Charlotte ibland (roman)

Den här artikeln handlar om romanen. För annan användning, se Charlotte ibland .

Charlotte ibland

Första upplagan
Författare	Penelope Farmer
Illustratör	Chris Connor
Land	Storbritannien
Språk	engelsk
Genre	Barnroman
Utgivare	Chatto & Windus
Publiceringsdatum	1969
Mediatyp	Skriva ut
Föregås av	Emma på vintern

Charlotte Sometimes är en barnroman av den engelska författaren Penelope Farmer , publicerad 1969 i Storbritannien och USA. Det är den tredje och mest kända av tre böcker med Makepeace-systrarna Charlotte och Emma, ​​ibland kända som Aviary Hall- böckerna. Berättelsen följer en tjej som börjar på internatskola som en morgon upptäcker att hon har rest mystiskt tillbaka mer än 40 år och är känd som Clare. Charlotte och Clare byter plats varje natt, omväxlande mellan 1918 och Charlottes tid; Även om Charlotte och Clare aldrig träffas, kommunicerar de genom dagboksanteckningar i en övningsbok. Berättelsen är skriven från Charlottes synvinkel: berättelsen följer aldrig Clare. Charlotte blir instängd i Clares tid och kämpar för att behålla sin identitet.

Bakgrund

Vid 21 års ålder fick Penelope Farmer kontrakt för sin första novellsamling, The China People . En berättelse som ursprungligen var avsedd för den visade sig vara för lång för att ta med. Detta skrevs om som det första kapitlet i Sommarfåglarna (1962), hennes första bok med Charlotte och Emma Makepeace. En andra bok, Emma in Winter , med Emma som huvudperson, följde 1966. Charlotte Sometimes publicerades första gången 1969 av Harcourt i USA, och av Chatto & Windus i Storbritannien samma år.

Penelope Farmer arrangerade många incidenter i Charlotte. Ibland i förväg baserat på familjeupplevelser. Hon skrev senare att Charlotte och Emma ursprungligen var baserade på att hennes mamma och hennes mammas syster som barn inte hade några föräldrar och "måste vara allt för varandra", den ena var den ansvariga, den andra var ganska svår. Hon skrev, "Emma och Charlotte har växt på sina egna sätt och är inte precis baserade på min mamma och hennes syster nu, men det var här det började." Penelope Farmers mamma, Penelope Boothby, som var "pratsam och okonventionell", förutom att vara inspirationen för Emma, ​​inspirerade också karaktären Emily. Internatskolan i romanen utspelar sig nära där Penelope Farmer bodde i London, men baserad på West Heath Girls' School i Sevenoaks, Kent, som hon och hennes tvillingsyster Judith gick på på 1950-talet. Inslag i boken baserad på skolan inkluderar pelardörren, glasverandan och cederträet, som fortfarande står kvar, från och med 2020. Vissa karaktärer var baserade på riktiga elever på den tiden. Avsnittet när Charlotte går in på glasverandan är baserat på en verklig händelse, då Penelope Farmer klättrade upp på glasverandan och bröt den.

Komplott

Del ett

Charlotte kommer till en ny internatskola och visas runt av en prefekt som heter Sarah. Sarahs mamma gick också i skolan. Hon ska dela rum med andra tjejer, Susannah, Elizabeth, Janet och Vanessa. Nästa morgon befinner hon sig på samma plats, men år 1918 – med krig som fortfarande pågår. En yngre tjej som heter Emily kallar Charlotte sin syster och tilltalar henne som "Clare". Hon försöker tillbringa dagen 1918 utan att bli märkt. Varje natt finner Charlotte sig själv byta mellan sin egen tid och Clares tid. De måste lära sig att leva två olika liv. Charlotte och Clare lyckas skriva till varandra i Clares dagbok, som de delar och gömmer i sin säng.

Emily och Clare ska snart lämna sitt rum och bo hos familjen Chisel Brown. De måste se till att detta händer när Clare är 1918, för de kommer inte att kunna byta igen efter det.

Del två

Charlotte, som förväntar sig att ha återvänt till sin egen tid för sista gången, blir chockad när hon upptäcker att hon inte har gjort det, och är fortfarande 1918. Hon kommer att bo hos familjen Chisel Brown: det verkar som om hon kommer att vara instängd i det förflutna. . I huset visar fröken Agnes Chisel Brown för Charlotte och Emily leksakerna hon en gång lekte med, inklusive leksakssoldater och en solitärbräda med kulor. Hon berättar för de två flickorna om sin bror Arthur, som dog i kriget . Charlotte reflekterar, fram och tillbaka: till Arthur i det förflutna; hennes egen syster Emma i framtiden; och Clare, instängd i Charlottes tid. Hon kämpar med sin identitet och är Charlotte ibland men Clare ibland.

