Association de médiation sociale mot Union locale des syndicats CGT
| AMS mot Union locale des syndicats CGT | |
|---|---|
| Domstol | EG-domstolen |
| Citat(er) | (2014) C-176/12 |
| Nyckelord | |
| Mänskliga rättigheter | |
Association de médiation sociale mot Union locale des syndicats CGT (2014) C-176/12 är ett EU-rättsligt mål som rör skyddet av mänskliga rättigheter i Europeiska unionen.
Fakta
i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna står det att arbetstagare måste "garanteras information och samråd i god tid". Detta genomfördes delvis genom informations- och samrådsdirektivet 2002 (2002/14/EG). Den franska arbetslagstiftningen, artikel L. 1111-3 uteslöt arbetare med icke-standardiserade anställningsavtal från personalantalet för att fastställa lagliga trösklar för att bilda organ som representerar personalen. Union locale des syndicats CGT, ett fackförbund , hävdade att detta bröt mot både stadgan och direktivet.
Generaladvokaten Cruz Villalón motsatte sig i sitt förslag till avgörande att stadgan är direkt tillämplig. Han sade att "erkännandet av särskilda ekonomiska och sociala rättigheter skulle leda till att den offentliga politiken blir rättslig, särskilt på områden av betydande budgetmässig betydelse."
Dom
Domstolen, stora avdelningen, ansåg att direktivets artikel 2 d och artikel 3 definierar vem som ska inkluderas i dess tillämpningsområde och tillåter inte uteslutning av vissa grupper av arbetstagare vid beräkning av antalet anställda. Artikel 27 i stadgan var dock inte tillräckligt exakt för att säga att nationell lagstiftning inte kunde utesluta vissa kategorier av arbetstagare.
39 Domstolen har dock konstaterat att denna princip om tolkning av nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten har vissa gränser. Således är skyldigheten för en nationell domstol att hänvisa till innehållet i ett direktiv vid tolkning och tillämpning av relevanta regler i nationell rätt begränsad av allmänna rättsprinciper och den kan inte ligga till grund för en tolkning av nationell rätt contra legem (se mål C-268/06 Impact (REG 2008, s. I-2483, punkt 100, och Dominguez, punkt 25).
40 I målet vid den nationella domstolen framgår det av beslutet om hänskjutande att Cour de cassation står inför en sådan begränsning, varför artikel L. 1111-3 i Labour Code inte kan tolkas i enlighet med direktiv 2002/ 14.
41 Det är följaktligen nödvändigt att för det tredje undersöka om situationen i målet vid den nationella domstolen liknar situationen i det mål som gav upphov till Kükükdeveci, så att artikel 27 i stadgan, i sig eller tillsammans med bestämmelserna i direktiv 2002/14, kan åberopas i en tvist mellan enskilda för att i förekommande fall förhindra tillämpningen av den nationella bestämmelse som inte är förenlig med detta direktiv.
42 När det gäller artikel 27 i stadgan som sådan bör det erinras om att det är fast rättspraxis att de grundläggande rättigheter som garanteras i Europeiska unionens rättsordning är tillämpliga i alla situationer som regleras av unionsrätten (se mål C-617/10 Åkerberg Fransson [2013] REG, punkt 19)
[...]
47 I detta sammanhang kan de faktiska omständigheterna i målet särskiljas från dem som gav upphov till Kücükdeveci i den mån som principen om icke-diskriminering på grund av ålder som är aktuell i det fallet, som fastställs i artikel 21.1 i Charter, är i sig tillräckligt för att ge enskilda en individuell rättighet som de kan åberopa som sådan.
48 Följaktligen kan artikel 27 i stadgan som sådan inte åberopas i en tvist, såsom den i målet vid den nationella domstolen, för att dra slutsatsen att den nationella bestämmelse som inte är förenlig med direktiv 2002/14 inte bör tillämpas.
49 Detta konstaterande kan inte ifrågasättas genom att granska artikel 27 i stadgan i kombination med bestämmelserna i direktiv 2002/14, eftersom denna artikel i sig inte räcker för att ge enskilda en rättighet som de kan åberopa som sådan. det skulle inte kunna vara annorlunda om det betraktas i förening med det direktivet.