Strategisk miljöbedömning (Danmark)
Strategic Environmental Assessment (SEA), är en process i Danmark för att bedöma miljöeffekterna av föreslagna statliga projekt och program. Detta krav, som inrättades 1993 genom en administrativ order från Danmarks statsministerkontor, var från början inte lagfäst, utan stöddes av ett regeringscirkulär som krävde att en SEA skulle genomföras om "regeringens förslag med stora miljöeffekter". SMB-processen begränsades endast till regeringsförslag och sträckte sig inte till planer och program. SMB var tvungna att fokusera på de effekter förslagen skulle ha på fysiska, ekologiska, kulturella, hälso- och riskfaktorer . År 1995 utvidgades SMB-kravet till nya riksdagsakter utöver regeringsförslag på nationell nivå.
Inledande administrativ ordning
Den administrativa ordern beskrev i stort sett fyra steg i SEA-processen.
1. Screening – med hjälp av checklistan i vägledningen ( vatten , luft , klimat , jordens yta, mark , flora och fauna , landskap, resurser, avfall, historiska byggnader, befolkningens hälsa , säkerhet och transport av skadliga ämnen) skulle kunna ha en betydande miljöpåverkan måste identifieras.
2. Omfattning – de kumulativa effekterna av ett lagförslag eller en policy måste identifieras.
3. Bedömning – analys av de effekter som identifierats som betydande i tidigare skeden. Avgörande angav vägledningen att det inte var möjligt att ge en övergripande beskrivning, så en lista över faktorer som ska refereras inkluderades i vägledningen.
4. Betänkande – en separat redovisning av miljöeffekterna skulle bifogas den proposition som skulle läggas fram i riksdagen. Rapporten måste vara icke-teknisk och lätt att förstå – den måste också göras tillgänglig för allmänheten.
Juridiskt ramverk
SMB-direktivet (2001/42/EG) integrerades i det danska planeringssystemet 2004. SMB-direktivet säkerställer nu att SMB har utvidgats till planer och program, snarare än bara regeringsförslag. Lagen om miljöprövning av planer och program (Den danska SMB-lagen) antogs i lag i maj 2004 och "är strikt i enlighet med kraven i direktivet [2001/42/EG]".
SMB-lagen ger miljöministern ett visst utrymme för skönsmässig bedömning (som förvaltningsbeslutet från 1993 gjorde), där ministern kan avgöra om ett privat eller offentligt ägt företag är skyldigt att genomföra en SMB på sin plan eller inte. program, när de agerar i egenskap av en offentlig myndighet (till exempel tillhandahållande av allmännyttiga tjänster).
Det är också viktigt att notera att SMB-lagen kan åsidosättas, så länge som en plan eller ett program uppfyller de procedurmässiga och materiella kraven i SMB-direktivet. Detta bidrar till att undvika dubbelarbete med ”markanvändningsplaner som har upprättats i enlighet med planlagen”.
Vägledningsdokument
Trots integreringen av SMB-direktivet begränsades SMB-vägledningen till en publikation kallad Strategic Environmental Assessment of Bills and Other Proposals: Examples and Experience utgiven 1995 av miljöministeriet. Ny vägledning utarbetades 2002, men publicerades aldrig på grund av ett regeringsskifte. 1995 års vägledning utfärdar en sexstegsstrategi med avseende på vilken typ av information som bör inkluderas i en SEA
- Formulering av problem och beskrivning av förslagets process och de alternativ som övervägts
- Identifiera relevanta miljöeffekter
- Beskriv omfattningen av de sannolika miljöeffekterna
- Identifiera begränsningsåtgärder och övervaka uppföljningsprogram
- bedöma och väga miljöeffekterna i förhållande till politiska mål
- Ett uttalande med en sammanfattning av de viktigaste resultaten
År 2006 gav miljöministeriet ut aktuella riktlinjer som hänförde sig till SMB-kraven för planer och program från 2004. Instruktionsnummer 9664 med titeln 'Vejledning om miljövurdering af planer og programmer' ersatte den tidigare vägledningen från 1995. Den nya vägledningen var senare kompletterat, 2007, med exempel på SEA som hade genomförts.
SEA-steg krävs
SMB-steg som krävs definieras av SMB-lagen och kompletteras av vägledningen.
