Trollkarlen (roman)
 Omslag till Trollkarlen
| |
| Författare | H. Rider Haggard |
|---|---|
| Land | Storbritannien |
| Språk | engelsk |
| Genre | Äventyrsroman |
Publiceringsdatum |
1896 |
Trollkarlen är en roman av Henry Rider Haggard , först publicerad av Longmans, Green och Co., 1896. Trollkarlen är ett av många exempel på imperialistisk litteratur. Enligt Rebecca Stott, författare till artikeln "The Dark Continent: Africa as Female Body in Haggard's Adventure Fiction", är Haggards fiktion fortfarande populär idag och försöker avslöja en "kulturell och historisk definition av vit maskulinitet när den är mest robust och mest livrädd."
Berättelsen är en berättelse i tredje person som följer pastor Thomas Owens resa när han försöker utföra missionsarbete i södra centrala Afrika , särskilt i stammen Amasuka. Romanen börjar i England i pastor Thomas Owens församling och flyttar till Sydcentrala Afrika, där stammen Amasuka (People of Fire) finns, där majoriteten av romanen utspelar sig. Medan han är där, möter han Hokosa, chefen för trollkarlarna som i huvudsak vill att han ska bevisa att hans Gud är större än deras gud genom blixtens prövningar.
Romanen är placerad i den imperialistiska litteraturen i 1800-talets England. Precis som många av hans andra verk är den här romanen inspirerad av Rider Haggards erfarenheter av Sydafrika och brittisk kolonialism . Karaktären Noma är tänkt att vara representativ för temat kvinnlig auktoritet och feminint beteende. Vissa forskare har kallat romanen "en berättelse om segerrik tro". Den har fått både beröm och kritik för sin representation av den imperialistiska romanen och kvinnligheten.
Synopsis
Romanen börjar på en söndagseftermiddag på sommaren i en kyrka i Midlands län som heter Busscombe. Pastor Thomas Owen hade en predikant för dagen kallad "deputation", som skickades för att väcka likgiltiga inför skyldigheten att omvända de vilda stammarna genom att samla in pengar. När "deputationen" berättade om sin erfarenhet av en sydcentralafrikansk stam kallad "Eldens söner", blev Reverence Owen mycket intresserad av uppdraget att omvända denna stam Amasuka och omvända dem. Pastor Owen bestämmer sig till slut för att ta på sig denna uppgift och ger sitt gamla jobb till "deputationen".
Två år går när pastor Owen bor i en hydda utanför stammens stad och han skickar sin nyligen konverterade inföding av stammen, John, för att skicka ett meddelande till kung Umsuka som är att pastor Owen vill lära sig deras språk så att han kan administrera Guds ord till dem. Efter att ha blivit varnad för att folket av eld också har sin tro, informerar John pastor Owen att om han inte kan utföra den magi de vill att han ska utföra, kommer han att dödas. Pastor Owen får reda på Hokosa och Hafelas komplott att döda kungen med gift för att få tronen genom en vision. Pastor Owen får reda på anekdoten till giftet i en annan vision av dödens träd och använder denna kunskap till sin fördel genom att ge den till Umsuka för att återuppliva honom vid förstfruktens högtid och "bevisar" därför sin Guds makt över eldens folks gud. I "First Trial by Fire" visar Hokosa och Umsuka pastor Owen sin gud – en sten i konstigt storlek – och förklarar att blixtguden känner till Hokosa och de andra trollkarlarna så att de inte kommer att skada dem, men kommer att skada pastor Owen om han går igenom rättegången på slätten full av järn. När blixten från stormen inte skadar pastor Owen, respekterar Eldfolket honom men många är övertygade om att det är magi, inte Guds verk.
I den andra rättegången av Fire, står Hokosa och hans råd på ena sidan av slätten medan pastor Owen, John och Nodwengo står på den andra med korset och instruktionerna att den som blir kvar är mäktigare. Efter stormen är de enda som står kvar Hokosa, pastor Owen, John och Nodwengo – äntligen bevisar att pastor Owens Gud är mäktigare, även om många i stammen fortfarande var misstänksamma mot denna nya religion.
