To Be or Not to Be (film från 1983)

To Be or Not to Be
Biopremiäraffisch
Regisserad av	Alan Johnson
Manus av	Ronny Graham Thomas Meehan
Berättelse av	Melchior Lengyel Ernst Lubitsch
Baserat på	To Be or Not to Be 1942 film av Edwin Justus Mayer
Producerad av	Mel Brooks
Medverkande	Mel Brooks Anne Bancroft Tim Matheson Charles Durning José Ferrer George Gaynes Christopher Lloyd George Wyner Lewis J. Stadlen Jack Riley
Filmkonst	Gerald Hirschfeld
Redigerad av	Alan Balsam
Musik av	John Morris
Produktionsbolag _	Brooksfilms
Levererad av	20th Century Fox
Utgivningsdatum	16 december 1983 ( 1983-12-16 )
Körtid	107 minuter
Land	Förenta staterna
språk	engelska, polska
Budget	9 miljoner dollar
Biljettkassan	13 miljoner dollar

To Be or Not to Be är en amerikansk krigskomediefilm från 1983 i regi av Alan Johnson , producerad av Mel Brooks och med Brooks, Anne Bancroft , Tim Matheson , Charles Durning , Christopher Lloyd och José Ferrer i huvudrollerna . Manuset skrevs av Ronny Graham och Thomas Meehan , baserat på originalberättelsen av Melchior Lengyel , Ernst Lubitsch och Edwin Justus Mayer . Filmen är en nyinspelning av filmen från 1942 med samma namn .

Komplott

Fredrick Bronski driver en stor ensembleshow från Warszawa . Trots den relativa framgången som showen får, irriterar majoriteten av skådespelarna det faktum att Fredrick lurar vem som gör vad, i synnerhet hans fru Anna, som han regelbundet försöker undergräva trots att hon får lejonparten av beröm. Detta leder till att hon inleder en affär med RAF-piloten Andre Sobinski bakom Fredricks rygg, men slängen avbryts av den nazistiska invasionen av Polen som tvingar Sobinski att återvända till England .

När Bronski-teatern kämpar för att förbli öppen trots Gestapos censur, samarbetar Sobinski och resten av RAF:s polska skvadron med den polske radiofrihetskämpen Dr. Siletski, vilket leder till att han skaffar meddelanden till människor i den polska tunnelbanan när han säger att han har för avsikt att återvända till Polen för att leda kampen där. Men när Siletski inte känner igen Anna Bronskis namn trots att de påstått sig ha bott i Warszawa inser Sobinski och hans överordnade att Siletski är en nazistisk sympatisör som tänker sälja namnen till Gestapoledaren Erhardt. Sobinski air droppar in i Warszawa och träffar Anna och Fredrick, som har tvingats flytta in hos Annas personliga frisör Sasha efter att deras hem förvandlades till Gestapos högkvarter.

Fredrick vet att Siletski och Erhardt aldrig har träffats personligen och använder en middagsdejt som Siletski tvingat Anna att posera som Erhardt. Han hämtar framgångsrikt listan från Siletski, men avslöjar omedvetet skyddet när han avslöjar Annas affär med Sobinski. Siletski försöker fly i förvirringen men Sobinski skjuter ner honom, vilket tvingar Fredrick att posera som Siletski för att inte bara få Anna ur SS-förvar, utan för att lura den riktige Erhardt när han kommer och ringer. Han lyckas leda honom i fel riktning mot den polska tunnelbanan, men när hans täckmantel nästan är sprängd när han försöker rädda Sasha, som var redo att skickas till ett koncentrationsläger för att vara homosexuell, lyckas teatertruppen en snabb räddning .

Sobinski och Bronski-teatern planerar att använda en speciell föreställning som ses av Hitler som en rökridå för att få sig själva (och det stora antalet judiska flyktingar som Fredrick ovilligt har skyddat) från det ockuperade Polen, eftersom de vet att listen inte kommer att hålla i sig mycket längre. . Trots hicka i föreställningen och Hitlers flygplatssäkerhet har tagit tag i bedrägeriet, flyr gruppen och tar sig till England. Som tack för deras hjältemod tillåter den engelska regeringen att Bronskis uppträder i London, där Anna, till Fredrick och Sobinskis fasa, inleder ännu en affär med en soldat.

Kasta

• Mel Brooks som Frederick Bronski
• Anne Bancroft som Anna Bronski
• Charles Durning som SS-överste Erhardt
• Christopher Lloyd som SS-kapten Schultz
• Tim Matheson som löjtnant Andrei Sobinski
• José Ferrer som professor Siletski
• Ronny Graham som Sondheim, scenchef
• Estelle Reiner som Gruba
• Jack Riley som Dobish
• Lewis J. Stadlen som Lupinsky
• George Gaynes som Ravitch
• George Wyner som Ratkowski
• Earl Boen som Dr Boyarski
• Ivor Barry som General Hobbs
• William Glover som major Cunningham
• James Haake som Sasha
• Marley Sims som Rifka
• Max Brooks som Rifkas son
• Larry Rosenberg som Rifkas man
• Milt Jamin som Gestaposoldat
• Wolf Muser som Desk sergeant
• Henry Brandon som nazistofficer
• Tucker Smith som Klotski's Klown
• Curt Lowens som flygplatsofficer
• Terence Marsh som förskräckt brittisk officer
• Paul Ratliff som sjöofficer
• Scott Beach som berättare

