Luciano Gallet

Luciano Gallet

Luciano Gallet (28 juni 1893 i Rio de Janeiro – 29 oktober 1931 i Rio de Janeiro ) var en brasiliansk kompositör, dirigent och pianist.

Gallet föddes i Rio de Janeiro av en fransk-brasiliansk far och en fransk mor och visade musikalisk talang i ung ålder och vann guldmedaljen från Instituto Nacional de Música 1916. Han började spela piano som skolpojke, och först studerade och tog examen i arkitektur, innan han skrev in sig vid Instituto Nacional de Música för att studera musik med Henrique Oswald , Abdon Milanez och Agnelo França. 1917 studerade han harmoni med Darius Milhaud . 1922 började han dirigera kören och orkestern för Instituto Nacional de Música och 1926 blev han utgivare av musiktidningen Weco . 1930 var han en av grundarna av Associação Brasileira de Música och blev direktör för Instituto Nacional de Música.

Gallet ledde en kampanj som heter Reagir! (att slå tillbaka) 1930 för att "rädda" brasiliansk musik och kultur från vad han såg som folklig likgiltighet. Hans första artikel, publicerad i tidningen O Globo , återpublicerades och cirkulerade brett. Han, tillsammans med Mário de Andrade , banade väg för studiet av brasiliansk folkmusik .

Gallet var gift med Luisa Gallet fram till hans död 1931. Hon gifte sig senare med Arthur Ramos, en läkare och antropolog.

Arbetar

Orkestermusik

  • Tango-batuque (1919)
  • Moderat och allegro (1920)
  • Suite bucólica (1920)
  • Elegia (1921)
  • Dança brasileira (1925)
  • Toca-zumba (1926)
  • Suspira, coração triste (1927)
  • Xangô (1929)
  • Pai do mato (1929)
  • Svit populär (1929)

Kammarmusik

  • Turuna (1926)
  • Suite sobre temas negro brasileiros (1929)

Sonater

  • Berceuse (1917)
  • Caxinguelê (1917)
  • Doze exercícios brasileiro (1928)
  • Elegia (1918)
  • Romantik n. 1 (1918)
  • Romantik n. 2 (1918).

Låtar

  • Le sonnet d'Arvers (1918)
  • Alanguissement (1918)
  • Canção dolente (1918)
  • A Partida (1919)
  • Suspira, coração triste (1921)
  • A Vida (1922)
  • Olhos verdes (1922)
  • Fotorototó (1924)
  • Ai, que coração (1924)
  • Foi numa noite calmosa (1925)
  • Maxixe (1925); Tutu-marambá (1927)
  • Marcha, soldado (1927)
  • Atirei um pau no gato (1928)
  • Carneirinho, carneirão (1928)
  • Xangô (1928)
  • Deux chansons de Bilitis (1920)
  • Toada (1922)
  • Sertaneja (1924)
  • O Luar do sertão (1924)
  • Toca-sumba (1926)

Kyrkomusik

  • Ave Maria n. 1 (1918)
  • Padre Nosso n. 2 (1918)
  • Três cantos religiosos (1919)
  • O Salutaris (1920)
  • Si quaeris miracula (1926)

externa länkar