Kontaktaaiika

Kontaktaaiika
Κοντακαίικα
A view of the village.jpg
Kontakaiika is located in Greece
Kontakaiika
Kontakaiika
Koordinater: Koordinater :
Land Grekland
Administrativ region Norra Egeiska havet
Regional enhet Samos
Kommun Västra Samos
Kommunal enhet Karlovasi
Elevation
 150 m (490 fot)
Befolkning
 (2011)
• Totalt 962
Tidszon UTC+2 ( EET )
• Sommar ( sommartid ) UTC+3 ( EEST )
Postnummer
83200
Riktnummer +22730

Kontakaiika ( grekiska : Κοντακαίικα , även känd som Kontakeika ) är en grekisk by i nordvästra delen av Samos , 5 km från Karlovasi . Byn tillhör Västsamos kommun . Enligt folkräkningen 2011 har byn 962 invånare.

Precis före korsningen som leder till byn

Ursprung och namn

Efter mitten av 1400-talet e.Kr. övergavs ön Samos nästan helt av sina invånare. Men eländet och lidandet hade börjat tidigare. Räderna mot turkiska och arabiska pirater hade gjort livet outhärdligt. Det förödande trycket på öns befolkning har resulterat i dess gradvisa ödeläggelse.

Invånare sökte skydd på öar som Mytilene och Chios , men också på den motsatta kusten av Mindre Asien .

Övergivandet av ön ledde till att invånarna som stannade kvar på den bodde på otillgängliga områden, osynliga från havssidan.

Grödorna övergavs och ön såg nu ut som en vild plats med frodig vegetation. Efter mitten av 1500-talet, inom ramen för en bredare politik för Egeiska havet, försökte turkarna återbefolka ön från ättlingar till de gamla invånarna eller från unga människor, helt främmande för ön, invånare.

Således började greker från hela Grekland anlända till Samos. Från Mytilene , kusterna i Mindre Asien , Peloponnesos , Chios och andra platser. En av dessa unga invånare, enligt Stamatiadis, kom från ön Kos , omkring 1750 e.Kr. I "Samiaka" nämner Stamatiadis följande: Kontakaiika och den bästa Kotakaiika, ligger på en bördig kulle 150 meter över havet. Enligt traditionen 1750 e.Kr. kom George Kotis från Kos och efter att ha köpt mark började han odla dem. Senare gifte hans söner sig med kvinnor från den närliggande byn Fourni (dagens Ydroussa), förde dem till deras fars gods, byggde sina hus här och blev de första invånarna i byn som fick namnet Kotakaiika eller Kontakaiika med tillägget "n" när uttal av ordet. De moderna invånarna, när det gäller bynamnets ursprung, nämner Kontakis som den första invånaren, andra som någon från Kontakiotis och andra som håller med Stamatiadis synvinkel.

Slott

Som vi såg tidigare under den historiska perioden, från 1475 till 1573 e.Kr. piraterna utförde upprepade rån på ön . Som ett resultat var ön nästan öde. De få kvarvarande invånarna hade inget hopp om att överleva och bo i låglandsområden, synliga för pirater. Sålunda fann man lösningen för bebyggelsen av branta områden, osynliga från havssidan. Dessa platser blev kända som slott eller små slott. Slott skapades och beboddes huvudsakligen på den norra sidan av ön, som de nära dagens Avlakia, nära Vourliotes och nära vår by.

Huvuddragen i ett slott var ungefär gemensamma för de flesta av dem. Så vi pratar alltid om branta, otillgängliga platser, med bara en väg som leder dit. Runt dem byggdes murar för att skydda invånarna, medan det i huvudområdet fanns reservoarer för regnvatten , invånarnas hyddor och en kyrka.

Nära slottet måste det finnas åkermark så att invånarna kunde producera främst grönsaker för sina grundläggande näringsbehov.

