Kooperativ utredning

Cooperative inquiry , även känd som collaborative inquiry , är en form av aktionsforskning som först föreslogs av John Heron 1971 och senare utökades med Peter Reason. Huvudtanken med kooperativ utredning är att "forska "med" snarare än "på" människor". Den betonar att alla aktiva deltagare är fullt delaktiga i forskningsbeslut som medforskare. Cooperativ inquiry skapar en forskningscykel mellan fyra olika typer av kunskap: propositionell kunskap (som i samtida vetenskap), praktisk kunskap (kunskapen som kommer med att faktiskt göra det du föreslår), erfarenhetsbaserat kunskap (den feedback vi får i realtid om vår interaktion med den större världen) och presentationskunnande (den konstnärliga repetitionsprocessen genom vilken vi skapar nya metoder). Forskningsprocessen itererar dessa fyra steg vid varje cykel med fördjupad erfarenhet och kunskap om det initiala förslaget, eller om nya propositioner, vid varje cykel.

  • Steg 1: Den första reflektionsfasen som bestämmer ämnen och undersökningsmetoder. Denna fas involverar i första hand propositionell kunskap.
  • Steg 2: Den första handlingsfasen, vanligtvis inom gruppen, som testar de överenskomna åtgärderna, registrerar resultat från testningen och observerar om åtgärderna överensstämmer med de ursprungliga idéerna från Steg 1. Detta steg involverar i första hand praktisk kunskap.
  • Steg 3: En andra handlingsfas, vanligtvis av individer i deras vardag utanför gruppen, där upplevelserna och konsekvenserna av ens nya förfrågningar i handling kan generera djupa nya känslor och medvetanden. I detta skede kan erfarenheterna leda till nya fält, handlingar och insikter som avviker från de ursprungliga idéerna. Detta stadium involverar i första hand erfarenhetsmässigt kunnande.
  • Steg 4: Den andra reflektionsfasen när medforskare i gruppen reflekterar över sina erfarenheter och de data som samlats in i steg 2 och 3. Nu kan de omformulera de ursprungliga idéerna och ändra förfrågningsprocedurer. I detta skede beslutar medforskare också om de ska gå vidare till ytterligare cykler i förfrågningsprocesserna. Detta skede innebär i första hand presentationskunnande, utveckling av nya bilder och sätt att agera. Detta leder tillbaka till propositionell kunskap om utredningsgruppen beslutar sig för att starta en nästa cykel.

Se även

  • Reason & Bradbury, 2001. Handbook of Action Research . London: Sage.
  • Heron, J. 1996. Cooperative Enquiry: Research into the human condition . London: Sage.
  • Reason, P. & Rowan, J. 1981. Human Inquiry: A Sourcebook of New Paradigm Research . London: Wiley.
  • Reason, P. 1995. Deltagande i Human Enquiry . London: Sage.