Languages Acts of Aragon
Aragoniens parlament har antagit två lagar om reglering av språk i den spanska autonoma regionen Aragón : språklagen i Aragonien från 2009, godkänd med vänstermajoritet i parlamentet, och språklagen i Aragonien från 2013, godkänd med en högermajoritet. Båda lagarna har varit kontroversiella.
Language Act of Aragon (2009)
The Law of the Languages of Aragon, officiellt känd som lag 10/2009 av den 22 december, för användning, skydd och främjande av det proprietära språket i Aragon var en lag i Aragon (Spanien) som reglerade de språk som talas i den autonoma gemenskapen Genom att tilldela aragoniska och katalanska officiellt erkännande som proprietära språk, fastställde lagen dessutom det spanska språkets officiella status i alla delar av territoriet.
Lagen upphävdes med införandet av den nya lagen om Aragoniens språk den 24 juni 2013.
Föregående lagstiftande församling
- 10 augusti 1982: Organisk lag för den autonoma stadgan för Aragon
- 1 februari 1984: Deklaration av Mequinenza , som ledde till en överenskommelse mellan Aragoniens regering och ministeriet för utbildning och vetenskap om genomförandet av en frivillig kurs i katalanska i kommuner som ville ha dem.
- 30 december 1996: Organisk lag om reformen av den autonoma stadgan Aragon, som modifierade artikel 7 i den tidigare lagen som ordnade att Aragoniens modersmål och språkliga modaliteter kommer att skyddas. Den garanterar rätten till utbildning och att tala dessa språk i de regioner där de huvudsakligen talas, i enlighet med lagen i Aragonska domstolarna.
- 6 november 1997: Dikterade den särskilda akademiska kommittén för språkpolitik i Aragon, som förklarade att de i Aragon talar tre språk: spanska, aragoniska och katalanska.
- 10 mars 1999: Lag 3/1999 om Aragonese Cultural Heritage, vars artikel 4 föreskrev att aragoniska och katalanska, minoriserade språk i Aragon, vars inflytandesfärer förstås som olika språkliga sätt, är en rik kulturrikedom och kommer att skyddas särskilt. av administrationen.
- 30 januari 2001: Utslag från Aragon Advisory Legal Commission. Den drar slutsatsen att "det är inte möjligt, utifrån perspektivet av konstitutionell anpassning, att reglera den officiella statusen för språk som skiljer sig från kastiliansk spanska genom Aragoniens domstolar. Det är inte heller möjligt att medge effekterna av samofficiell användning av dessa språk genom denna hypotetiska lag.” Samtidigt kom ihåg att "de andra spanska språken också kommer att vara officiella, men det är nödvändigt att ha ett specifikt uttalande i den autonoma stadgan."
- 13 mars 2001: Utkast till lagen om Aragoniens språk, som så småningom inte skulle bli en officiell lag. Lagen fastställde den språkliga zonindelningen av Aragon, som delade upp den i tre zoner, tillsammans med vilken den inkluderade i text ett meddelande till aragonisktalande och katalansktalande kommuner. Trots de bestämda månaderna innan den juridiska rådgivande kommissionen fastställde utkastet samverkan mellan aragoniska och katalanska i deras respektive språkliga zoner.
- 2003: Enkät om språkbruket i de östra regionerna i Aragon, utförd av Aragon Institute of Statistics
- 2004: 'Statistics of the linguistic use in the "Aragon Stripe"', utförd av den katalanska majoriteten
Godkännande
Lagen godkändes med röster från de politiska partierna PSOE och CHA, men motsatte sig PP- och PAR-partierna, som motsatte sig beteckningen "katalanska" för modersmålet i västra Aragonien.
Language Act of Aragon (2013)
Tidigare lagstiftning
- 10 augusti 1982: Organisk lag 8/1982 av den aragoniska stadgan för autonomi
- 1 februari 1984: Deklarationen av Mequinenza , som skapade avtalet mellan regeringen i Aragonien och ministeriet för utbildning och vetenskap för genomförande av en frivillig katalanskakurs i kommuner som vill ha det
- 30 december 1996: Organisk lag 5/1996 om reformering av den aragoniska stadgan för autonomi, som ändrade artikel 7
- 6 november 1997: Beslutet från Special Commission to Study Language Policy in Aragon, som förklarar att tre språk talas i Aragon: kastilianska (spanska) , aragoniska och katalanska , och att de två sistnämnda språken talas i distinkta former.
- 10 mars 1999: Lag 3/1999 om Aragonese Cultural Heritage, som fastställer i artikel 4 att Aragonesiska och katalanska, Aragons minoritetsspråk, inklusive deras olika språkliga metoder, är av stort kulturellt värde och kommer att skyddas särskilt av administrationen.
- 30 januari 2001: Utslaget från den juridiska rådgivande kommissionen i Aragon, som drar slutsatsen att "det inte är möjligt, ur konstitutionell synvinkel, att reglera med hjälp av en vanlig lag för de aragoniska domstolarna den officiella statusen för andra språk än spanska, inte heller att ge deras användning en status som medofficiell." Domen påminde också om att "de andra spanska språken också kan vara officiella, men detta kräver ett specifikt uttalande i den korrekta autonomistadgan."