Berg nära byn

För deras försvar och snabb underrättelse i händelse av pirater, hade invånarna placerat vaktmästare. Vigilanterna från sina villor, sina observatorier, stirrade på havet hela dagen och larmade på alla sätt de kunde, främst genom att tända eld, så att invånarna snabbt kunde återvända till slottet och säkra dess vanligtvis starka och hållbara dörr. De invånare som var borta från slottet vid den tiden skyndade sig till skydd på platser de redan kände till och var avsedda för nödskydd.

Kritikidis , i sin avhandling Om Samos ödeläggelse och öppenhet uppger att 350 hus och 2 tempel byggdes i Kastrovouni i Kontakaiika.

Kontakaiika är Samos möjliga huvudstad vid den tiden, liksom sätet för guvernören och öns biskop.

Låt oss se vad Stamatiadis säger i sin "Samiaka" om slottet i vår by: Väster om Kontakaika och på en höjd av 950 meter reser sig Kastrovouni, på vars topp finns bevarade antika reservoarer och ruiner av murar och vikar som vittnar om att en gång där var en fästning här. Lokalbefolkningen säger att fästningen byggdes under åren då genueserna styrde ön. En relief föreställande en man och en kvinna sittande på en pall mitt emot ett stativ hittades också i området. Nästan mitt på platån som bildas på Kastrovouni finns ruinerna av kyrkan Agios Nikolaos bevarade, för vilka de förenklade invånarna berättar "många vågor av okunnighet och vidskepelse. Slottets existens märktes inte av piraterna, förrän en dag en äldre kvinna, bosatt i slottet, gick ner till foten av kullen, i det nuvarande området av den heliga treenigheten. Piraterna arresterade henne där och efter att ha torterat henne fick de veta om slottets existens och vägen som ledde dit, från Royal Village. Detta följdes av en överraskningsattack av pirater och förstörelsen av slottet.

År senare beskrev Stamatiadis slottet i vår by, ruinerna av en andra kyrka, den av Agios Konstantinos, upptäcktes också. Många invånare i vår by åker upp till denna plats än idag för en pilgrimsfärd på påskdagarna där slottets kyrkor är verksamma.

Historia

Bidraget från invånarna i vår by till de historiska händelserna som ockuperade ön Samos och Grekland i allmänhet är minnesvärt.

Vi har spelat in historiska vittnesmål om byns deltagande i hemlandets kamp för tre stora kamper:

Den 6 juni 1834 skickade Samos folk två modiga och stolta brev till turkarna, som gjorde det klart att Samos inte skulle underkasta sig sultanen . Öns brinnande önskan att förena sig med resten av Grekland, som just hade förklarats en självständig stat, är också medundertecknad av invånarna i vår by till Hasabey, befälhavare för den turkiska flottan, som anlände till ön i april 1834.

Under Balkankrigen 1912-1913 gav byn många kämpar, som av denna anledning startade från ön och anlände till det lidande Makedonien , och förenade sina kroppar med de makedonska krigarnas. Hjälten på torget i vår by reste sig för att hedra de fallna Kontakioterna i kampen för Makedoniens befrielse.

I hans kolumn finns krigare från byn: Alexios Markou, Andreas Margaronis, Konstantinos Haritou, Stavros Karaggiaouris, Prodromos Kotakis, Nikolaos Pothas, Konstantinos Lambrou, Elias Christodoulou, Emmanouillon Antoniou, Antoniou Stanoulou, Konstantinos Hatzitoulis Elias Pothas.

Under andra världskriget följde ön Samos ödet för vårt erövrade hemland. Det fanns inga strider på ön för dess erövring. Historiker rapporterar vanligtvis att inte ett enda gevär föll, utan överlämnades till den italienska administrationen under oklara historiska omständigheter.

Men vintern 1941-1942, med ön under italiensk ockupation, ledde samerna till förtvivlan, med invånarnas dödsfall av svält som inte hade något motstycke. Hunger, sjukdomar och åsynen av den italienska erövraren väckte öns invånare.

