Quand nos Aïeux brisèrent leurs entraves

Quand nos Aïeux brisèrent leurs entraves
Svenska: När våra fäder bröt sina kedjor

Haitis tidigare de facto nationalsång
Text Oswald Durand
musik Occide Jeanty
Antogs 1893
Avstod 1903

Quand nos Aïeux brisèrent leurs entraves ("När våra fäder bröt sina kedjor") var Haitis inofficiella nationalsång från 1893 till 1903. Texterna skrevs av Oswald Durand , en haitisk författare och poet.

Historia

Quand nos Aïeux brisèrent leurs entraves var ursprungligen en dikt skriven av Oswald Durand . År 1893 satte ett besökande tyskt krigsfartyg kurs mot Haitis huvudstad Port-au-Prince för mellanlandning och enligt protokoll som krävde att en nationalsång framfördes. På den tiden hade Haiti ingen hymn, så kompositören Occide Jeanty erbjöd sig att komponera musik till den patriotiska dikten och den blev klar senare samma kväll. Den debuterade ombord på fartyget. Den förblev som en inofficiell nationalsång tills La Dessalinienne officiellt blev nationalsången till minne av 100-årsdagen av den haitiska revolutionen den 1 januari 1904. Hymnen används fortfarande som en presidentsalut.

Text

franska
engelsk översättning















































































Quand nos Aïeux brisèrent leurs entraves Ce n'était pas pour se croiser les bras Pour travailler en maîtres les esclaves Ont embrassé corps à corps le trépas. Leur sjöng à flots engraissa nos collines, A notre tour, jaunes et noirs, allons! Creusons le sol légué par Dessalines: Notre fortune est là dans nos vallons. Refrain: L'indépendance est éphémère Sans le droit à l'égalité! Pour fouler, heureux, cette terre Il nous faut la devise austère : Dieu! Le Travail! La Liberté! Quoi de plus beau que ces fils de l'Afrique Qui, trois cent ans dans tous les maux plongés, Tournent leurs fers, leur carcan et leur trique Contre la force et les vieux préjugés! En bas voyez! c'est la noble bannière Cernant les noirs qui vont mourir là-haut Non! leur torrent avec Lamartinière Descend fougueux à la Crête-à-Pierrot. Refrain: Tout cela serait éphémère Sans le droit à l'égalité! Pour fouler, heureux, cette terre Il nous faut la devise austère: Dieu! Le Travail! La Liberté! De Rochambeau les cohortes altières, Quelques instants, suspendirent leur feu, Pour saluer le héros de Vertières, Capois-La-Mort, grand comme un demi-dieu Vers le progrès, crions comme ce ce brave: “Noirs! En avant! En avant!" Et bêchons Le sol trempé des sueurs de l'esclave! Nous avons là ce qu'ailleurs nous cherchons! Refrain: Sans quoi, tout devient éphémère; Pas d'ordre et pas d'égalité! Pour fouler, heureux, cette terre, Il nous faut la devise austère: “Dieu! Le travail! La liberté!" Sang des martyrs dont la pourpre écumante A secoué nos chaînes et nos jougs! Chavanne, Ogé, sur la route infamante, Toi, vieux Toussaint, dans ton cachot de Joux O precurseurs, dont les dernières fibers Ont dû frémir, - vous les porte-flambeaux - En nous voyant maintenant fiers et libres, Conseillez-nous du fond de vos tombeaux! Refrain: Votre bonheur est éphémère; Ayez droit à l'égalité! Pour fouler, heureux, cette terre, Il vous faut la devise austère: “Dieu! Le travail! La liberté!" A l'œuvre donc, descendants de l'Afrique, Jaunes et noirs, fils du même berceau! L'antique Europe et la jeune Amérique Nous voient de loin tenter le rude assaut. Bêchons le sol qu'en l'an mil huit cent quatre, Nous ont conquis nos aïeux au bras fort. C'est notre tour à present de combattre Avec ce cri: "Le progrès ou la mort!" Refrain: A l'œuvre! Ou tout est éphémère! Ayons droit à l'égalité! Nous foulerons, plus fiers, la terre, Avec cette devise austère: “Dieu! Le travail! La liberté!"















































































När våra fäder bröt sina bojor var det inte för att vika armarna och låta slavar arbeta för dem som herrar sida vid sida, till döden. Deras strömmar av blod dränkte våra kullar Men nu kom vår tur, gula och svarta , vidare! Plöj jorden i Dessalines : Vår rikedom finns här i våra dalar. Refrain: Självständighet är på flykt utan rätten till jämlikhet! För att plöja denna jord med glädje behöver vi detta strikta motto: Gud! Arbetskraft! Frihet! Vad kan det finnas vackrare än dessa Afrikas barn, som efter trehundra år av djupaste träldom gjutit järn, ok och linda mot de fientliga makterna och mot gamla fördomar! Se där nere! Det är den ädla fanan, som förenar de svarta, som är redo att dö där på toppen! Men nej! Folkmassorna med Lamartinière faller som skummande flod från La Crête-à-Pierrot . Refrain: Allt är på flykt utan rätt till jämlikhet! För att plöja denna jord med glädje behöver vi detta strikta motto: Gud! Arbetskraft! Frihet! De stolta trupperna från Rochambeau avbröt elden för ett ögonblick för att hälsa hjälten i Vertières Capois-la-Mort, stor som en andra gud. Mot framsteg ropar de modiga: ”Svarta, vidare! Framåt!" och plöj denna jord, som är genomdränkt av slavars svett! Det är här, vad vi hoppades på att hitta det någon annanstans. Refrain: Utan detta är allt flyktigt: Utan ordning och frihet! För att plöja denna jord med glädje behöver vi detta strikta motto: Gud! Arbetskraft! Frihet! Martyrernas lila blod skummade över våra kedjor och ok! Chavanne , Ogé på denna hemska väg du, gamle Toussaint , i ditt fängelse Joux, och våra fäder, marscherande framåt, med darrande hjärtan – de bar facklan. Oss, som nu är stolta och fria, de vägleder oss från sina gravars mark! Refrain: Din förmögenhet är på flykt utan rätten till jämlikhet! För att plöja denna jord med glädje behöver vi detta strikta motto: Gud! Arbetskraft! Frihet! Nu till jobbet, ni ättlingar till Afrika, bruna och svarta, barn från samma vagga! Det gamla Europa och det unga Amerika försöker igen förtrycka oss på långt håll. Plöj jorden, som under år artonhundrafyra våra fäder erövrade med stark arm. Nu är det vår tur att slåss, med ropet "Framsteg eller död!" Refrain: Nu till jobbet! Eller allt är på flykt! Vi förtjänar rätten till jämställdhet! Vi plöjer denna jord med ännu mer stolthet och med detta strikta motto: Gud! Arbetskraft! Frihet!

Se även