Scrooge (film från 1951)

Scrooge
Scrooge – 1951 UK film poster.jpg
UK quad poster
Regisserad av Brian Desmond Hurst
Manus av Noel Langley
Baserat på

A Christmas Carol 1843-novell av Charles Dickens
Producerad av
Brian Desmond Hurst Stanley Haynes
Medverkande
Berättad av Peter Bull
Filmkonst CM Pennington-Richards
Redigerad av Clive Donner
Musik av Richard Addinsell

Produktionsbolag _
Levererad av Berömda bilder
Lanseringsdatum
  • 22 november 1951 ( 1951-11-22 ) ( Odeon Marble Arch )
  • 28 november 1951 ( 1951-11-28 ) (New York)
Körtid
 87 minuter
Land Storbritannien
Språk engelsk

Scrooge (släppt som A Christmas Carol i USA) är en brittisk julfantasidramafilm från 1951 och en anpassning av Charles Dickens A Christmas Carol (1843 ) . Den har Alastair Sim i huvudrollen som Ebenezer Scrooge , och producerades och regisserades av Brian Desmond Hurst , med ett manus av Noel Langley .

Brian Desmond Hurst, producent och regissör av Scrooge ( A Christmas Carol ), 1976 (porträtt av Allan Warren )

Filmen innehåller också Kathleen Harrison som Mrs. Dilber, Scrooges charwoman . George Cole spelar den yngre Scrooge , Hermione Baddeley som Mrs Cratchit, Mervyn Johns som Bob Cratchit, Clifford Mollison som Samuel Wilkins, en gäldenär; Jack Warner som Mr Jorkin, en roll skapad för filmen; Ernest Thesiger som Jacob Marleys begravningsentreprenör ; och Patrick Macnee som den yngre Jacob Marley.

Michael Hordern spelar Jacob Marleys spöke, liksom den äldre Jacob Marley. Peter Bull fungerar som berättare genom att läsa delar av Charles Dickens ord i början och slutet av filmen; han dyker också upp på skärmen som en av affärsmännen som pratar med Scrooge (i början av filmen) och diskuterar Scrooges begravning (som Scrooge bevittnat med The Ghost of Christmas Yet-to-Come).

Komplott

På julafton 1843 berättar den knäppe Ebenezer Scrooge för två affärsmän att han inte har för avsikt att fira jul. På sin arbetsplats vägrar han att donera till två män som samlar in till de fattiga. Hans brorson, Fred, bjuder in honom på middag nästa dag, men Scrooge vägrar och föraktar Fred för att ha gift sig mot Scrooges vilja. Scrooge ger motvilligt sin stackars kontorist Bob Cratchit jullov eftersom det inte kommer att bli några affärer för Scrooge under dagen, men han förväntar sig att han kommer tillbaka till jobbet tidigare nästa dag. Scrooge återvänder hem och ser dörrknackaren förvandlas till ansiktet på sin sju år döde partner, Jacob Marley. Inne i huset dyker Jacob Marley upp som ett spöke inför Scrooge och varnar för att han måste omvända sig eller lida av att för alltid gå på jorden bunden i bojor efter döden, som han har gjort. Han varnar vidare Scrooge att han kommer att få besök av tre andar; den första kommer klockan ett på morgonen. Skrämd av besöket tar Scrooge sin tillflykt till sin säng.

Klockan ett anländer Ghost of Christmas Past . Scrooge visas själv ensam i skolan, oönskad av sin far ända sedan hans mamma dog i förlossningen . Hans älskade syster Fan kommer för att ta honom hem och berättar för sin bror att deras far nyligen har förändrats gentemot Ebenezer. The Spirit visar Scrooge den årliga julfesten som arrangeras av hans tidigare välvilliga arbetsgivare Fezziwig. Han tittar på hans frieri till sin älskling Alice, som accepterar hans ring. Han visas sedan hur han frestas att lämna Fezziwig's för att gå med i ett företag som drivs av Mr Jorkin, där han träffar Jacob Marley. Efter att Jorkins företag köper upp Fezziwigs verksamhet bryter Alice sin förlovning med Scrooge på grund av hans dedikation till "en gyllene idol". Scrooge blir vittne till Fans död, som precis hade fött sin brorson Fred, och upptäcker att han missade hennes sista ord som bad honom att ta hand om hennes son. Flera år senare, när Jorkin visar sig ha förskingrat medel från deras nu konkurserade företag, tjänar Scrooge och Marley på de saknade medlen, under förutsättning att de får kontrollera företaget. På julafton 1836 vägrar Scrooge att lämna jobbet tidigt för att besöka Marley, som ligger på sin dödsbädd. När Scrooge äntligen anländer försöker Marley, som vet att han kommer att bli straffad för sina missgärningar, varna Scrooge för hans girighet innan han dör. Anden förebrår Scrooge för att ha tagit Marleys pengar och hus, när en skämd Scrooge finner sig själv i sin säng.

