standarder och föreskrifter och för regler om informationssamhällets tjänster, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998, ska tolkas som att en tjänst som den vid i målet vid den nationella domstolen, tillhandahållen av en operatör av kommunikationsnät och som består i att göra detta nät tillgängligt för allmänheten kostnadsfritt utgör en "informationssamhälletstjänst" i den mening som avses i artikel 12.1 i direktiv 2000/31 om verksamheten utförs av tjänsteleverantören i fråga i syfte att göra reklam för de varor som säljs eller tjänster som tillhandahålls av den tjänsteleverantören. 2. Artikel 12.1 i direktiv 2000/31 ska tolkas så att för att den tjänst som avses i den artikeln, som består i att tillhandahålla tillgång till ett kommunikationsnät, ska anses ha tillhandahållits, måste denna tillgång inte överskrida gränserna för en teknisk, automatisk och passiv process för överföring av den information som krävs, eftersom det inte finns några ytterligare villkor att uppfylla. 3. Artikel 12.1 i direktiv 2000/31 ska tolkas så att villkoret i artikel 14.1 bi det direktivet inte är tillämpligt i tillämpliga delar på artikel 12.1 i direktiv 2000/31. . 4. Artikel 12.1 i direktiv 2000/31, jämförd med artikel 2 bi det direktivet, ska tolkas så att det inte finns några andra villkor än de som nämns i denna bestämmelse för vilka en tjänst leverantör som tillhandahåller åtkomst till ett kommunikationsnät är föremål för. 5. Artikel 12.1 i direktiv 2000/31 ska tolkas så att en person som skadats genom intrång i dess rättigheter till ett verk är förhindrad att begära ersättning från en accessleverantör på grund av att anslutningen till detta nätverk användes. av en tredje part för att göra intrång i dess rättigheter och ersättning av kostnaderna för att lämna formell underrättelse eller rättegångskostnader i samband med dess anspråk på ersättning. Denna artikel måste emellertid tolkas så att den inte hindrar en sådan person från att begära förbudsföreläggande mot fortsättningen av denna överträdelse och betalning av kostnaderna för att meddela formell underrättelse och rättegångskostnader från en leverantör av kommunikationsnätsaccess vars tjänster använts. i den intrånget där sådana anspråk görs i syfte att erhålla, eller efter att en nationell myndighet eller domstol har beviljat föreläggande för att förhindra att tjänsteleverantören tillåter att intrånget fortsätter. 6. Med beaktande av de krav som följer av skyddet av de grundläggande rättigheterna och till reglerna i direktiven 2001/29 och 2004/48, artikel 12.1 i direktiv 2000/31 jämförd med artikel 12.3. i det direktivet, ska tolkas så att det i princip inte hindrar att ett föreläggande som det som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen, enligt vilket en leverantör av tillträde till ett kommunikationsnät, mot böter krävs, offentligt att ansluta till internet för att förhindra tredje part från att göra ett visst upphovsrättsskyddat verk eller delar därav tillgängligt för allmänheten från en online (peer-to-peer) utbytesplattform via en internetanslutning, där den leverantören kan välja vilken teknisk åtgärder att vidta för att följa föreläggandet även om ett sådant val är begränsat till en enda åtgärd som består i att lösenordsskydda internetanslutningen, förutsatt att dessa användare måste avslöja sin identitet för att få det erforderliga lösenordet och inte får agera därför anonymt, en fråga som det ankommer på den hänskjutande domstolen att utreda. |
2016-09-08 | Fodral C-160/15 (GS Media) | PR | Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället måste tolkas så att det för att fastställa huruvida det faktum att på en webbplats publicera hyperlänkar till skyddade verk, som är fritt tillgängliga på en annan webbplats utan upphovsrättsinnehavarens samtycke, utgör en "kommunikation till allmänheten" i den mening som avses i denna bestämmelse, ska det fastställas huruvida dessa länkar tillhandahålls utan strävan efter ekonomisk vinning av en person som inte visste eller rimligen inte kunde ha känt till den olagliga karaktären av publiceringen av dessa verk på den andra webbplatsen eller om dessa länkar tvärtom tillhandahålls för sådana ett syfte, en situation där den kunskapen måste antas. |
2016-03-17 | Mål C-99/15 (Liffers) | PR | Artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om verkställighet av immateriella rättigheter ska tolkas som att en part som skadats genom ett immateriellt intrång, som kräver ersättning för sin materiell skada beräknad i enlighet med artikel 13.1 andra stycket rubrik b i det direktivet på grundval av beloppet för royalties eller avgifter som skulle ha varit skyldig honom om intrångsmannen hade begärt hans tillstånd att använda sig av denna rätt, även för att kräva ersättning för den moraliska skada som han har lidit, i enlighet med artikel 13.1 andra stycket punkt ai nämnda direktiv. |
2016-09-22 | Fall C-110/15 (Nokia Italia) | PR | EU-rätten, i synnerhet artikel 5.2 bi Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället , måste tolkas så att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, som å ena sidan föreskriver befrielse från avgiften för privatkopiering för tillverkare och importörer av anordningar och medier avsedda att användas som uppenbart saknar samband med privatkopiering. ingående av avtal mellan en enhet som har ett juridiskt monopol på att företräda upphovsmäns intressen och de som är skyldiga att betala ersättning, eller deras branschorganisationer, och å andra sidan föreskriver att återbetalning av en sådan avgift , där det har betalats felaktigt, får endast begäras av den slutliga användaren av dessa enheter och media. |