Langental bildning

Langental bildning

Stratigrafiskt område : Bartonsk - Priabonsk ~ 41–34 Ma
Typ Geologisk formation
Underliggande Blaubok konglomerat
Överlag Silica sängar
Litologi
Primär Sandsten , siltsten
Plats
Koordinater Koordinater :
Ungefärliga paleokoordinater
Område ǁKaras-regionen
Land  Namibia
Utsträckning Sperrgebiet
Langental Formation is located in Namibia
Langental Formation
Langentalformation (Namibia)

Den Langentala formationen , även stavad som Langetal formation , är en sen eocen ( bartonsk till priabonisk ) geologisk formation som växer fram i Sperrgebiet , ǁKaras-regionen i sydvästra Namibia . Formationens siltstenar och sandstenar avsattes i en grund marin miljö . Langentalformationen avsattes under varma och fuktiga förhållanden. Formationen ligger över Silica Beds-enheten och är överlagd av Blaubok Conglomerat. Den Langentala formationen ger många fossila ryggradslösa djur och fiskar.

Fossilt innehåll

Bland annat rapporteras följande fossil från formationen:

Fisk
  • Alopecias smithwoodwardi
  • Carcharias (Aprionodon) förekommer
  • Carcharias (Physodon) quartus
  • Carcharodon hastalis
  • Cestracion vincenti
  • Chrysophrys blankenhorni
  • Cylindracanthus jfr. rectus
  • Galeocerdo latidens
  • Galeus porrectus , G. robustus
  • Isurus desorii
  • Labrodon stromeri
  • Lamna barnitzkei , L. vincenti
  • Myliobatis jfr. dixoni
  • Notidanus serratissimus
  • Odontaspis contortidens , O. macrota , O. winkleri
  • Odontorhytis pappanheimi
  • Oxypristis ferinus
  • Paranarrhichas damesi
  • Pimelodus jfr. gaudryi
  • Rhinoptera rasilis
  • Sphyraenodus hastatus
  • Squatina prima

Se även

Bibliografi

  • Dauteuil, Olivier; Carole Picart; François Guillocheau; Martin Pickford och Brigitte Senut . 2018. Kenozoisk deformation och geomorf utveckling av Sperrgebiet (södra Namibia) . Communications of the Geological Survey of Namibia 18. 1–18. Åtkomst 2018-08-26.


Vidare läsning

  • J. Bohm. 1926. Über Tertiäre versteinerungen von den Bogenfelser diamantfeldern. Beiträge zur geologischen Erforschung der deutschen Schutzgebiete 2:55-87