AB Flygindustri Fi-1
| Flygindustri Fi-1 | |
|---|---|
| Roll | Ensits mellanträningsglidare |
| Nationellt ursprung | Sverige |
| Tillverkare | AB Flygindustri , Halmstad |
| Designer | Tord Lindman och Rudolf Abelin |
| Första flygningen | 1942 |
| Antal byggt | 7 |
AB Flygindustri Fi-1 var ett svenskt mellanträningssegelflygplan byggt i mindre antal på 1940-talet.
Design och utveckling
Det som blev AB Flygindustri var från början en kanotbyggnadsfabrik grundad av Rudolf Abelin, som tidigare arbetat i de Havillands flygplansfabrik i England . Hans kanoter hade skrov formade med gjutna faner och han såg att dessa tekniker kunde användas för att tillverka glidflygplan. AB Flygindustri blev det första svenska segelflygbolaget och började med att bygga tyska flygplan på licens.
Fi-1 var ursprungligen tänkt att vara en förbättrad Grunau Baby men utvecklades till en mycket mer kapabel design. Dess axelmonterade vinge var till stor del baserad på den hos DFS Olympia , men minskad i spännvidd med 1,00 m (3 ft 3 tum) till 14,00 m (45 ft 11 tum) genom att klippa Olympias spetsar för att producera en tetragonal, lika avsmalnande plan. Den är byggd kring en enda runda och ett inre, inre, diagonalt dragstag bakåt till flygkroppen på varje sida. Framkanten är av plywood - täckt tillbaka till sparren och strävorna . Bortsett från en del skiktförstärkning runt spoilern av Schempp-Hirth-typ som är monterad på baksidan av sparren vid mitten av spännvidden, är resten av vingytan tygklädd . Dess skevroder , också tygklädda, fyller mindre än halva bakkanten .
Segelflygplanet har en kapsel- och bomkropp, konstruerad med tekniker som lärts in i kanotbyggande. Både kapselskal och bom, gjorda separat, formades genom att limma korsade lager av fanerremsor runt en formare och hölls nere i en vakuumpåse. Det resulterande skalet stabiliserades sedan genom ugnsbakning i upp till ett dygn. Noskonen, gjord av limdränkt rayontyg , var också förformad. Kapselskalet fästes sedan på ett stålrörsskelett som innehåller sittbrunnen under en flerdelad kapell , vilket placerade piloten ovanför vingens framkant . Den bakre delen av sittbrunnen är smidigt inpassad i bommen. Nedanför bär kapseln det enhjuliga landningsstället , placerat under den främre vingen, med en landningsskiva framför sig. Bakom ratten kröker kapseln sig uppåt på undersidan för att möta den smala bommen strax akter om vingen ganska abrupt.
Stjärtytorna är tygklädda förutom skiktförstärkta framkanter på stjärtplanet och mycket smal fena och rodrets botten. Den senare har en trubbig triangulär profil. I plan är stjärtplanet och hissarna , monterade ovanpå bommen, rakt avsmalnande till rundade spetsar med en liten utskärning för roderrörelse. På sin undersida har bommen en plyco-klädd bakre stötfångare.
Fi-1:an flög första gången 1942. Flygtester avslöjade ett problem med det ursprungliga kapellet, vilket gav turbulens över svansen, men detta fixades snabbt.
Verksamhetshistoria
Fi-1 hade varit tänkt som en Grunau Baby-ersättning men framstod som för avancerad för första solo-piloter och endast sju byggdes. En reste till Danmark ; modifierad av studenter från Polyteknisk Flyvergruppe i Köpenhamn , flögs den av KA Rasmussen i världsmästerskapen 1950, som hölls i Örebro . Han slutade på 18:e plats av 29, ett anmärkningsvärt resultat för en tränare. Samma flygplan användes för att göra den första Danish Gold C-flygningen.
En annan Fi-1 exporterades till Island 1945 och registrerades som TF-SDR .
Flygplan utställda
Specifikationer
Data från j2mcl planeurs
Generella egenskaper
- Besättning: En
- Längd: 6,44 m (21 fot 2 tum)
- Vingspann: 14,00 m (45 fot 11 tum)
- Vingarea: 14,45 m 2 (155,5 sq ft)
- Bildförhållande: 13,6
- Aerofoil : Göttingen Gö 549 rot, Gö 676 spets
- Tomvikt: 165 kg (364 lb)
- Bruttovikt: 260 kg (573 lb)
- Dihedral: 2,5°
Prestanda
- Maxhastighet: 200 km/h (120 mph, 110 kn)
- Maximalt glidförhållande: 23