Utbildning 2010

"Utbildning och yrkesutbildning 2010" var namnet som Europeiska kommissionen gav till de verksamheter som den stöder för att följa den agenda som anges i 2001 års rapport från de europeiska utbildningsministrarna till Europeiska rådets vårmöte 2001, och i deras gemensamma arbetsprogram för 2002 med kommissionen . Den fungerar enligt den öppna samordningsmetoden och innefattar utbyte av erfarenheter och god praxis, gemensam policyutveckling, benchmarking och mätning av framsteg.

Bakgrund

I kommunikén efter vårtoppmötet i Lissabon i mars 2000 öronmärkte EU:s stats- och regeringschefer ett antal områden där de ansåg att det behövdes förbättringar inom utbildning och yrkesutbildning, och bad utbildningsministrarna att reflektera tillsammans om utbildningssystemens framtid och hur de tjänade medborgarna. " Europeiska rådet ber rådet (utbildning) att göra en allmän reflektion över utbildningssystemens konkreta framtida mål, med fokus på gemensamma angelägenheter och prioriteringar samtidigt som den nationella mångfalden respekteras, i syfte att ... lägga fram en bredare rapport för Europeiska rådet våren 2001." (punkt 27).

Utbildningsrådet i juni 2000 bad Europeiska kommissionen att utarbeta ett utkast till denna rapport, enligt gemenskapsmetoden , och i januari 2001 presenterades utkastet för rådet och Europaparlamentet . I detta utkast utvidgade kommissionen begreppet "utbildning" i Europeiska rådets ursprungliga slutsatser till "utbildning"; och denna förlängning har varit i kraft sedan dess. Kommissionens förslag godkändes med få ändringar och utbildningsministrarna antog det för överlämnande till Europeiska rådet den 14 februari 2001. Europeiska rådet sammanträdde i Stockholm den 23 och 24 mars 2001 och bad rådet mot bakgrund av rådets dokument och kommissionen att rapportera tillbaka till Europeiska rådets vårmöte 2002, ett år senare, med " ett detaljerat arbetsprogram för uppföljning av målen för utbildningssystemen, inklusive en bedömning av hur de uppnåtts inom ramen för den öppna metoden för samordning och i ett världsomspännande perspektiv; särskild uppmärksamhet måste ägnas åt sätt och medel för att uppmuntra unga människor, särskilt kvinnor, i vetenskapliga och tekniska studier samt säkerställa en långsiktig rekrytering av kvalificerade lärare inom dessa områden. " Kommissionen antogs gemensamt av rådet och kommissionen den 14 februari 2002. Europeiska rådet välkomnade arbetsprogrammet, bad ministrarna och kommissionen att genomföra det och att rapportera tillbaka två år senare. Den öppna samordningsmetoden hade funnit sin plats inom utbildning och träning.

Innehållet i det ursprungliga arbetsprogrammet

Det ursprungliga arbetsprogrammet som antogs gemensamt av rådet och kommissionen var ett samförståndsdokument. Det underströk vikten för Europeiska unionen av att förbättra utbildningssystemen och satte upp tre strategiska mål:

• förbättra utbildningens kvalitet och effektivitet och mätning av framsteg genom överenskomna instrument,

utbildningssystem i Europeiska unionen

• underlätta allas tillgång till utbildningssystem
• öppna upp utbildningssystemen för världen.

I arbetsprogrammet erkändes utbildningens betydelse för konkurrenskraften och som en del av Europas svar på globaliseringens utmaningar. och i det sammanhanget satte vad den beskrev som "ambitiösa men realistiska mål":

1. Den högsta kvaliteten kommer att uppnås inom utbildning och Europa kommer att erkännas som en världsomspännande referens för kvaliteten och relevansen av dess utbildningssystem och institutioner
2. Utbildningssystemen i Europa kommer att vara tillräckligt kompatibla för att medborgarna ska kunna röra sig mellan dem och dra nytta av deras mångfald
3. Innehavare av kvalifikationer, kunskaper och färdigheter som förvärvats var som helst i EU kommer att kunna få dem effektivt validerade i hela unionen för karriär och vidareutbildning
4. Européer, i alla åldrar, kommer att ha tillgång till livslångt lärande
5. Europa kommer att vara öppet för samarbete för ömsesidig nytta med alla andra regioner och bör vara den mest gynnade destinationen för studenter, forskare och forskare från andra världsregioner.

