Sessue Hayakawa: Silent Cinema and Transnational Stardom
 Bokens omslag
| |
| Författare | Daisuke Miyao |
|---|---|
| Land | Förenta staterna |
| Språk | engelsk |
| Ämne | Sessue Hayakawa |
| Publicerad | 7 mars 2007 av Duke University Press |
| Sidor | 379 |
| Utmärkelser |
Book Award in History, Association of Asian American Studies (2007) John Hope Franklin Book Award från Duke University (2007) |
| ISBN | 978-0-8223-3969-4 |
| OCLC | 470908395 |
Sessue Hayakawa: Silent Cinema and Transnational Stardom är en biografi om skådespelaren Sessue Hayakawa , skriven av Daisuke Miyao , biträdande professor i film vid University of Oregon , och publicerad av Duke University Press . Den vann 2007 Book Award in History från Association of Asian American Studies och John Hope Franklin Book Award från Duke University (2007).
Bakgrund
Daisuke Miyao tog examen från University of Tokyo innan han doktorerade vid New York Universitys avdelning för filmstudier. Sessue Hayakawa (1889–1973) vann en Oscar för bästa manliga biroll för sin roll i filmen The Bridge on the River Kwai från 1957 . Men i de flesta av sina filmframträdanden spelade han rollen som en skurk. Japanska immigranter till USA ansåg att sådana stereotyper hade en negativ inverkan på hur det japanska samhället sågs i Amerika. För sin forskning citerade Miyao japanska invandrartidningar, urklippsfiler, klippböcker, japanska publicerade verk, tidskrifter, filmtidningar och så vidare. Hayakawa har kallats "den enda icke-kaukasiska stjärnan i den amerikanska filmen från mitten av tonåren till 1920-talet". Den här boken är den första stora studien om Hayakawas filmkarriär.
Sammanfattning
Boken är uppdelad i 15 kapitel och ger detaljer om Hayakawas tidiga liv, karriär, popularitet och nedgång, samtidigt som han fokuserar på hans karriär under mitten och slutet av 1910-talet och japansk-amerikanska relationer under samma period. Den diskuterar raspolitik som begränsade rollerna som skådespelaren erbjöds, mest av skurkar. Eftersom han visste att människor från olika samhällen, japaner, japansk-amerikanska och europeisk-amerikanska, hade olika idéer om "äkta" japanska karaktärer, sökte Hayakawa mer självständighet i sitt val av roller och startade Haworth Picture Corporation 1918. Förändringar i skildringen av Japaner i filmer diskuteras också i boken. Under första världskriget, Japan, då en allierad till USA, porträtterades positivt och landets natursköna skönhet presenterades också. Efter kriget ledde japansk kontroll över Stillahavsområdet till en konflikt med amerikanska intressen och följaktligen förändrades bilden av japanerna i amerikanska filmer.
Boken är i fyra delar. Den första delen handlar om Hayakawas tidiga karriär och uppkomst till stjärnstatus (1914–15), med detaljerad information om de teman som utforskades i hans tidiga filmer som The Wrath of the Gods (som handlar om buddhism ) och The Cheat (manlighet, våld). Den senare filmen gav honom internationell berömmelse. Han gifte sig med skådespelerskan Tsuru Aoki 1914. Den andra och tredje delen diskuterar hans filmer under 1916–18 respektive 1918–22, medan den sista delen ger en redogörelse för hans offentliga image i både Amerika och Japan. När Hayakawa startade Haworth Picture Corporation såg japanska invånare i Amerika det som en symbol för hans framgång och entreprenörskap. Men hans amerikanisering sågs som en nationell skam i Japan. Amerikaner såg honom under tiden som en förebild för japaner som bosatte sig i USA och en amerikaniserad och förfinad japan. Han lämnade Hollywood i slutet av 1920-talet och flyttade till Europa, där han spelade i engelska och franska filmer, innan han återvände till Japan där han blev präst. Hayakawas filmografi finns också i boken, med detaljer om karaktärerna han porträtterade. Det sista kapitlet ger en detaljerad redogörelse för Hayakawas roll i The Bridge on the River Kwai och diskuterar likheterna mellan denna roll och rollen som spelas av Hayakawa i The Cheat . Hans scenverk diskuteras också i detta kapitel.
Reception
I sin recension publicerad i Early Popular Visual Culture kallade filmhistorikern Stephen Bottomore den för en betydelsefull bok och uppskattade "japanismens touch" som gavs till dess design av förlaget. Han skrev att boken var "extremt väl undersökt" och skulle vara en mycket användbar resurs för studenter i japansk-amerikanska frågor. Han uppgav att boken "[gjorde] mycket för att rehabilitera [den] viktiga transnationella stjärnan [Hayakawa]." Sachiko Mizuno skrev i The Journal of Asian Studies att Miyao "dynamiskt [mobiliserat] rika engelska och japanska primärkällor". Hon kallade boken ett "enastående bidrag" och "en föredömlig modell för att överbrygga fälten filmstudier, asiatiska amerikastudier och japanska studier". Matthew Mizenko skrev i Pacific Affairs , "Miyaos bok är lättskriven och fylld med oklanderlig vetenskap och skarp analys och utgör ett stort bidrag till filmvetenskap, asiatisk-amerikanska studier och kulturstudier." Freda Freiberg skrev i tidskriften Asian Studies Review , "Denna bok är ett välkommet tillägg till litteraturen om orientalism, romantik och den gula faran i Hollywood Cinema" och uppskattade Miyaos tvåspråkighet, idoga forskning och omfattande stipendium.
I sin recension för tidskriften Intersections: Gender and Sexuality in Asia and the Pacific ansåg Yves Laberge att boken inte var en konstbok och hävdade att den gav en "delvis redogörelse för [Hayakawas] karriär"; han hävdade också att Miyao kan ha anpassat det från sin doktorsexamen. avhandling. Laberge skrev dock att boken skulle vara användbar för studenter i asiatiska amerikanska studier, japanska studier, kulturstudier och filmhistoria, och även inom genusvetenskap och tvärkulturella studier. Dessutom tyckte han att boken var kort. Duke magazine Edward M. Gomez kritiserade vad han uppfattade vara bokens repetitiva karaktär och sa att den "[läs] som en tvättlista med sammanfattningar av handlingen." Han menade vidare att "även om det misslyckas med att ge ett tredimensionellt porträtt av sitt ämne, uppnår det sitt mål att visa hur producenter och Hayakawa noggrant hanterade den spända balansen mellan amerikanisering och japanskhet."
