tjeckisk alexandrine
Tjeckiska alexandrine (på tjeckiska český alexandrín ) är en versform som återfinns i tjeckisk poesi på 1900-talet. Det är en mätare baserad på fransk alexandrin . De viktigaste dragen i mönstret är antalet stavelser (tolv eller tretton) och en caesura efter sjätte stavelsen. Det är en ovanlig meter, som uppvisar egenskaper av både stavelse och syllabotonisk ( accentual-syllabic) meter. Den intar således en övergångsposition mellan stavelse och accentuella mönster för europeisk versifiering. Det sticker ut från bakgrunden av modern tjeckisk versifiering, som är modellerad främst efter tysk praxis.
Den tjeckiska alexandrinen är också metriskt tvetydig på grund av dess accentuering, som kan återspegla rytmerna av jambisk hexameter, daktyltetrameter och kombinationer därav. Jämfört med jambisk hexameter och daktyltetrameter, bevarar den tjeckiska alexandrinen alla konstanter mellan de två, och låter rytmerna för båda uppstå:
jambisk hexameter: s S s S s S | s S s S s S (s) daktyltetrameter: S s s S s s | S s s S s s (s) Tjeckiska alexandrine: oo s S s o | oo s S s o (s) S=betonad stavelse; s=obetonad stavelse; o=antingen.
Den tjeckiska alexandrine låter dessa två rytmer löpa parallellt med varandra; ibland är den första starkare, andra gånger den andra.
I tjeckiska är den första stavelsen i varje lexikaliskt ord eller prepositionsfras alltid betonad, så rytmiska enheter är: s, S, Ss, Sss, Ssss. En stor fördel med den tjeckiska alexandrine är att den kan byggas av vilka ord (eller fraser som helst). En halvrad kan bestå av 1-staviga ord (betonade eller obetonade), 2-staviga ord, 3-staviga ord och 4-staviga ord. Möjliga kombinationer i den första halvraden (med | som skiljer ord) inkluderar: s|Ss|Ss|S, s|Ss|Sss, Sss|Ss|S, Sss|Sss — för den andra halvraden: s|Ss |Ss|S, s|Ss|Sss, Sss|Ss|S, Sss|Sss, s|Ss|Ss|Ss, Sss|SsSs, s|Ss|Ssss, Sss|Ssss. Tjeckiska poeter använder vanligtvis både maskulina och feminina alexandrina linjer, men ibland väljer de att bara tillämpa en sort.
Den första poeten som använde den tjeckiska alexandrine (i sin dikt " Máj " från 1836) var Karel Hynek Mácha , som anses vara den största tjeckiska poeten. Även om den diskuterade mätaren teoretiskt sett var helt jambisk, infogade han många trestaviga ord i sina rader:
S ss S ss | S ss S s S V jezeru zeleném bílý je ptáků sbor, s S s S s S |s S s S sss a lehkých člůnků běh i rychlé veslování
Variationen i rytmer kan höras i en formellt likvärdig parafras:
|
|
flockas över sjön . |
" Hrál kdosi na hoboj " ("Någon spelade oboe") av Karel Hlaváček är en kort dikt på tjeckiska alexandrines:
Hrál kdosi na hoboj, a hrál již kolik dní, hrál vždycky navečer touž píseň mollovou a ani nerozžal si oheň pobřežní, neb všecky ohně prý tu zhasnou, uplovou. Hrál dlouze na hoboj, v tmách na pobřeží, v tmách, na plochém pobřeží, kde nikdo nepřistál: Hrál pro svou Lhostejnost, či hrál spíš pro svůj Strach? Byl tichý Pastevec, či vyděděný Král? Hrál smutně na hoboj. Vzduch zhluboka se chvěl pod písní váhavou a jemnou, mollovou... A od vod teskně zpět mu hoboj vlhkem zněl: Jsou ohně marny, jsou, vždy zhasnou, uplovou.
Många poeter använde den tjeckiska alexandrine på 1900-talet, både i originalverk och i översättningar. Bland dem fanns Vítězslav Nezval , Jiří Orten , Ivan Blatný , Vladimír Holan och Oldřich Vyhlídal .
Caesuraformeln är en bra bas för enjambment. Ibland går en mening från caesura till nästa caesura, som i "Den sjunde elegin" av Jiří Orten:
Píši vám, Karino, a nevím, zda jste živa, zda nejste nyní tam, kde se už netoužívá, zda zatím neskonal váš nebezpečný věk. Jste mrtva? Poproste tedy svůj náhrobek, aby se nadlehčil. Poproste růže, paní, aby se zavřely. Poproste rozpadání, aby vám přečetlo list o mém rozpadu.
Se även
Anteckningar
Vidare läsning
- Jacek Baluch , Norma i konwencja translatorska jako kryterium oceny przekładu, [i:] Z teorii i historii przekładu artystycznego, Kraków 1974, s.37-46.
- Miroslav Červenka, Český alexandrin, Česká litteratura 41, 1993, nr. 5, s. 459–513 (på tjeckiska).
- Miroslav Červenka, О semantyce czeskiego aleksandrynu, [i:] Wiersz i poezja,. Ossolineum, Wrocław 1966, s. 21–32.
- Miroslav Červenka, Květa Sgallová, Petr Kaiser, Hlavní česká přízvučná metra v 19. století,[i:] Słowiańska metryka porównawcza VI. Europejskie wzorce metryczne w literaturach słowiańskich, Warszawa 1995, s. 75–144.
- Robert Ibrahim, Český alexandrín jako náhrada řeckého a latinského hexametru a pentametru, http://versologie.cz/pdf/studie/ri2009.pdf .