Vang sten
Vang sten | |
---|---|
Skapad | elfte århundradet |
Upptäckt | Vang, Oppland , Norge |
Rundata ID | N 84 |
Runemaster | Gása |
Text – Native | |
fornnordiska : Gása synir reistu stein þenna eptir Gunnar, bróðurson. | |
Översättning | |
Gasis söner reste denna sten till minne av Gunnarr, (deras) brorson. |
Vangsten ( Vangsteinen ) listad som N 84 i Rundata är en runsten från tidigt 1000-tal belägen vid Vang i Oppland , Norge .
Beskrivning
Vangstenen restes omkring år 1000, under övergångsperioden från hedendom till kristendom i Norge . Det låg ursprungligen i den traditionella stadsdelen Valdres . Den låg utanför en stavkyrka vid Vang. Vangs stavkyrka demonterades och flyttades till Krummhübel , Tyskland 1844. Då flyttades runstenen till sin nuvarande plats, utanför Vangkyrkan ( Vang kirke ).
Stenen är gjord av en oregelbunden platta av skiffer. Den är 2,15 m hög, upp till 1,25 m bred och 8–13 cm tjock. Konstverket på stenens framsida är i Ringeriksstil och föreställer band, löv och ett stiliserat djur, påstås ett lejon . Även om den anses vara en del av en stenportal, stöds denna idé i allmänhet inte. Till skillnad från andra runstenar från vikingatiden . Runtexten är inte integrerad med konstverket för att skapa en enhetlig komposition, utan är ristad längs kanten på stenen.
Inskrift
En translitteration av runinskriptionen till latinska tecken är:
- kosa : sunir : ristu : s(t)in : þinsi : af(t)ir : kunar : bruþur:sun
Översättningar:
- Norsk: "Gåsesønene reiste denne stein etter Gunnar, brorson sin."
- Svenska: "Gåssönerna reste denna sten till minne av Gunnar, sin brorson."
Andra källor
- Sawyer, Birgit (2003) The Viking Age Rune-Stones: Custom and Commemoration in Early Medieval Scandinavia (Oxford University Press) ISBN 978-0199262212
- Stocklund, Marie; et al., red. (2006) Runes and Their Secrets: Studies in Runology (Köpenhamn: Museum Tusculanum Press) ISBN 978-87-635-0627-4