Rotterdam Open

ABN AMRO Open
Tournament information
Turné	ATP-turné
Grundad	1972 ( 1972 )
Upplagor	50 (2023)
Plats	Rotterdam , Nederländerna
Mötesplats	Rotterdam Ahoy
Kategori	ATP Tour 500
Yta	Hard (Inomhus) (1999–) Deco-Turf (2009–2012) Proflex (2013–2018) Greenset (2019) Proflex (2020)
Dra	32 S / 16 Q / 16 D
Prispengar	€ (2023)
Hemsida	abnamrowtt.nl
Nuvarande mästare ( 2023 )
Singel	Daniel Medvedev
Dubbel	Ivan Dodig Austin Krajicek

Rotterdam Open , även känd under sitt sponsrade namn ABN AMRO Open , och tidigare känt som: ABN AMRO World Tennis Tournament (1991-2021), är en professionell tennisturnering för män som spelas på hårda banor inomhus . Det är en del av ATP Tour 500 -serien på ATP Tour och har hållits årligen på Rotterdam Ahoy i Rotterdam , Nederländerna.

Historia

Den första Rotterdam Open tennisturneringen hölls i november 1972 och vanns av Arthur Ashe . Året därpå arrangerades inte turneringen eftersom den bytte till ett marsdatum. Ursprungligen var Rotterdam Open ett evenemang i World Championship Tennis Circuit och blev 1978 en del av Grand Prix tennisbanan . Sedan 1990 har det varit en del av ATP-touren.

avbröts singelfinalen mellan Ivan Lendl och Jimmy Connors i 2:a set (6–0, 1–0) på grund av ett bomblarm och matchen avslutades inte eftersom Lendl inte var beredd att spela vidare.

Sedan 2004 har den tidigare holländska tennisspelaren Richard Krajicek varit turneringsledare.

Rekord 115 894 personer deltog i 2012 års turnering när Roger Federer kom tillbaka för första gången på sju år. Detta rekord slogs 2018 när 120 000 fans deltog efter att Federer accepterade ett jokertecken i evenemanget efter fem års frånvaro.

Tidigare finaler

I singlarna har Arthur Ashe (1972, 1975–76) och Roger Federer (2005, 2012 och 2018) rekordet för flest titlar med tre, medan Ashe, Stefan Edberg (1986–87), Nicolas Escudé (2001–02) , Robin Söderling (2010–11) och Gaël Monfils (2019–20) har tillsammans rekordet för flest på varandra följande titlar med två. Federer (2001, 2005, 2012 och 2018) och Jimmy Connors (1978, 1981–82 och 1984) har tillsammans rekordet för flest finaler som tävlats vid fyra.

I dubbeln håller Anders Järryd (1987, 1991, 1993, 1995), Nenad Zimonjić (2009–10, 2012–13) och Nicolas Mahut (2014, 2016, 2018, 2020) rekordet för flest titlar med fyra, flest titlar. medan Frew McMillan innehar rekordet för flest back-to-back titlar med tre raka vinster (1974–76).

Singel

Arthur Ashe (bilden här under 1975 års turnering) har det gemensamma rekordet för de flesta singeltitlar med tre segrar (1972, 1975–76).

Roger Federer har det gemensamma rekordet för de flesta singeltitlar med tre segrar (2005, 2012 och 2018).

