Margaret Tyler
Margaret Tyler | |
|---|---|
| Född | c. 1540 |
| dog | c. 1590 |
| Nationalitet | engelsk |
| Ockupation | översättare |
| Antal aktiva år | 1570-talet |
| Anmärkningsvärt arbete | ' Spegeln av furstliga gärningar och riddarskap |
Margaret Tyler (c. 1540 - c. 1590) var den första engelsman som översatte en spansk romans och den första kvinnan att publicera en romans i England . Hon publicerade också ett försvar för allvaret och betydelsen av kvinnors författarskap. Hon föreslog att både män och kvinnor skulle behandlas som rationella varelser, och hävdade att "det är allt för en kvinna att skriva en berättelse, som för en man att rikta sin berättelse till en kvinna."
År 1578 möttes utgivningen av The Mirrour of Princely Deedes and Knighthood , Margaret Tylers översättning av Diego Ortúñez de Calahorras spanska romans, Espejo de Príncipes y Cavalleros , av kritik eftersom dess maskulina och sekulära ämne ansågs olämpligt för en kvinna. Andra kvinnor hade översatt religiös litteratur, eftersom detta stämde överens med föreställningen att kvinnlig utbildning skulle främja fromhet. Fördrag och handböcker om utbildning betonade faran med att låta ivriga kvinnliga studenter läsa utländska berättelser om kärlek. Tyler protesterade i sitt brev "till läsaren" mot restriktioner på kvinnors litterära ansträngningar.
Liv
Tylers biografi är fortfarande spekulativ. Identifieringen av även hennes klass och religion är svår och kontroversiell. De enda säkerheterna om hennes liv beskrivs i det dedikationsbrev hon skrev till Lord Thomas Howard i sin översättning av första delen av The Mirrour of Princely Deeds and Knighthood . I denna dedikation förklarar Tyler att hon var en tjänare till den aristokratiska familjen Howard och beskriver sig själv som "medelålders". Baserat på dessa två fakta har några forskare identifierat henne som hustru till en annan tjänare, John Tyler, som var ansvarig för hertigens hyresgäst och landbok. Hänvisningar till "Tylers fru" i ett samtida brev indikerar att hon kan ha tjänat i familjen Howard på 1560-talet och tjänat Woodhouses och Bacons på 1570-talet. Ett testamente skrivet av en Margaret Tyler 1595 i Castle Camps , en stad nära Cambridge , indikerar att hon kan ha haft en son, Robert Tyler, och en dotter vid namn Ross.
Vissa forskare, framför allt Maria Ferguson och Louise Schleiner, tror att Tyler var katolik sedan hon tjänstgjorde i den katolska Howard-familjen. Hon kan också ha varit spanskfödd och skulle ha rest till England med följet av Álvaro de la Quadra, Filip II: s ambassadör . Ferguson antar dock att Tyler kan ha varit en pseudonym för Margaret Tyrell, som var släkt med Howards genom äktenskap.
Källan till Tylers kunskaper i spanska är inte känd. Kunskaper i det spanska språket var av värde för engelska köpmän vid den tiden på grund av betydelsen av Spaniens ekonomi. Under den eran kan köpmäns döttrar eller resande diplomaters tjänare ha lärt sig språket.
Större verk
The Mirror of Princely Deedes and Knighthood
Publiceringen av The Mirrour of Princely Deedes and Knighthood 1578 , Margaret Tylers översättning av Diego Ortúñez de Calahorras spanska romans, var ett dramatiskt inträde i det litterära riket. Under hela denna romantik följer Tylers översättning originalet noga och gör bara några små ändringar. Tyler brukar dela upp en lång mening i kortare. Hon föredrar klarhet framför att bevara originalets elegans och flyt. Hon lägger ibland till några ord och/eller ändrar en kapitelrubrik. Till exempel, Tylers kapitelrubrik för kapitel 29 betonar hjältens cross-dressing, medan Ortúñez inte gör det. Tyler inkluderar också en mening i kapitel 15 som inte finns i Ortúñez-versionen.
