Mykola Lebid

Mykola Lebid
Mykola Lebid portrait.jpg
Född 5 maj 1936
Byn Kustine, Sumy-regionen , ukrainska SSR (nu Ukraina )
dog 29 mars 2007 (2007-03-29) (70 år)
Kiev , Ukraina
Nationalitet ukrainska
Alma mater Leningrad Vera Mukhina Higher School of Art and Design (1963)
Känd för akvarell , design, grafik , medaljkonst , heraldik
Utmärkelser Zaslhud.png Honored Artist of Ukraine (1992) , Mykola Ostrovskyi Premium (1986) Mykola Ostrovskyi LKSMU Premium.png

Mykola Lebid ( ukrainska : Микола Якович Лебідь , ryska : Николай Яковлевич Лебедь , 5 maj 1936 – 29 mars 2007) var en ukrainsk målare , konstnär och hedersprofessor för Ukrainas målare, hedersgrafiker , konstnär och grafiker för Ukraina . , design, medalj konst . Vinnare av Nikolai Ostrovsky Premium 1986.

Liv

Mykola Lebid i sin studio (1998)

Mykola Lebid föddes den 5 maj 1936 i den lilla byn Kustine, Sumy-regionen , ukrainska SSR (nu Ukraina ). Fader – Yakiv Lebid (1896–1947) var en järnvägsarbetare, stred i Röda armén under andra världskriget, skadades och dog kort efter krigets slut. Mor – Eudokia Lebid (Radchenko) (1898-19??). Familjen hade sex barn. Två äldre bröder dog under Holodomor på 1930-talet. Den äldre brodern Danilo Lebid försvann i november 1943. Dessförinnan tilldelades han två medaljer "For Courage" . Efter kriget bodde de äldre systrarna Galina, Maria och den yngsta Mykola hos sin mamma.

Efter sin utbildning vid Leningrad Vera Mukhina Higher School of Art and Design (1957-1963), arbetade Mykola Lebid som konstdesigner vid "Ukrdipromebli"-institutet och Institutet för teknisk estetik i Kiev (1964–1967). Lebid var en huvudkonstnär för "Ukrtorgreklama" (1966–1973). Han har varit medlem i Ukrainian Artists Union sedan 1967.

Mykola är författare till Khreshchatyk street holiday lighting (1967–1977). Mykola Lebid skapade en serie lampor för offentliga institutioner; musikinstrument för Chernihiv och Zhytomyr musikaliska fabriker (i synnerhet det berömda pianot "Ukraina"); barns träleksaker och souvenirer, som tillverkades på 1960-1970-talet vid fabrikerna i Chernihiv och Kiev. Radiomottagare "Olimpik", "Olimpik-401" är designade av Mykola Lebid (1977). Lebid är en författare av bestick gjorda av guld och silver, souvenirer gjorda av "Ukrsamotsvity" smyckesfabrik, klockdesign, filmoskop, högtalare och andra hushållsprodukter. De är upphovsrättsskyddade och producerade sedan 1970-talet, en del producerades fram till 2000-talet.

Sedan 1980-talet har Mykola Lebid sysslat med miljö- och landskapsdesign . Omfattande presentation av Ukraina vid den 12:e världsfestivalen för ungdomar och studenter i Moskva, 1985 (M. Ostrovsky-priset, 1986). Små arkitektoniska former och historiskt museum i Varva (1986–1990). Memorial "Fosterlandets försvarare" i Borova (1987). Belgorod Central Park (Ryssland, 1988), ukrainsk-rysk restaurang i Dubai (Förenade Arabemiraten, 1996), etc.

Inom området grafik utvecklade M. Lebid företagsstilen för "Science"-klubben vid Ukrainas vetenskapsakademi (1980–1983). Han är författare till serier av minnesmedaljer och märken för Kievs radioanläggning "Slavutich" (1982–1989). År 1992 fick Mykola Lebid hederstiteln Honored Artist of Ukraine. År 1999 i hård konkurrens blev M. Lebid författare till den statliga utmärkelsen Order "For Courage" och ett tjugotal departementsutmärkelser. 1999 nominerades han till hederstiteln People's Artist of Ukraine.

Akvarellmålningar av Mykola Lebid är bland de bästa som skapats i denna teknik av samtida konstnärer. Är skrivna alla prima , extremt transparenta, passionerade och är samtidigt i logisk design, rytm och komposition. Både i måleriet och i formgivningen kopierar Mykola Lebid inte naturens föremål, utan uttrycker regelbundenheterna med alla tillgängliga medel. Akvarellmålningar ställdes ut på många personliga och grupputställningar. Målningar av M. Lebid finns i privata samlingar i hela USA, Storbritannien, Polen, Tjeckien, Slovakien, Kanada, Ukraina, Tyskland, Förenade Arabemiraten, Österrike, Belgien, Nederländerna, Ryssland och andra.

Under de sista åren av livet förmedlade Mykola Lebid sina kunskaper till studenter vid Institutet för inredning och landskap ( National Academy of Government Management Staff of Culture and Arts) .

Han dog i sitt hem i Kiev den 29 mars 2007, omgiven av sin familj.

