Arnold Östman
Arnold Östman | |
---|---|
Född |
Malmö , Sverige
|
24 december 1939
Ockupation | Dirigent |
Antal aktiva år | 1971–nutid |
Arnold Östman (född 24 december 1939) är en svensk dirigent och musikchef .
Tidigt liv
, född i Malmö , studerade konsthistoria och musikvetenskap i Lund , Paris och Stockholm. Som musiker koncentrerade han sig på piano och cembalo och var till stor del självlärd. Under sina år som forskare fokuserade han på ämnet tidig opera och lyfte fram ett antal hittills okända eller föga kända barockoperor .
Östman var lärare vid Operahögskolan i Stockholm (då kallad Statens musikdramatiska skola ) 1969. Han var teater- och museichef vid Drottningholms Teatermuseum (senare kallat Sveriges Teatermuseum) i Stockholm med start 1979.
Ledarkarriär
Östman var konstnärlig ledare och dirigent för Vadstenaakademin från 1971 till 1981, samtidigt som han var dirigent och konstnärlig ledare för NorrlandsOperan i Umeå från 1974 till 1978.
Han blev konstnärlig ledare för Drottningholms slottsteater 1980 och kvarstod i den rollen till 1992. Han fick ett internationellt rykte som en förkämpe för den periodiska performancerörelsen i klassisk musik, en rörelse som insisterar på framförandet av repertoar från ca. 1600 till 1820 (dvs. barock , klassisk och tidig romantisk ) med hjälp av instrument (eller moderna repliker), tekniker och stilistiska känsligheter från den lämpliga perioden. Särskilt Drottningholms uppsättningar av Mozart -operor med tidstypiska instrument väckte stor uppståndelse i den historiska rörelsens tidiga dagar. För Östman är användningen av historiskt lämpliga instrument avgörande för att utveckla en förståelse för Mozarts stil:
Det är så viktigt att använda klassiska instrument. Vi gör misstag med dem, men vi fortsätter att försöka för det är verkligen viktig kompletterande information, som har ett vetenskapligt värde. Ändå använder vi det inte som vetenskapsmän, vi använder det för konstnärlig frihet. Ju mer information du har, desto mer frihet har du.
Utanför Sverige har Östman dirigerat en lång rad repertoarer vid operahusen i Covent Garden , Wien , Parma, Trieste, Köln , Bonn , Toulouse, Nice, Wexford , Madrid, Washington , Lausanne, Paris (Garnier och Bastille ) och på Schwetzingen och Wienfestivaler , bland annat.
Som symfonisk dirigent har Östman arbetat med många stora europeiska orkestrar, inklusive de tyska radioorkestrarna i Hamburg, Frankfurt, Köln, Stuttgart och Baden-Baden; Gürzenichorkestern Köln ; Freiburgs barockorkester ; Orchestre Philharmonique de Radio France ; Orchestre National de France ; Akademien för antik musik ; Genève kammarorkester; Royal Concertgebouw Orchestra of Amsterdam, Netherlands's Radio Chamber Orchestra, Scottish Chamber Orchestra , Göteborg Symphony , Oslo Philharmonic , Mahler Chamber Orchestra , Rotterdam Philharmonic Orchestra och Philharmoniker Hamburg .
Operatiska inspelningar (ljud)
Kompositör | Arbete | Solister | Kör | Orkester | Datum | Anteckningar |
---|---|---|---|---|---|---|
Mozart | Così fan tutte |
Rachel Yakar (Fiordiligi) Alicia Nafé (Dorabella) Gösta Winbergh (Ferrando) Tom Krause (Guglielmo) Georgine Resick (Despina) Carlos Feller (Don Alfonso) |
Drottningholms Hovteaters kör | Drottningholms hovteaterorkester (på autentiska instrument) | 1985 | L'Oiseau-Lyre, 3 skivor |
Mozart | Le nozze di Figaro |
Arleen Auger (grevinna) Håkan Hagegård (greve) Petteri Salomaa (Figaro) Barbara Bonney (Susanna) Della Jones (Cherubino) Alicia Nafé (Cherubino) Carlos Feller (Bartolo) Della Jones (Marcellina) |
Drottningholms Hovteaters kör | Drottningholms hovteaterorkester (på autentiska instrument) | 1988 | L'Oiseau-Lyre, 3 skivor, 186 minuter |
Mozart | Don Giovanni |
Håkan Hagegård (Don Giovanni) Arleen Auger (Donna Anna) Barbara Bonney (Zerlina) Della Jones (Donna Elvira) Gilles Cachemaille (Leporello) Bryn Terfel (Masetto) Kristinn Sigmundsson (Commendatore) Nico van der Meel (Don Ottavio) |
Drottningholms Hovteaters kör | Drottningholms hovteaterorkester (på autentiska instrument) | 1990 | L'Oiseau-Lyre, 3 skivor, 171 minuter |
Mozart | Die Zauberflöte |
Barbara Bonney (Pamina) Kurt Streit (Tamino) Gilles Cachemaille (Papageno) Sumi Jo (Nattens Drottning) Kristinn Sigmundsson (Sarastro) Håkan Hagegård (Speaker) Martin Petzold (Monostatos) Lillian Watson (Papagena) |