Ett exempel på likheten och skillnaderna mellan Ortúñez och Tylers verk kan ses i vyerna nedan. Den spanska och engelska versionen är båda lika. I romansens inledande mening ligger ordordningen och ordförrådet i översättningen ganska nära originalet och endast en liten skillnad syns.
Después quel grande emperador Constantino pobló la gran ciudad de Constantinopla de los nobles ciudadanos romanos, reedificando los antiquos edificios fundados por Pausania, rey de los partos, entre todos los emperadores que después que después de grieveyas en imp sucedi antado, ni su nombre hiziesse tan famoso, como el grande y muy nombrado emperador Trebacio, cuyos hechos y las inmortales hazañas de los cavalleros de su tiempo quiero aquí contar, según que Artimidoro el griego en los grandes volúmines de sus eloquales dize ansí.5 [Sluta sidan 299]
Efter det hade den store kejsar Konstantin befolkat staden Konstantinopel, med rasen av de ädla medborgarna i Rom, och hade gjort om de urgamla byggnaderna som grundades av Pansanias kung av Parthes. Bland alla de kejsare som lyckades i det Greklands kejsardöme, tycktes ingen ha framställt sitt eget namn, eller ha gjort det så berömt, som den store och mäktige kejsar Trebatio. Vars värdiga gärningar med de tappra handlingar av riddare på sin tid, kommer jag att rapportera här, enligt som Artimidoro grekeren har lämnat dem skrivna i de stora volymerna av sin Krönika.
Tylers översättning var enormt framgångsrik, så mycket att The Second Part of the Mirrour of Knighthood snart beställdes, även om denna översattes av den walesiske poeten Robert Parry , inte Tyler. Tina Krontiris tror att detta förmodligen beror på att Tyler vid det laget var "för gammal för ännu en mödosam översättningsuppgift". Hela serien av de spanska originalen publicerades så småningom i åtta volymer.
Dedikation till Thomas Howard
I dedikationsbrevet till Thomas Howard förklarar och motiverar Tyler sina handlingar och säger: "mina vänners allvar övertygade mig om att det var lämpligt att lägga fram min talang för att öka, eller att sätta mitt ljus på en ljusstake, och övervägandet av min otillräcklighet fick mig att tänka att det var bättre för min lätthet att antingen helt begrava min talang...eller snarare att släcka mitt ljus än att det skulle förråda varje orepat hörn av mitt hus; men mina vänners bedömning rådde ovan. mitt eget skäl." Hon hävdar kortfattat att hon tog på sig detta arbete för att göra sina vänner lyckliga. Hon tillägger att hon inte på något sätt menade att hennes arbete skulle låta otacksamt för familjen Howard: "Under ers heders beskydd ska jag mindre frukta anfallet av de avundsjuka och av ers ärders goda mottagande.” Eftersom hon tjänade Thomas Howards familj, kände hon ett behov av att vittna för honom eftersom hans föräldrar redan var avlidna. På det vanliga sättet för sådana dedikationer ville Tyler se till att hon sågs tacksam och lojal mot familjen Howard: "Jag tål att dina föräldrar medan de levde, då de var deras tjänare, och nu är de skyldiga deras avkomma efter deras död, för deras brister."
Till läsaren
Tylers förord motiverar hennes verksamhet som översättare. Krontiris menar att kvinnliga översättare vanligtvis var mer bokstavliga än manliga, för att understryka deras undergivenhet. Tyler följer denna konvention och säger att "uppfinningen, dispositionen och beskärningen av den här historien är helt och hållet en annan mans, min del ingen däri än översättningen". Men efter denna standardförklaring om blygsamhet, trotsar Tyler konventionen genom att hävda sin rätt som kvinna till författarskap. Hon medger implicit att män kan behålla rätten till "diskurs i lärande", men accepterar det aldrig direkt. Däremot bekräftar hon självsäkert att berättande är provinsen för båda könen, och därför är det "allt ett" oavsett om en berättelse berättas av en kvinna eller en man.