Så det dröjde inte länge innan ett grekiskt motstånd organiserades i bergen i centrala och västra främst Samos, där Karvounis- och Kerkisbergen kunde ge grekerna den täckning de behövde. Vår by var alltså i området för motståndets händelser. En grupp kämpar bosatte sig här och efter strider ockuperades byn av den italienska armén. Den 8 september 1943 undertecknade de allierade makterna och Italien en vapenvila på Samos.

Övervakningen av ön övergår till britterna, medan befälet över den grekiska gerillan återigen etablerar i vår by ett kompani soldater som en milis, med huvudsyftet att bevara folkets ordning och säkerhet.

Tiden för utgivningen hade dock inte kommit ännu. Den 17 november 1943 bombade tyskarna brutalt Vathi och Pythagorion.

De grekiska trupperna, som bestod av soldater från den heliga kåren och EAM-gerillan, tillsammans med en stor befolkning av civila och ett litet antal engelska soldater, lämnar ön och lämnar den i händerna på tyskarna. Tyskarna arresterade och avrättade italienska soldater som var motståndare till det fascistiska Italien och hade ställt sig på grekernas sida.

En sådan avrättning ägde rum i Ag. Dimitrios i Kontakaiika. Slutligen, i september 1944, drog de tyska ockupationstrupperna sig tillbaka och öborna andades en lättnadens suck.

Demografi och bosättningar

Små hus i byn
Vägar inne i byn

Siffrorna talar för byns historia och dess bosättningar.

När man undersöker byns historiska närvaro har man inte lyxen att utelämna de viktiga element för befolkningens utveckling under de senaste decennierna och århundradena som den upptäckt.

Så när vi letar efter sådana uppgifter hittar vi den första registreringen av invånarna i byn 1828.

Det året har byn en befolkning på 272 ursprungsbefolkningar. Av dessa var 138 män och 134 kvinnor. Vid den tiden bodde 25 invånare i byn, vilket höjde den totala befolkningen till 297 personer. 84 hus byggdes i byn och det fanns en olivkvarn och en kvarn.

Strax före 1890 fanns det 806 fastboende i byn, varav 155 män, 178 kvinnor och 473 barn, 258 pojkar och 215 flickor. Byn bestod av 176 familjer medan antalet byggda hus var 188.

Vi hämtar viktig skriftlig information om byns historiska närvaro från den officiella folkräkningen av invånarna 1920. Denna folkräkning är den första officiella som den grekiska staten genomförde på ön. Kontaktaiikernas befolkning var 1197, av vilka 540 var män och 657 kvinnor. Förutom huvudbyn nämns 14 bosättningar i denna folkräkning, vilka är:

  • Sankt Demetrius
  • Saint Nicholas
  • Thalassinider
  • Kato Kalivia
  • Koliobetsides
  • Cosmamades
  • Houvardades
  • Makraioi
  • Makroglider
  • Manoloukides
  • Hatziantonides
  • Hatzipanagiotider och
  • Hatzistamoulides

Och åtta år efter 1928 års folkräkning redovisas förutom huvudbyn 18 boplatser. Bosättningen Makraioi nämns inte längre, medan bosättningarna visas:

  • Karyotakides
  • Kastanides
  • Matsoukides och
  • Chramider

Det totala antalet invånare, enligt denna folkräkning, ökade till 1365, av vilka 680 var män och 685 kvinnor.

Nästa folkräkning på ön 1940 visar 1464 invånare i byn, varav 740 män och 724 kvinnor. Tyvärr, från denna folkräkning och framåt, hänvisas det inte till byns bosättningar, så att vi idag vet exakt utvecklingen av var och en av dem. I år har byn den största befolkningen i sitt historiska lopp.

Enligt 1951 års folkräkning har byn 1183 invånare, varav 552 män och 631 kvinnor. En ny statistik som lagts till är befolkningstätheten per kvadratkilometer. I år finns det alltså 147,88 invånare per kvadratkilometer.

Av de uppgifter vi har för folkräkningarna 1961 och 1971 är det värt att notera att byns befolkning var 1092 1961 respektive 818 1971.

