Trade Union Propaganda League
Fackförbundets Propagandaförbund ( svenska : Fackliga propagandaförbundet , förkortat 'FPF') var en svensk arbetarorganisation. FPF grundades i september 1919. Syftet med organisationen var att samordna vänstergrupperingarna inom det reformistiskt ledda LO, med målet att vinna LO till en revolutionär linje. FPF:s program nämnde sabotage och generalstrejk som arbetarrörelsens kamp. Under sin existens anordnade FPF utbildningar av agitatorer och gav ut olika tryckta publikationer.
FPF var nära knuten till Socialdemokratiska Vänsterpartiet (SSV, senare Sveriges Kommunistiska Parti). Officiellt konstaterade SSV att FPF hade ökat som ett spontant initiativ på uppdrag av lokala arbetargrupper. SSV finansierade dock FPF:s verksamhet och Karl Kilbom (ledamot i SSV:s ledningsgrupp) fungerade som talesman för FPF. På många sätt var FPF en fortsättning på ett misslyckat försök 1918 (FO, 'fackliga oppositionen') av SSV att få inflytande i fackföreningsrörelsen.
I slutet av 1920 hävdade SSV att FPF hade 5 666 medlemmar, organiserade i 31 fackföreningar och 34 vänster- och propagandaklubbar. Men den siffran var sannolikt uppblåst. I FPF:s verksamhetsberättelse i januari 1921 stod det att FPF hade 3 700 medlemmar. I januari 1922 hävdade FPF att de hade 5 450 medlemmar, i december samma år 3 235.
FPF behöll kontakter med Red International of Labour Unions .
FPF upplöstes 1923, eftersom organisationen inte hade lyckats få något större genombrott.
