Naval EOD Technology Division

Naval Explosive Ordnance Disposal Technology Division är en fältaktivitet inom United States Naval Sea Systems Command (NAVSEA). Det ligger 30 miles söder om Washington, DC i Charles County, Maryland . NAVEODTECHDIV är en unik stödaktivitet som administreras av den amerikanska flottan och som används av alla väpnade tjänster som arbetar tillsammans för att bestämma kraven för Joint Explosive Ordnance Disposal (EOD).

EOD jointServiceslogo.gif

Naval Explosive Ordnance Disposal Technology Division ( NAVEODTECHDIV) spårar sitt ursprung tillbaka till andra världskriget när den amerikanska flottan insåg behovet av att motverka avancerade och komplexa vapensystem som används av andra nationer. I maj 1941 grundades Naval Mine Disposal School i Washington DC. Senare samma år etablerades också Naval Bomb Disposal School. 1945 slogs båda skolorna samman för att bilda Naval Ordnance Disposal Unit och flyttade 1946 till Naval Powder Factory i Indian Head, MD. En viktig komponent i dessa skolor var Ordnance Investigation Lab (OIL) beläget vid Stump Neck Annex, som hade till uppgift att utveckla standardiserade procedurer och verktyg för den kärnan av EOD-proffs. Under efterkrigstiden och många namnbyten utvecklades OIL för att hålla jämna steg med det allt mer komplexa och snabbt spridande ammunitionshotet.

År 1951 tilldelades marinen Joint-Service (marin, armé, flygvapen, marinkår) EOD-ansvar för explosiv utbildning samt forskning och utveckling. Två år senare övertogs forsknings- och utvecklingsuppgifterna av en separat organisation, The Naval Explosive Ordnance Disposal Technical Center, som låg vid Stump Neck Annex. Den explosiva utbildningsfunktionen döptes om till Naval Explosive Ordnance Disposal School och blev kvar på Naval Powder Factory. Vid mitten av 1950-talet växte Naval Explosive Ordnance Disposal Technology Centers tekniska personal till att omfatta civilingenjörer och supporttekniker. 1962 placerades centret under ledning av en befälhavare och döptes återigen om till Naval Explosive Ordnance Disposal Facility (NAVEODFAC). 1971 fick NAVEODFAC i uppdrag att tillhandahålla EOD-forskning och utvecklingsstöd för att utföra ansvaret att uppfylla Joint-Service EOD-teknologikraven. 1995 blev kommandot Naval Explosive Ordnance Disposal Technology Division (NAVEODTECHDIV) under Naval Ordnance Center (NOC). Idag rapporterar NAVEODTECHDIV direkt till Naval Sea Systems Command. EXPLOSIVE ORDNANCE DISPOSAL (EOD) TEKNOLOGIPROGRAM År 1951 tilldelade DoD den amerikanska flottan ansvaret för Joint Service EOD Research and Development (FoU). Ursprungligen genomfördes på Naval EOD School, 1953 en separat organisation, Naval EOD Technical Center, etablerades för att utföra FoU-uppgifterna. Ett gemensamt tjänstedirektiv styrde programmet, och enskilda tjänster fick fortsätta sina egna EOD FoU-program. Efter kongressens intresse 1969 angående de individuella serviceinsatserna, beordrade DoD att all EOD FoU skulle konsolideras under SECNAV som en enda chef, för att eliminera dubbelarbete. Ett gemensamt program utvecklades av tjänsterna som säkerställde att alla deras intressen togs upp. DoD-direktivet 5160.62 utfärdades först 1971 och utsåg SECNAV till Single Manager för EOD-teknik och utbildning, en beteckning som fortsätter idag. Naval EOD Technology Division (NAVEODTECHDIV) är EOD Technology Center, som marinen har till uppgift att tillhandahålla, hantera och underhålla.

DoD EOD Technology Programme är kravstyrt och kräver kundmedverkan från identifiering av krav, till valet av teknikprojekt för att tillfredsställa kraven, till acceptansen av de ultimata FoU-resultaten. Processen för kundmedverkan är formell, strukturerad och dokumenterad.

Dokumentation av processen börjar med DoDDir 5160.62 som, förutom att utse SECNAV som Single Manager, styr utnämningen av marinen av en Executive Manager med bred befogenhet att hantera programmet. Den inrättar också en programstyrelse, bestående av flagg-/generaltjänstemän från de fyra tjänsterna, för att bistå verkställande chefen och representera deras tjänster. Dessutom inrättar direktivet en Joint Service Military Technical Acceptance Board (MTAB), som måste godkänna alla EOD-verktyg, utrustning, procedurer och publikationer som utvecklats av marinen, innan de används av Joint Services. DoDDir 5160.62 (1989), som nyligen har reviderats av Joint Services och är i OSD-godkännandeprocessen, implementeras av SECNAVINST 5410.116B och av en Joint Service-instruktion (OPNAVINST 8027.1G, MCO 8027.1D-14, AFR 75 136-8). Utöver DoD-direktivet och serviceimplementeringsinstruktioner, utfärdar programstyrelsen detaljerad programvägledning genom policyavtal (PA). Programstyrelsen sammanträder tre till fyra gånger per år eller vid behov. Varje tjänst har en avdelning vid NAVEODnaveodtechdiv för att tillhandahålla tjänsten deltagande i alla processer. Avdelningarnas OIC:er utgör MTAB, och detacheringspersonal utgör två undergrupper av MTAB, ansvariga för rekommendationer till MTAB avseende godkännande av verktyg/utrustning och procedurer. Denna personal interagerar dagligen med NAVEODTECHDIVs personal i FoU och utveckling av procedurer.

Källor