Nash v Paragon Finance plc
| Paragon Finance plc v Nash | |
|---|---|
| Fullständigt ärendenamn | Paragon Finance plc v Nash och Staunton |
| Citat(er) | [2001] EWCA Civ 1466 , [2002] 1 WLR 685, [2002] 2 Alla ER 248 |
| Nyckelord | |
| Oskäliga villkor | |
Paragon Finance plc v Nash [2001] EWCA Civ 1466 är ett engelskt avtalsrättsligt fall rörande oskäliga avtalsvillkor.
Fakta
Paragon (t/a National Home Loans Corporation plc fram till 1997) gjorde anspråk på besittning från herr och fru Nash i South Norwood för sena amorteringar av bolån. Paragons ränta var rörlig efter eget gottfinnande. Bank of England sänkte sin ränta. Paragon "förde inte vidare" den lägre kursen. Nash hävdade att de tvingades betala avsevärt över marknadsräntan för säkrade lån och att de inte kunde hitta en annan långivare eftersom de hade hamnat i efterskott. Mr & Mrs Nash hävdade att räntorna var ockerpriser enligt Consumer Credit Act 1974 avsnitt 138 (grovt orimligt, strider grovt mot principerna om rättvis handel; hänsyn måste tas till rådande räntor och risker).
Dom
Dyson LJ ansåg att befogenheten att variera räntan efter eget gottfinnande måste utövas på ett rationellt och ärligt sätt. Denna underförstådda term var "nödvändig för att ge effekt till parternas rimliga förväntningar." [36] och [42] Men i det här fallet handlade banken rimligt för att skydda sina intressen. Det var inte grovt orimligt. Begreppet var inte heller orättvist enligt UCTA 1977 avsnitt 3(2)(b)(i), eftersom en del av den "kontraktsmässiga fullgörandet" var det skönsmässiga och dess utövande var vad som rimligen kunde förväntas.
Thorpe LJ och Astill J instämde.
Betydelse
John McFall från Treasury Select Committee sa att banker "trotsar lagarna för finansiell aritmetik" genom att inte föra över räntesänkningarna till konsumenterna. Till exempel tar Barclays fortfarande ut 14,9 % på kreditkortsåterbetalningar, medan bankens ränta är 3 %.