Efter Umsukas död och Nodwengos uppkomst går Hokosa och hans nya fru, Noma, till Umsukas grav för att be om hans råd genom magi. Umsuka talar genom Nomas kropp och berättar att han kommer att erövra pastor Owen men att han vid sin död kommer att invänta sin rättegång för sina synder under sitt liv. Efter denna händelse föder Noma ett dödfött barn och Hokosa säger till henne att hon måste gå på en reningsresa. På denna resa instruerar han henne att hitta Hafela och ge honom beskedet att Hokosa kommer att hjälpa honom att återta sin tron om han blir andrahand.
Hokosa skickar gift och giftfrukt med en kvinna från staden och frukten ges till pastor Owen att äta. Efter att ha känt ånger för sina handlingar, även om det är för sent för pastor Owen, ber Hokosa om förlåtelse och konverteras till kristendomen och döps till slut av pastor Owen. Under tiden har Noma hittat Hafela och berättar för honom om planerna på att slåss mot Nodwengo. När Noma kommer tillbaka till Hokosa får hon veta att Hokosa redan har berättat för pastor Owen och Nodwengo om alla planer som Hafela har att attackera staden så att de kan vara redo när det är dags. Efter pastor Owens död av giftet som gavs till honom, uppstår kampen mellan armén Nodwengo och Hafela. På den andra dagen av striden gör Noma en plan för att föra ut Hokosa i det fria så att de kan döda honom eftersom han är den som har pastor Owens makt nu. Hokosa fångas och korsfästas på toppen av dödens träd. När Hokosa dör på korset instruerar han Nodwengo att skona livet på Hafelas armé så att fred kan vara i landet. Hafela säger att han ska gå och ta sina tjänare med sig och sticker sig själv i hjärtat och dör. Noma klättrar i Dödens träd till Hokosa, sticker honom i hjärtat och hoppar från trädet, landar på en sten och dör. Korset segrar i slutändan.
Karaktärslista
Thomas Owen : predikant som går till Sons of Fire för att omvända dem till kristendomen
Deputation : missionär som kom för att tala till pastor Owens församling om vikten av att omvända vilda stammar – gick till Sons of Fire och hans partner dödades
Hokosa : Chef för trollkarlarna och kung Umsukas förste profet
Umsuka : Kung och far till Hafela och Nodwengo
John : konverterad infödd från People of Fire som hjälper pastor Owen
Prins Nodwengo : halvbror till Hafela, son till Umsuka, blir så småningom kung
Hafela : son till Umsuka som försöker döda honom för att vinna den kastade och sedan förvisas
Noma : kärleken till Hafela och Hokosa, Hafela ger henne tillbaka till Hokosa i utbyte mot rättigheterna till tronen – vilket han inte får
Council of Wizards : grupp av eliten i stammen som har "magiska krafter" och är de enda som kan överleva blixtar från sin blixtgud
People of Fire : stam av Amasuka
Bakgrund
Sydafrika och HR Haggard
Haggard var en engelsk författare av äventyrsromaner som utspelade sig i huvudsakligen Afrika. Han var också involverad i jordbruksreformer i hela det brittiska imperiet . Hans berättelser, placerade i slutet av viktoriansk litteratur , fortsätter att vara vanliga och viktiga.
År 1875 skickade Haggards far honom till Sydafrika för att ta en position som sekreterare för Sir Henry Bulwer, löjtnantguvernör i kolonin Natal. Tre av hans böcker, The Wizard (1896), Elissa: The Doom of Zimbabwe (1899) och Black Heart and White Heart: A Zulu Idyll (1900), är tillägnade Burnhams dotter, Nada, det första vita barnet som föddes i Bulawayo och fick sitt namn efter Haggards bok från 1892 Nada liljan . Dessutom hjälpte Haggard till att etablera brittisk kontroll över Boerrepubliken samt höja unionsflaggan över huvudstaden Pretoria i maj 1877. Många kritik hävdar att det ligger en stor tonvikt på sydafrikanska rasrelationer och på det stora antalet infödda författare i den regionen. Enligt Rebecca Stott är "Afrikas penetration i Haggards romaner ett sätt för de manliga karaktärerna att bevisa sin styrka, virilitet och manlighet." Under det sena 800-talet hade allmänhetens uppmärksamhet fokuserat mycket av sin tid på Afrika. Vidare förklarar hon att Haggards litterära karriär började på 1880-talet när det allmänna intresset för Afrika hade nått en topp och när han själv precis hade återvänt från sex års offentlig tjänst i Sydafrika.