Från folkräkningen 1981 får vi mycket mer information om byn och invånarnas levnadsvillkor. Deras antal är 825 för i år. Befolkningens fördelning efter ålder, i ett urval på 670 personer, visar att majoriteten av befolkningen är mellan 19 och 64 år (360 personer), följt av invånarna upp till 18 år (180 personer) och invånarna över 64 år. (130 personer). Av samma urval av invånare sägs 540 vara minst läskunniga, 20 är minst gymnasieutexaminerade och 50 är analfabeter. I 460 vanliga hus i byn, 160 saknar el, 360 saknar badrum, 390 saknar centralvärme, 30 saknar kök, 100 saknar vatten och 130 saknar avlopp.

Byn upptar en yta på 8 300 tunnland, varav 2 500 tunnland är odlade områden, 4 300 tunnland är privata betesmarker, 1 300 tunnland är skog och 200 tunnland är det område som upptas av bosättningar.

Under folkräkningen 1991 genomförde Statistiska centralbyrån en mycket systematisk folkräkning och registrering av invånarna och deras hem, ur vilken det framkommer mycket information om invånarnas liv i dagarna nära våra år.

Befolkningen i denna folkräkning var 888, av vilka 431 var män och 457 var kvinnor. Den exakta fördelningen av befolkningen efter deras ålder är följande:

  • 0–14 år: 192 personer
  • 15–29 år: 185 personer
  • 30–44 år: 142 personer
  • 45–64 år: 219 personer
  • 65 år och över: 150 personer

Av de 888 invånarna var 284 ekonomiskt aktiva, varav 151 var egenföretagare och 105 var anställda. Fördelningen av den ekonomiskt aktiva befolkningen efter yrke var följande:

  • 100 ägnade sig åt jordbruk, djurhållning och fiske.
  • 51 var involverad i byggandet.
  • 43 ägnar sig åt handel, reparationer, hotell eller restauranger.
  • 26 var involverade i tillverkningsindustrin.
  • 24 invånare arbetade inom olika tjänster.
  • 20 invånare var involverade i transport, lagring och kommunikationer.
  • 2 boende rapporteras som unga.
  • 1 invånare arbetade med el-, gas- och vattenservice, medan
  • 17 invånare uppgav inte ekonomisk verksamhet.

Förutom antalet invånare och uppgifterna om byns levnadspotential har vi också rik data för hushållen och byns byggnader.

318 hushåll registrerades, varav:

  • Alla hade kök
  • 313 elektrisk
  • 173 telefon
  • 219 bad
  • 314 vattenförsörjning
  • 31 centralvärme
  • 235 hade toalett och
  • 225 dränerades

Under folkräkningen 1991 räknades också byns byggnader. 709 byggnader räknades, varav:

  • 483 var bostäder
  • 15 kyrkor och kloster
  • 3 var hotell
  • 10 fabriker och verkstäder
  • 1 skolbyggnad
  • 16 butiker och kontor
  • 13 bilstationer (parkering) och slutligen
  • 168 byggnader deklarerade för annan användning

När det gäller byggnadsåret för de registrerade byggnaderna är de flesta byggda under åren 1919-1945, följt av perioden mellan åren 1946-1960, därefter byggnader byggda före 1919, byggnader mellan åren 1971-1980 och slutligen. byggnader mellan åren 1961-1970 och slutligen byggnader uppförda under perioden 1981-1991.

Som det framgår av byggnadernas antika var de material som användes för uppförandet av 411 av dem sten, i 245 byggnader användes tegel och betong, medan resten av byggnaderna var gjorda av betongblock, trä och andra material.

Slutligen, enligt den senaste folkräkningen 2001 , finns det 906 invånare i byn.

De flesta av bebyggelsen i byn är nu övergivna, andra har nu integrerats med huvudbyn. Det finns också fall där några nya hus har byggts i närheten av ruinhus av övergivna bosättningar. Orsaken till att de övergavs bör inte sökas i minskningen av befolkningen, av den enkla anledningen att befolkningen i byn inte har minskat under årtiondena, men inte i den utsträckning som landsbygdsbefolkningen har minskat i resten av Grekland.

