Red Moor (Rhön)

The Moorweiher , en reservoar i Red Moor i Rhönbergen

Koordinater :

Röda heden ( tyska : Rotes Moor ) är en högmosse i den hessiska delen av Rhönbergen i Tyskland. Det ligger inom det självbetitlade naturreservatet i Rhöns biosfärreservat och är en del av det Europaomfattande bevarandesystemet Natura 2000 . Red Moor har en yta på 50 hektar och är den näst största högmossen i Höga Rhön efter Black Moor (66,4 hektar). I 175 år, fram till 1984, styckades torv här. Det inre av högmossen är allvarligt skadat, särskilt till följd av den mångåriga torvhuggningen . Dess omkrets är dock fortfarande till stor del ostörda områden som är bättre och mer typiskt utvecklade än Black Moor, 8 kilometer bort. påbörjades storskaliga åternaturaliseringsåtgärder .

Geografi

Översiktskarta över Red Moor naturreservat

Red Moor är den största högmossen i Hessen, följt av myren i Breungeshain Heath (4 ha) på upplandet i Vogelsberg . I Rhön är det den näst största mossen efter Svarta heden ; andra är Great Moor ( Großes Moor , 8 ha) och Little Moor ( Kleines Moor , 2 ha) på Stirnberg och Moorlein på Rasenberg. Till följd av århundraden av torvtäkt, som varade fram till 1980-talet, finns endast ett område på cirka fem hektar kvar som kärnzon. Röda heden är uppdelad i två områden: Stora röda heden ( Großes Rotes Moor , tidigare 32 hektar högmosse – idag knappt 11 ha) och Little Red Moor ( Kleines Rotes Moor , tidigare 7 hektar högmosse – idag 1,7 ha). Den ligger cirka fem kilometer sydost om Wasserkuppe på den federala motorvägen B 278 mellan byn Ehrenberg (en del av Wüstensachsen) på den hessiska sidan och staden Bischofsheim an der Rhön på den bayerska sidan av delstatsgränsen.

Myren mäter cirka en kilometer från norr till söder och 600 meter från väst till öst. Dess lägsta punkt i hedens södra ände är cirka 804 meter över havet och den klättrar mot norr till cirka 830 meter ASL. Myren avgränsas av de omgivande bergen som löper medurs är Mathesberg (831,8 m) i norr, Ottilienstein (846,4 m) i nordost, Heidelstein (925,7 m) i öster, Kesselstein (799,2 m ) i söder, Mostberg (807,4 m) i väster och Feldberg (815,2 m) i nordväst.

Björkskog

Red Moor ligger i den södra delen av Red Moor Nature Reserve som täcker ett område på 314,7 hektar. Detta reservat, utsett 1979, vars namn är hämtat från högmossen, ligger mestadels ovanför den 800 meter långa konturen, men höjderna varierar från 720 till 835 meter över Normalnull . Det är ett av de äldsta och största naturreservaten i Hessen och ligger mellan Wasserkuppe och Heidelstein på Höga Rhöns mjukt böljande sadel . Den mäter 3,5 kilometer från norr till söder och 0,6 till 1,2 kilometer från öst till väst. Det finns andra mindre våtmarker med tunnare lager av torv i naturreservatet som bildas runt tre urholkar, var och en källa till en bäck. Bäcken som dränerar hedens lägsta punkt är Moorwasser ("myrvatten"). Den rinner söderut in i Schwarzbach, som rinner ut i Brend vid Bischofsheim, dess vatten tar sig via Frankiska Saale till Rhens dräneringsbassäng . Inom själva heden Moorwasser Little Red Moor i sydost från Great Red Moor i nordväst. Ovanför ändströmmen av den konstgjorda banvallen byggd 1973 finns en liten reservoar. En annan källström, Feldbach , rinner västerut in i Fulda . En tredje ström, Grumbach , rinner norrut in i Ulster , en biflod till Werra . Werra och Fulda konvergerade senare för att bilda Weser . Reservatet ligger alltså på vattendelaren mellan Rhen och Weser.

Turism

Red Moor är välutvecklad för turister och är ett populärt resmål i Rhön. Den är öppen för allmänheten och rullstolsvänlig. Guidade vandringar genom heden genomförs flera gånger i veckan. Cirka 500 meter öster om Röda Moorens informationspaviljong, på vägen från Wüstensachsen till Bischofsheim an der Rhön, finns en stor parkering och Haus am Roten Moor (Huset vid Röda Moor), byggt 2003–04, med toaletter, kiosk och informationstavlor. Korsvirkeshuset invigdes 3 september 2004 och har en yta på cirka 150 kvadratmeter. Huvudingången till Red Moor Cross Country Skiing Center är också från denna parkering.

Litteratur

  •   Stiftung Hessischer Naturschutz (publ.): Naturschutzgebiet Rotes Moor im Biosphärenreservat Rhön. 1997, ISBN 3-89051-172-4 .
  •   Willy Kiefer: Die Moore der Rhön. Verlag Parzeller, Fulda, 1996, ISBN 3-7900-0269-0 .
  •   Joachim S. Hohmann: Landvolk unterm Hakenkreuz. Agrar- und Rassenpolitik in der Rhön. Ein Beitrag zur Landesgeschichte Bayerns, Hessens och Thüringens. Frankfurt am Main etc., 1992, ISBN 3-631-45093-1 .
  •   Max Mölter: Die Hochrhönstraße . 5:e upplagan, Verlag Parzeller, Fulda, 1986, ISBN 3-7900-0149-X .
  •   Heribert Kramm: Die Hochrhön. Verlag Parzeller, Fulda, 2006, ISBN 3-7900-0305-0 .
  • U. Bohn: Die Vegetation der Hohen Rhön – Gesellschaftsinventar, Bewertung, aktuella Gefährdungen, Erhaltungsmaßnahmen. Natur und Landschaft, Bonn-Bad Godesberg, 1981.
  • G. Große-Brauckmann: Moore in der Rhön als Beispiele für Entstehung, Entwicklung und Ausbildungsformen von Mooren und ihre Probleme heute. I: Naturkunde Osthessen. Fulda, 1996.
  • LIFE-Projekt Rhön der EU (publ.): Naturschätze der Rhön: Hochmoore. Kaltensundheim, 1997.
  •   Jürgen Holzhausen, Ernst Hettche: Hochmoore im Biosphärenreservat Rhön. Verlag Richard Mack, Mellrichstadt, 1996, ISBN 3-9802436-2-1 .
  • S. Reimann, G. Große Brauckmann, B. Streitz: Die Pflanzendecke des Roten Moores in der Rhön. I: Naturkunde Osthessen. Fulda, 1985.

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Red_Moor_(Rhön)&oldid=1069728368 "