Deutsches Weintor eG mot Land Rheinland-Pfalz
| Deutsches Weintor eG mot Land Rheinland-Pfalz | |
|---|---|
 | |
| Domstol | EG-domstolen |
| Citat(er) | (2012) C-544/10 |
| Nyckelord | |
| Mänskliga rättigheter | |
Deutsches Weintor eG mot Land Rheinland-Pfalz (2012) C-544/10 är ett EU-rättsligt mål som rör den fria rörligheten för tjänster inom Europeiska unionen.
Fakta
Rheinland-Pfalz livsmedelstillsynsmyndighet hävdade att ett vinkooperativ i Ilbesheim bei Landau in der Pfalz inte borde beskriva sitt vin som "lättsmält" ( " bekömmlich" ), åtföljt av en hänvisning till vinets reducerade syranivå, eftersom det var en " hälsopåstående” enligt förordning nr 1924/2006 art 2(2)(5), och bör därför inte tillåtas generellt för alkoholhaltiga drycker. Deutsches Weintor hävdade att de gjorde anspråk på allmänt välbefinnande, inte hälsa.
Bundesverwaltungsgericht (federal förvaltningsdomstol) hänvisade till EU-domstolen och antydde att "lättsmält" inte var ett hälsopåstående, utan ett jämförande påstående om vinets effekt jämfört med andra, och frågade vad statusen kan vara när det gäller CFREU-artiklarna 15 och 16 (frihet att välja yrke och driva företag).
Dom
Domstolen, tredje avdelningen ansåg att begreppet "hälsopåstående" även täckte termer som "lättsmält". Man var tvungen att beakta inte bara i CFREU utan även artikel 35 om en hög hälsoskyddsnivå.
48 När det för det första gäller hälsoskyddet ska det påpekas att med hänsyn till riskerna för missbruk och missbruk samt de komplexa skadliga effekter som man vet är kopplade till alkoholkonsumtion, särskilt utvecklingen av allvarliga sjukdomar utgör alkoholhaltiga drycker en speciell kategori av livsmedel som är föremål för särskilt strikt reglering.
49 I detta avseende har domstolen redan vid flera tillfällen erkänt att åtgärder som begränsar reklam för alkoholhaltiga drycker i syfte att bekämpa alkoholmissbruk återspeglar folkhälsoproblem och att skyddet av folkhälsan, vilket även följer av artikel 9 FEUF, utgör ett mål av allmänt intresse som i förekommande fall motiverar en inskränkning av en grundläggande frihet (se, för ett liknande resonemang, mål 152/78, kommissionen mot Frankrike, REG 1980, s. 2299, punkt 17; förenade målen C-1/90 och C-176/90 Aragonesa de Publicidad Exterior och Publivía (REG 1991, s. I‑4151, punkt 15; mål C-262/02, kommissionen mot Frankrike, REG 2004, REG I-6569, punkt 30; och mål C-429/02, Bacardi France, REG 2004, REG. I‑6613, punkt 37).
50 Även om det framgår av artikel 3 ai förordning nr 1924/2006 att näringspåståenden och hälsopåståenden i allmänhet inte får vara falska, tvetydiga eller vilseledande, gäller detta krav desto mer när det gäller alkoholhaltiga drycker. Det är viktigt att alla påståenden i samband med sådana drycker är helt otvetydiga, så att konsumenterna kan reglera sin konsumtion samtidigt som de tar hänsyn till alla inneboende faror som är förknippade med sådan konsumtion, och på så sätt skydda sin hälsa effektivt.
51 I ett fall som det i målet vid den nationella domstolen kvarstår emellertid att det är ofullständigt, även om det omtvistade påståendet kan anses vara materiellt korrekt genom att det tyder på minskade surhetsnivåer. Påståendet lyfter fram en viss kvalitet som underlättar matsmältningen, men är tyst om det faktum att, oavsett en sund matsmältning, de faror som är inneboende med konsumtion av alkoholdrycker inte på något sätt avlägsnas, eller ens begränsade.
52 Unionslagstiftaren har således med rätta ansett att påståenden som de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen är tvetydiga eller till och med vilseledande när de avser en alkoholdryck. Genom att endast lyfta fram den lättsmälta vinet i fråga kommer det aktuella påståendet sannolikt att uppmuntra dess konsumtion och i slutändan att öka riskerna för konsumenternas hälsa som är förknippade med en överdriven konsumtion av alkoholdrycker. Följaktligen är förbudet mot sådana påståenden motiverat mot bakgrund av kravet att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för konsumenterna.
53 Med hänsyn till vad som anförts ovan kan det totala förbudet mot varje anspråk av det slag som är i fråga i målet vid den nationella domstolen anses nödvändigt för att säkerställa att de krav som följer av artikel 35 i stadgan uppfylls.
54 Vad för det andra beträffar friheten att välja yrke och friheten att bedriva näringsverksamhet, skall det erinras om att enligt domstolens rättspraxis friheten att utöva ett yrke, liksom rätten till egendom, inte är en absolut rättighet utan måste ses i förhållande till dess sociala funktion (se, för ett liknande resonemang, mål C‑210/03, Swedish Match , REG 2004, s. I‑11893, punkt 72). Följaktligen kan begränsningar införas på utövandet av dessa friheter, förutsatt att dessa begränsningar i själva verket motsvarar mål av allmänt intresse som eftersträvas av Europeiska unionen och inte, med hänsyn till det eftersträvade syftet, utgör ett oproportionerligt och oacceptabelt ingrepp som försämrar själva innehållet i dessa rättigheter (mål C-22/94, Irish Farmers Association m.fl., REG 1997, s. I-1809, punkt 27, och förenade målen C-20/00 och C-64/00 Booker Aquaculture and Hydro Seafood [2003] REG I‑7411, punkt 68).
55 Vad beträffar dessa syften framgår det av punkterna 48–53 i förevarande dom att den omtvistade lagstiftningen syftar till att skydda hälsan, vilket är ett mål som erkänns i artikel 35 i stadgan.
56 När det gäller iakttagandet av proportionalitetsprincipen är det visserligen sant att förbudet mot de omtvistade fordringarna medför vissa begränsningar av de berörda ekonomiska aktörernas yrkesmässiga verksamhet i ett specifikt avseende, men iakttagandet av dessa friheter garanteras ändå i väsentliga avseenden .
57 Den omtvistade lagstiftningen förbjuder långt ifrån tillverkning och saluföring av alkoholdrycker, utan reglerar endast, inom ett mycket klart avgränsat område, den tillhörande märkningen och reklam.
58 I ett fall som det i målet vid den nationella domstolen påverkar det omtvistade förbudet således inte på något sätt själva innehållet i friheten att välja yrke eller friheten att bedriva näringsverksamhet.