Scrooge får besök av Ghost of Christmas Present som tar honom för att se hur "män med god vilja" firar jul. Han visar honom fattiga gruvarbetare som med glädje sjunger julsånger och Cratchits varma julfirande på juldagen. Scrooge frågar om deras handikappade barn, Tiny Tim, kommer att överleva sitt fysiska tillstånd, men Anden antyder att han inte kommer att göra det om inte framtiden förändras. Därefter besöker de Freds julfest, där Fred försvarar sin farbror från gästernas snediga kommentarer. Alice arbetar i ett fattighus, där hon kärleksfullt tar hand om de sjuka och hemlösa. När Scrooge inte kan tala om för Anden att han kan dra nytta av vad han har sett, visar Anden honom två utmärglade barn – som personifierar Okunnighet och Villkor – och hånar och gisslar skarpt Scrooge med snålens alldeles egna ord när Scrooge visar oro för deras välfärd. : "Finns det inga fängelser? Finns det inga arbetshem?".

Scrooge möter The Ghost of Christmas Yet-to-Come , som visar honom Cratchits som sörjer Tiny Tims död. Han ser sedan på när tre personer, inklusive hans charwoman Mrs. Dilber, säljer av en död mans och två affärsmäns ägodelar som diskuterar mannens kommande begravning. När Scrooge visar mannens grav som bär hans eget namn, ber han Anden om en andra chans och vädjar "Jag är inte den man jag var". Han befinner sig i sin egen säng för att lära av fru Dilber att det är juldagen och inser glatt att han fortfarande har en möjlighet att gottgöra sig. Även om Mrs. Dilber till en början är rädd för sin förvandling, lugnar Scrooge henne och lovar att höja hennes lön. Han köper anonymt en priskalkon till Cratchits och skickar den till dem som en gåva. Senare gläder han Fred genom att delta i hans middagsparty och dansa med sin en gång främmande svägerska.

Nästa dag spelar Scrooge ett praktiskt skämt om Bob Cratchit, låtsas vara på väg att skälla ut honom för att han kommit för sent, men ger honom istället en löneförhöjning och ber om att få hjälpa Bob att skaffa sin familj. Scrooge blir "en lika bra man som den gamla staden någonsin visste" och en andra far till Tiny Tim, som inte dör och återhämtar sig.

Utvalda skådespelare

Produktion

Teresa Derrington, som spelade Freds hembiträde och ger Scrooge tyst uppmuntran att se Fred, sa att Alastair Sim inte var lika uppmuntrande mot henne under inspelningen och frågade henne hånfullt om det var hennes första filmroll.

musik

Richard Addinsell skrev flera stycken för filmens understrykning, allt från mörkt och lynnigt till ljust och glädjefyllt. En av de mer anmärkningsvärda låtarna är en polka, som används i de två olika versionerna av Freds middagsbjudning: den ena Scrooge observerar medan han är med i julklappens spöke, och den andra med Scrooge som deltar på festen efter att ha sonat för sin tidigare kyla till Fred och hans fru. Låten liknar en traditionell slovensk polka som heter "Stoparjeva" ("liftare") eller bara "Stopar".

Filmen innehåller också utdrag ur några traditionella julsånger och andra låtar. " Hark! The Herald Angels Sing " sjungs över en del av öppningstexterna och av gruvarbetarna när Scrooge är med Julklappens Ghost. En instrumentalversion av " I Saw Three Ships " spelas när Scrooge ger ett mynt till Mrs. Dilber, och igen strax före slutet av filmen. " Silent Night " spelas och sjungs vid olika tillfällen, inklusive under den sista delen av slutscenen och "The End".

Den engelska countrydansen " Sir Roger de Coverley " spelas och dansas under scenen där Scrooge besöker Old Fezziwigs kontor med The Ghost of Christmas Past.

Den tragiska folksången " Barbara Allen " spelas som en instrumental när unge Scrooge pratar med sin syster Fan och sjungs av en duett på Freds julfest. Scrooge dyker upp i mitten av raden "Ung man, jag tror att du dör", vilket får sångarna att stanna före de två sista orden.

Jämförelse med källmaterialet

I filmen är Mrs. Dilber namnet på charwoman, medan kvinnan i boken var namnlös och tvätterskan hette Mrs. Dilber. Charwomans roll utökas kraftigt i filmen, till den grad att hon får andra fakturering i listan över karaktärer.

