2018–2019 Svensk regeringsbildning

2018–2019 Svensk regeringsbildning
Datum
27 september 2018 – 18 januari 2019
Plats Stockholm , Sverige
Typ Parlamentarisk regeringsbildning
Orsak Svenska riksdagsvalet 2018
Deltagare






Sveriges Socialdemokratiska Parti Moderaterna Sverigedemokraterna Centerpartiet Vänsterpartiet Kristdemokraterna Liberalerna Miljöpartiet
Resultat
  • Godkännande av M+KD 2019 års budget
  • Löfven omvald till statsminister och chef för en S+MP-regering som tolereras av C, L och V

I det svenska riksdagsvalet 2018 vann ingen politisk grupp eller parti en direkt majoritet, vilket resulterade i ett hängande parlament . Den 9 september framträdde de rödgröna med Stefan Löfvens Socialdemokrater ( S) i spetsen som den främsta politiska kraften i riksdagen , medan mittenalliansen ledd av Ulf Kristerssons Moderata parti bara fick ett mandat mindre . . Det högerpopulistiska partiet Sverigedemokraterna med Jimmie Åkesson i spetsen kom trea. Som ett resultat krävdes utdragna förhandlingar innan en ny regeringsbildning . Den 18 januari 2019 omvaldes Löfven till statsminister.

Partier och antal platser

Tabellen nedan listar partiernas 2018 års representation i riksdagen .

Sveriges riksdag 20180924 enwp.svg
namn Ledare Säten
S
Svenska socialdemokratiska partiet Socialdemokraterna 		Stefan Löfven 100
M
Moderatpartiet Moderaterna 		Ulf Kristersson 70
SD
Sverigedemokraterna Sverigedemokraterna 		Jimmie Åkesson 62
C
Centerpartiet Centerpartiet 		Annie Lööf 31
V
Vänsterpartiet Vänsterpartiet 		Jonas Sjöstedt 28
KD
Kristdemokraterna Kristdemokraterna 		Ebba Busch Thor 22
L
Liberalerna Liberalerna 		Jan Björklund 20
MP
Miljöpartiet Miljöpartiet
Isabella Lövin Gustav Fridolin 		16

Grupper

Grupp Fester Säten
Rödgröna (mitten-vänster till vänsterkanten) S+V+MP 144
Alliansen (mitten-höger) M+C+L+KD 143
Den konservativa delen av alliansen (centrum-höger till höger) M+KD 92
Strängt anti-SD och tidigare anti-V liberal del av Alliansen (mitt till mitten-höger) C+L 51
Sverigedemokrater (högerpopulist) SD 62
Löfvens minoritetsregering (mitten-vänster) S+MP 116
Januariöverenskommelse S+MP+C+L 167
Mot januariöverenskommelsen (med vänstern som avstår från att rösta) M+KD+SD 154

Enligt principen om negativ parlamentarism behöver en regering minst 175 parlamentsledamöter för att inte rösta emot den (sådana ledamöter bör antingen rösta "ja" eller avstå).

Grupper under faktisk omröstning:
Grupp Fester Säten
Inget förtroende för en premiärminister från S M+KD+SD+C+L 205
I slutändan inte mot en premiärminister från S S+MP+C+L+V 195
I krisen 2021 inte mot en premiärminister från S S+MP+C+V 175

Potentiella regeringar

Den svenska grundlagen skapar ett system som kallas "negativ parlamentarism", där "en statsministerkandidat inte behöver ha stöd av en majoritet, de behöver bara visa att de inte har en majoritet av parlamentet emot sig . " Med andra ord är förtroendeomröstningen i Sverige i praktiken ett misstroendevotum, där bevisbördan ligger på oppositionen. Politiska partier kan symboliskt "avstå" från omröstningen, vilket i praktiken fungerar som en ja-röst och visar att partiet tolererar, eller underförstått godkänner, en regeringsbildning utan det tillhörande bagage som följer med direkt stöd. Status quo är alltså att söka en regeringsöverenskommelse som är tolerabel av en majoritet av partierna, snarare än en polariserande överenskommelse som gillas av den ena sidan och hatas av den andra.

