Serajoedal Stoomtram Maatschappij
| Serajoedal Stoomtram Maatschappij- | |
|---|---|
  | |
| Teknisk | |
| Linjens längd | 142 kilometer (88 mi) |
| Spårvidd | 1 067 mm ( 3 fot 6 tum ) |
| Karta över stationer | |
Serajoedal Stoomtram Maatschappij (SDS eller SDSM, nederländska för Serayu Valley Steam Tram Company, indonesiska även Perusahaan Trem Uap Lembah Serayu) var ett järnvägsföretag, vars rutt följde Serayudalen och förband Maos via Patikraja, Purwokerto , Sokaraja, Purbalokingga , Mandiraja och Banjarnegara med Wonosobo på 142 kilometer järnvägsnät. Detta företag är pionjären inom järnvägsutveckling i Banyumas Regent, även innan Staatsspoorwegen existerade i tidigare 1900-tal.
Historia
Företaget grundades 1894 efter att RH Eysonius de Waal och OJA Repelaer van Driel fått koncessioner för byggandet och driften av en ångjärnväg 1893 och 1894.
Konstruktionen av sträckan genomfördes sekventiellt i tre etapper. Bygget av banan kostade 1 500 000 gulden, finansierat av Financiele Maaatscappij van Nijverheidsondernemingen i Ned. Indies . Projektet leddes av ingenjören C. Groll. Järnvägslinjen byggdes på grundval av holländska ekonomiska intressen genom att tillhandahålla snabba och billiga transportmedel till holländska statliga företag, särskilt sockerfabriker.
Rutten lades ner från 1978 till 1980 avsnitt för avsnitt. Tillgångarna, som tidigare hade ägts av SDS och senare PT Kereta Api Indonesia tillhörde Republiken Indonesiens transportdepartement från 1980-talet till regional autonomi 2001 och till transportavdelningen i provinsen Central Java från 2001 till 2006.
Lokomotiv
- Beyer, Peacock & Company : 14 ånglok, C1401-C1414
- Hartmann : 5 Lok, D1007-D1011
- Hohenzollern Locomotive Works : 3 lok, D1301-D1303
Användande
Följande företag använde järnvägen:
- Tobaksplantager i Patikraja, Purbalingga, Banjarnegara och Wonosobo.
- Sockerfabrik i Purwokerto, Kalibagor, Kalimanah, Bojong och Klampok.
- Kanelplantager i Wonosobo och Banjarnegara.
- Teplantager i Wonosobo och Banjarnegara.
Faser av spårkonstruktion
Första fasen
- Maos – Purwokerto Timur (29 km), invigdes den 16 juli 1896 (Maos – Rawalo – Panisinan – Tinggartugu – Glempong – Tinggarjengkol – Gringging – Sampang – Kebasen – Patikraja – Sidabowa – Tanjung – Purwokerto Timur)
- Purwokerto Timur – Sokaraja (9 km), invigdes den 5 december 1896 (Purwokerto Timur – Pasar Wage – Sangkalputung – Sokaraja – Zuckerfabrik Kalibagor)
- Sokaraja – Purworeja Klampok (16 km), invigdes den 2 juli 1897 eingeweiht (Sokaraja – Banjarsari – Muntang – Karangkemiri – Kemangkon – Purworeja Klampok)
- Purworeja Klampok – Banjarnegara (30 km), invigdes den 18 maj 1898 eingeweiht (Purworeja Klampok – Gandulekor – Mandiraja – Purwonegoro – Gumiwang – Binorong – Mantrianom – Pucang – Wangon – Banjarnegara)
- Purworeja Klampok – Kandis (7 km), invigdes den 16 juli 1898 eingeweiht (Purworeja Klampok – Tangan Kidul – Tangan Lor – Kayutanam – Bronggong – Kandis)
Andra fasen
- Banjarsari – Purbalingga (7 km), invigdes den 1 juli 1900 (Banjarsari – Jompo – Kalimanah – Purbalingga)
Tredje fasen
- Banjarnegara – Selokromo (9 km) invigdes den 1 maj 1916 (Banjarnegara – Soalanandi – Singomerto – Sigalu – Prigi – Bandingan – Bojonegoro – Tunggoro – Selokromo)
- Selokromo – Wonosobo (14 km), invigdes den 7 juni 1917 eingeweiht (Selokromo – Krasak – Selomerto – Penawangan – Wonosobo)