Utvalda verk

  • en serie akvarellmålningar i egen utsökt teknik. Målade hela sitt liv
  • musikinstrument för musikfabrikerna Chernihiv och Zhytomyr, inklusive det berömda pianot "Ukraina" (1966–68);
  • semesterbelysningsdesign av Khreshchatyk (1967–77);
  • barn i träleksaker (1968–71);
  • souvenirer "1500 år av Kiev", inlägg med halm (1973);
  • bestick av guld och silver (1974);
  • souvenirer till "Ukrainian Gems"-fabriken (1975);
  • radiomottagare "Olimpik", "Olimpik-401" (1977);
  • elektroniska digitala klockor, två F-7 filmprojektorer, tre hushållshögtalare (alla medförfattare), en Stop-Test-enhet (tilldelad av USSR Exhibition of Achievements of National Economy- medaljen), en bärbar turistgasplatta (alla 1976–79) );
  • sociokulturellt komplex i Ukraina i 12:e världsfestivalen för ungdomar och studenter i Moskva (1985, medförfattare, diplom, M. Ostrovsky-priset 1986);
  • ett minnesmärke "Fosterlandets försvarare" ( Borova 1987);
  • Leninparken (1987) och lekplatsen för barn (1988; Belgorod , Ryssland);
  • en serie minnesmedaljer och märken (1982–89);
  • dekoration av ukrainsk-rysk restaurang i Dubai (Förenade Arabemiraten, 1996);
  • grafik – "Gamla Tallinn" (1965), "Flowering Time" (1966), "Rus" (1967), "Begonia" (1980), "Morgon i bergen" (1983) etc.;

Författare till statliga och departementsutmärkelser i Ukraina

Citat

Allmänna källor

Denna artikel är en delöversättning av motsvarande artikel i den ukrainska Wikipedia, uk:Лебідь Микола Якович

  1. Ігор Кромф. Наймасовіша нагорода за подвиги: 25 років ордену «За мужність» // Прямий - 2020, 29 квітня
  2. Селівачов М . // Микола Лебідь: акварель, дизайн, геральдика - К.: ВХ [Студіо], 2006
  3. Селівачов М ., Микола Лебідь // Ант. Вип. 16-18. — К., 2006. — С.107
  4. Сопов О., Торгоненко А.. // Енциклопедичне видання "Нагороди МВС України" - 2016 - С.8-12, 14-19, 626-55, 526-55, 526-55, 526
  5. Сопов О., Торгоненко А.. Піонери відомчих відзнак // Іменем закону. - 2011-03-31, №13
  6. Лазаренко В. Істория створення медалі «Här är en byggnad i Ukraina i Ukraina» // Нумізматика и Фалерии. - 2008, N21.
  7. Лазаренко В. Почесна Відзнака Президента України - від відзнаки до державної нагороди (1992-2002 ррр.) // Почесна Відзнака рррр. - 2008, N22.
  8. Николай Яковлевич Лебедь. Фотоальбом // в журн. "Ландшафт плюс". - М. - 2005, №1.
  9. Геральдика як засіб відродження ISTоричних традицій України // 24 карати. - 2005. - Осінь-зима.
  10. Вольвач П., Ляшко В.. Радіожурнал “Віта Нова”: Художник Микола Лебідь ( з аудіожурнал / Вольвач П. - 18 februari 2004
  11. Микола Лебідь // Хто є хто. Київ та регіони. - 2003-2005. - Випуск V, VI.
  12. Walter Belanger. Mykola Lebid // Contempoartukraine. Kiev Pechersk Lavra Studios — Ukraina, Contempoartukraine, 2004, #3 — sid. 28-33 (på engelska och ukrainska)
  13. Довідник членів Національної спілки художників України - К., 2003. С.189
  14. Тимченко С. Легкокрила творчість // Київський Політехнік. - 2002. - 18 kv.
  15. Лазаренко В. Из истории награждения за выслугу лет (Пограничные войска Украины, 2002 г.) // Нумізматика і Фалерины. - 2002, №4.
  16. Загородня 3. Пензлем крилатої душі // Міліція України. - 2000, №4.
  17. Никитюк І. Нова прикордонна символіка та її автор // Кордон. -1999, №1.
  18. Відзнаки Президента України. К. Мистецтво. -1999.
  19. Загородня 3. І музикою пензель обізветься // Київська правда. - 1998. - 19-25 березня.
  20. Довідник членів Спілки художників України - К., 1998. С.83
  21. Бузало В. Відзнаки особливого ґатунку. Historia створення // Міліція України. - 1997, №1.
  22. Куфрик Б. Är du rädd för något? // Експрес. - 1997. - 3-11 травня.
  23. Нерод В. Автор почетных знаков отличия и наград //День. - 1997. - 5 april.
  24. Нерод В. Поєднання знання и таланту// Іменем закону. - 1997. -17 січня.
  25. Нагороди України. Historia, fakta, dokument. У 3-х томах. - К. - 1996, т.З.
  26. Пацера Н. «Остепеняются» och множатся президентские награды // Киевские ведомости. - 1996. -24 maj.
  27. Бузало В. Нагороди незалежної України //Українська Газета. - 1996. - 22 лютого.
  28. Нет ордена в своем отечестве? // Киевские ведомости. - 1995. - 27 april.
  29. Пам'ятки України. Спеціальний випуск на замовлення Президента України. 1995. №2, STOR.15
  30. Чеберяко Н. «І на тім рушничкові...» //Вечерний Киев. - 1986.-9 oktober.
  31. Шуйская Г. Приглашает «рушник» //Правда Украины. -1985.-25 июля.
  32. Фоменко К. Приглашает «рушничок» //Комсомольское знамя. - 1985. - 27 июля.
  33. Петруня О. «Рушник» запрошує гостей // Прапор комунізму. -1985. - 28 pund.
  34. Шуйская Г. Приглашает рушничок // Правда (Москва). - 1985. - 25 июня.
  35. Довідник «Українські радянські художники» - К., Мистецтво, 1972. С.256

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Mykola_Lebid&oldid=1138153637 "