Statsrådet (Tyskland-Österrike)

Statsrådet Staatsrat
Tysk-Österrikes vapen
Typ	Kollegial kropp
Status	Statschef Verkställande direktör Skåp
Jurisdiktion	provisorisk nationalförsamling
Land	Tyska-Österrike
Historia
Etablerade	30 oktober 1918
Föregås av	Kejsare av Österrike (övertog alla makter)
Efterträdde av	Ordförande för den konstituerande nationalförsamlingen (som statschef) Statsregering (som kabinett) Nationalförsamlingens huvudkommitté (fick återstående befogenheter)
Upplöst	15 mars 1919
Sammansättning
Katalog	Nationalförsamlingens presidenter Statskansler Statsnotarie
Personal	20 medlemmar av nationalförsamlingen Statssekreterare

Statsrådet ( tyska : Staatsrat ) var den verkställande ledningen för Republiken Tysk-Österrike, ett kollegialt organ som grundades under de sista dagarna av första världskriget av den provisoriska nationalförsamlingen .

Detaljer

Rådet bestod av de tre jämställda presidenterna för nationalförsamlingen Franz Dinghofer, Johann Hauser (som hade ersatt Jodok Fink ) och Karl Seitz , samt 20 andra valda medlemmar av nationalförsamlingen.

En ledamot valdes att tjänstgöra som notarie och hade till uppgift att underteckna statsrådets lagar. Notarien anklagades endast för att validera dessa handlingar och inte för att kontrasignera dem, vilket annars skulle ha gett honom befogenhet att neka.

Nationalförsamlingens tre presidenter, kanslichefen ( kansler Karl Renner ) och statsnotarien bildade Riksrådets katalog.

Statsrådet utsåg den första Renner-regeringen den 30 oktober 1918. Den 12 november 1918 övertog rådet provisoriskt kejsarens alla konstitutionella befogenheter .

Verkställande roll

Statsrådet utövade sina verkställande befogenheter genom statssekreterarna som i sin tur samordnades av statskanslern – alla dessa utgjorde tillsammans delstatsregeringen. Statssekreterarna ledde statskontoren (analogt med moderna ministerier ), vanligtvis i direkt följd av de monarkiska ministerierna. State Office of Foreign Affairs till exempel efterträdde det kejserliga och kungliga utrikesministeriet (den första statssekreteraren var Victor Adler , som dog redan den 11 november 1918), statskontoret för militära frågor efterträdde det kejserliga och kungliga krigsministeriet och det kejserliga och kungliga försvarsministeriet , efterträdde det statliga kontoret för trafikfrågor det kejserliga och kungliga järnvägsministeriet.

Understatssekreterare skulle kunna anvisas som politiska assistenter till statssekreterarna.

Upplösning

I och med genomförandet av lagen om delstatsregeringen (skapad den 14 mars 1919) avskaffades statsrådet och dess katalog samt statsnotarien i mars 1919. Status som statschef överfördes till Karl Seitz som president i den konstituerande nationalförsamlingen. Återstående befogenheter övertogs av delstatsregeringen och den nyinrättade stående huvudkommittén för nationalförsamlingen.