Cartesio Oktató és Szolgáltató bt

Cartesio Oktató és Szolgáltató bt
Domstol EG-domstolen
Citat(er) (2008) C-210/06 , [2008] WLR (D) 400
Ärendeutlåtanden
AG Maduro Åsikt
Nyckelord
Etableringsrätt

Cartesio Oktató és Szolgáltató bt (2008) C-210/06 är ett europeiskt bolagsrättsligt mål om etableringsfriheten.

Fakta

Ett ungerskt kommanditbolag ville överföra sitt operativa huvudkontor till Italien , men förbli underkastat ungersk lag. Den ungerska handelsdomstolen vägrade att ange den nya adressen i företagsregistret eftersom det inte var möjligt enligt ungersk lag. EU-domstolen skickades en hänvisning enligt TEC om huruvida företaget hade rätt att flytta sitt huvudkontor med hänsyn till artiklarna 43 och 48 i TEC (nu artiklarna 49 och 54 i EUF-fördraget ).

Dom

EU -domstolen ansåg att utan någon tillämplig EU-lagstiftning var frågan om huruvida ett bolag bildat enligt en medlemsstats lag skulle kunna flytta sitt säte till ett annat utan att förlora sin juridiska personlighet en fråga om nationell rätt. Frågan om bolagets etableringsrätt var inskränkt uppstod endast enligt artikel 43 om det kunde fastställas att bolaget faktiskt hade rätt till denna frihet. Detta bestämdes enligt normal lag. Å ena sidan kan ett byte av säte leda till att tillämplig nationell lagstiftning ändras, och där förbjöds ett hinder mot omvandling enligt artikel 43 i TEC om det inte visas att begränsningen är i allmänhetens intresse. Å andra sidan skulle ett företag kunna önska, som här, att byta säte utan att ändra nationell lagstiftning, men det skulle ligga inom ramen för den nationella lagstiftningen i fråga.

I klara ord stod det följande i pressmeddelandefrågan från EU-domstolen:

- Registreringsmedlemsstaten kan hindra ett företag från att flytta sitt säte till en annan medlemsstat i unionen.

- Å andra sidan gör etableringsfriheten det möjligt för ett bolag att flytta till en annan medlemsstat genom att omvandla sig till en bolagsform som lyder under den statens lagstiftning, utan att behöva likvideras eller träda i likvidation under omvandlingen, om lagen i värdmedlemsstaten tillåter det.

109 Följaktligen, i enlighet med artikel 48 EG, i avsaknad av en enhetlig gemenskapsrättslig definition av de bolag som kan åtnjuta etableringsrätten på grundval av en enda anknytningsfaktor som bestämmer vilken nationell lagstiftning som är tillämplig på ett bolag, frågan huruvida artikel 43 EG är tillämplig på ett bolag som vill åberopa den grundläggande frihet som föreskrivs i denna artikel – liksom frågan huruvida en fysisk person är medborgare i en medlemsstat och därmed har rätt att åtnjuta denna frihet – är en preliminär fråga som enligt gemenskapsrätten nu står, kan endast lösas genom tillämplig nationell lagstiftning. Följaktligen kan frågan om bolaget står inför en inskränkning i etableringsfriheten i den mening som avses i artikel 43 EG uppstå endast om det, mot bakgrund av villkoren i artikel 48 EG, har fastställts att företaget har faktiskt rätt till den friheten.

110 En medlemsstat har således befogenhet att definiera både den anknytningsfaktor som krävs av ett bolag om det ska anses vara bildat enligt denna medlemsstats lagstiftning och som sådant kunna åtnjuta etableringsrätten, och det som krävs om det bolaget ska därefter kunna behålla den statusen. Denna befogenhet innefattar möjligheten för den medlemsstaten att inte tillåta ett bolag som lyder under dess lagstiftning att behålla denna status om bolaget avser att omorganisera sig i en annan medlemsstat genom att flytta sitt säte till den senares territorium, och därmed bryta den anknytningsfaktor som krävs. enligt den nationella lagstiftningen i registreringsmedlemsstaten.

111 Icke desto mindre måste den situation där säte för ett bolag bildat enligt lagstiftningen i en medlemsstat överförs till en annan medlemsstat utan ändring av den lag som styr detta bolag särskiljas från situationen då ett bolag som lyder under lagen. i en medlemsstat flyttar till en annan medlemsstat med åtföljande ändring vad gäller tillämplig nationell lagstiftning, eftersom bolaget i den senare situationen omvandlas till en bolagsform som regleras av lagstiftningen i den medlemsstat till vilken det har flyttat.

Se även

Anteckningar

  • Bank of Augusta v Earle , 38 U.S. 519 (1839) Taney CJ, ett företag "existerar endast i övervägande av lag" och "kan inte migrera till en annan suveränitet".

externa länkar

  • Pressmeddelandefrågan från EU-domstolen: [1]