- 13 mars 2001: The Draft Law of Languages in Aragon, som inte skulle bli ett lagförslag. Detta lagförslag förespråkade för att skapa tre språkliga zoner i Aragon, och inkluderade en lista över kommuner som anses vara aragonisktalande och de som anses vara katlansktalande. Trots vad den juridiska rådgivande kommissionen hade rekommenderat månader tidigare, fastställde lagförslaget att aragoniska och katalanska medverkar i deras respektive områden med språklig dominans.
- 2003: År 2003: Undersökning av språkbruk i de östra regionerna i Aragon, utförd av Aragonese Institute of Statistics
- 2004: En studie om statistik över språkbruk i Aragonremsan genomförs av Generalitat of Catalonia.
- 22 december 2009: Godkännande av den första aragoniska språklagen, som reglerar användningen, skyddet och främjandet av aragoniska och katalanska som Aragons egna språk .
Innehåll
Paradoxalt nog orsakade utvecklingen av lagen extraordinära kontroverser både inom och utanför Aragon , även om majoriteten av artiklarna i den nya lagtexten innehåller innehåll som är väsentligen identiskt med det i 2009 års lag, i vissa fall är artiklarna exakt samma text. .
Med det sagt, när det gäller regleringen av den aragoniska offentliga förvaltningens språkliga rättigheter och verksamhet i förhållande till de rätta historiska språken, täcker den nya lagen praktiskt taget samma innehåll som omfattades av 2009 års lag för material om antroponomi, beviljande av offentliga instrument, användning av de rätta historiska språken i Aragonien i lokala myndigheter, undervisning, närvaro i media, skydd av materiellt och immateriellt språkligt arv, etc.
Lagen införde endast lätta modifieringar av mindre relativa aspekter av regleringen av ortnamn (toponymer) och medborgarnas användning av sina egna historiska språk för att adressera aragoniska institutioner.
På detta sätt förutsåg lagtexten från 2009 möjligheten att den officiella benämningen av ortnamnen (toponymer) för dominerande språkliga zoner i aragoniska och katalanska kunde vara på dessa språk, medan texten från 2013 täcker samma möjlighet att platserna är namngivna. på sina rätta historiska språk, men i ett tvåspråkigt system (på det rätta historiska språket och Castellano).
När det gäller talares rätt att tilltala aragoniska institutioner på sina egna historiska språk, ersätter lagen dessa talares skyldighet att svara för medborgare på aragoniska med möjligheten att istället använda sina egna historiska språk.
Den nya lagen ändrar det officiella namnet på aragoniska språk och ändrar med dem den standardiserade sektionen och institutionella relevansen för dessa språk som anges i 2009 års lag. Dessutom indikerar lagens titel att dessa språk bildas av språkliga modaliteter med sina rätta identiteter, i likhet med hur lagen väsentligt ändrade den språkliga zonindelningen som fastställdes i den tidigare lagen.
Namngivning av språken
De valda valörerna för de riktiga och historiska språken i Aragon i lagen från 2013 var det mest kontroversiella temat under processen att skapa lagen såväl som efter dess antagande. Således eliminerade lagen namngivningen av aragoniska och katalanska, som texten från 2009 innehöll för att hänvisa till dessa språk, och ersatte dem med cirkulationer: aragoniska språk som är typiskt för de pyreniska och för-pyreniska områdena för att hänvisa till aragoniska och aragoniska språk. typiskt för det orientaliska området för att hänvisa till katalanska. Dessutom belyser lagen det faktum att dessa två språk utgörs av sina egna språkliga modaliteter.
Den nya lagen undertrycker den överlägsna rådgivaren för aragoniska språk, den aragoniska akademin för det katalanska språket och akademin för det aragoniska språket, och de ersätts av den aragoniska språkakademin som är ackrediterad med ansvar för normalisering och konsultation.
I förhållande till de namn som antagits av lagen för att hänvisa till de rätta språken och samtidigt till den parlamentariska debatten, populariserades det snabbt på social- och tidningsnivå förkortningarna LAPAPYP eller lapapyp, och LAPAO eller lapao. Den aragoniska regeringen signalerade att dessa akronymer inte är officiella och inte förekommer i lagtexten och man tror att de är uppfunna av oppositionen och av katalanska sektionister.