Arbetsprogrammet understryker det sätt på vilket den öppna samordningsmetoden bör fungera inom utbildning. Detta var för att utnyttja verktyg "såsom indikatorer och riktmärken samt på att jämföra bästa praxis, periodisk övervakning, utvärdering och inbördes utvärdering, organiserade som ömsesidiga lärandeprocesser".

"Utbildning 2010"

Själva namnet "Utbildning 2010" förekommer inte förrän den första gemensamma rapporten mellan kommissionen och rådet våren 2004. I kommissionens utkast till rapport, som lades fram den 11 november 2003, kallas det tidigare gemensamt antagna arbetsprogrammet "Utbildning and Training 2010" - ett medvetet försök från kommissionens sida att tillhandahålla en övergripande identitet och samstämmighet till en mångsidig process som involverar många avdelningar och tjänster inom varje medlemsstat. Den gemensamma rapport som antogs av kommissionen och rådet den 26 februari 2004 "Utbildning och utbildning 2010" – Lissabonstrategins framgång beror på brådskande reformer" behåller det namn som kommissionen ursprungligen föreslog, men en jämförelse mellan de två dokumenten visar att medan innehållet är parallellt, tonen sänktes och gjordes mindre brådskande - och därför lättare för EU: s medlemsstater att acceptera.

• Parlamentet argumenterar för vikten av utbildning i Lissabonstrategin .
• understryker bristen på framsteg under de föregående åren
• efterfrågar:
  • reformer och investeringar (inklusive privata investeringar) som ska fokuseras på nyckelområden för kunskapssamhället;
  • tillgång till livslångt lärande för att bli verklighet för alla; och
  • för en europeisk ram "att stå som en gemensam referens för erkännande av kvalifikationer och kompetenser" .

Den gemensamma rapporten 2006 var nästan exakt kommissionens utkast, med ytterligare en uppsättning "nyckelbudskap" till Europeiska rådet . Liksom sin föregångare underströk den vikten av utbildning inom Lissabonstrategin och av konkurrensskäl och betonade behovet av bättre framsteg.

Innehållet i programmet

Policyutveckling och utbyte

Europeiska unionens utbildningsministerier baserades på utvecklingen av tematiska arbetsgrupper inom de olika områden som omfattas av strategin. Medlemsstaterna skulle delta i de områden som intresserar dem. I praktiken fungerade bara ett visst antal av dessa grupper väl - särskilt de inom områdena lärarutbildning, IKT och utbildning, nyckelkompetenser för elever som lämnar skolan och mätning av framsteg genom indikatorer och riktmärken. Den sistnämnda gruppen har övervakat kommissionens framtagande av rapporter varje år som mäter framstegen och analyserar utvecklingen av utbildningsindikatorer mot en uppsättning riktmärken (se nedan).

Rapporter från dessa grupper finns tillgängliga på kommissionens webbplats på [3] .

Benchmarking

Begreppet benchmarking betraktas med stor misstänksamhet av ett antal europeiska länder, även om alla accepterar principen att utbildningspolitiken bör baseras på bevis. När kommissionen därför lade fram sitt förslag till benchmarking klargjorde den därför att dess förslag inte var riktmärken i normal mening utan "mål" som Europeiska unionen som helhet bör sträva efter att uppnå. Efter svåra diskussioner mellan länder antogs detta koncept av utbildningsrådet i sina slutsatser från maj 2003.

• Modernisering av utbildning och yrkesutbildning: ett avgörande bidrag till välstånd och social sammanhållning i Europa (rådets och kommissionens gemensamma interimsrapport 2006 om framsteg under arbetsprogrammet "Utbildning 2010") (februari 2006) [4] och bilaga vid [ 5] .