Marius Nygaard (akademiker)
Marius Nygaard (13 september 1838 – 7 februari 1912) var en norsk pedagog och språkforskare.
Privatliv
Han föddes i Bergen som son till skeppsmästaren och köpmannen Mads Christensen Nygaard (1793–1875) och Maren Behrens (1806–1875). På modersidan var han första kusin till Johan Diederich Behrens.
Nygaard gifte sig med Elise Martin (1842–1923) i augusti 1863 i Bergen. De fick sonen William Martin Nygaard , en framstående politiker och bokförläggare. Marius Nygaard var också farfar till Mads Wiel Nygaard och domare Marius Nygaard , och farfarsfar till Agnes Nygaard Haug, Kristen Nygaard och William Nygaard .
Karriär
Han avslutade sin gymnasieutbildning 1855 och tog examen från Royal Frederick University med cand.philol. examen 1861. Han arbetade vid Bergens katedralskola 1862—1863 och Christianssands katedralskola 1864—1876 och var rektor 1876—1877. Han var rektor för gymnasiet i Fredrikshald 1877—1894 och Drammen 1894. 1910. Han var ledamot av stadsfullmäktige i både Christianssand, Fredrikshald och Drammen.
Han bedrev språklig forskning. Publikationerna inkluderar Eddasprogets Syntax , i två volymer 1865 och 1867, om syntaxen i Edda , samt Betydningen og Brugen af Verbet 1878. Han var medlem av Royal Norwegian Society of Sciences and Letters från 1877 och Norska Vetenskapsakademien och Brev från 1880. 1887 gav han ut den latinska-norska ordboken Latinsk Ordbog tillsammans med Jan Johanssen och Emil Schreiner , en bok som fortfarande är i bruk — den har uppdaterats och återutgivits, senast 1998.
Han gav ut Kortfattet Fremstilling af det norske Landsmaals Grammatik 1867, en mycket tidig grammatik av Landsmål . Han var en förespråkare för denna skriftliga form av norska, bland annat som medlem i Vestmannalaget. Tillsammans med Jonathan Aars var han också en drivande kraft bakom den norska ortografiska reformen 1907, som markerade en splittring mellan dansk-norska och det nya riksmålet .
Han dekorerades med Kungliga Norska St. Olavs Orden 1890 och dog i februari 1912 i Kristiania .