Språklig zonindelning
Den nya regeln kommer att fortsätta att använda det juridiska begreppet språklig zonindelning, eller språklig dominans, som ett instrument för att garantera mångfald och språklig pluralism i den autonoma gemenskapen. Men i strid med den fullständiga språkliga zonindelningen av 2009 års lag, som erkände att det aragoniska territoriet var uppdelat i fyra olika språkzoner (övervägande aragoniska, övervägande katalanska, övervägande blandade aragoniska-katalanska, exklusiv användning av kastilianska), den nya lagtexten av denna lag begränsar erkännandet till den särskilda existensen av två specifika språkliga zoner:
- En zon med den historiskt dominerande användningen av det aragoniska språket som är inhemskt i Pyrenéerna och för-Pyrenéerna, med deras språkliga modaliteter (region med historiskt araganesiskt bruk)
- En zon med den historiskt dominerande användningen av de aragoniska språken som är infödda i den östra regionen, med deras språkliga modaliteter (region med historiskt katalanskt bruk)
Denna nya lag, liknande den från 2009, avgränsar inte zoner, men den överlåter regelutvecklingen och fastställandet av var och en av dessa två zoner till de enskilda kommunerna; detta följer prejudikatet för utkastet till lagförslaget till språklagen i Aragon (2001), som beskriver ett konkret förhållande mellan kommunerna i övervägande aragonisk och katalansk språkvetenskap.
Reception
Denna lag är ganska kontroversiell, vars kontrovers började innan den godkändes.
Det fanns en internetupprop för att stoppa godkännandeprocessen som nådde mer än 4 828 underskrifter. Det har också förekommit framställningar, som den från Academy of Good (Letters) i Barcelona, där man bad om återupprättandet av den katalanska valören, eller den av Aragonese Studies roll med "en protest undertecknad av mer än 600 språkexperter från Spanien och Europa försvarar existensen av katalanska och aragoner i Aragon."
Dess anhängare bekräftar att den nya lagen har skapats med "ett socialt och kulturellt kriterium" som den tidigare lagen saknade. Dessutom påpekar de att genomförandet av den tidigare lagen skulle ha resulterat i ett utlägg på upp till 39 miljoner euro som skulle vara otillräckligt i ett ögonblick av ekonomisk kris. Oppositionen, tvärtom, hävdar att valörerna för modersmålen inom lagen saknar "akademisk stringens" och beskriver stödet som "löjligt och pinsamt" och anklagar koalitionsregeringen för att inte ha strävat efter någon konsensus om godkännandet av lagen , eftersom alla ändringsförslag som lades fram av oppositionen (73 från PSOE, 53 från CHA och 42 från IU) avvisades.
Lagen har uttryckligen stötts av We Do Not Speak Catalan Platform, som inte accepterar benämningen "katalanska" för att hänvisa till Aragoniens modersmål, inklusive dess västra rand.
Förutom den parlamentariska oppositionen i Aragoniens domstolar, utanför den autonoma gemenskapen, motsätter sig andra politiska partier denna lag, inklusive CDC , den katalanska majoriteten, C:s , PP , ICV -EUiA , CUP och PSC , som registrerade en resolution i det katalanska parlamentet för att uppmana den aragoniska regeringen att gå tillbaka i denna fråga.
Dagarna efter godkännandet av lagen kritiserade aragoniska media och nationella medier lagen särskilt för dess användning av termen "lapao".
Försvararna av lagen hävdade att termen "lapao" hade uppfunnits av dess kritiker, och att invånarna i dessa områden ger sina dialekter namn. Till exempel kallas dialekten i Fraga "fragati", medan dialekten för Tamarite de Litera kallas "tamaritano".
Bristen på hänvisning till kastiliansk spanska i lagen har också varit föremål för kritik, eftersom den tidigare versionen av lagen hänvisade till det. Det politiska partiet Union for Progress and Democracy (UPyD) kritiserade utelämnandet för att ha politiska mål.
I juni 2013 undertecknade de sex föreningar som har till uppgift att bevara, lära ut och sprida aragoniska ett manifest till förmån för det aragoniska språket och mot den nya språklagen. Sex andra organisationer (rådet för talad aragoniska, The Nogara Association, Society of the Aragonese Language, School of Aragonese Philosophy och League of Aragonese Speakers) deltog i att skriva manifestet men beslutade slutligen att inte underteckna det.
Spaniens regering förklarade å sin sida att de respekterade lagens godkännande och bekräftade på nytt de autonoma samhällenas förmåga att reglera sina medofficiella språk.
Dagar innan lagen skulle godkännas, avvisade regeringen i Alcampell lagen och gav katalanska ensam officiell status. Huescas provinsregering godkände också en resolution som gynnar ett upphävande av språklagen för att inte erkänna samhällets trespråkiga natur. Den 1 juni 2013 träffades olika rådsmedlemmar och borgmästare i Franjas kommuner i Mequinenza (som frammanar mötet 30 år tidigare) och undertecknade Mequinenzas deklaration för att visa sitt motstånd mot lagen från 2013 för att inte erkänna katalanska under sitt eget namn, men endast av monikern "östra aragoniska".
Konsekvenser
Godkännandet av denna lag åsidosatte den tidigare språklagen från 2009. Den eliminerade den överordnade generalen för det aragoniska språket och skapade Academy of Aragonese Language. Akademien syftade till att fastställa officiella troponiner och namn för samhället, för att standardisera deras användning av språken och dialekterna.