Carl Heinrich Becker

För andra personer som heter Carl Becker, se Carl Becker (disambiguation) .
Carl Heinrich Becker

Carl Heinrich Becker , född 12 april 1876 – 10 februari 1933, var en tysk orientalist och politiker i Preussen. 1921 och 1925–1930 tjänstgjorde han som kulturminister i Preussen (oberoende). Han var en av grundarna av studiet av det samtida Mellanöstern och en reformator av systemet för högre utbildning i Weimarrepubliken .

Tidigt liv och studier

Becker föddes i Amsterdam , son till en bankman. Han gick på universiteten i Lausanne , Heidelberg och Berlin och reste i Spanien , Sudan , Grekland och Turkiet innan han doktorerade 1899.

Akademisk karriär

År 1902 blev Becker privatdozent för semitisk filologi vid universitetet i Heidelberg, där han kom i kontakt med Max Weber . Efter sin habilitering 1908 utnämndes han till professor i historia och kultur i Orienten vid det nygrundade Hamburg Colonial Institute och chef för seminariet för orientens historia och kultur i Hamburg . 1910 grundade han Der Islam , en tidskrift för Mellanösterns historia och kultur, och var dess första redaktör. 1913 accepterade han ett erbjudande från Bonns universitet , där han var professor i orientalisk filologi.

Becker och hans kollega Martin Hartmann var bland de första som kombinerade modernt sociologiskt tänkande med islamstudier . Han var motståndare till Ernst Troeltschs Kulturkreistheorie (teori om kulturcirklar) .

Politisk karriär

Under första världskriget började Becker sitt arbete med det preussiska kulturministeriet. 1921 och 1925–1930 tjänstgjorde han som kulturminister i Preussen (oberoende). Han dog i Berlin .

Utvalda verk

  • Ibn Gauzis Manaqib Omar Ibn' Abdelaziz (avhandling, 1899)
  • Beitrage zur Geschichte Agyptens unter dem Islam (2 vols., 1902-1903)
  • Papyri Schott-Reinhardt: Veroffentlichungen aus der Heidelberger Papyrus‐ Sammlung , Vol. 1 ( 1906)
  • Der Kanzel im Kultus des alten Islam (1906)
  • Christentum und Islam (1907)
  • L'Islam et la Colonization de l'Afrique (1910)
  • Gedanken zur Hochschulreform (1919)
  • Kulturpolitische Aufgaben des Reichs (1919)
  • Kant und die Bildungsskrise der Gegenwart (1924)
  • Islamstudien: Vom Werden und Wesen der islamischen Welt (2 vols., 1924-1932)
  • Vom Wesen der deutschen Universitaet (1925)
  • Die preussische Kunstpolitik und der Fall Schilling (1925)
  • Die Paedagogische Akademie im Aufbau unseres nationalen Bildungswesens (1926)
  • Zu Beethovens 100. Todestag (1927)

Vidare läsning

  • Haridi, Alexander. Das Paradigma der "islamischen Zivilisation"—eller die Begründung der deutschen Islamwissenschaft durch Carl Heinrich Becker (1876–1933) . (MISK—Mitteilungen zur Sozial- und Kulturgeschichte der islamischen Welt, 19.) 204 s. Würzburg : Ergon Verlag, 2005.

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Carl_Heinrich_Becker&oldid=1133082708 "