Förbindelser med originalet

Denna remake är mestadels trogen filmen från 1942 som den är baserad på och i många fall är dialogen ordagrant hämtad från den tidigare filmen. Karaktärerna av Bronski och Joseph Tura är dock kombinerade till en enda karaktär (spelad av Brooks). Karaktären av den förrädiske professor Siletsky (här stavat Siletski) görs till en mer komisk, till och med något bufflig figur; i originalet var han den enda helt seriösa karaktären. Istället för att låta företaget förbereda sig för Hamlet , utför Bronski sina "världsberömda, i Polen" höjdpunkter från Hamlet , inklusive To Be or Not To Be ensamtalet , från vilket filmens namn är hämtat. Hans byrå, Anna, har ersatts med Sasha, vilket gör att de kan ta itu med den svåra situationen för homosexuella människor under nazisterna, såväl som judarna.

Reception

Roger Eberts trestjärniga recension angav att Mel Brooks i filmen "kombinerar en musikal bakom kulisserna med en krigstidsromantik och kommer med en eklektisk komedi som springer iväg i flera riktningar, vanligtvis framgångsrikt." Gene Siskel tilldelade två och en halv stjärnor och skrev att filmen "innehåller mer genuin känsla än stora skratt. Om du letar efter skratt, som jag var första gången jag såg den, kan du bli besviken. Oftare än inte skämten låg bara där, ett slag sent, lätt att förutse. Vid en andra visning är dock känslan av stycket sann, särskilt truppens sista teatrala konfrontation med en helt nazistisk publik." (På sin årliga "If We Picked the Winners" nästa år valde både Siskel & Ebert Charles Durnings Oscarsnominering som den sämsta nomineringen det året, eftersom de trodde att han tog en plats som kunde ha gått till någon av skådespelarna i The Right Stuff eller till Jeff Daniels för hans framträdande i Terms of Endearment .)

Vincent Canby från The New York Times hyllade filmen som "sanslöst rolig. Jag är inte alls säker på att den är en klassiker, men den är så bra i sin egen rätt, på det sätt som den bevarar och återupplivar det underbart farsartade Edwin Justus Mayers manus. , att du lämnar teatern med ett helt nytt höjdpunkt." Variety kallade det "mycket roliga grejer verkligen", och tillade, "Durning är en framstående eftersom den buffliga Gestapo-toppen och Bancrofts pseudoförförelse av honom och Ferrer är bland bildens höjdpunkter." Kevin Thomas från Los Angeles Times trodde att filmen inte fungerade "på två formidabla punkter. För det första kunde Brooks och hans medarbetare aldrig anklagas för att ha något som på ett avlägset sätt liknar en Lubitsch touch: den hyllade, odefinierbara kombinationen av kvickhet, subtilitet och sofistikering som gjorde det möjligt för den legendariska Berlinfödde regissören att komma undan med att antyda precis vad som helst, även om han anklagades för dålig smak när han gjorde sin "To Be Or Not To Be". För det andra, vi vet mycket mer än vad som var känt 1942 om den fulla omfattningen av den nazistiska ondskan, särskilt när det gäller judarnas öde ... På något sätt en hel film som skildrar nazisterna som fantasins jävlar, samtidigt som vi vet fullt ut Jo att faran med Brooks till stor del judiska skådespelarkompani är alltför verklig, inte särskilt rolig utan istället bara krasslig." Gary Arnold från The Washington Post skrev att "Brooks ger sig i kast med en onödig remake och misslyckas sedan med att skräddarsy materialet på ett adekvat sätt till ett 1980-talsperspektiv eller sina egna prestationsstyrkor ... resultatet är en klumpig, klibbig färgåtergivning av originalet. " David Ansen från Newsweek sa: "För dem som känner till och älskar Jack Benny-Carole Lombard-originalet kan detta verka som helgerån. Men eftersom kopian är så underhållande i sin egen rätt verkar den mer vara en hyllning än en rip-off. .. Förvänta dig inte de vanliga Brooksian ka-ka skämten och galna non sequiturs: det här är hans varmaste, mest intrigbundna och traditionella film. Det kan vara en två gånger berättad berättelse, men det är trevligt att veta att förtjusning kan slå två gånger i samma fläck."

Den har 60 % i betyg på Rotten Tomatoes baserat på 20 recensioner, vilket indikerar "Fräsch".

Filmen blev dock ingen stor kommersiell framgång, den tjänade bara 13 030 214 dollar.

utmärkelser och nomineringar

Tilldela	Kategori	Nominerade(r)	Resultat
Oscarsgalan	Bästa manliga biroll	Charles Durning	Nominerad
Golden Globe Awards	Bästa kvinnliga huvudroll i en film – musikal eller komedi	Anne Bancroft	Nominerad
	Bästa manliga biroll – film	Charles Durning	Nominerad
Nastro d'Argento	Bästa utländska skådespelare	Mel Brooks	Nominerad
	Bästa utländska skådespelerska	Anne Bancroft	Nominerad
Writers Guild of America Awards	Bästa komedi – Anpassad från Another Medium	Thomas Meehan och Ronny Graham	Nominerad

externa länkar

• Att vara eller inte vara på IMDb
• Att vara eller inte vara i TCM Movie Database
• Att vara eller inte vara på AllMovie
• Att vara eller inte vara på American Film Institute Catalogue
• Att vara eller inte vara på Box Office Mojo
• Att vara eller inte vara på Rotten Tomatoes