Nicholas Margue
Nicolas Margue (2 januari 1888 i Fingig – 18 mars 1976 i Luxemburg ) var en luxemburgsk professor och politiker i Christian Social People's Party .
Från 1937 till den tyska invasionen av Luxemburg 1940, och sedan igen från 1945 till 1948 var han minister för jordbruk och utbildning. Han var den ende ministern som inte rymde till gränsen i tid den 10 maj 1940. Klockan 03.30 på morgonen körde han i riktning mot den belgiska gränsen. Det var dock för sent och han kunde inte ta sig igenom. Eftersom ockupanterna såg honom som fientlig mot Tyskland, flyttades hela hans familj till Schlesien , först till Leubus , sedan till Boberstein. En av hans söner, Paul Margue, inkallades till Reichsarbeitsdienst (RAD).
Efter kriget var Nicolas Margue, tillsammans med Jean Feltes, en av "fäderna" till den kontroversiella officiella luxemburgska ortografin. Från 1945 till 1972 var han ordförande för "Section historique" av "Institut grand-ducal". Från 1952 var han den luxemburgska medlemmen av den gemensamma församlingen av Europeiska kol- och stålgemenskapen, där han starkt förespråkade att Luxemburg skulle behållas som säte för de europeiska institutionerna. Margue var också medlem av Action Committee för Europas förenta stater, som hade grundats 1955 av Jean Monnet . Den 4 augusti 1959 nominerades Nicolas Margue till medlem av statsrådet, som han förblev tills han avgick den 30 september 1970. Luxemburg City och Clemency döpte gator efter honom
Han var far till Georges Margue och Paul Margue.
Publikationer
- Herchen, Arthur: Manuel d'histoire nationale , 1968. 8:e upplagan. (Denna utgåva och de tidigare har reviderats och utökats av Nicolas Margue och Joseph Meyers)
- Margue, Nicolas: Aperçu historique am Le Luxembourg, le livre du Centenaire. Luxemburg: Imprimerie Saint-Paul, 1949. 2:a upplagan.
- Margue, Nicolas: Mouvements contre-révolutionnaires dans le Luxembourg 1831-32. Luxemburg, 1939 (Samling av artiklar som publicerades 1930, 1932 och 1933 i Ons Hémecht ).
- Margue, Nicolas: Die Entwicklung des Luxemburger Nationalgefühls von 1870 bis heute. Deutsches Archiv für Landes- und Volksforschung, Leipzig, 1937.