Utan att ingen politisk grupp eller parti hade en fullständig majoritet, liksom ett trassligt nät av motstridiga intressen mellan partierna, gjordes spekulationer kring ett antal möjliga kompromisser:

  • En mitten-vänster minoritetsregering av Socialdemokraterna och Miljöpartiet (116 mandat) med stöd av vänsterpartiet (totalt 144 mandat, fortfarande en minoritet). Detta var regeringsmodellen 2014–2018.
    • Efter valet röstades denna regering i förtroende och varken Alliansen eller Sverigedemokraterna var villiga att låta denna regering komma tillbaka.
    • Till slut blev detta regeringen. Detta var efter att Centerpartiet och Liberalerna beslutade att tillåta det trots att de tidigare lutat sig åt Alliansen.
  • En mitten-högerminoritetsregering av Allianspartierna (143 mandat) med stöd av Sverigedemokraterna (totalt 205 mandat, en majoritet)
    • Center- och Liberalernas partiledare har uteslutit att delta i någon regering som är beroende av Sverigedemokraterna.
  • En mitten-högerminoritetsregering med bara Moderaterna och KD (92 mandat), med stöd från C, L och Sverigedemokraterna (totalt 205 mandat).
    • Sverigedemokraterna har uttalat att de bara kommer att backa en regering som de har politiskt inflytande i. Som svar på detta uttalade Centern och Liberalerna att de skulle bryta Alliansen om Moderaterna försökte sig på en regering som behöver stöd från Sverigedemokraterna, vilket gör detta upplägg politiskt omöjligt.
    • Det andra alternativet (M+KD) försöktes i en riksdagsomröstning den 14 november, men misslyckades då C och L röstade emot.
  • En mittenalliansminoritetsregering med stöd från Socialdemokraterna .
    • Detta är den föredragna regeringen för Centerpartiet . Socialdemokraterna visade sig dock ovilliga att arbeta för detta upplägg, eftersom de trodde att de borde leda en regering de är en del av, eftersom de har flest platser av något parti.
  • En nationell enhetsregering eller storkoalition , inklusive socialdemokraterna och alla andra allianspartier (243 mandat, en supermajoritet ). Annie Lööf (C), Stefan Löfven (S) och Ulf Kristersson (M) har nämnts som potentiella ledare, men det rådde oenighet om vem som skulle bli statsminister och Kristersson avvisade tanken på att Löfven skulle sitta ytterligare en period som statsminister.
    • Centerpartiet har nämnt detta som en alternativ föredragen regering och hävdar att populariteten för SD är en nationell kris som kan hanteras tillsammans av alla andra partier (utom V )
    • Oavsett ledare stödjer inte Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Moderaterna detta, och det gör inte Sverigedemokraterna heller om de inte ges inflytande (totalt 260 mandat emot). Socialdemokraterna och Moderaterna vill inte sitta i samma regering och det kan inte vara två statsministrar. Moderaterna avvisade också förslaget att Löfven skulle sitta kvar som statsminister, trots att Socialdemokraterna fortfarande är det största partiet.
  • En mittenregering med Socialdemokraterna (som ledare), Miljöpartiet , Liberalerna och Centerpartiet (167 mandat) med stöd från Vänsterpartiet .
    • Detta skulle störa Alliansen, som, även om den är bräcklig, fortfarande anses vara att föredra framför Centern och Liberalerna än att förlita sig på vänstern. Men Centern och Liberalerna vägrar bryta ihop med Moderaterna och Kristdemokraterna.
  • En centristisk minoritetsregering av L och C under Annie Lööf (C) med stöd från andra partier.
    • Lööf sa att regeringen inte skulle få stöd av riksdagen.
  • En mitten-högerminoritetsregering av Alliansen och Miljöpartiet (159 mandat).
    • Även om denna lösning för närvarande finns i Stockholms kommunfullmäktige har en sådan regering inte majoritet på riksnivå och behöver stöd från andra partier. Miljöpartiet accepterar inte detta.

Formationsprocess

Utsättning av Löfven

Norlén valdes till riksdagens talman den 24 september 2018, efter riksdagens första sammanträde sedan valet med 203 mot 145 röster mot Åsa Lindestam , som blev förste vice talman.

Omröstning → 24 september 2018
Krävs majoritet → 175 (inklusive nedlagda röster) av 349
203/349
145/349
Nedlagda röster
  • • Ingen
0 / 349
Frånvarande
  • • N/A
1/349
Resultat → check Andreas Norlén valde Y
Källor

Statsminister Stefan Löfven förlorade misstroendeförklaringen mot honom och hans kabinett den 25 september 2018, där 142 riksdagsledamöter röstade för att behålla Löfvens kabinett och 204 röstade emot. Löfven uppgav vid en efterföljande presskonferens att han inte skulle avgå som socialdemokratisk partiledare och att han var villig att delta i samtal om bildandet av en ny regering, men insisterade på att det i slutändan var upp till riksdagens talman . Löfven konstaterade också att han fann det helt otroligt att Alliansen någonsin skulle kunna bilda regering om de håller sitt löfte om att inte samarbeta med Sverigedemokraterna.

Två dagar senare inleddes partiförhandlingar för att bilda en ny regering. och den 2 oktober meddelade kammarens talman Andreas Norlén att han gett Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i uppdrag att bilda regering.