År	Mästare	Tvåa	Göra
1972	Arthur Ashe	Tom Okker	3–6, 6–2, 6–1
1973	Inte hålls
1974	Tom Okker	Tom Gorman	3–6, 7–6 (7–2) , 6–1
1975	Arthur Ashe (2)	Tom Okker	3–6, 6–2, 6–4
1976	Arthur Ashe (3)	Robert Lutz	6–3, 6–3
1977	Dick Stockton	Ilie Năstase	2–6, 6–3, 6–3
1978	Jimmy Connors	Raúl Ramírez	7–5, 7–5
1979	Björn Borg	John McEnroe	6–4, 6–2
1980	Heinz Günthardt	Gene Mayer	6–2, 6–4
1981	Jimmy Connors (2)	Gene Mayer	6–1, 2–6, 6–2
1982	Guillermo Vilas	Jimmy Connors	0–6, 6–2, 6–4
1983	Gene Mayer	Guillermo Vilas	6–1, 7–6
1984	Ingen vinnare	Ivan Lendl och Jimmy Connors	6–0, 1–0 Finalen övergiven
1985	Miloslav Mečíř	Jakob Hlasek	6–1, 6–2
1986	Joakim Nyström	Anders Järryd	6–0, 6–3
1987	Stefan Edberg	John McEnroe	3–6, 6–3, 6–1
1988	Stefan Edberg (2)	Miloslav Mečíř	7–6, 6–2
1989	Jakob Hlasek	Anders Järryd	6–1, 7–5
1990	Brad Gilbert	Jonas Svensson	6–1, 6–3
1991	Omar Camporese	Ivan Lendl	3–6, 7–6 (7–4) , 7–6 (7–4)
1992	Boris Becker	Alexander Volkov	7–6 (11–9) , 4–6, 6–2
1993	Anders Järryd	Karel Nováček	6–3, 7–5
1994	Michael Stich	Wayne Ferreira	4–6, 6–3, 6–0
1995	Richard Krajicek	Paul Haarhuis	7–6 (7–5) , 6–4
1996	Goran Ivanišević	Jevgenij Kafelnikov	6–4, 3–6, 6–3
1997	Richard Krajicek (2)	Daniel Vacek	7–6 (7–4) , 7–6 (7–5)
1998	Jan Siemerink	Thomas Johansson	7–6 (7–2) , 6–2
1999	Jevgenij Kafelnikov	Tim Henman	6–2, 7–6 (7–3)
2000	Cédric Pioline	Tim Henman	6–7 (3–7) , 6–4, 7–6 (7–4)
2001	Nicolas Escudé	Roger Federer	7–5, 3–6, 7–6 (7–5)
2002	Nicolas Escudé (2)	Tim Henman	3–6, 7–6 (9–7) , 6–4
2003	Max Mirnyi	Raemon Sluiter	7–6 (7–3) , 6–4
2004	Lleyton Hewitt	Juan Carlos Ferrero	6–7 (1–7) , 7–5, 6–4
2005	Roger Federer	Ivan Ljubičić	5–7, 7–5, 7–6 (7–5)
2006	Radek Štěpánek	Christophe Rochus	6–0, 6–3
2007	Mikhail Youzhny	Ivan Ljubičić	6–2, 6–4
2008	Michael Llodra	Robin Söderling	6–7 (3–7) , 6–3, 7–6 (7–4)
2009	Andy Murray	Rafael nadal	6–3, 4–6, 6–0
2010	Robin Söderling	Mikhail Youzhny	6–4, 2–0, avgick
2011	Robin Söderling (2)	Jo-Wilfried Tsonga	6–3, 3–6, 6–3
2012	Roger Federer (2)	Juan Martín del Potro	6–1, 6–4
2013	Juan Martín del Potro	Julien Benneteau	7–6 (7–2) , 6–3
2014	Tomáš Berdych	Marin Čilić	6–4, 6–2
2015	Stan Wawrinka	Tomáš Berdych	4–6, 6–3, 6–4
2016	Martin Kližan	Gaël Monfils	6–7 (1–7) , 6–3, 6–1
2017	Jo-Wilfried Tsonga	David Goffin	4–6, 6–4, 6–1
2018	Roger Federer (3)	Grigor Dimitrov	6–2, 6–2
2019	Gaël Monfils	Stan Wawrinka	6–3, 1–6, 6–2
2020	Gaël Monfils (2)	Félix Auger-Aliassime	6–2, 6–4
2021	Andrey Rublev	Márton Fucsovics	7–6 (7–4) , 6–4
2022	Félix Auger-Aliassime	Stefanos Tsitsipas	6–4, 6–2
2023	Daniel Medvedev	Jannik Sinner	5–7, 6–2, 6–2

Dubbel

Anders Järryd var den förste spelaren att ta fyra dubbeltitlar i Rotterdam (1987, 1991, 1993, 1995).