Charlotte och Emily lägger upp en plan för att komma in i skolan på natten i ett försök att få Charlotte i sängen som tar Charlotte tillbaka till sin egen tid. Inne i hennes rum, som nu används som skolsjukrum, upptäcker Charlotte att sängen är upptagen, och därför kan hon inte återvända hem. Hon slipper bli sett av sjuksköterskan Gregory, men ses av en annan elev, Ruth.

Charlotte är inte den enda som kämpar med identitet. Emily berättar om det eländiga att vara moderlös och oönskad, flytta mellan hemmen medan hennes pappa kämpar i kriget. Samtidigt drömmer Charlotte att hon kämpar för att stanna som Charlotte. Hon drömmer om Arthur.

Ett brev kommer till Clare och Emily från deras pappa. Emily låter inte Charlotte läsa den, till de andra flickornas förvirring. Charlotte, fundersam som alltid, undrar vem Sarahs mamma är: kanske blir det Charlotte själv om hon blir instängd 1918?

På natten drömmer Charlotte om Arthur igen, som trummispojke, och att hon har förvandlats till Agnes. Hennes identitetskris kommer till sin spets när hon kämpar för att bevara sin identitet som Charlotte.

En kväll håller Chisel Browns en seans i ett försök att prata med Arthur. Flickorna gömmer sig bakom gardinerna för att observera. Under seansen hör de Clares röst ropa efter Emily. Emily skriker och de två flickorna blir upptäckta och disciplinerade. Senare frågar fröken Agnes om rösten de hörde på seansen – Clares. Hon berättar sedan för Charlotte och Emily om Arthurs krigsupplevelser.

Äntligen kommer vapenstilleståndet . Kriget är över: folk dansar och firar på gatan, och Charlotte och Emily ansluter sig, även om det skulle reta upp Mr Chisel Brown. I skam skickas Charlotte och Emily tillbaka till skolan. Fröken Agnes ger dem leksakerna i present.

Del tre

Ruth minns sin "dröm" om att träffa Clare när hon är på sjukrummet. På grund av influensaepidemin kan eleverna spela vilda lekar i sovsalarna, och så småningom kan Charlotte sova i sängen som kommer att återföra henne till sin egen tid.

När hon kommer tillbaka blir Charlotte förvånad när hon får reda på att hennes rumskamrat Elizabeth hade härlett sanningen om hennes byte med Clare. Charlotte undrar över Sarahs mamma och vad som har blivit av Emily och Clare. På skolan ser Charlotte den äldre fröken Wilkin. Charlotte inser att hon hade känt fröken Wilkin när hon var ung lärare 1918.

En dag får Charlotte veta vad som har blivit av Emily och Clare genom ett samtal med Sarah. Sarahs mamma heter Emily, och Clare dog i influensaepidemin efter kriget. Senare diskuterar Charlotte och Elizabeth händelserna Charlotte har upplevt. De hittar skrivboken i ett av sängbenen, där den har legat i fyrtio år. Det inkluderar det sista brevet Charlotte skrev till Clare.

Charlotte får ett paket av Emily som vuxen. Den innehåller ett brev från Emily och leksakerna som fröken Agnes hade gett dem för över fyrtio år sedan. Charlotte lägger kulorna från solitärsetet i en burk och fyller den med vatten, som de andra tjejerna beundrar. Charlotte känner en känsla av personlig identitet när hon nu har sin egen dekoration till sin byrå, men funderar ändå på att kulorna tillhörde henne när hon levde en annan persons liv, nämligen Clare. Terminsslutet kommer och internatmedlemmarna lämnar skolan i skolbussen och sjunger ramsor.

Kontinuitet

Den första romanen med Charlotte och Emma Makepeace var The Summer Birds , publicerad 1962, utspelad i South Downs i södra England. Charlotte Ibland börjar ett år efter händelserna i Sommarfåglarna efter att Charlotte har lämnat sin lilla byskola, och täcker perioden av sin första termin på internatskolan. Även om Charlottes årtal inte uttryckligen anges i Charlotte Ibland antyder flera stycken att Charlottes år är 1963, året efter Sommarfåglarna skrevs.

Medan de skrevs tre år efter Emma in Winter (1966) - som utspelades under Charlottes andra termin på internatskolan - inträffar Charlottes händelser ibland i förväg, under Charlottes första termin.

Charlottes syster Emma och deras farfar Elijah förekommer inte i Charlotte Ibland , även om det finns referenser till dem. Till exempel jämför Charlotte Emily med sin syster Emma på sin egen tid, och jämför familjens Chisel Browns hem med hennes eget hem, Aviary Hall.