Offentliggörande
Trollkarlen publicerades första gången 1896 i London.
Genre
Trollkarlen är ett starkt exempel på äventyrsromantiken som var populär i slutet av 1800-talet, samtidigt som den fortfarande är mycket utbredd idag. Äventyrsromantik är en undergenre till romantikgenren . De kännetecknas ofta av romantisk spänning med starka hjältar och snabbrörliga handlingar. I brittisk litteratur från 1800-talet utspelar sig äventyrsromantiken vanligtvis i ett främmande utrymme, vanligtvis ett kolonialt företag i det brittiska imperiet. Den här romanen har också några betydande utvecklingseffekter på utvecklingen av äventyrsromanen. Till exempel är pastor Owens rörelse från England till södra centrala Afrika vanlig i äventyrsromanen. Dessutom har H. Rider Haggard krediterats med uppfinningen av romantikgenren av många kritiker.
Denna roman är också ett exempel på den kejserliga äventyrsromanen, vilket framgår av kolonialismen och dess inverkan på romanen. Tanken på missionsarbete som var mycket utbredd under 1800-talet formar några av romanens huvudteman genom linsen av den kejserliga äventyrsromanen. Kritiker som Richard F. Patteson förklarar att den imperialistiska äventyrsromanen involverar utforskning av okända regioner av européer, vilket i huvudsak är vad den här romanen skildrar.
teman
Imperialism
Kolonial imperialism i det brittiska imperiet är utbredd genom tanken att kristendomen kan användas för att omvända kolonierna under England och göra dem mer "civiliserade", med andra ord mer brittiska. Ny imperialism började under det sista kvartalet av 1800-talet när den brittiska makten expanderade ytterligare, särskilt i Afrika och det lades mer vikt vid engelska former av civilisation. Denna nya imperialism blev känd som den "brittiska synen på världen." Enligt Richard F. Patteson, författare till artikeln "Manhood and Misogyny in the Imperialist Romance", blomstrade den imperialistiska romantiken mellan 1880 och 1920 och "är i huvudsak en äventyrshistoria som involverar européers utforskning av tidigare okända regioner." Han hävdar vidare att H. Rider Haggard först populariserade detta imperialismtema i form av romantik och slutligen etablerade en viss grad av inflytande. Detta tema ses i romanen i pastor Owens uppdrag att omvända eldens folk till kristendomen. Han reser till en främmande plats, som också är en afrikansk region i det brittiska imperiet, i ett försök att sprida den kristna gudens ord. Detta etablerar idén om ny imperialism genom linsen av den "brittiska synen på världen" genom att försöka föra brittiska värderingar till främmande länder.
Kristendom och missionsarbete på 1800-talet
Pastorer från Storbritannien fullbordade för det mesta det missionsarbete som utfördes i Afrika under 1800-talet. De skulle försöka förändra stammarnas "vilda vägar", vilket i sin tur tog upp den rasism som är ett underliggande tema i många av Haggards romaner. Tanken om den kristna Guden som den yttersta Guden och avgudadyrkan som syns i romanen ligger till grund för temat för detta missionsarbete. Till exempel avgudar The People of Fire en klippa och en blixt, men pastor Thomas Owen erövrar denna avgudadyrkan i den första och andra rättegången genom eld, och bevisar därför att hans Gud var den störste och kunde erövra alla. Enligt kritiken Richer Patteson, "Européernas mål är vanligtvis ambivalenta: avsikten att omvända hedningarna eller upprätta en välvillig ordning är ofta förknippad med en lika stark önskan om rikedom och makt. Ofta snubblar de vita männen på ruiner av en uråldrig civilisation (som antas vara vita), och lika ofta möter de två infödda fraktioner – den ena "barbarisk", den andra villig att bli "civiliserad" av de europeiska besökarna."
Kvinnlig auktoritet och sexualitet (The New Woman)
Karaktären Noma är ett exempel på den nya kvinnan och den idé som Haggard konsekvent skildrar i många av sina romaner att för att få råda i samhället måste den nya kvinnan stoppas och sedan läras att hennes handlingar inte är moraliska eller korrekta. I det sena viktorianska Storbritannien var kvinnor och kvinnlighet under manlighet och "sågs, inte hördes." Noma verkar vara motsatsen till vad en typisk kvinna under denna tidsperiod skulle vara. Hon dyrkade makten och försökte bli den mäktigaste genom att försöka förföra två män (Hokosa och Hafela). I slutändan var dock denna maktkamp hennes undergång som är en vanlig trend i Haggards romaner. Haggard verkade traditionellt sett ogilla kvinnor vid makten, så denna undergång för Noma är till synes typisk för romanen.