Den 14 oktober höll Ulf Kristersson en presskonferens där han berättade att han meddelat riksdagens talman att han avstår från sitt försök att bilda regering. Kristersson vidhöll att han fortfarande har för avsikt att bli statsminister och leda en regering bestående av "hela Alliansen, enbart Moderaterna eller de Allianspartier som skulle vara villiga att gå in i en Alliansregering ledd av mig själv." Han meddelade riksdagens talman att "det i nuläget inte finns underlag för något av dessa alternativ". Anledningen till misslyckandet var att Alliansen hade färre mandat än de rödgröna , så Sverigedemokraterna (eller Socialdemokraterna) måste stödja regeringspropositioner annars skulle de misslyckas: ett sådant behov av Sverigedemokratiskt stöd tolererades inte av Centern och Liberala partier. De föreslog en regering inklusive Socialdemokraterna, vilket Moderaterna utesluter.

Stefan Löfven fick i uppdrag att bilda regering den 15 oktober 2018, vilket ger honom två veckor på sig att bygga en stabil regeringskoalition. Den 29 oktober meddelade Löfven att även han misslyckats med att skapa en stabil regering. Norlén tog sedan direkt över regeringsbildningsprocessen, även om han inte meddelade någon deadline. Eftersom budgeten ska förnyas senast den 15 november har regeringens finansdepartement arbetat med en "politiskt neutral" nödproposition som skulle avvärja en andra budgetkris om regeringen inte bildas då.


Investiture Stefan Löfven ( Socialdemokratisk )
Omröstning → 25 september 2018
Krävs majoritet → 175 (inklusive nedlagda röster) av 349
Ja
142/349
Nej
204/349
Nedlagda röster
  • • Ingen
0 / 349
Frånvarande
  • • N/A
3/349
Resultat → ☒ Nej N
Källor

Första riksdagsomröstningen

Den 5 november nominerade Norlén Moderatledaren Ulf Kristersson till att leda regeringen. En nominering innebär i detta fall att riksdagen kommer att ha en förtroendeomröstning, snarare än att bara fortsätta samtalen. Centerledaren Annie Lööf var kritisk till beslutet, då hon hade räknat med att bli den tredje som fick i uppdrag att bilda en stabil regeringskoalition. Lööf var också kritisk mot Moderaterna såväl som Kristdemokraterna och anklagade dem för att ta hennes tillfälle att bilda regering borta (talmannen är en Moderat) och därmed störa en redan skör Allians . Omröstningen skulle äga rum under veckan den 12 november, före budgetdebatten den 15 november.

Den 14 november misslyckades Kristerssons föreslagna minoritetsregering Moderaterna + Kristdemokraterna med stöd av Sverigedemokraterna Riskdagens förtroendeomröstning 195–154. Centern och Liberalerna bröt sin allians, då de vägrade acceptera en regering som förlitade sig på Sverigedemokraterna. Omröstningen markerades första gången en statsministerkandidat avvisades av riksdagen sedan tvåkammarlagstiftningens avskaffande 1971. Den svenska grundlagen föreskriver att riksdagen ska ha fyra chanser att anta en förtroendeomröstning, varefter ett nyval sker. vara obligatorisk.


Investiture Ulf Kristersson ( Moderaterna )
Omröstning → 14 november 2018
Krävs majoritet → 175 (inklusive nedlagda röster) av 349
Ja
154/349
Nej
195/349
Nedlagda röster
  • • Ingen
0 / 349
Frånvarande
  • • Ingen
0 / 349
Resultat → ☒ Nej N
Källor

Andra riksdagsomröstningen och budgetomröstningen

Den 15 november gav Norlén Lööf i uppdrag att bilda regering och gav henne en förlängningsbar tidsfrist på en vecka. Norlén tillkännagav inget datum för en andra riksdagsomröstning, utan uppgav bara att det skulle bli "en eller flera omröstningar i höst". Lööf uppgav att hon ville konstruera en centrumregering, och att hon ville att mitten-högern (M, KD och L) och mitten-vänstern (S och MP) skulle komma överens om att förhandla med henne om möjligheten att bilda en ny regering, exklusive partierna som är extremvänster (V) och extremhöger (SD).

Lööf meddelade den 22 november att hon skulle medge sitt försök att bilda regering och skyllde på Moderaterna och Socialdemokraterna för att de var ovilliga att kompromissa. Dagen efter nominerade Norlén Löfven till statsminister, utan ett formellt fastställt datum för omröstningen. Han bestämde också att budgetomröstningen skulle äga rum den 12 december. Centerpartiet slog fast att de får backa Löfven (och därmed ge de rödgröna 31 mandat, precis tillräckligt för majoritet) om Löfvens kabinett går med på några ekonomiska kompromisser. Strax därefter gjorde Liberalernas partichef Jan Björklund ett liknande uttalande, även om partiet var internt splittrat i frågan.