Emma in Winter börjar under samma jullov som Charlotte Sometimes slutar på och indikerar att Charlotte kommer att stanna en vecka hos en av vännerna hon fick på internatskolan. Emma in Winter följer sedan Emmas berättelse medan Charlotte återvänder till internatskolan.

teman

Identitet

När han skrev Emma in Winter var Farmer omedveten om att identitet var ett så dominerande tema i boken. Det insåg hon först när hon läste Margery Fishers kommentarer till boken i Growing Point . Hon hade en liknande insikt, den här gången på egen hand, medan hon skrev Charlotte Ibland . Hon skriver att "halvvägs genom Charlotte. Ibland insåg jag att jag skrev en bok om identitet. Jag är en tvilling, en icke-identisk, och tydligen är ett av de största problemen med icke-identiska tvillingar alltid upprättandet av en äkta och separat känsla av identitet. När jag ser tillbaka kan jag se att detta faktiskt har varit en besatthet av mig, sedan jag var tolv eller så."

Författaren David Rees påpekar också den identiteten som ett stort tema. Han skrev, "Dess mest minnesvärda passager är gripande eller uppgivna eller bekymrade över frånvaro, förlust eller död... Dess tema är inte så mycket mogna relationer, utan identitet... Charlotte börjar undra, med ökande bestörtning, om hon är verkligen Charlotte: hon kanske har förvandlats till Clare, snarare än att bara ersätta henne. Det här kan vara en vuxen rädsla – rädslan för att inte vara allt du och andra människor alltid har sagt att du är, insikten att du kan vara någon helt och hållet annorlunda."

Tidsresa

Charlotte Ibland fortsätter temat, som började i Emma in Winter , om tidsresor i det förflutna. Även om detta är oförklarat i Charlotte Ibland dyker en teoretiserad förklaring upp i Emma in Winter . Emma och Bobby läser tidskrifter i studien av Elijah – Emma och Charlottes farfar – där de hittar en artikel som teoretiserar om tidens icke-linjära natur. Den beskriver tiden som att den är som en spiral fjäder, som kan tryckas ihop, så att vissa ögonblick i tiden kan vara mycket nära ett ögonblick i en annan tid.

Recensioner

Charlotte Sometimes fick brett kritikerros.

Margery Fisher skrev i en recension från 1969 för sin barnlitteraturtidskrift Growing Point, "Som Emma in Winter , är detta verkligen en studie i upplösning, studien av en flicka som hittar en identitet genom att förlora den... Framför allt, här är en dröm-allegori som inte undervisar genom uttalande utan genom känsla. Vi förnimmer innebörden av Charlottes identitetsförändringar på det sätt som hon känner dem själv... [Det är] en bok med ganska exceptionell utmärkelse... ett hemsökt , övertygande historia som är nära att vara ett mästerverk i sitt slag...."

Barnromanförfattaren Eleanor Cameron skrev: "Bonde skriver med stil. Hon är levande i sin platsskildring: på nästan varje sida, utspridda med färgglada talfigurer, dras vi in ​​i skolan och skolans omgivningar genom syn och ljud och dofter och texturer... framför allt blir vi rörda av djupet och gripande förhållandet mellan Charlotte och Emily." Hon fortsätter, "Bonde är alltid begåvad i sitt grepp om möjligheter som gör att vi kommer till korta med överraskning och glädje och tillfredsställelse."

Neil Millar i The Christian Science Monitor skrev, " Charlotte Ibland är en bok med ganska exceptionell utmärkelse... Boken handlar i grund och botten om mänskligheten fångad i tidens fortfarande knep... Inte lätt att glömma."

1969 beskrev The Sunday Times boken som "årets mest spöklika fantasi".

Barnförläggaren Margaret K. McElderry skrev, "[ Charlotte Ibland ] är en fascinerande utforskning av de ömtåliga barriärerna mellan tidsskikten, hanterad med stor skicklighet i skrivandet och känsligheten i uppfattningen.

Den brittiska barnförfattaren David Rees skrev 1980 om hur "boken inte är desto sämre för att bryta de konventionella gränserna för barnromanen. Det är förmodligen Penelope Farmers finaste roman - komplex, stram, inte ett ord som är fel - och den förtjänar verkligen popularitet den har uppnått."

Peggy Heeks skriver i Twentieth-Century Children's Writers att Charlotte Ibland "visar en briljant hantering av tidsväxlingstekniken och en uppriktighet som avvisar smarta lösningar på de två hjältinnornas dilemman."

