Wasserschloss Steinen
Wasserschloss Steinen ( Steinens vallgrav ) är ett befäst hus i den norra delen av byn Steinen i stadsdelen Lörrach .
Beskrivning
Huvudbyggnaden är rektangulär och har tre våningar och ett polygonalt trapptorn. På dess västra sida finns två runda hörntorn. Den avtrappade gaveln , som syns på skissen från 1790, finns inte längre. Tydligen har det tidigare funnits en tiondelada med dateringen 1602, som lossnat. Slottet var en gång omgivet av en vallgrav med vatten från den närliggande bäcken Steinebach.
Historia
Omkring 1350 en gods av St. Blaise Abbey betydande egendom i Steinen. Denna egendom tros ha utvecklats ur ett gammalt slott. Det är inte känt om godset redan fanns i det vallgravsslott som nämns senare och vilka skador jordbävningen i Basel 1356 orsakade här. Inte förrän i mitten av 1500-talet kommer några nyheter om slottet. År 1563 totalrenoverades vallgravsslottet av Gregorius Krafft från Dellmensingen. Årtalet 1563 inhugget i entrédörren och en fönsterkarm på södra sidan vittnar om denna ombyggnad.
År 1574 sålde Krafft slottet till Wilhelm von Heidegg. Han drog sig direkt från köpet när han fick reda på de massiva skulderna som tyngde bygget. De efterföljande processerna avslutades först 1580 genom bosättning.
Men senast 1571 var styret av byn Steinen i händerna på markgreverna av Baden-Durlach.
År 1597 ägde landskrivaren och riksrådet Joseph Hettler slottet samt tillhörande gods och kvarn. Han fick en stadga av markgreven, som befriade honom från vissa skatter. När Hettler blev kansler i Ernest Fredrik 1599 fick han byta bostadsort och sålde sitt slott i Steinen till Christoph Daniel av Anweil, som nämndes som ägare 1605 och 1618. 1620-1632 jägmästaren Jakob av Rotberg ägde slottet. Omkring 1640 kom slottet till markgreven av Baden-Durlach. År 1652 Fredrik V slottet till Christoph av Lauternau zu Schöfflanden, med slottet i ett mycket dåligt strukturellt skick. Av Lauternau förvärvade ytterligare varor och investerade i slottet. Men han dog 1662. Hans arvingar sålde slottet 1668 till Fredrik VI . Användningen av slottet under det kommande decenniet är fortfarande oklart.
Efter att Röttelns slott , Markgräflerlandets administrativa centrum , förstördes av franska trupper den 29 juni 1678, letade markgravsförvaltningen efter nya bostäder för de olika myndigheterna. Medan kronofogden och landskrivaren snart flyttades till byn Lörrach , kom slottsfogden (ansvarig för indrivningen av självrisker och tionde) först till slottet i Steinen, där de stannade i cirka tre år. Senare befann sig slottsfogden en tid i Wettinger Hof i Basel, som hade köpts av markgreven 1686. Först 1697 inrymdes alla suveräna och andliga ämbeten i Lörrach och 1731 flyttade slottsfogden in i bl.a. ny byggnad på innergården i Lörrach.
År 1697 såldes slottet av Fredrik VII till Friedrich de Rougemont, borgmästaren i La Chaux-de-Fonds och fick ett frihetsbrev för sig själv och sina tre systrar, som gav honom privilegier och omfattande skattebefrielse. Änkan Rose de Rougemont ville sälja slottet till en medborgare i Basel 1715, men markgravsförvaltningen motsatte sig och köpte tillbaka fastigheten 1716. Istället arrenderades slottet och godset till, Hans Casper Knauß, medborgare i Basel t.o.m. 1726 och han använde dem till 1728. Markgravsförvaltningen sökte ständigt efter arrendatorer som erbjöd mer intresse men inte kunde hitta någon. Knauß fick på grund av de olika nödvändiga reparationerna och den låga avkastningen - I århundraden har de flesta ägare och arrendatorer av slottsgodset klagat över det - alltmer i ekonomiska svårigheter. 1728 tog Hirschenwirt i Steinen, Friedrich Volz, över slottet som hyresgäst. År 1736 blev pastor Fecht den nya arrendatorn, men efter sin överföring till Wollbach sökte han underhyresgäster. Sedan ingen allmän hyresgäst eller köpare kunnat hittas på önskade villkor, övergick markgravsförmyndarregeringen under prins Karl August till att i november 1745 auktionera ut de enskilda delarna av godset, vilket gick till 36 borgare. Själva slottet köptes av skolmästaren Ludwig Winter. Efter hans död gick det över till tre familjer där det ärvdes, delades och återförenades. 1888 köpte Wilhelm Friedrich Reinau slottet och gjorde om det till en representativ bostad.
I dag
2015 var slottet inte längre i gott skick från utsidan men var fortfarande bebott. Renoveringen startade i augusti 2015. Investeraren Götz Rehn ville skapa nio hyresrätter. För att få plats bör även takkupor installeras. Minnesskyddsmyndigheten och kommunen gav sitt godkännande för projektet. Planeringskontoret Artifex, som redan har följt med byggåtgärder vid Goetheanum i Dornach, stod för utformningen av renoveringen. Renoveringen slutfördes i mitten av 2017. Idag finns nio privata lägenheter i byggnaden.