Det räcker med att titta på folkräkningen 1920 (1197 invånare) och den senaste 2001 (906 invånare) (BESLUT 2011) För att förstå den ständiga närvaron av invånarna i byn. Anledningen till skapandet av bosättningarna var främst många invånares behov av att bo nära sina grödor, för att så mycket som möjligt underlätta deras redan ansträngande vardag.

Grundskola

Enligt Londonprotokollet förklarades Samos en hegemoni. Öns regeringstid varade från 1834 till 1912. Den första härskaren över Samos, Stefanos Vogoridis, skickade sin kommissarie Alexios Fotiadis för att proklamera arbetet i Samias andra generalförsamling den 5-2-1837. Vid denna församling beslutades det att inrätta fem grekiska skolor på ön:

  • I hamnen i Vathi
  • Till Vourliotes
  • I Karlovassi
  • I Marathokampos och
  • I Hora

Kyrkor och kapell

Ett kapell inne i byn

Utan tvekan intar kyrkorna och kapellen utan tvekan en viktig plats i byns byggnader. Man skulle till och med säga att den kan vara oproportionerligt stor i förhållande till antalet invånare. Säkert är att deras existens vittnar om den intensiva religiösa känsla som byn andas. Faktum är att många är historiska byggnader av exceptionell stil för hela ön. Lite kort information om kyrkorna och kapellen i byn är följande:

  • Jungfru Marias himmelsfärdskyrka
  • Agios Dimitrios
  • Agios Nikolaos
  • Profeten Elias
  • Agios Dimitrios
  • Frälsarens förvandling
  • Det heliga korsets tempel
  • S:ta Anna och alla helgon
  • Jungfru Marias inkomst
  • Sankt Georg
  • Agioi Anargyroi
  • Agios Ioannis Theologos
  • Saint Nektarios
  • St. Catherine
  1. ^ a b "Απογραφή Πληθυσμού - Κατοικιών 2011. ΜΟΝΙΜΟΣ Πληθυσμός" (på grekiska). Hellenic Statistical Authority.
  2. ^ a b Σταματιάδης, Επαμεινώνδας Ι (1862). Σαμιακά ήτοι ιστορία της νήσου Σάμου από των αρχαιοτάτων·μτάτωνν ων καθ ημάς. Τόμος πρώτος / υπό Επαμεινώνδου Ι. Σταματιάδου . Αθήνησι: Τύποις Π. Α. Σακελλαρίου, 1862.
  3. ^ Κρητικίδης, Εμμανουήλ (1982). Τοπογραφία αρχαία και σημερινή της Σάμου . Αθήνα: Βιβλιοπ. Νότη Καραβία.
  4. ^ Κρητικίδης, Εμμανουήλ (1985). Πραγματεία περί της ερημώσεως και του συνοικισμού τηϼοΣ΅ . ΑΘΗΝΑ: Βιβλιοπωλείο Ν.Δ. Καραβία.
  5. ^ Ζαφείρης, Γιάννης (1962). Η Κατοχή Και Η Εθνική Αντίσταση Στη Σάμο 1941 - 1944 . Αθήνα.
  6. ^ Διακογιάννης, Παύλος (1989). Η παιδεία στη Σάμο : Από την Τουρκοκρατία μέχρι σήμερα . Αθήνα: Σύλλογος προς Διάδοσιν Ὠφελίμων Βιβλίων.
  7. ^ Παπαϊωάννου, Κωνσταντίνος (1997). ΕΚΚΛΗΣΙΕΣ ΚΑΙ ΜΟΝΑΣΤΗΡΙΑ ΤΗΣ ΣΑΜΟΥ . Σάμος: Πνευματικό Ίδρυμα Σάμου "Νικόλαος Δημητρίου".

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Kontakaiika&oldid=1042693256 "