Nguyễn Phúc Hồng Bảo
| Nguyễn Phúc Hồng Bảo | |||||
|---|---|---|---|---|---|
An Phong Công (Duke of An Phong) An Phong Quận Vương (Prince An Phong av 2:a rangen) | |||||
| Född | 19 april 1825 | ||||
| dog | januari 1854 | ||||
| |||||
| Hus | Nguyễn Phúc | ||||
| Far | Kejsar Thiệu Trị | ||||
| Mor | Đinh Thị Hạnh | ||||
Nguyễn Phúc Hồng Bảo ( Hán tự : 阮福洪保 , 19 april 1825 – januari 1854) var en prins av Nguyễn-dynastin , Vietnam .
Tidigt liv
Han var den äldste sonen till sin kejsare Thiệu Trị och Đinh Thị Hạnh. År 1843 tilldelades han titeln An Phong Công (安豐公, "Hertig av An Phong"). Prins Nguyễn Phúc Miên Bửu utsågs till lärare för Hồng Bảo och hans yngre bror Hồng Nhậm (senare kejsar Tự Đức) .
Enligt Việt Nam sử lược beskrev historikern Trần Trọng Kim Hồng Bảo som "en okunnig man och ogillade att studera". Thiệu Trị gillade honom inte.
Konflikt med Tự Đức
Thiệu Trị dog 1847, och Hồng Nhậm blev den nya kejsaren. Fyra höga ministrar, Trương Đăng Quế, Võ Văn Giải, Nguyễn Tri Phương och Lâm Duy Hiệp, utsågs till regenter. Varför Thiệu Trị ändrade primogeniturregeln för succession är okänt; Västerländska missionärer hävdade att Trương Đăng Quế genomförde en komplott för att avsätta Hồng Bảo och krönte Hồng Nhậm till den nya kejsaren. Rykten sa att Hồng Nhậm var Trương Đăng Quếs oäkta barn.
Hồng Bảo var djupt förbittrad; han betraktade sig alltid som den arvtagare och hoppades kunna ta tronen. Hồng Bảo försökte söka stöd från romersk-katolska missionärer; han lovade att om han besteg tronen skulle han konvertera till katolicismen och göra Vietnam till ett katolskt land.
År 1851 försökte Hồng Bảo fly till Singapore , men arresterades. Han bad om förlåtelse och blev benådad av Tự Đức. 1854 planerade han ett uppror mot Tự Đức. Han greps och tvingades begå självmord genom hängning. Han begravdes helt enkelt utan begravning.
Arv
Hồng Bảos fyra söner, Nguyễn Phúc Ưng Đạo (阮福膺導), Nguyễn Phúc Ưng Tự (阮福膺寺), Nguyễn Phúc 寺 阮福膺導 (阮福膺導) ễn Phúc Ưng Tương (阮福膺將), var förvisad från det kungliga hovet och döpte om Đinh Đạo (丁導), Đinh Tự (丁寺), Đinh Chuyên (丁傳) respektive Đinh Tương (丁將), och förvisades sedan till Hòa Khá .
År 1866 startade Đinh Đạo ett uppror mot Tự Đức tillsammans med Đoàn Hữu Trưng (段有徵), Đoàn Hữu Ái (段有愛), Įưᵏng TƸƸưᵏ ọng Hòa (張仲和) och Phạm Lương (范梁). Upproret slogs snabbt ned. Som ett resultat avlivades Hồng Bảos fyra söner tillsammans med sin mor Trần Thị Thụy (陳氏瑞).
År 1898 rehabiliterades Hồng Bảo av Thành Thái postumt.