Tabellen anger den specifika SMB-processen som definieras av 2006 och 2007 års vägledning från det danska miljöministeriet . Processen är i stort sett uppdelad i nio huvudsteg:
| Skede | danska | engelsk |
|---|---|---|
| 1 | Undersökning | Undersökning |
| 2 | Omfattning | Omfattning (inkluderar konsultation) |
| 3 | Miljoskyddsmal | Juridiska skyldigheter för skydd av miljön (nationella och internationella) |
| 4 | Bedömning av konsekvenser och avbodning | Förutsägelse/Utvärdering av konsekvenser (av en plan eller ett program) på miljön |
| 5 | Alernativ | Alternativ/Limitation |
| 6 | Övervagning | Andra program (exempel på) |
| 7 | Miljorapport och formidling | Miljöskyddsåtgärder |
| 8 | Sammenfattende redegorelse | Sammanfattning och förklaring |
| 9 | Organisering (af miljovurderingsarvejdet) | Övervakning av miljöeffekter |
Exempel på SEA som hittills tagits fram
Exempel på danska SEA som genomförts efter införandet av EU SEA-direktivet är ”än så länge få” Nedan följer några exempel på SEA som har tagits fram innan EU SEA-direktivet infördes.
Regional utvecklingsplan för Nordjylland (1995-1997)
Detta var den allra första SEA som genomfördes i Danmark och genomfördes före införandet av EU SEA-direktivet. Som ett resultat av denna pilot-SEA var det största intresset bland intressenterna att förena negativa miljökonsekvenser från planeringsaktiviteter. Sammantaget, medan intressenter ansåg att ingen ny kunskap ficks genom att genomföra en SMB, blev planeringsprocessen mer transparent. Politikerna upplevde att det fanns mer information som de kunde fatta ett välgrundat beslut om om de val som presenterades för dem. Det beslutades också att samråd skulle genomföras under scopingprocessen, snarare än i senare skeden av SMB-processen.
Regional grundvattenplan för Vejle län, östra Jylland (2002)
Denna SMB genomfördes som en konsekvens av den regionala planeringsprocessen (som inkluderade kravet på SMB) och är anmärkningsvärd för de alternativ som föreslås. Grundvattenutvinning sker under förorenade stadsområden och två strategier utarbetades – "städa upp" eller utvinna vatten från landsbygdsområden. Den resulterande analysen fann att det inte fanns någon tydlig bästa lösning och därför borde andra faktorer, såsom ekonomiska överväganden, beaktas för att underlätta beslutsprocessen.
Regional mineralutvinningsplan för Vejle län (2003)
Utvinning av mineraler som kontrolleras enligt planen bedömdes enligt sex kriterier - transport, ekonomi, förändringar i landskapet, landskapsdynamik, föroreningar som drabbat lokalbefolkningen och stressfaktorer för lokalbefolkningen. Denna SEA påverkade tydligt beslutsprocessen eftersom beslutet om det bästa alternativet sköts upp tills lämpliga begränsningsåtgärder kunde hittas.
Styrkor och svagheter med SEA-systemet
Styrkor
Innan SMB-direktivet implementerades i det danska plansystemet hade det funnits en lång historia av överväganden om de miljöeffekter som en planprocess kan ha. Därför överensstämmer införlivandet av SMB-direktivet i dansk lagstiftning helt, och den stödjande vägledningen (även om den är försenad) säkerställer att SEA som genomförs bör vara direktivkompatibla. Detta historiska tillvägagångssätt har säkerställt att SMB-processen har institutionaliserats i planeringsprocessen. Detta säkerställer att miljöhänsyn är föremål för politiska debatter och att riksdagens propositioner bereds adekvat med SMB-direktivet och den danska SMB-lagen i åtanke.
SMB-processen i Danmark är transparent och SEA har ett märkbart inflytande på beslutsprocessen (Jones et al., 2005). Det finns en lång tradition av allmänhetens deltagande i det danska planeringssystemet och denna filosofi är inget undantag när det gäller SEA-systemet. Detta kombineras med en känsla bland planerare och intressenter, att trots kostnaderna för SEA är det totalt sett en givande och produktiv process.
Svagheter
Den stora svagheten i det danska SMB-systemet hänför sig till stor del till regeringsdepartementen – detta är ironiskt med tanke på att de är ansvariga för integreringen av SMB-direktivet i dansk lagstiftning.
- Det saknas tillfredsställande omfattningsförfarande när departement utarbetar propositioner och gör miljöbedömningar.
- Det finns ett administrativt misslyckande för ministerierna som utesluter negativa effekter och inkluderar endast positiva effekter.
- Politisk anpassning av miljöbedömningar sker ofta inom departementen, ibland med resultat att information om miljöpåverkan av propositioner inte lämnas till riksdagen.
- Ytterligare överväganden bör övervägas om hur allmänheten skulle kunna spela en mer uppmärksam roll i SMB-processen för att hjälpa till att övervinna frågor om intressenters dominans och politisk kortsiktighet.
- Utvecklingen av SMB på plan- och programnivå bör övervakas för att utvärdera dess bidrag på policynivå och för att identifiera hur praktiken på båda nivåerna skulle kunna komplettera och stimulera varandra.
De övervakningssystem som för närvarande finns måste stärkas. För närvarande sker övervakning av miljöpåverkan endast genom informell kommunikation istället för att miljöministern utfärdar särskilda regler.