Författaren Hannah Gersen skrev i en recension för The Millions , "Boken är bra, riktigt bra... Jag kan se varför den här romanen inspirerade The Cure. Det är en något dyster bok, en kuslig historia om barndom, identitet, ensamhet , och döden. Samtidigt har den alla nöjen av ett bra tidsresegarn." Gersen fortsätter, "Tonåren handlar om att skapa en identitet, och den här romanen talar om dessa frågor om "vem är jag?" och "hur ser andra människor på mig?" på ett abstrakt, spöklikt sätt."

Upplagor

Det finns två versioner av romanen. En reviderad utgåva publicerad av Dell 1985 har ett antal ändringar gjorda av författaren. Nästan alla ändringar var mindre, såsom modernisering av ordförråd och skiljetecken, och mindre omformuleringar av vissa meningar. Den enda stora förändringen är att några händelser i det sista kapitlet av berättelsen togs bort. Dessa inkluderar ett gripande avsnitt där Charlotte, tillbaka i sin egen tid, får ett paket och ett brev från Clares syster, Emily, som vuxen. Också borttaget är det ursprungliga slutet, där slutet av terminen kommer och internaterna åker iväg med skolbussen, Charlotte bland dem, på väg hem till Aviary Hall. 1985 års upplaga slutar med att Charlotte och Elizabeth hittar Clares övningsbok, gömd i sängbenet i över fyrtio år.

Bokens ursprungliga text från 1969 återutgavs av The New York Review Children's Collection 2007.

Inflytande, adaptioner och liknande romaner

Ljud- och tv-anpassningar

BBC Ones barn-tv-program Jackanory presenterade Charlotte Sometimes som en femdelad förkortad serieläsning i januari 1974, läst av Rosalie Crutchley . Daphne Jones anpassade texten som en följetong, och programmet innehöll fotografier av Jimmy Matthews Joyce. Exekutiv producent var Anna Home .

BBC Radio 4 sände en förkortad läsning av romanen, läst av Deborah Findlay, i juli–augusti 1994. Den sjudelade förkortade versionen skapades av Hilary Brand, med Sally Avens som producent.

1993 släppte Chivers Children's Audio Books en anpassning av Charlotte Sometimes på ljudkassett.

Inflytande

1980 publicerade den brittiske författaren David Rees The Marble in the Water , en samling essäer om brittisk och amerikansk barnlitteratur. Dess titel kommer från det åttonde kapitlet i del 2 av Charlotte Ibland . När Charlotte ser kulorna placerade av Emily i en burk med vatten, noterar hon hur stora de ser ut i vattnet, men ändå vanliga när de tas ut: "Men när hon stoppade in fingrarna i vattnet och drog ut en kula var den liten av jämförelse med de som fortfarande finns i glaset, och också oviktiga" (s. 157).

1981 släpptes en singel med titeln Charlotte Sometimes av det engelska bandet The Cure . Dess texter rör Charlotte, romanens centrala karaktär. De hänvisar till de inledande styckena: "Vid läggdags hade alla ansikten suddat ut för Charlotte till ett ansikte, en röst.... Ljuset verkade för starkt för dem, bländande på vita väggar.", och till flera händelser nära slutet av boken: folk som dansar på gatorna vid vapenstillestånd; och en skolpromenad när Charlotte gråter när hon hör om Clares öde. Titeln på singelns B-sida , "Splintered in Her Head", togs också från en rad i romanen. The Cure släppte senare en annan låt baserad på romanen, "The Empty World", på deras album The Top från 1984 . 2002 släppte filmskaparen Eric Byler en film med titeln Charlotte Sometimes . Dess berättelse är inte relaterad till Penelope Farmers roman, även om dess titel kommer från låten av The Cure, baserad på romanen.

2007 skrev Penelope Farmer själv en annan roman, Lifting the World , där en gymnasieelev skriver en berättelse i klassen med en liknande premiss som Charlotte Ibland . I sin berättelse gick studenten och sov och vaknade i samma hus, men hundra år tidigare. Husets invånare tittade konstigt på honom och frågade honom vad han gjorde där och varifrån han kom, och drev honom ut ur huset.

"Charlotte Sometimes" användes tidigare som artistnamn av den amerikanska singer-songwritern Jessica Charlotte Poland .

Liknande romaner från perioden

Andra liknande romaner från perioden inkluderar Jessamy (1967) av Barbara Sleigh . I Jessamy , skriven i en saklig stil, upplever en ung flicka en tidsglidning, med berättelsen som växlar mellan första världskriget och nutiden. I båda romanerna dyker personer, platser och föremål som sågs förr upp igen i dagens berättelse.

externa länkar

• Penelope Farmer: "Charlotte Ibland – Tillbaka till skolan." I: Farmor P:s klippbassäng i köket. Blogginlägg om West Heath School och Charlotte Sometimes , 21 november 2007.