Dapplegrim

Dapplegrim
The Red Fairy Book-247.jpg
Boots, riddaren, väljer den bästa hästen i harras. Illustration av Henry Justice Ford för Andrew Langs The Red Fairy Book ( 1890).
Folksagan
namn Dapplegrim
Också känd som Grimsborken
Aarne–Thompson- gruppering ATU 531, "Den smarta hästen"
Område Norge
Publicerad i Norske Folkeeventyr , av Asbjørnsen och Moe
Relaterad

Dapplegrim ( norska : Grimsborken ) är en norsk saga samlad av Peter Christen Asbjørnsen och Jørgen Moe i deras Norske Folkeeventyr . Andrew Lang inkluderade den i The Red Fairy Book .

Komplott

En man, den yngsta av 12 barn, bestämmer sig för att vandra bort från sina rika föräldrars hus. När han återvände upptäcker han att hans föräldrar har dött och att hans bröder har delat alla landområden sinsemellan, och tror att han var död. De erbjuder honom 12 ston som kompensation, och när han går för att kontrollera dem ser han att alla har ett föl, och att det ena har ytterligare ett föl, ett mycket snyggt, grått föl. När han berömmer fölets skönhet, svarar det tillbaka och säger till honom att han kommer att bli mer fantastisk om den unge mannen gick och dödade alla andra föl och låter honom äta på all stons mjölk i ett år. Den unge mannen bestämmer sig för att följa detta råd och tycker att han ett år senare är ganska stor och slankare. Fölen säger till honom att han skulle vara ännu mer fantastisk om den unge mannen skulle gå igen och döda de 12 föl som har fötts sedan dess, vilket den unge mannen går med på att göra. Ännu en gång återvänder han nästa år och upptäcker att hästen är enorm och otroligt snygg, och än en gång ber hästen honom att döda de nya fölen och låta honom få stons mjölk i ett år till, vilket den unge mannen går med på igen. Äntligen återvänder han ett år senare för att hitta hästen omöjligt stor och strålande, och hästen bestämmer sig då för att följa med honom.

Bröderna är förvånade över att han har en sådan häst, och på hästens råd ger de honom hästskor och en gyllene sadel och ett gyllene träns, i utbyte mot de 12 stona och deras nya föl. Sedan rider mannen på hästen, som heter Dapplegrim, till rikets huvudstad. Kungadottern hade blivit kidnappad av ett troll och kungen hade lovat hennes hand och halva sitt rike till den som kunde rädda henne. Dapplegrim lovar mannen att han ska hjälpa till, men mannen måste begära den bästa maten och stallen för hästen. Kungen håller med när han såg mannen rida på en sådan fantastisk häst. Avundsjuka riddare uppmanar kungen att skicka mannen för att rädda prinsessan annars skulle han dödas, vilket mannen motvilligt går med på. Dapplegrim ber honom att begära hästskor av järn och silver, och efter att ha fått dem tar han honom till trollets grotta på toppen av en nästan vertikal stenmur på en kulle, och lyckas rida upp, mannen sätter prinsessan ovanpå hästen innan trollet kan till och med stå upp.

Vid sin triumferande återkomst med prinsessan ber den illa omtänkta kungen honom att för att gifta sig med prinsessan måste han göra sig av med åsen som hindrar solen från att skina i hans hall. Dapplegrim säger återigen att han kan hjälpa till, men mannen måste begära ännu tyngre silver- och järnhästskor. Sedan hoppar hästen på toppen av åsen tills den slutligen sjunker. Men återigen frågar kungen något annat: mannen behöver skaffa en lika praktfull häst åt bruden, annars kommer han att dödas. Dapplegrim går med på att hjälpa till igen, och kräver denna gång ännu större hästskor, samt ett sortiment av saker, för de måste dra åt helvete där en annan häst som den ligger. Efter ett antal äventyr slåss Dapplegrim mot den helveteshästen och besegrar den, varvid mannen sätter tränsen på den och de återvänder tillsammans, den andra hästen råkar vara identisk med Dapplegrim i varje detalj.

Ändå har kungen ännu en rättegång till för mannen: prinsessan måste gömma sig två gånger och hittas, och sedan måste mannen gömma sig två gånger och prinsessan kan inte hitta honom. Prinsessan förvandlas först till en anka och sedan till en limpa bröd, men vid båda tillfällena sa Dapplegrim till mannen, så han hittar henne. När det är hans tur förvandlas mannen till en fästing och gömmer sig i Dapplegrims näsborre, och andra gången till en smutsklump som gömmer sig mellan hästens hovar och dess hästskor. Prinsessan kan inte hitta honom, på grund av att Dapplegrim inte tillåter henne att komma nära. Äntligen rider mannen och prinsessan på sina hästar till kyrkan för att gifta sig.

Översättningar

Sagan publicerades i en samling världsfolksagor av illustratören Katharine Pyle . Sagan översattes och publicerades också av George Webbe Dasent .

Sagan översattes till franska med titeln Le Cheval Prodige ("The Prodigious Horse").

Joseph Jacobs satte in hästen Dapplegrim som jättens fäste i sin rekonstruerade protoform av den norska sagan The Master Maid , publicerad i Europas Fairy Book .

Analys

Saga typ

Grimsborken är namnet på saga typ 531, i norska källor, enligt forskaren Ørnulf Hodne [ no ] s The Types of the Norwegian Folktale . Typen registrerar 39 varianter över norska källor.

Aarne –Thompson–Uther -sagorna typerna ATU 530, 531 ( The Clever Horse ) och 533 ( The Speaking Horsehead ) faller under paraplyet Supernatural Helper i folk-/sagoindexet och hänför sig till en cykel av berättelser där en magisk häst hjälper hjälten eller hjältinnan genom att ge råd och/eller instruera honom/henne.

Motiv

George Webbe Dasent konstaterade att karaktären Dapplegrim påminner om sagor och berättelser där hjälte och häst delar ett förtroendeband.

Peter Christen Asbjørnsen och Jørgen Moe samlade en andra norsk variant av sagotypen ATU 531, med titeln Gullslottet som hang i luften ( engelska: "The Golden Castle that Hung in the Air").

Se även

Vidare läsning

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Dapplegrim&oldid=1133509984 "