Den 12 december nominerade Norlén formellt Löfven. Eftersom Centern och Liberalerna tidigare i veckan uppgett att de inte var nöjda med Löfvens förhandlingar förblev utgången av omröstningen osäker. Samma dag lämnades den preliminära budgeten av den tillfälliga regeringen, men besegrades av en alternativ budget skapad av Moderaterna och Kristdemokraterna, eftersom Sverigedemokraterna stödde den, och Centern och Liberalerna beslutade att avstå från slutomröstningen. . Den 14 december förlorade Löfven förtroendeomröstningen.

Tredje riksdagsomröstning och omval av Löfven

Norlén uppgav efter omröstningen att han skulle återuppta förhandlingarna mellan partierna, samtidigt som han förberedde sig för möjligheten till ett snabbval. Norlén skapade sedan en slutgiltig tidslinje för regeringsbildning och uppmanade Kristersson och Löfven att hitta en kompromiss. Utan att nominera en ny kandidat bestämde han nästa omröstning för en premiärminister den 16 januari och en slutomröstning den 23 januari om den första omröstningen misslyckas. Om ingen av omröstningarna lyckas kommer ett snabbval att utlysas omedelbart och skulle troligen äga rum den 7 april enligt Valmyndigheten.

Den 11 januari 2019 rapporterades att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna hade nått en överenskommelse om att stödja Löfven som statsminister för att få ett slut på dödläget. Dessa samarbetspartier har bara 167 riksdagsledamöter, och behöver stöd från ytterligare ett parti. Det antogs att Vänsterpartiet som standard skulle backa en socialdemokratisk koalition, men avtalstexten uteslöt specifikt Vänsterpartiet från deltagande i frågor som omfattas av avtalet, och lämnade partiet utanför kommande koalitionsförhandlingar. Vänsterpartiet kritiserade att de förväntades ställa sig bakom en regering som skulle lämna dem utan röst och den 14 januari uttalade Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt att de inte skulle ställa sig bakom avtalet som det var och efterlyste fortsatta förhandlingar. Talmannen sköt därför upp den tredje statsministeromröstningen den 16 januari till att istället äga rum den 18 januari för att Löfven och Sjöstedt skulle kunna nå en egen kompromiss.

Den 16 januari sa Sjöstedt till reportrar att hans parti skulle avstå från att rösta mot Löfven men hotar att inleda en misstroendeomröstning mot honom i framtiden om han stöder politik som hotar arbetstagarnas rättigheter eller om han lägger fram förslag som ytterligare avreglerar hyresmarknaden. Samma dag nominerade talmannen åter formellt Löfven till statsministerkandidat, med en omröstning i riksdagen den 18 januari. Under omröstningen valdes Löfven till statsminister med 115 riksdagsledamöter som röstade på honom och 77 ledamöter som lade ned sina röster (totalt 192 röster). På grund av det låga antalet ja -röster Löfven fick har han den tredje svagaste regeringen sedan andra världskrigets slut som vid tidpunkten för sitt val.

Riksdagens talman, Norlén, förklarade att han skulle nominera Ulf Kristersson till statsminister om utnämningen misslyckades. Detta tvingade Centerpartiet och Vänsterpartiet att välja mellan Löfven, Kristersson (med Åkesson-stöd), och ett snabbval. Vänsterpartiet ville inte riskera att Kristersson skulle bli statsminister och Centern och Liberalerna ville inte ha ett snabbval som enligt mätningar skulle kunna skicka ut Liberalerna ur riksdagen och ge M+KD+SD majoritet .

Den 21 januari 2019 presenterade Löfven ledamöterna i sitt kabinett och presenterade sin regeringsförklaring för riksdagen. Liksom fallet var med hans första regering bestod den andra av socialdemokrater och gröna. De inkluderar följande ministrar:

Statsministerns kansli:

Justitieministeriet:

Utrikesministerium:

Arbets ministeriet:

Infrastrukturministeriet (ny avdelning):

Finansdepartementet:

Försvarsministeriet:

Kulturministeriet:

Miljöministeriet:

industriministeriet:

Hälsoministeriet:

Undervisningsministeriet:


Investiture Stefan Löfven ( Socialdemokraterna )
Omröstning → 18 januari 2019
Krävs majoritet → 175 (inklusive nedlagda röster) av 349
Ja
115/349
Nedlagda röster
77/349
Ja + nedlagda röster
  • • Ja (115)
  • • Nedlagda röster (77)
192/349
Nej
153/349
Frånvarande
4/349
Resultat → check Ja Y
Källor

Se även

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=2018–2019_Swedish_government_formation&oldid=1128006689 "