Dessutom är Nomas sexappeal ett tema som kan förknippas med idén om den nya kvinnan. Hon förför framgångsrikt två män i romanen, som båda har en maktposition. Hon vill inte bara få denna kraft, hon är också attraherad av trolldom och magi. Eftersom detta är hennes undergång, besegrar Haggard "New Woman-idealet".
Enligt Patteson, "Kvinnliga karaktärer förekommer i alla genrer av populärlitteratur, men de roller de tilldelas sällan framställer kvinnor i ett mycket gynnsamt ljus. Med undantag för den sentimentala romantiken eller "kärlekshistorien" - en form specifikt riktad till en kvinnlig publik - brukar kvinnor inte figurera som huvudpersoner. Istället är deras funktion att stödja, eller att förhindra, manliga hjältars handlingar på en mängd olika sätt. Kvinnor identifieras med jorden, medan männen som ger ljus till olika mörka kontinenter är kopplade till solen, månen och stjärnorna. Nästan varje imperialistisk romantik inkluderar hjältens nedstigning till en livmoderliknande grotta eller gruvschakt från vilken han vanligtvis flyr genom att tillkalla sina "maskulina" inre resurser - mod, självkontroll och uppfinningsrikedom. En av de största farorna som upptäcktsresande ofta möter är makt i händerna på en kvinna. Denna makt utövas karakteristiskt genom en kombination av sexuell lockelse och moderns ägofullhet. Rädslan och hatet mot kvinnor som är uppenbart överallt i den imperialistiska romantiken kan åtminstone delvis förklaras av imperialisternas hunger efter dominans. Viktoriansk imperialism var ett manligt imperativ. Det vanligaste klagomålet mot kvinnor i den imperialistiska romantiken är deras inblandning mellan vänner. Inte sällan sägs manliga vänner vara bundna av "en kärlek som går över en kvinnas kärlek." Dessutom hävdar Rebecca Stott att "impulsen" att dra bort slöjan från kvinnan är okontrollerbar och att den måste konfronteras. Enligt Patricia Murphy, författare till artikeln "The Gendering of History in She", är den nya kvinnan en annan manifestation av alla kvinnor, vars farliga effekter på män replikerar de av hennes mytiska motsvarigheter. Hon förklarar att diskurs om tid spelar en viktig roll i konstruktionen av könspositioner i romaner från sena sekel som svarar på den nya kvinnan, som Haggards romaner.
kritisk mottagning
Haggards berättelser läses fortfarande mycket idag. 1965 kallades Haggard en författare med en genomgående hög nivå av "litterär skicklighet och ren fantasikraft" av Roger Lancelyn Green, en av Oxford Inklings. Anne McClintock och Laura Chrisman, båda kritiker, läser Haggard som en viktig indikator på den allmänna opinionen i afrikanska frågor och en representant för den brittiska imperiets närvaro i södra Afrika. Monsman, en annan kritik, hänvisade till många av filmerna gjorda från Haggards afrikanska romaner och antyder att Haggard var "ett sekel före populärkulturell kurva." Dessutom hävdar Patrick Brantlinger att Haggards roman är en ungdomskvalitet som genomsyrar den mesta imperialistiska litteraturen, "som det skulle göra den fascistiska kulturen på 1920- och 1930-talen." Afrika var en miljö där brittiska pojkar kunde bli män och brittiska män, som Haggards hjältar, kunde bete sig som pojkar med licens. Afrika var en stor prövningsplats för moralisk tillväxt och moralisk försämring. Den är en del av en genre av "oskyldig" äventyrsfiktion, designad för den vita mannen eller pojken, och lovar frånvaron av underkjolar och konventionell romantik. Vissa kritiker, som Lindy Stiebel, såg Haggard som "en mer motsägelsefull och tvetydig 'imperialist'."
externa länkar
- Komplett bok på Project Gutenberg
-
Wizard public domain ljudbok på LibriVox
- Bilder och bibliografisk information för olika utgåvor av The Wizard på SouthAfricaBooks.com