Nenad Zimonjić nådde fem på varandra följande finaler (2009–13) och vann rekord fyra gånger (2009–10, 2012–13).

Nicolas Mahut vann också titeln fyra gånger (2014, 2016, 2018, 2020).

År	Mästare	Tvåa	Göra
1972	Roy Emerson John Newcombe	Arthur Ashe Robert Lutz	6–2, 6–3
1973	Inte hålls
1974	Bob Hewitt Frew McMillan	Pierre Barthès Ilie Năstase	3–6, 6–4, 6–3
1975	Bob Hewitt (2) Frew McMillan (2)	José Higueras Balázs Taróczy	6–2, 6–2
1976	Rod Laver Frew McMillan (3)	Arthur Ashe Tom Okker	6–1, 6–7 (4–7) , 7–6 (7–5)
1977	Wojciech Fibak Tom Okker	Vijay Amritraj Dick Stockton	6–4, 6–4
1978	Fred McNair Raúl Ramírez	Robert Lutz Stan Smith	6–2, 6–3
1979	Peter Fleming John McEnroe	Heinz Günthardt Bernard Mitton	6–4, 6–4
1980	Vijay Amritraj Stan Smith	Bill Scanlon Brian lärare	6–4, 6–3
1981	Fritz Buehning Ferdi Taygan	Gene Mayer Sandy Mayer	7–6, 1–6, 6–4
1982	Mark Edmondson Sherwood Stewart	Fritz Buehning Kevin Curren	7–5, 6–2
1983	Fritz Buehning (2) Tom Gullikson	Peter Fleming Pavel Složil	7–6, 4–6, 7–6
1984	Kevin Curren Wojciech Fibak (2)	Fritz Buehning Ferdi Taygan	6–4, 6–4
1985	Tomáš Šmíd Pavel Složil	Vitas Gerulaitis Paul McNamee	6–4, 6–4
1986	Stefan Edberg Slobodan Živojinović	Wojciech Fibak Matt Mitchell	2–6, 6–3, 6–2
1987	Stefan Edberg (2) Anders Järryd	Chip Hooper Mike Leach	3–6, 6–3, 6–4
1988	Patrik Kühnen Tore Meinecke	Magnus Gustafsson Diego Nargiso	7–6, 7–6
1989	Miloslav Mečíř Milan Šrejber	Jan Gunnarsson Magnus Gustafsson	7–6, 6–0
1990	Leonardo Lavalle Jorge Lozano	Diego Nargiso Nicolás Pereira	6–3, 7–6
1991	Patrick Galbraith Anders Järryd (2)	Steve DeVries David Macpherson	7–6, 6–2
1992	Marc-Kevin Goellner David Prinosil	Paul Haarhuis Mark Koevermans	6–2, 6–7, 7–6
1993	Henrik Holm Anders Järryd (3)	David Adams Andrei Olhovskiy	6–4, 7–6
1994	Jeremy Bates Jonas Björkman	Jacco Eltingh Paul Haarhuis	6–4, 6–1
1995	Martin Damm Anders Järryd (4)	Tomás Carbonell Francisco Roig	6–3, 6–2
1996	David Adams Marius Barnard	Hendrik Jan Davids Cyril Suk	6–3, 5–7, 7–6
1997	Jacco Eltingh Paul Haarhuis	Libor Pimek Byron Talbot	7–6 (7–5) , 6–4
1998	Jacco Eltingh (2) Paul Haarhuis (2)	Neil Broad Piet Norval	7–6, 6–3
1999	David Adams (2) John-Laffnie de Jager	Neil Broad Peter Tramacchi	6–7 (5–7) , 6–3, 6–4
2000	David Adams (3) John-Laffnie de Jager (2)	Tim Henman Jevgenij Kafelnikov	5–7, 6–2, 6–3