Drottningholms Hovteaters kör | Drottningholms hovteaterorkester (på autentiska instrument) | 1990 | L'Oiseau-Lyre, 2 skivor |
Gluck | Orfeo ed Euridice |
Ann-Christine Biel (Orfeo) Maya Boog (Euridice) Kerstin Avemo (Amore) |
Drottningholms Hovteaters kör | Drottningholms hovteaterorkester (på autentiska instrument) | 1998 | Naxos, 1 skiva, 67 minuter. Wien (1762) version. |
Gluck | Alceste |
Teresa Ringholz (Alcestis) Justin Lavender (Admetus) Jonas Degerfelt (Evander) Miriam Treichl (Ismene) Lars Martinsson (Herald; Voice of Apollo) |
Drottningholms Hovteaters kör | Drottningholms hovteaterorkester (på autentiska instrument) | 1999 | Naxos, 3 skivor, 147 minuter |
Operatiska inspelningar (video)
Kompositör | Arbete | Solister | Direktör | Orkester | Datum | Anteckningar |
---|---|---|---|---|---|---|
Mozart | Le nozze di Figaro |
Per-Arne Wahlgren (greve) Sylvia Lindenstrand (grevinna) Georgine Resick (Susanna) Mikael Samuelson (Figaro) Ann Christine Biel (Cherubino) Erik Saedén (Dottor Bartolo) |
Thomas Olofsson (video) Göran Järvefelt |
Drottningholms Hovteaterorkester | 1981 | Studio: Bildunderhållning . 179 minuter |
Mozart | Così fan tutte |
Ann Christine Biel (Fiordiligi) Maria Höglind (Dorabella) Lars Tibell (Ferrando) Magnus Lindén (Guglielmo) Ulla Severin (Despina) Enzo Florimo (Don Alfonso) |
Thomas Olofsson (video) Willy Decker (scen) |
Drottningholms Hovteaterorkester | 1984 | Arthaus Musik, 160 minuter. |
Händel | Agrippina |
Günter von Kannen (Claudio) Barbara Daniels (Agrippina) David Kuebler (Nerone) Janice Hall (Poppea) |
Thomas Olofsson (video) Michael Hampe (scen) |
Londons barockspelare | 1985 | Euroarts, 150 minuter |
Mozart | La clemenza di Tito |
Stefan Dahlberg (Tito) Lani Poulson (Sesto) Anita Soldh (Vitellia ) Pia-Marie Nilsson (Servilla) |
Thomas Olofsson (video) Göran Järvefelt (scen) |
Drottningholms Hovteaterorkester | 1987 | Arthaus Musik, 127 minuter |
Mozart | Don Giovanni |
Håkan Hagegård (Don Giovanni) Helena Döse (Donna Anna) Anita Soldh (Zerlina) Birgit Nordin (Donna Elvira) Erik Saedén (Leporello) Tord Wallström (Masetto) Bengt Rundgren (Commendatore) Gösta Winbergh (Don Ottavio) |
Thomas Olofsson (video) Göran Järvefelt (scen) |
Drottningholms Hovteaterorkester | 1987 | Virgin video. 186 minuter |
Mozart | La finta giardiniera |
Stuart Kale (Don Anchise) Britt-Marie Aruhn (Sandrina) Richard Croft (Comte Belfiore) Eva Pilat (Arminda) Annika Skoglund (Ramiro) Ann Christine Biel (Serpetta) Petteri Salomaa (Nardo) |
Thomas Olofsson (video) Göran Järvefelt (scen) |
Drottningholms Hovteaterorkester | 1988 | Kultur Video . 149 minuter |
Mozart | Die Zauberflöte |
Ann Christine Biel (Pamina) Stefan Dahlberg (Tamino) Mikael Samuelson (Papageno) Birgit Louise Frandsen (Nattens drottning) László Polgár (Zarastro) Petteri Salomaa (talare) Magnus Khyle (Monostatos) Birgitta Larsson (Papagena) |
Thomas Olofsson (video) Göran Järvefelt (scen) |
Drottningholms Hovteaterorkester | 1989 | Bildunderhållning, 160 minuter |
Mozart | Die Entführung aus dem Serail |
Aga Winska (Konstanze) Marianne Hellström (Blond) Richard Croft (Belmonte) Bengt-Ola Morgny (Pedrillo) Tamás Szüle (Osmin) Emmerich Schäffer (Selima Pasha) |
Thomas Olofsson (video) Harald Clemen (scen) |
Drottningholms Hovteaterorkester | 1989 | Kulturvideo, 133 minuter |
Mozart | Idomeneo |
Stuart Kale (Idomeneo) David Kuebler (Idamante) Ann Christine Biel (Ilia) Anita Soldh (Elettra) Jan-Erik Jakobsson (Arbace) |
Thomas Olofsson (video) Michael Hampe (scen) |
Drottningholms Hovteaterorkester | 1991 | Arthaus Musik, 142 minuter |
Antonio Salieri | Falstaff |
John Del Carlo (John Falstaff) Teresa Ringholz (Mrs. Ford) Richard Croft (Mr. Ford) Delores Ziegler (Mrs. Slender) Jake Gardner (Mr. Slender) |
Agnes Meth (video) Michael Hampe (scen) |
Stuttgart Radiosymfoniorkester | 1995 | Arthaus Musik, 144 minuter |
Utmärkelser och erkännande
Arnold Östman belönades med tidningen Expressens Spelmannen 1974. Han utnämndes 1979 till hedersdoktor vid Umeå universitet och han är Chevalier of the Legion of Honor . Han tilldelades Litteris et Artibus 1990 och valdes in i Kungliga Musikaliska Akademien 14 maj 1992. 2010 tilldelades han HM Konungens Medalj, "för betydande insatser för svensk musik".