1985 Israels ekonomiska stabiliseringsplan
Den ekonomiska stabiliseringsplanen implementerades i Israel 1985 som svar på den svåra inhemska ekonomiska situationen i början av 1980-talet.
Historia
Åren efter Yom Kippur-kriget 1973 var ett förlorat decennium ekonomiskt, då tillväxten avstannade, inflationen skjutit i höjden och de statliga utgifterna steg avsevärt. Sedan, 1983, drabbades Israel av vad som var känt som "bankaktiekrisen" . År 1984 nådde inflationen en årlig takt nära 450 % och beräknades nå över 1 000 % i slutet av följande år. Den ekonomiska krisen skapade känslor av oro, förvirring och bristande tillit till regeringen bland de israeliska medborgarna. Se Israels ekonomi § Historia .
Shimon Peres regering den 1 juli 1985 en ekonomisk stabiliseringsplan som syftade till att skapa "skarp desinflation ". Planen utarbetades av Yitzhak Moda'i och Michael Bruno . Detta gjordes efter att en serie mindre, så kallade "paketavtal" som förhandlades fram med utvalda enheter i den israeliska ekonomin visade sig vara ineffektiva för att hejda inflationsökningen. Det var inte förrän genomförandet av denna mer omfattande stabiliseringsplan, som samlade alla huvudaktörer i den israeliska ekonomin vid den tiden ( regeringen , fackföreningarna och centralbanken ) som inflationen framgångsrikt fördes till under 20 % i mindre än två år. Några av dess huvudpunkter inkluderade:
- En betydande nedskärning av offentliga utgifter och underskott.
- Att nå en överenskommelse med det då mäktiga fackförbundet Histadrut om att införa lönekontroller och på så sätt frikoppla skenande löner från prisinflationen.
- Akutåtgärder som inför tillfälliga priskontroller för ett brett utbud av basprodukter och tjänster.
- En kraftig devalvering av shekeln , följt av en policy med en långsiktig fast valutakurs .
- Dämpa Israels centralbanks förmåga att trycka pengar för att täcka statliga underskott .
Dessa steg, tillsammans med det efterföljande införandet av marknadsorienterade strukturella reformer, inklusive privatiseringen av många statligt ägda företag, gav framgångsrikt liv åt ekonomin och banade väg för dess snabba tillväxt på 1990-talet. Planen har sedan dess blivit en modell för andra länder som står inför liknande ekonomiska kriser.