2001	Jonas Björkman (2) Roger Federer	Petr Pála Pavel Vízner	6–3, 6–0
2002	Roger Federer (2) Max Mirnyi	Mark Knowles Daniel Nestor	4–6, 6–3, [10–4]
2003	Wayne Arthurs Paul Hanley	Roger Federer Max Mirnyi	7–6 (7–4) , 6–2
2004	Paul Hanley (2) Radek Štěpánek	Jonathan Erlich Andy Ram	5–7, 7–6 (7–5) , 7–5
2005	Jonathan Erlich Andy Ram	Cyril Suk Pavel Vízner	6–4, 4–6, 6–3
2006	Paul Hanley (3) Kevin Ullyett	Jonathan Erlich Andy Ram	7–6 (7–4) , 7–6 (7–2)
2007	Martin Damm (2) Leander Paes	Andrei Pavel Alexander Waske	6–3, 6–7 (5–7) , [10–7]
2008	Tomáš Berdych Dmitry Tursunov	Philipp Kohlschreiber Mikhail Youzhny	7–5, 3–6, [10–7]
2009	Daniel Nestor Nenad Zimonjić	Lukáš Dlouhý Leander Paes	6–2, 7–5
2010	Daniel Nestor (2) Nenad Zimonjić (2)	Simon Aspelin Paul Hanley	6–4, 4–6, [10–7]
2011	Jürgen Melzer Philipp Petzschner	Michaël Llodra Nenad Zimonjić	6–4, 3–6, [10–5]
2012	Michaël Llodra Nenad Zimonjić (3)	Robert Lindstedt Horia Tecău	4–6, 7–5, [16–14]
2013	Robert Lindstedt Nenad Zimonjić (4)	Thiemo de Bakker Jesse Huta Galung	5–7, 6–3, [10–8]
2014	Michaël Llodra (2) Nicolas Mahut	Jean-Julien Rojer Horia Tecău	6–2, 7–6 (7–4)
2015	Jean-Julien Rojer Horia Tecău	Jamie Murray John Peers	3–6, 6–3, [10–8]
2016	Nicolas Mahut (2) Vasek Pospisil	Philipp Petzschner Alexander Peya	7–6 (7–2) , 6–4
2017	Ivan Dodig Marcel Granollers	Wesley Koolhof Matwe Middelkoop	7–6 (7–5) , 6–3
2018	Pierre-Hugues Herbert Nicolas Mahut (3)	Oliver Marach Mate Pavić	2–6, 6–2, [10–7]
2019	Jérémy Chardy Henri Kontinen	Jean-Julien Rojer Horia Tecău	7–6 (7–5) , 7–6 (7–4)
2020	Pierre-Hugues Herbert (2) Nicolas Mahut (4)	Henri Kontinen Jan-Lennard Struff	7–6 (7–5) , 4–6, [10–7]
2021	Nikola Mektić Mate Pavić	Kevin Krawietz Horia Tecău	7–6 (9–7) , 6–2
2022	Robin Haase Matwé Middelkoop	Lloyd Harris Tim Pütz	4–6, 7–6 (7–5) , [10–5]
2023	Ivan Dodig (2) Austin Krajicek	Rohan Bopanna Matthew Ebden	7–6 (7–5) , 2–6, [12–10]

†

Turhistoria

Sedan starten 1972 har Rotterdam Open varit en del av tre stora tennisbanor: WCT-banan (1972–1977), Grand Prix-banan (1978–1989) och ATP Tour (1990–).

• 1972–1977 : WCT-krets
• 1978–1989: Grand Prix-banan
• 1990–1998: ATP World Series
• 1999 – aktuell: ATP International Series Gold / ATP Tour 500

Sponsorer

• ABN AMRO – huvudsponsor
• Rotterdam Ahoy – licensinnehavare

externa länkar

• Officiell hemsida
• ATP-turneringsprofil