Notoscyphus balticus
|
Notoscyphus balticus Tidsintervall:
|
|
|---|---|
| Vetenskaplig klassificering | |
| Rike: | Plantae |
| Division: | Marchantiophyta |
| Klass: | Jungermanniopsida |
| Beställa: | Jungermanniales |
| Familj: | Geocalycaceae |
| Släkte: | Notoscyphus |
| Arter: |
N. balticus
|
| Binomialt namn | |
|
Notoscyphus balticus Heinrichs et al , 2015
|
|
Notoscyphus balticus är en utdöd art av levermos i familjen Geocalycaceae . Arten är enbart känd från mellaneocena Östersjöbärnstensavlagringar i Östersjöregionen i Europa. Släktet innehåller totalt tretton bevarade arter fördelade över norra halvklotet.
Historia och klassificering
Notoscyphus balticus är känd från ett ensamt fossilt gametofytskott som är en inneslutning i en genomskinlig bit av baltisk bärnsten. Bärnstensexemplaret innehåller också flera Fagaceae-hår och några delvis nedbrutna träbitar. När fossilet beskrevs var det en del av bärnstenssamlingarna i Geologisk-paleontologiska institutet och Museum Hamburg. Bärnstenen återvanns från fossila bergarter i Östersjöregionen i Europa. Uppskattningar av åldern är mellan 37 miljoner år gammal, för de yngsta sedimenten och 48 miljoner år gammal. Denna åldersgrupp sträcker sig över den mellersta eocenen, från nära början av den lutetiska till början av den priboniska.
Holotypen studerades först av en grupp på fem forskare ledda av Jochen Heinrichs från Ludwig Maximilian University of München . Forskargruppens 2015 års typbeskrivning för arten publicerades i paleobotaniktidskriften Review of Palaeobotany and Palynology . Det specifika epitetet balticus myntades som en referens till ursprungsplatsen för bärnsten.
Beskrivning
N. balticus -exemplaret är ett gametofytskott bevarat från spetsen ner till rhizoiderna . Totalt sett är gametofyten 3,2 mm (0,13 tum) lång och 1,45 mm (0,057 tum) som bredast. Det finns tre knippen av rhizoider nära skottets bas och som växer till upp till 3 mm (0,12 tum) långa. Rhizoiderna är ogrenade och visar en tunn beläggning av svamphyfer som eventuellt tränger in i rhizoiderna. Bladen är fästa vid stjälken på ett suckubous sätt med basen av varje blad som överlappar bladet under det. Bladen är runda i konturerna när de är små och när storleken ökar blir de elliptiska i konturerna. Bladen sprids fritt ut från stjälken och böjer sig en del uppåt, medan underbladen är små till oansenliga med en äggformad till triangulär form.