Filmen utökar också historien genom att beskriva Scrooges uppgång som en framstående affärsman. Han korrumperades av en girig ny mentor, Mr. Jorkin (spelad av Jack Warner , en bekant brittisk skådespelare på den tiden) som lockade bort honom från den välvillige Mr. Fezziwig och även introducerade honom för Jacob Marley. När Jorkin, som inte alls förekommer i Dickens originalberättelse, upptäcks vara en förskingrare, erbjuder de opportunistiska Scrooge och Jacob Marley att kompensera företagets förluster under förutsättning att de får kontroll över företaget som de arbetar för – och så , Scrooge och Marley föds.

Under Ghost of Christmas Present- sekvensen arbetar Scrooges tidigare fästmö, Alice, med hemlösa och sjuka. Karaktären heter "Belle" i boken och blir en lyckligt gift mor till flera barn.

Filmen hävdar också att Ebenezers syster dog när hon födde sin brorson, Fred, vilket ledde till att Scrooges främling från honom. Filmen avslöjar också att Ebenezers mamma dog när hon födde honom. Detta får hans far att reta sig på honom precis som Ebenezer ogillar sin brorson, och betyder också att Ebenezer antingen måste vara yngre än Fan, eller så måste Fan vara hans halvsyster. I boken är Fan mycket yngre än Ebenezer, och orsaken till hennes död nämns inte.

Släpp

Filmen släpptes i Storbritannien under sin ursprungliga titel, Scrooge . United Artists skötte den amerikanska releasen under titeln A Christmas Carol . Filmen var ursprungligen planerad att visas i New York Citys Radio City Music Hall som en del av deras julattraktion, men teaterledningen beslutade att filmen var för dyster och inte hade tillräckligt med familjeunderhållningsvärde för att motivera ett engagemang i Music Hall . Istället hade filmen premiär på Guild Theatre (nära Music Hall, och inte att förväxla med Guild Theatre som visade pjäser) den 28 november 1951.

Hemmedia

Filmen släpptes på Blu-ray 2009 av VCI, i ett paket som även inkluderade en DVD-kopia av filmen, beskuren till ett faux widescreen-format. Detta paket innehöll bara minimala bonusfunktioner. Den gavs ut igen på Blu-ray 2011 med en remastrad överföring och många bonusfunktioner som inte dök upp i den första Blu-ray-utgåvan.

Reception

Box-office

Filmen var en av de mest populära i Storbritannien 1952, men var en besvikelse i biljettkassan i USA.

Filmen blev dock en semesterfavorit på amerikansk tv där den sändes regelbundet under 1950- och 1960-talen.

Kritisk reaktion

Bosley Crowther från The New York Times publicerade ett positivt meddelande och skrev att producenten Brian Desmond Hurst "inte bara har huggit efter Dickens klassiska fabel om en andlig förnyelse på julafton, utan han har fått några gripande återskapanden av berättelsens välbekanta karaktärer. Visioner av Scrooges livsberättelse är glimtar in i deprimerande världar, och aspekterna av fattigdom och okunnighet i 1800-talets England klargörs. Till förtjänsten av Mr. Hursts produktion, inte till dess disfavor, låt det sägas att det gör det. inte dölja Dickens antydningar om mänsklig elakhet med konstgjord glans." Richard L. Coe från The Washington Post var också positiv: "Detta kanske inte är A Christmas Carol av nyare tradition, men jag har en idé om att det är så som Dickens skulle ha velat ha det. Det är så som han skrev det." Harrison's Reports kallade filmen "förtjusande underhållning" och fann att "även om den har sina dystra stunder, slutar den på en så glad ton att man inte kan låta bli att lämna teatern på ett glatt humör." John McCarten från The New Yorker var också mest positiv och skrev att "det finns tillräckligt bra här för att motivera närvaron av alla utom de hårdaste i hjärtat."

Variety kallade dock filmen "en dyster sak som kommer att ge späda barn som tittar på den skrikande-meemies, och vuxna kommer att tycka att den är lång, tråkig och mycket överdriven." Tidningen Time gav en blandad recension och kritiserade riktningen samtidigt som de berömde prestationerna. I Storbritannien blandades också The Monthly Film Bulletin och fann att filmen "som helhet saknar stil" och att Sim mer liknade en "dålig dyspeptiker" än en snålhet, men drog ändå slutsatsen att "filmen kan behaga i sin godmodighet påminnelse om julglädje, och mycket beröm tillkommer Kathleen Harrison för hennes oefterhärmliga spelande av den sanna Cockney."

Se även

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Scrooge_(1951_film)&oldid=1137301670 "