Kutz-Bauer v Freie und Hansestadt Hamburg

Kutz-Bauer v Freie und Hansestadt Hamburg
Domstol	EG-domstolen

Kutz-Bauer mot Freie und Hansestadt Hamburg (REG 2003, s. I-02741 (2002) C-187/00) är ett EU-arbetsrättsligt mål där det ansågs att budgethänsyn inte kan vara avgörande för att motivera diskriminering.

Fakta

Tyskland hade ett system som det hävdade bekämpade arbetslöshet. Alla anställda som rekryterades från arbetslöshet och över 55 år kunde få 70 % av sin lön om de arbetade deltid. Regeringen skulle täcka eventuella underskott jämfört med arbetsgivarens lön. Deltidsanställda kan också välja att kondensera sitt arbete till ett heltidsjobb, men få sin lön spridd fram till pensioneringen. Frau Kutz Bauer var 60 år och ville jobba två och ett halvt år och sedan gå i pension. Hon var dock 60 och redan berättigad till den tyska statliga pensionen. På grund av detta var hon inte berättigad till deltidsarbetet. Hon hävdade att endast män kunde dra nytta av mellan 60 och 65 år och att systemet därför bröt mot direktivet.

Dom

EG-domstolen sa att det var upp till medlemsstaterna att välja "mål som de eftersträvar i anställningsfrågor". Domstolen har erkänt att medlemsstaterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de utövar denna befogenhet...” (C-167/97 Seymour-Smith och Perez, REG 1999, s. I-623, punkt 74) och uppmuntran till rekrytering är en legitim syfte.

58 Men ”bara generaliseringar om en specifik åtgärds förmåga att uppmuntra rekrytering räcker inte för att visa att syftet med den omtvistade bestämmelsen inte har något samband med någon diskriminering på grund av kön eller att tillhandahålla bevis på grundval av vilka det rimligen skulle kunna anses att de medel som valts är eller skulle kunna vara lämpliga för att uppnå detta mål. 59 ... även om budgethänsyn kan ligga till grund för en medlemsstats val av socialpolitik och påverka arten eller omfattningen av de sociala skyddsåtgärder som den vill vidta, utgör de inte i sig ett mål som eftersträvas av denna politik och kan därför inte motivera diskriminering mot ett av könen (mål C-343/92, De Weerd m.fl., REG 1994, s. I-571, punkt 35).

Och staden Hamburg, som ett offentligt organ, kan inte motivera diskriminering från ett system med deltidsarbete på grund av ökade kostnader.