Neutralitet (psykoanalys)
Neutralitet är en väsentlig del av analytikerns attityd under behandlingen , utvecklad som en del av det icke-direktiv, jämnt suspenderade lyssnandet som Freud använde för att komplettera patientens fria association i den talande boten .
Tidig utveckling
I fallstudien Little Hans från 1909 kritiserade Freud pojkens far (den främste 'analytikern'): "Han frågar för mycket och undersöker i enlighet med sina egna förutsättningar istället för att låta den lille pojken uttrycka sig". 1912 fastställde han spegelregeln, att analytikern inte skulle återgälda patientens förtroende, utan bara reflektera tillbaka vad de själva innehöll. 1915 introducerade han termen neutralitet och varnade särskilt för alltför stor iver att bota; och 1919 skrev han mot att erbjuda vägledning eller rådgivning – syntes i motsats till analys – om vilken form patientens botemedel skulle ha.
Freuds riktlinjer, särskilt med avseende på parentes av etiska bedömningar och personliga avslöjanden, blev snabbt accepterade i den psykoanalytiska huvudströmmen, liksom behovet av att respektera patientens tal och inte påtvinga det förutfattade meningar.
Överföring
Neutralitetsprincipen fick särskilt kraft när det gäller manifestationer av överföring , särskilt med tanke på styrkan i de känslor som väcktes därav. Neutralitet innebar att motstå den naturliga impulsen att återgälda effekter, för att förbli i en position att analysera överföringen, inte svara på den.
Avvikelser och kritik
Freuds analytiska praxis var märkbart mindre stram än de neutralitetsprinciper han fastställde: han argumenterade med, berömde och lånade ut pengar till patienter och till och med registrerade när han matade råttmannen vid ett tillfälle. Den första teoretiska utmaningen till Freuds koncept kom dock från Sándor Ferenczi , som såg analytikerns attityd av icke-avslöjande i synnerhet som en del av problemet och inte lösningen. Andra skulle senare utvidga Ferenczis poänger, Nina Coltart misstänkte till exempel "det strama och välvilligt neutrala sättet som vi håller som vårt arbetsideal" och betonar att "vi kan inte skada en patient genom att visa autentisk känsla".
